MORGONDAGENS DAGSTIDNING –
Donera Annonsera Om Nya Dagbladet Kontakt
Globe
Nya Dagbladet
Senaste nytt
Annons:

https://nyadagbladet.se/analys/venezuela-och-stormakterna-olja-makt-och-kampen-om-latinamerikas-framtid/

Analys

Venezuela och stormakterna – olja, makt och kampen om Latinamerikas framtid

Globalismens framfart

  • Den verkliga konflikten handlar inte bara om ekonomi, utan om inflytande. Om vem som får styra Latinamerika, och på vilka villkor.
  • Sedan 1900-talet har USA betraktat Latinamerika som sin egen bakgård. Venezuela, med sitt strategiska läge och sina enorma oljefält, blev tidigt en del av denna logik.
  • När Chávez tog makten 1999 bröts den ordningen. Han nationaliserade oljeindustrin, finansierade sociala program och utmanade direkt USA:s ekonomiska intressen.
  • Det som sker idag är förspel till en storskalig regimförändringsoperation, skriver Reza Nasouri.
Uppdaterad december 19, 2025, Publicerad december 18, 2025
8 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Venezuela har i över två decennier stått i stormens öga. En gång var landet Latinamerikas rikaste, välsignat med världens största oljereserver. I dag är det synonymt med ekonomisk kollaps, politisk isolering och miljoner människor på flykt.

Men under ytan finns en mer komplex verklighet. Venezuela är inte bara ett land i kris - det är en frontlinje i en global maktkamp.

Sedan Hugo Chávez kom till makten 1999 har landet utmanat den gamla ordningen i västra hemisfären. Det har försvarat idén om social rättvisa och nationell självständighet - och för det har det straffats.

Den verkliga konflikten handlar inte bara om ekonomi, utan om inflytande. Om vem som får styra Latinamerika, och på vilka villkor.

Annons:

Oljans förbannelse: rikedom som blev en sårbarhet

När oljan började flöda i Venezuela i början av 1900-talet förändrades allt. På bara några år gick landet från fattigdom till välstånd. Men den rikedom som byggde nationen blev också dess svaghet. Staten gjorde sig helt beroende av oljepengar, och andra sektorer stagnerade.

När oljepriset steg, blomstrade landet. När det föll, rasade allt. Den ekonomiska modellen, kallad petrostat, skapade kortsiktigt välstånd men långsiktigt beroende - inte minst av USA, som länge var Venezuelas största kund och politiska beskyddare.

Klyftan mellan de rika eliterna och den fattiga majoriteten växte, och till slut exploderade missnöjet i de blodiga protesterna under El Caracazo 1989. Ur kaoset växte en ung officer vid namn Hugo Chávez, som lovade att ge oljan tillbaka till folket.

USA:s långa hand i Caracas

Sedan 1900-talet har USA betraktat Latinamerika som sin egen bakgård. Venezuela, med sitt strategiska läge och sina enorma oljefält, blev tidigt en del av denna logik.

När Chávez tog makten 1999 bröts den ordningen. Han nationaliserade oljeindustrin, finansierade sociala program och utmanade direkt USA:s ekonomiska intressen. Bara tre år senare, 2002, försökte delar av militären avsätta honom i en kupp - med tyst stöd från Washington. Kuppen misslyckades, men visade att stormaktens inflytande aldrig varit långt borta.

Därefter bytte USA strategi: från direkta ingripanden till ekonomiskt och mediemässigt tryck. Organisationer som USAID och National Endowment for Democracy började finansiera oppositionella grupper, och Venezuela målades konsekvent ut som en diktatur i internationell press.

När Chávez dog 2013 och Nicolás Maduro tog över intensifierades kampanjen. Sanktioner, diplomatisk isolering och försök till regimskifte följde - allt i "demokratins" namn.

Hugo Chávez begravningsprocession på Paseo de los Próceres, 2013. Foto: omerta/CC-BY-SA-3.0

Chávez och den bolivarianska revolutionen

För många venezuelaner var Hugo Chávez mer än en politiker - han var symbolen för ett land som äntligen rest sig. Hans "bolivarianska revolution" byggde på Simón Bolívars dröm om ett självständigt och enat Latinamerika.

Genom massiva sociala program minskade han fattigdomen, ökade läskunnigheten och förbättrade hälsovården. Men framgången vilade på ett bräckligt fundament - oljeinkomsterna. När priserna sjönk började systemet vackla.

Samtidigt polariserades landet. Den gamla eliten förlorade sin makt, men korruption och ineffektivitet växte inom statsapparaten. Trots det blev Chávez en ikon för självständighet och motstånd mot USA:s dominans.

