Under onsdagen röstade Sveriges riksdag igenom att betala 150 miljarder kronor till EU:s så kallade ”coronafond”. Bara Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet röstade nej och kritiker menar att det gigantiska stödpaketet kommer att skuldsätta framtida generationer svenskar under decennier framåt.
Syftet med den så kallade ”återhämtningsfonden” är enligt EU att samla ihop hisnande 7 500 miljarder kronor i bidrag och i lån som ska gå primärt till EU-länder med dålig ekonomi – exempelvis Grekland, Italien och Spanien för att dessa ska ”komma på fötter igen”. Ingenting tyder på att Sverige kommer att få tillbaka i närheten av vad man betalar in till fonden och man tvingas dessutom även fortsättningsvis betala de årliga 35 miljarder kronorna per år i EU-avgift utöver denna extra kostnad.
Den gigantiska EU-fonden beskrivs också av Sverigedemokraterna som ett ”ekonomiskt och politiskt vansinne” och kritiker menar att det riskerar att få oöverskådliga konsekvenser som dessutom snabbt förflyttar den ekonomiska makten från nationalstaterna till Bryssel trots att det inte var detta svenskarna röstade för när man röstade ja till EU-medlemskap 1994.
”Min generation och den efter riskerar att få punga ut för att länder som Italien inte kan ta hand om sina ekonomier”, konstaterar KDU-ordförande Nike Örbrink. Även Vänsterpartiet säger sig vara oroliga för att ”kommande generationer” blir de som tvingas betala för stödpaketet.
Statsminister Stefan Löfven i sin tur hävdar att Sverige har gjort allt i sin makt för att ”hålla nere kostnaderna” men att ”Sverige behöver ett starkt och välfungerande EU”.
Trots att Sveriges budgetunderskott för 2020 blev hela 221 miljarder kronor beslutar riksdagen nu i praktiken att finansiera andra EU-länder med 150 miljarder kronor. I slutändan röstade bara Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet nej.
På grund av repressionsåtgärderna som upprätthålls i Sverige deltog färre ledamöter än vanligt vid omröstningen med 27 som röstade ja till stödpaketet, 15 nej och 14 avstod.
Sverigedemokraternas gruppledare i finansutskottet Oscar Sjöstedt skriver tillsammans med riksdagsledamoten Roger Hedlund kommenterar det hela med att ”hårt arbetande svenskar ska finansiera generösa välfärdsprogram bland EU-länder som har sämre skötta ekonomier”.
”För Sveriges del innebär beslutet ett krav på att bidra med cirka 150 miljarder kronor, vilket motsvarar fem gånger så mycket som Polismyndighets budget. Pengarna ska bland annat finansiera spanska medborgarlöner, sydeuropéer som vill gå i pension innan de fyller sextio, och bidra till den redan existerande korruptionen i Östeuropa.”, skriver man.
Man noterar också att beslutet i praktiken innebär att de svenska skattebetalarna kommer att betala fem miljarder kronor extra till EU årligen under 30 års tid och att dessa pengar hade gjort mer nytta i den svenska välfärden.
Kritik har också lyfts fram om att EU inte har någon rätt att beskatta sina medlemsländer men att ”återhämtningsfonden” i praktiken ändå innebär just detta trots att svenskarna genom att rösta nej till euron redan har valt att stå utanför ett finanspolitiskt samarbete med Bryssel. Kritiker pekar också på att en gemensam omfattande skuld därtill förebådar just ett system med gemensam beskattning, vilket i sin tur skulle kräva ett direkt federalt EU.