Maduro-eran: från hopp till kris

När Nicolás Maduro tog över 2013 ärvde han ett system i gungning. Fallande oljepriser och ekonomiskt kaos ledde snabbt till hyperinflation och brist på mat och medicin. USA:s sanktioner, som inleddes 2015, förvärrade läget drastiskt.

Banker stängde dörrarna, oljeexporten stoppades och internationella tillgångar frystes. Regeringens kontroll över ekonomin minskade, och miljoner venezuelaner lämnade landet.

Samtidigt försökte oppositionen ta makten med stöd från Washington. 2019 utropade sig Juan Guaidó till "tillfällig president", erkänd av väst men utan reell makt. Försöket misslyckades, men lämnade landet ännu mer splittrat. Trots trycket har regeringen överlevt. Delvis tack vare stöd från Kina, Ryssland och Iran - men också tack vare en befolkning som lärt sig leva med knapphet.

Sanktionerna som vapen

De amerikanska sanktionerna mot Venezuela är i dag bland de mest omfattande i världen. Officiellt riktade mot "regimen", men i praktiken mot hela ekonomin.

Landets oljeindustri - dess livsnerv - slogs i spillror. När banker, rederier och företag hotades av straffåtgärder upphörde nästan all handel. FN har kallat effekterna för kollektiv bestraffning av civilbefolkningen.

Importen av mat och medicin föll dramatiskt, elnätet kollapsade och sjukvården stod utan utrustning. Samtidigt tystades debatten i väst. Få medier ifrågasatte den humanitära kostnaden av sanktionerna.

För Washington har detta blivit ett nytt sätt att föra krig - utan vapen, men med samma mål: att knäcka motståndaren ekonomiskt tills den ger efter.

Mediernas roll: berättelsen om ett "misslyckat land"

Västvärldens medier har spelat en avgörande roll i konflikten. I reportage och rubriker framställs Venezuela som ett varnande exempel på socialismens kollaps. Korruption, fattigdom och flykt beskrivs - men sällan nämns att sanktioner, blockad och sabotage bidragit till krisen.

Samma dramaturgi återkommer: en ond diktator mot ett hjältemodigt folk. Men verkligheten är mer nyanserad.

Oppositionen har fått omfattande stöd från utlandet, och mycket av informationsflödet kontrolleras av utländska PR-nätverk. Samtidigt censurerar statliga medier kritik mot regeringen. Resultatet blir ett informationskrig där fakta ofta böjs till ideologi.

I detta krig är ord lika kraftfulla som bomber och bilden av Venezuela har blivit ett vapen i sig.

Den globala frontlinjen: Kina, Ryssland och Iran i Latinamerika

När västvärlden vände ryggen till, öppnades dörren mot öst. Kina blev Venezuelas största långivare, investerade miljarder i infrastruktur och tog emot olja som återbetalning. Ryssland levererade vapen, byggde oljefält och skickade militärrådgivare. Iran hjälpte till att reparera raffinaderier och levererade bränsle när landet stod stilla.

Dessa relationer gjorde Venezuela till en ny nod i den multipolära världsordning som växer fram. För första gången på decennier utmanas USA:s dominans i sitt eget närområde.

Det pågår ett lågintensivt krig i Karibien - ett krig som inte kallas för krig.

Under täckmanteln "bekämpning av narkotikasmuggling" har USA de senaste åren byggt upp en massiv militär närvaro runt Venezuela. Detta inkluderar avancerade övervakningssystem, drönare, specialstyrkor och en växande flottstyrka som patrullerar området dygnet runt.

Massakrerna till havs - små fiskebåtar som bombas till vrak

En av de mest chockerande aspekterna av denna kampanj är de återkommande attackerna mot små venezuelanska fiskebåtar.

Över 90 personer har dödats i dessa operationer, enligt offentlig militär kommunikation.

Dessa båtar är inte lastfartyg, de är inte beväpnade och de kan inte ens nå USA:s kust. De färdas oftast bara mellan Venezuela och Trinidad och Tobago och klarar max 200 km till havs, medan avståndet till USA är över 2 000 km.

Trots detta framställs de som "hotfulla narkotikatransporter". I verkligheten är de vanligaste målen små träbåtar och fiskare som råkar befinna sig på fel plats.

Attackbilderna publiceras öppet av amerikanska militärkonton och kablas ut som triumfer i kampen mot droger, trots att offren är civila. Det finns ingen rättssäkerhet, inga gripanden, inga förhör - båtarna bara sprängs.

Det falska narkotikanarrativet – varför det är en lögn

USA motiverar upptrappningen med påståendet att Venezuela är ett nav för narkotikasmuggling. Men enligt FN:s egna data kommer mindre än 5% av all kokaintrafik i Karibien från Venezuela.

De verkliga smugglingsvägarna går genom Colombia och Ecuador, samt via banantransporter kopplade till EU- och USA-allierade företagsnätverk.

Ecuador - en av USA:s viktigaste allierade i regionen - är i dag den största avsändaren av kokain som når både Europa och USA, ofta i containrar med frukt, via logistikföretag kopplade till landets politiska elit. Dessutom är det huvudsakliga narkotikaproblemet i USA inte kokain, utan fentanyl, som inte produceras eller transporteras via Venezuela överhuvudtaget.

Trots detta fortsätter Washington att utmåla Venezuela som roten till USA:s drogkris - ett politiskt vapen som nu används för att legitimera militär aggression.

Varför båtarna bombas - den verkliga strategiska logiken

Det egentliga syftet är geopolitisk kontroll, inte narkotikabekämpning. Genom att påstå att små fiskebåtar utgör en säkerhetsrisk får USA en juridisk och retorisk grund för att militarisera Karibien, placera fartyg, hangarfartyg och stridsflyg nära Venezuelas kust, legitimera framtida militära attacker och skapa ett intryck av "krigsläge".

Den amerikanska flottans närvaro har dessutom trappats upp med tunga hangarfartyg, inklusive USS Gerald R. Ford med 80 attackflygplan ombord, stationerad i regionen som en permanent maktdemonstration.

Detta används för att möjliggöra så kallade ”decapitation strikes” (halshuggningsattacker) - riktade attacker mot Venezuelas ledarskap och militära kommandostruktur. Ett slags modern version av kuppstrategi, fast med missiler istället för generaler.

Hybridkriget: från sanktioner till sabotage

Den militära pressen kompletteras av cyberangrepp och infrastruktursabotage. Avhoppade legosoldater har vittnat om att attacker mot Venezuelas elnät - som medier i väst kallade "tekniska misslyckanden" – var koordinerade sabotageoperationer i samarbete mellan CIA och oppositionella grupper inne i landet.

Man kan också fundera över varför allt detta sker just nu. Enligt flera läckor inom USA:s statsapparat har ambitionen kristalliserats: Först Venezuela, sedan Kuba, därefter Nicaragua - det som kallats "trojkan av tyranni" i politiska kretsar i Washington.

Men Venezuela är först på listan, eftersom landet har världens största oljereserver, har kritiska mineraler som coltan och andra sällsynta jordartsmetaller, är en allierad med Kina, Ryssland och Iran, och är symboliskt viktigt: om detta land faller, faller Latinamerikas vänsterprojekt.

Därför sker bombningar av fiskebåtar, militarisering av Karibien och eskalerande hot - det är förspel till en storskalig regimförändringsoperation.

En ny fas: Operation Southern Spear

Den 13 november offentliggjorde USA en ny militär operation i regionen: Operation Southern Spear.

Försvarsministern beskrev den som ett uppdrag att "skydda hemlandet", "ta bort narkotikaterrorister från halvklotet" och "stoppa drogerna som dödar vårt folk". Operationen leds av Joint Task Force Southern Spear och U.S. Southern Command (SOUTHCOM).

Det som länge skett tyst har nu blivit officiell policy: en aggressiv regional militärdoktrin med Venezuela i centrum.

 

Reza Nasouri

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

https://nyadagbladet.se/utrikes/eu-hotar-frysa-sachsen-anhalts-miljarder-efter-afd-valseger/

Utrikes

EU hotar frysa Sachsen-Anhalts miljarder efter AfD:s valseger

Globalismens framfart

Publicerad september 11, 2026 – av Emil Fjellstedt
Deltagare på AfD:s valvaka framför ZDF:s prognosgrafik för Sachsen-Anhalt
4 min läsning
Emil Fjellstedt
emil.fjellstedt@nyadagbladet.se

Sedan AfD vunnit delstatsvalet i Sachsen-Anhalt med 43,8 procent öppnar EU-parlamentarikern Daniel Freund (Miljöpartiet/De gröna) för att delstatens EU-stöd kan hållas inne om partiet bildar regering. Det handlar om 2,95 miljarder euro – mer regionalstöd per invånare än i någon annan tysk delstat. Samtidigt förbereder Tysklands försvarsminister Boris Pistorius mekanismer för att stänga av en AfD-ledd delstatsregering från federala resurser.

Det är den tyska public service-kanalen ARD som rapporterar om det möjliga stoppet för EU-medlen. Pengarna finansierar högst konkreta saker i en av Tysklands fattigaste delstater: renoveringar av skolor och förskolor, och modern medicinsk utrustning på sjukhusen.

Enligt ARD får Sachsen-Anhalt mer EU-regionalstöd per capita än någon annan tysk delstat. Det är också just den hävstången som nu diskuteras öppet i Bryssel, dagar efter att väljarna gjort AfD till klart största parti.

Freund öppnar för att hålla inne medel

Daniel Freund, som beskriver AfD som en politisk kraft som agerar mot "det europeiska projektet", säger till ARD att stödet snabbt skulle kunna pausas om partiet bildar delstatsregering och på något sätt utmanar unionen.

Annons:

— Vid behov skulle Europeiska kommissionen behöva hålla inne medel, säger han.

Freund är ingen novis på området. Han drev aktivt på för motsvarande åtgärder mot Ungern under dåvarande premiärministern Viktor Orban, och han beskriver metoden som ett bra sätt att tygla avvikande nationella regeringar – särskilt i Ungern och Polen.

— Vi såg i båda länderna att det efter frysningen av EU-medel skedde regeringsskiften, och att de nya regeringarna fick en betydligt bättre relation till EU-institutionerna, säger han till ARD, och tillägger att samma metod nu skulle kunna tillämpas i Sachsen-Anhalt.

Beslutet om att hålla inne pengar fattas av EU-kommissionen, som leds av Ursula von der Leyen. Ingen väljare i Sachsen-Anhalt har röstat fram den.

Upp till 500 miljoner euro om året

Vad ett sådant beslut skulle kosta har Luise Quaritsch vid tankesmedjan Jaques Delors Centres Berlinkontor försökt uppskatta. Delstaten kan förlora upp till 500 miljoner euro om året i ett scenario liknande det ungerska, enligt henne.

— Ett sådant beslut skulle i betydande grad påverka den regionala och ekonomiska utvecklingen och därmed också få negativa konsekvenser för delstatsregeringen, varnar hon.

Att skolrenoveringar och sjukhusutrustning uteblir drabbar invånarna. Effekten på delstatsregeringens väljarstöd är det uttalade syftet med instrumentet.

Budapest och Warszawa som mall

Bryssel har vid flera tillfällen de senaste åren fryst stödmedel för både Warszawa och Budapest, med hänvisning till brott mot rättsstatens principer. Båda regeringarna har beskrivit åtgärderna som politisk förföljelse kopplad till deras motstånd mot EU:s politik.

I Ungerns fall frystes medlen 2022, sedan kommissionen anklagat Orban – en långvarig kritiker av EU:s migrationspolitik och EU:s Ukraina-stöd – och hans regering för korruption och rättsstatsbrott. Pengarna frigavs bara delvis tidigare i år, efter att Orban förlorat valet mot Peter Magyar och dennes parti Tisza.

Nu ska samma modell alltså kunna riktas mot en tysk delstat.

AfD:s gruppledare i förbundsdagen, Bernd Baumann, avfärdar trycket.

— Vi skrattar åt våra partimotståndare som nu försöker missgynna oss odemokratiskt även på EU-nivå. För de är sedan länge försvarslösa mot oss i den politiska konkurrensen, säger han.

Berlin bygger en egen spärr

Parallellt med diskussionen i Bryssel arbetar den tyska förbundsregeringen med en egen plan för att begränsa en eventuell AfD-ledd delstatsregering. Boris Pistorius har nyligen uppgett att Berlin förbereder mekanismer för att stänga av den från vissa federala resurser, bland annat nätverket för underrättelsedelning.

Telegraph och Die Welt rapporterade i juli att en "hemlig plan" tagits fram för att förhindra "obstruktion" från delstatsmyndigheternas sida – särskilt i ett läge där regeringen skulle behöva underlätta en stor truppförflyttning inom Nato genom tyskt territorium, potentiellt i riktning mot de ryska gränserna.

Både EU och förbundsregeringen förbereder alltså åtgärder mot ett valresultat som ännu inte omsatts i en regering.

Mandaten avgör

För AfD är den formella makten fortfarande inte säkrad. Partiet är den klart största gruppen i delstatsparlamentet men ligger några mandat från egen majoritet. Antingen krävs en koalition – svårt, eftersom i stort sett alla andra partier vägrar samarbeta med partiet – eller tillräckligt stöd för en minoritetsregering.

Mandatfördelningen avgörs i delstatsparlamentet i Magdeburg. Frågan om pengarna avgörs i Bryssel och Berlin.

Emil Fjellstedt
emil.fjellstedt@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/utrikes/frank-wrighter-vast-moraliskt-bankrutt/

Utrikes

Brittisk gatuintervju sprids: ”Väst är moraliskt bankrutt”

Globalismens framfart

Publicerad maj 26, 2026 – av Emil Fjellstedt
Frank Wrighter intervjuas av VoxPopuli på en gata i Storbritannien
Frank Wrighter i den uppmärksammade intervjun med VoxPopuli.
5 min läsning
Emil Fjellstedt
emil.fjellstedt@nyadagbladet.se

En spontan gatuintervju med den brittiske skribenten Frank Wrighter har fått stor spridning i sociala medier. I intervjun beskriver han västvärlden som moraliskt och ekonomiskt bankrutt – och säger att han hellre vill leva i en nation än i en gränslös marknad.

Wrighter riktar udden mot politisk likriktning, massmigration, global marknadsdyrkan och västvärldens krig i Mellanöstern. Enligt honom har löften om demokrati, välstånd och frihet ersatts av permanent kris, ekonomisk nedgång och förlorad nationell gemenskap.

Intervjun publicerades av VoxPopuli och spelades in vid en samling för Restore Britain, lett av Rupert Lowe. Klippet spreds därefter vidare i sociala medier, bland annat av den amerikanske journalisten Glenn Greenwald, som beskrev Wrighter som en i stort sett okänd brittisk medborgare som formulerar sin kritik med ovanlig klarhet.

På frågan varför han kommit till samlingen svarar Wrighter att han och hans son rest från Newbury eftersom de ser ett land i djup kris.

Annons:

— Vi ser i vilket skick landet befinner sig. Det råder ett nationellt nödläge och vi måste tänka på framtiden. Vilket slags land ska vi ha för våra barn – eller ska vi över huvud taget ha en nation? säger han.

Wrighter fortsätter med vad som blivit ett av intervjuns mest citerade resonemang: att ett land inte kan reduceras till en marknadsplats.

— Jag vill hellre leva i en nation än på en marknad, inte i en gränslös internationell stormarknad befolkad av främlingar som hyser fientlighet mot varandra. Vi måste rädda nationen, säger han.

”Permanent undantagstillstånd”

I intervjun beskriver Wrighter den västerländska efterkrigsordningen som överspelad. Han menar att samma politiska kurs fortsätter oavsett valresultat, samtidigt som väljare inte erbjuds några verkliga lösningar.

— Vi verkar vara moraliskt såväl som ekonomiskt bankrutta i hela västvärlden, i Europa och i Storbritannien. Hela systemet befinner sig i någon form av kris, säger han.

Enligt Wrighter har det som tidigare betraktades som normalt samhällsliv ersatts av ett ständigt krisläge.

— Det vi brukade kalla normalt liv har ersatts av ett permanent undantagstillstånd – vad gäller den sociala sammanhållningen, de demografiska förändringarna och bristen på realistiska lösningar, säger han.

Konsekvensen, menar han, är att västerländska samhällen rör sig mot ekonomiskt och socialt sönderfall. Han pekar på krigskostnader, rekrytering styrd av ideologi och svårigheten för kompetenta människor att få inflytande.

— Om det fortsätter är vi färdiga. Det ser ut som ekonomisk kollaps. Det handlar om att lägga alla pengar på krig utomlands när ingenting fungerar här hemma, säger Wrighter.

Han sammanfattar utvecklingen som ett system som stänger ute begåvade människor med fel åsikter och i stället belönar ideologisk anpassning.

— Sammantaget är detta en politik och ekonomi som leder till nationellt självmord, säger han.

Marknadsdyrkan och förlorad värdighet

Wrighter kopplar krisen till vad han ser som en liberal och marknadsfixerad samhällsmodell. Han avvisar tanken att problemet främst kan lösas med ny retorik eller ännu en valkampanj.

— Vi behöver inte mer tom retorik. Vi behöver trovärdiga människor med verklig integritet, erfarenhet och förmåga, som är hängivna något högre än sin egen berikning eller sin egen vansinniga ideologiska fraktion, säger han.

Han beskriver den moderna politiken som ett slags reklamstyrt system där väljarnas förhoppningar knyts till löften som aldrig infrias.

— Man säljer drömmar till oss. Vår längtan stimuleras av den rådande enigheten. Men inget av detta händer någonsin. I stället händer det som eliterna vill ska hända, säger Wrighter.

Särskilt hård är han mot konservativa partier som enligt honom övergett verklig konservatism till förmån för marknadsdyrkan och billig arbetskraft.

— Om man frågar konservativa marknadsdyrkare: Ni har förstört vår nation och ersatt den med en rad själlösa industrihallar, som i allt högre grad bemannas av migrantarbetskraft från tredje världen – vad har det bevarat? säger han.

Enligt Wrighter har denna utveckling rivit sönder just de värden som konservativa säger sig försvara: lokalsamhällen, traditioner, värdighet och social sammanhållning.

— Vi behöver något mer än pengar. Vi behöver något mer än anti-ideologiska slagord. Vi behöver verklig förändring i människors verkliga liv, för en gångs skull, säger han.

Krigspolitiken driver krisen

I intervjuns senare del riktar Wrighter stark kritik mot västvärldens krigspolitik i Mellanöstern. Han menar att krigen inte tjänar vanliga medborgares intressen, utan har skapat skuld, kaos och nya migrationsströmmar.

— Man bryr sig inte om nationella intressen hos den politiska eliten i väst, vare sig i USA, Storbritannien eller Europa, säger han.

Wrighter kopplar massmigrationen till decennier av västliga regimskifteskrig i Mellanöstern och Nordafrika. När stater slås sönder, säger han, skapas flyktvägar, smugglingsnätverk och parallella ekonomier.

— Skälet till att vi har en massmigrationskris i Europa är krigen i Mellanöstern. När man slår sönder dessa länder, vad händer då? Människor flyr, färdvägar uppstår och det blir en hel industri, säger han.

Han går längre och beskriver massmigrationen som en organiserad och kriminell verksamhet.

— Massmigration är en kriminell verksamhet. Människor betalar tusentals dollar för att fraktas in i landet. Det blir en parallell ekonomi, säger Wrighter.

För Wrighter hänger därmed inrikespolitisk kollaps, global marknadslogik och utrikespolitiska krig samman. Allt pekar, menar han, mot ett system som inte längre förmår försvara sina egna folk.

— De som styr påminner om ett fanatiskt brottssyndikat: de förstör människors liv och ger folket fagra löften, vare sig de kommer från vänster eller höger. Men slutresultatet blir kaos, krig, öppna gränser, vansinniga slagord och ett fullständigt förnekande av verkligheten, säger han.

Wrighter avslutar med att konstatera att människor inte längre kan undkomma konsekvenserna av den politik som förts.

— Det håller inte, för vi måste leva i det kaos de har ställt till med, säger han.

Emil Fjellstedt
emil.fjellstedt@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/utrikes/richard-werner-krig-digital-kontroll/

Utrikes

Richard Werner: Krig banar väg för digital kontroll

Globalismens framfart

Uppdaterad maj 23, 2026, Publicerad maj 23, 2026 – av Markus Andersson
Richard Werner och Bank of England i London
Richard Werner. Till höger: Bank of England i London.
4 min läsning
Markus Andersson
markus.andersson@nyadagbladet.se

Den tyske ekonomen Richard Werner hävdar att krig, finanskriser och digitala centralbankspengar ingår i en bredare rörelse mot centraliserad kontroll. I en längre intervju med Tucker Carlson varnar han för att kommande kriser kan användas för att pressa fram ett nytt digitalt penningsystem.

Werner är professor i bank- och finansfrågor och har länge profilerat sig som kritiker av centralbankernas makt. Han är bland annat känd för att ha myntat uttrycket ”quantitative easing” på 1990-talet och för sin forskning om hur banker skapar krediter.

I intervjun, som kretsar kring krigspropaganda, banker, Iran, Kina och digitala valutor, lägger Werner fram en långtgående maktanalys. Kärnan i resonemanget är att den som kontrollerar kreditgivningen också kontrollerar ekonomins riktning – och därmed i förlängningen samhällsutvecklingen.

Varnar för krigspropaganda

Samtalet börjar i historien. Carlson tar upp sänkningen av passagerarfartyget Lusitania 1915 och beskriver den som ett exempel på hur opinionen kring krig kan formas genom starka berättelser om fienden. Werner utvecklar resonemanget och hävdar att händelsen bidrog till att skapa en tyskfientlig opinion i USA inför landets inträde i första världskriget.

Annons:

Enligt Werner visar sådana historiska exempel hur svårt det är för vanliga människor att föreställa sig att mäktiga aktörer medvetet skulle kunna driva fram krig.

— Vanliga människor vill inte ha krig i något land. De flesta människor är goda, sade Werner i intervjun.

Han påstår att falska förevändningar återkommande har använts för att få länder att gå in i större konflikter. I intervjun kopplar han denna historiska modell till dagens konflikter och varnar för att en enda välplacerad händelse, förstärkt av medier och propaganda, kan räcka för att förändra opinionen.

— Bara en ondskefull och framgångsrik falsk flagg-operation, förstärkt med falsk information i medierna, är tyvärr fortfarande tillräckligt, sade han.

Iran och Venezuela i Kinas skugga

Werner beskriver de senaste konflikterna kring Iran och Venezuela som delar av ett större geopolitiskt mönster. Enligt hans analys handlar det inte enbart om enskilda regimer eller specifika regionala konflikter, utan om resurser, strategiska handelsvägar och maktbalansen gentemot Kina.

Han pekar särskilt på Kinas infrastruktursatsningar och ekonomiska expansion som en parallell till tidigare epoker där stormakter försökt bryta eller kontrollera handelsförbindelser. I intervjun återkommer han flera gånger till hur konflikter, sanktioner och regimskiften kan fungera som verktyg för att hindra konkurrerande maktblock från att växa sig för starka.

Påståendena är långtgående och bygger i stor utsträckning på Werners egen historiska och ekonomiska tolkning. Intervjuns kärna är inte en enskild prognos, utan hans bredare tes: att krig och kriser ofta ger beslutsfattare möjligheter att införa åtgärder som annars hade mött starkare motstånd.

”Den som tillhandahåller pengar har makt”

Mot slutet av samtalet flyttar Werner fokus från geopolitik till bankväsendet. Han menar att makten över kreditgivningen är en av de mest avgörande politiska maktfrågorna, eftersom nya pengar i praktiken skapas genom bankernas utlåning.

— Den som tillhandahåller pengar har makt att välja vem som får dem, hur mycket de får och för vilka ändamål, sade Werner.

Av det skälet försvarar han små lokala banker och kritiserar den långvariga trenden mot större banker, färre institut och mer centraliserad finansmakt. När lokala banker försvinner, menar han, flyttas besluten om kredit och investeringar längre bort från lokalsamhällen och företagare.

Werner hävdar att detta i praktiken slår mot medelklassen och den produktiva ekonomin. En decentraliserad bankstruktur skulle enligt honom sprida makten över kreditgivningen och göra ekonomin mindre sårbar för politiskt styrda bubblor och kriser.

CBDC beskrivs som digital kontroll

Den skarpaste varningen riktar Werner mot digitala centralbankspengar, ofta kallade CBDC. Han avfärdar argumentet att centralbankernas digitala valutor framför allt handlar om teknisk modernisering.

— De lanseras som CBDC, centralbankers digitala valutor. Jag kallar det centralbankernas digitala kontroll, sade han.

Enligt Werner är det inte den digitala formen som är ny. Pengar på bankkonton är redan till stor del digitala. Enligt honom är ordet ”central” det avgörande. Om pengarna blir programmerbara och tillståndsbaserade kan användningen i teorin begränsas efter plats, tid, person eller ändamål.

— Vi är på väg mot digitala kontrollsystem där vi inte längre har kontroll över våra likvida tillgångar, varnade Werner.

Han kopplar utvecklingen till kriser, inflation och krigslägen. I ett sådant politiskt klimat kan befolkningar enligt honom lättare pressas att acceptera lösningar som annars skulle uppfattas som ett hot mot friheten.

— Det förverkligar en totalitär diktators dröm, sade Werner om ett fullt ut programmerbart penningsystem.

Intervjun avslutas med en bredare varning för centraliserad makt. Werners poäng är att den ekonomiska friheten inte främst avgörs av tekniska betalningslösningar, utan av vem som ytterst kontrollerar kredit, pengar och rätten att använda dem.

Se hela intervjun här

Markus Andersson
markus.andersson@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-europa-ar-i-fara/

Krönikor

Varför Europa är i fara

Globalismens framfart

Dan Ahlmark

Parisdeklarationens varning för ett falskt Europa har blivit allt mer aktuell. Överstatlig makt, globalism och migrationspolitik riskerar att göra Europas folk maktlösa över sina egna länder.

Publicerad maj 23, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Teka77/iStock
5 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vi har just sett en historiskt betydelsefull demonstration i London av människor som ser hur de i sitt eget land i allt högre grad ersätts av invandrare. De flesta politiker bryr sig inte om detta, eftersom de har en annan agenda. Deras mål är att få en så stor andel som möjligt av de nya rösterna, medan de än så länge försöker hålla kvar så många av sina landsmäns röster att de kan behålla makten. Så småningom tror de att de sistnämnda rösterna blir mindre viktiga, eftersom de nya väljarna blir allt fler.

Sjutton kulturpersoner formulerade 2017 ett manifest om Europa, som jag tidigare skrivit om i flera artiklar1. Den deklarationen2 förklarar egentligen på ett sätt jag då inte betonade varför våra politiker i många länder beter sig som de gör och därför handlar på ett sätt vi inte förstår. Varför ser de inte att invandringen skapar ett mycket allvarligt läge för den europeiska befolkningen – en situation som kan bli oåterkallelig? Deklarationen inleds med en beskrivning av den europeiska befolkningens situation och går så småningom över i förklaringen till varför politikerna handlar som de gör. Men först förklarar man lågmält Europas roll för oss:

”Europa tillhör oss, och vi tillhör Europa. Dessa länder är vårt hem; vi har inget annat. Det överstiger vår förmåga att förklara anledningarna till vår uppskattning av Europa eller att motivera vår lojalitet … Vardagliga landskap och händelser har en särskild betydelse – för oss, men inte för andra. Ett hem är en plats där saker och ting är bekanta och där vi är känns igen oavsett hur långt vi har vandrat. Detta är det sanna Europa, vår värdefulla och oersättliga civilisation och kultur. Europa är vårt hem”.

Det falska Europa

Men nu hotas detta av ett falskt Europa i form av etablissemangets Europeiska union. Detta för med sig stora konsekvenser. Det allvarligaste är att den ”hotar … att konfiskera vår hembygd”. Det falska Europa berömmer sig för ”att vara vägvisare till ett universellt samhälle som varken är universellt eller ett samhälle. Det falska Europa hotar oss” … ”förblindat av fåfängliga, självberömmande visioner av en utopisk framtid, undertrycker det falska Europa instinktivt alla avvikande åsikter … Det falska Europa är utopiskt och tyranniskt”.

Annons:

Många politiker har ett annat huvudmål för politiken än befolkningen har, och de tror nu att det finns en metod att befria sig från sina väljare, som har andra värderingar och mål: ”Under den senaste generationen har ett ständigt växande segment av vår styrande klass kommit fram till att dess egenintresse ligger i en accelererad globalisering. Dessa personer hoppas att kunna bygga överstatliga institutioner som de sedan kan styra utan att längre kunna hindras av folkens suveränitet”.

Överstatlig makt och migration

Genom Europeiska unionen, som de redan gett en hel del av makten över sina nationer, bestämmer den styrande byråkratin och professionella politiker i dag i många avseenden över Europas nationer. Men dessa länders suveränitet är ännu inte utplånad, så arbete återstår. Vilken är då den giftiga brygd som driver dessa politiker och hjälper dem att förslava oss? Deklarationen svarar där: ”Vi förlorar vår hemort på jorden på grund av den falska kristendom av universella mänskliga rättigheter som det falska Europas proponenter har konstruerat åt sig”. Det får verkliga konsekvenser, eftersom ”när de självsvåldigt utvecklar internationella människorättslagar monopoliserar EU-institutionernas överstatliga mandariner Europas politiska liv”.

Detta får långtgående konsekvenser. En följd är att vi tvingas ta emot immigranter som söker sig hit på grund av vår generositet, för all vår hjälp, för stöd och för att skapa sig ett bättre liv och bilda familjer. Inga krav ställs på assimilering, utan deras egen kultur – den som i grunden fick dem att flytta till oss – skyddas. Och vi hindras egentligen från att överhuvudtaget påverka de regler som används för att åstadkomma detta.

En gränslös värld

Gruppens syn på det europeiska mångkulturella projektet är: ”Det kräver av de europeiska folken en helgonalik självförnekelse. Vi förväntas acceptera vår egen hembygds kolonisering och vår egen kulturs upplösning under det tjugoförsta århundradet för Europas högre äras och härlighets skull – en kollektiv självuppoffringshandling för något slags nytt globalt samhälle av fred och välstånd som därmed påstås skola födas”. Och varför har något sådant skett? Ja, allt går tillbaka till det bakomliggande sättet att tänka och de värderingar det kräver.

Gruppen observerar den nya europeiska ideologins egenskaper och karaktär och drar slutsatsen: ”Det falska Europas universalistiska … föreställningar avslöjar att det rör sig om ett religionssubstitut … Detta är det starka opium som förlamar Europa … Vi måste insistera på att religiösa ambitioner skall hållas inom religionens område och inte ha någon roll att spela inom politiken … För att vi skall återfå vår politiska och historiska självbestämmelserätt är det nödvändigt att vi sekulariserar det offentliga livet i Europa. Vi måste avvisa pseudoreligionen” … och ”stoppa … dess utopiska, pseudo-religiösa korståg för en gränslös värld”.

Nästa år är det ett decennium sedan deklarationen publicerades. Åren går, och det falska Europa blir allt starkare. När vaknar Europas medborgare?

 

Dan Ahlmark

Referenser:

1 Parisdeklarationen och det falska Europa – del 1 – Nya Dagbladet.

2 Parisdeklarationen – The True Europe.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Senaste nytt

Annons: