90 procent av de stora företagen inom svensk industri- och tjänstesektor uppger att den svaga kronkursen ökat deras kostnader för inköp – vilket också leder till höjda priser i konsumentledet.
”Svenska storföretag har merparten av sin försäljning och inköp utomlands och därför är deras exponering mot utländsk valuta stor. För företag med stor andel inköp i utländsk valuta innebär det fördyrade inköpskostnader, vilket påverkar deras lönsamhet”, skriver Jörgen Kennemar, företagarekonom på Swedbank, i ett pressmeddelande.
Det är Swedbank som gjort en undersökning bland de 400 största företagen inom branscherna och man konstaterar att 45 procent av företagen inom tjänstesektorn anser att den svaga kronkursen påverkar lönsamheten negativt – jämfört med 20 procent som ser en positiv påverkan.
”Det är framför allt exporttunga branscher med begränsad import av insatsvaror som gynnas av en svagare krona, exempelvis gruv- och skogsnäringen”, skriver Kennemar.
Annons:
Det kan också noteras att hälften av de svarande företagen genomför en majoritet av sina inköp i utländska valutor och när kostnaderna skenar så blir det också konsumenterna som i slutändan drabbas genom höjda priser.
”Ökade inköpskostnader tenderar att leda till högre priser från företagen, vilket försvårar Riksbankens möjligheter att få ned inflationen. Det ser vi till exempel i de snabbt ökande livsmedelspriserna”, konstaterar Kennemar vidare.
Även Konjunkturinstitutets och Riksbankens företagsundersökningar visar att företagens prisplaner fortsätter att vara kvar på höga nivåer.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
EU:s gemensamma skulder har tredubblats på några år och kan passera tusen miljarder euro redan nästa år. Unionens egna revisorer varnar för att notan kan hamna hos medlemsländernas skattebetalare.
Varningen finns i Europeiska revisionsrättens färska årsrapport, rapporterar Svenska Yle. Revisionsrätten är EU:s organ för granskning av unionens ekonomi.
I början av förra decenniet låg EU:s skuld år efter år kring 50 miljarder euro. Sedan coronakrisen har kurvan pekat brant uppåt.
— Vi ser en mycket allvarlig utveckling, eftersom vi inte vet vad som kommer att hända med räntorna och det är en stor risk. De årliga kostnaderna för unionen, för oss skattebetalare, kan öka mycket snabbt, säger Petri Sarvamaa, ledamot i revisionsrätten.
Annons:
Medlemsavgifterna kan höjas
Enligt rapporten kan den växande skuldbördan belasta kommande EU-budgetar hårt. Hittar unionen inga nya egna inkomstkällor hotar ett stort finansieringsgap.
Då återstår två vägar: högre medlemsavgifter från länderna eller lägre ambitioner i budgeten.
En stor del av skulden hänger samman med återhämtningsfonden. Efter pandemin fattade EU det historiska beslutet att låna upp 800 miljarder euro till krisdrabbade länder.
Sarvamaa anser att det fanns tungt vägande skäl att stimulera ekonomierna under pandemin. Nu måste lånen enligt honom också betalas tillbaka, så att skulden inte skjuts på framtiden.
Ingen har full koll på pengarna
Problemet är att ingen på ett heltäckande sätt kan följa vart pengarna tar vägen, säger Sarvamaa.
— När det gäller återhämtningsfonden har vi framför allt sett brister i hur medlemsländerna övervakat användningen av pengarna. Det leder i praktiken också till att det är mycket svårt eller omöjligt för oss att veta vad pengarna till slut åstadkommer och vilka de slutliga mottagarna är, säger han.
Som exempel nämner han ett fall som uppmärksammades i somras, där det antyddes att Spanien använt pengar ur fonden för att stödja sitt pensionssystem. Pengarna var inte avsedda för det ändamålet.
Samtidigt håller Sarvamaa isär syftet och utförandet.
— Har fonden hjälpt Europas ekonomi att återhämta sig? Där är svaret faktiskt ja. Men det betyder inte att den har fungerat bra, säger han.
Underkänd sjunde året i rad
Även den ordinarie EU-budgeten får kritik. Revisionsrätten lämnade ett negativt utlåtande för sjunde året i rad, med en felnivå på 3,8 procent mot 3,6 procent året innan.
Enligt Sarvamaa betyder felnivån inte att pengarna har försvunnit eller använts fel, utan att det finns problem med systemet.
Trots kritiken bygger EU-kommissionens förslag till ny långtidsbudget i stor utsträckning på samma modell som återhämtningsfonden. Sarvamaa vill att revisorernas anmärkningar beaktas, och han ifrågasätter hur budgeten debatteras i hemlandet Finland.
— Diskussionen om långtidsbudgeten har nästan enbart handlat om hur stor budgeten ska vara och hur mycket pengar vi får, men vi borde tala mycket mer om hur pengarna används, säger Petri Sarvamaa.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Finansministeriets tjänstemän presenterade sina förslag den 7 oktober 2026. En höjning av den lägsta pensionsåldern till 70 år kräver politiska beslut.
Finländarna kan få jobba till 70 och småbarnsfamiljer förlora hemvårdsstödet, om politikerna följer Finansministeriets tjänstemän. Inget är beslutat än – förslagen är tjänstemännens inspel inför nästa regerings sparjakt.
Finansministeriet publicerade den 7 oktober sitt tjänsteinlägg "Lita på framtiden". Ministeriets tjänstemän har lämnat sådana inlägg inför regeringsförhandlingarna sedan valet 1991. Besluten fattas av de folkvalda.
Bakgrunden är ett mål som en parlamentarisk arbetsgrupp satte upp i februari: de offentliga finanserna ska stärkas med 8–11 miljarder euro fram till 2031. Enligt ministeriet får inga utgifter eller skatter lämnas utanför granskningen, och besluten bör komma redan i början av nästa valperiod.
Den finanspolitiska samordnaren Lauri Kajanoja skriver att anpassningen är "tyvärr så omfattande att det nödvändigtvis kommer att påverka många finländares vardag".
Annons:
Pension vid 70 och slopat hemvårdsstöd
Tjänstemännen vill att den lägsta åldersgränsen för ålderspension gradvis höjs till 70 år, med sex månader per årskull. Därefter ska pensionsåldern knytas till den förväntade livslängden. Enligt Svenska Yle beräknas förändringen på sikt ge 50 000–120 000 fler sysselsatta.
Hemvårdsstödet, som betalas till familjer som tar hand om sina småbarn hemma i stället för att använda dagvård, föreslås slopas eller kortas väsentligt. Ministeriet vill på så vis höja "deltagningsgraden för föräldrar till små barn" i arbetslivet. Åtgärden kan ge 10 000 nya jobb.
Även studenter berörs. Finländare som läser en andra examen på samma nivå föreslås betala läsårsavgifter.
AI, färre kommuner och skatt på ved
Antalet kommuner och välfärdsområden ska minskas kraftigt. Går kommunstrukturen inte att förändra kan välfärdsområdena eller staten ta över uppgifter. Sammanslagna ämbetsverk väntas ge cirka 100 miljoner euro i permanenta besparingar i slutet av valperioden 2031–2035.
Den offentliga sektorn ska också ta i bruk artificiell intelligens i stor skala, särskilt i beskattning och handläggning. Lagstiftningen ska ändras för att möjliggöra det.
Ineffektiva företagsstöd ska skäras ned och staten föreslås sälja börsaktier för 2–3 miljarder euro, pengar som i stället ska gå till onoterade tillväxtbolag. Samtidigt vill tjänstemännen höja skatten på fossila bränslen, slopa energiskattestödet för torv och införa skatt på trä och ved för värmeproduktion.
Den 26 oktober publicerar ministeriet mer detaljerade kartläggningar av utgifter, strukturer och skatter.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
EU:s klimatpolitik har förändrat Europas energisystem i grunden. Resultatet är högre kostnader och ett växande hot mot industrins konkurrenskraft, skriver Dan Ahlmark.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Medan världen invaggats i tron på att dagens klimathypotes – att koldioxidutsläpp har mycket farliga effekter på världens länder i en inte särskilt avlägsen framtid – är sann, har denna helt avvisats bland annat av två professorer emeriti, vars argumentation troligen var huvudskälet till att USA:s Environmental Protection Agency ändrade kurs 2025. Deras slutsatser kunde sammanfattas i några kortfattade men fullständigt förintande meningar, vilka sedan motiverades genom en redovisning av den forskningsmässiga grunden för dem.
Detta är del 5 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.
Därmed lyftes klimatpolitikens förtryck över USA:s energiproduktion och energianvändning, industriella utveckling och kärnan till dess internationella makt. Forskarna fastslog nämligen två slutsatser gällande FN:s och senare EU:s klimathypotes: "It fails to consider contradictory science. It is not based on science, it is based on unscientific evidence. Thus there is no scientific basis for the...Finding that greenhouse gases ("GHGs") will endanger the public health and welfare. Furthermore, it endangers the public health and welfare itself". (1)
Betydelsen för energipolitiken
Vi ska här inte beröra varför klimathypotesen varit så viktig för världens globalister och etablissemang att hävda och genomdriva, utan här granskas bara effekterna gällande dess allvarligaste effekt. Följande orsakskedja kan då bedömas vara den väsentligaste: Dagens klimatpolitik energipolitik negativ utveckling av bland annat industrin genom en rad även makroekonomiska konsekvenser lägre internationell konkurrenskraft och lägre standard för befolkningarna. Detta är en direkt följd av EU:s antingen följsamhet till globala beslut eller dess egna radikala klimatinitiativ. Att energipolitiken är klimatpolitikens viktigaste konsekvens betvivlas av få. Västerlandets beprövade och välkalibrerade system för att ge befolkningarna tillgång till riklig och billig energi, samtidigt som man skapar underlag för industrins verksamhet och förnyelse, utvecklades under lång tid.
Annons:
Plötsligt beroende på en politiskt populär klimatforskning och internationella etablissemang hänförda av ideologin om politisk globalism, ändrades helt förutsättningarna för detta system. Energin har hittills huvudsakligen kommit och kommer från hydrokarboner, vilka nu betecknas som olämpliga på grund av att deras förbränning skapar stora mängder av CO2. Denna gas påstås genom sin ökning i atmosfären orsaka global uppvärmning med en rad svåra konsekvenser för världen. Så kol, olja och gas anses vara så farliga, att de bör bytas ut mot bättre energikällor, vilka det inte finns särskilt många av. Förutom att rensa ut kol och olja har ju även nukleär energi av många regeringar betecknats som farlig men då beroende på risken att vid olyckor mängder av radioaktivitet kan frigöras.
Europas viktigaste industristat – Tyskland – skrotade på grund av dominerande politikers (främst Merkel) inflytande sitt framgångsrika och betydelsefulla kärnenergiprogram, som tagit flera decennier att bygga upp och kostat stora summor. Detta skedde utan en tillräcklig konsekvensanalys. Medan utvinning av olja och gas främst skedde i Nordsjön, där Storbritannien avslutade sin utvinning, finns kol på många ställen i Europa, men vilka fyndigheter nu inte nyttjas. Väldiga summor har investerats i energikällor ansedda som rena såsom vind och sol. Ett prissystem för utsläpp av CO2 har införts, vilket medför nämnvärda kostnader för dessa utsläpp. Utbyggnad av system baserade på hydrokarbonenergi kräver kanske externa godkännanden och säkerligen finansiering, som möter särskilda restriktioner.
Vind och sol står fortfarande för låga andelar av länders energitillgång, och vindkraften torde på grund av höga kostnader och naturligen varierande vind inte överleva annat än som en mycket marginell kommersiell energikälla, om och när statliga bestämmelser och subventioner inte längre stödjer teknologin. Solenergi och hydroelektrisk kraft är då "rena" energikällor av intresse men har idag inte väsentlig betydelse annat än för enskilda länder med särskilda förutsättningar.
Energiomställningen utan ersättning
Vad energiomställningen hittills visat i Europa är, att ansvariga politiker i samarbete med EU-kommissionen varit helt ansvarslösa genom att sjösätta regler, som i många länder eliminerade grunden för det tidigare energisystemet, innan man fått ett nytt konkurrenskraftigt system på plats. Det senare skulle naturligtvis ha bevisad kapacitet att kunna överta bördan att skapa tillräckligt med energi till acceptabla priser. Dessa kan vara högre än tidigare men får, särskilt gällande industrin, inte avvika alltför mycket från internationella konkurrenters kostnader. En företagsledning, som på sitt område fattat något liknande helt oansvarigt beslut, hade snabbt avsatts.
EU:s beslutssystem, som är byggt för att skydda centrum från folkligt missnöje, och där det är svårigheter att klart utpeka dem, som har ett personligt ansvar för fiaskot, fortsätter att driva den skadliga klimat- och därmed energipolitiken. På samma sätt som skedde under Europas avrustning efter slutet av det kalla kriget, har den styrande klassen och EU haft en mycket felaktig uppfattning om omvärlden och fattat felaktiga och oansvariga beslut.
USA lämnar Parisöverenskommelsen
Att USA lämnade Parisöverenskommelsen med dess konsekvenser för energiproduktionen m.m., var början på en utveckling, som sannolikt leder till en stark begränsning av överenskommelsens räckvidd. Dagens politiska situation i Europa tyder på det. Regeringarna i unionens två ledande länder: Tyskland och Frankrike, har sällan haft ett värre opinionsläge. Vad som nu framkommer, är att även FN:s ledande kommitté avseende dagens klimatomställning medger, att tidigare projektioner av effekterna av ökningen av CO2 varit överdrivna. Domedagsprofetiorna, som använts för att skrämma den europeiska befolkningen och dess politiker, har varit fel. USA:s inrikesminister Doug Burgum sade nyligen, att världens omställning till nya energikällor alltid varit:
— a fantasy and a borderline lie (2).
Han begränsade sig till att beteckna de drivande personerna för denna omställning som:
— certain elements.
Med tanke på att just omställningen till nya energikällor i Europa varit en policy av närmast religiös karaktär, är slutsatsen förödande. De europeiska besluten har alltså i bästa fall varit en fantasi, men annars: kanske var det politisk artighet, som inte direkt kallade den för lögn utan blott "på gränsen till lögn". Så detta är vad EU och Europas politiska etablissemang årligen ägnat otaliga miljarder till att påverka sina väljare om och låtit genomtränga mycket av verksamheten i sina länder och all undervisning på alla nivåer. Man har indoktrinerat sina hela befolkningar om en fantasi eller något på gränsen till en lögn.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Från industri och transporter till jordbruk, byggande och forskning: EU:s klimatpolitik har fått genomgripande konsekvenser för samhälle och ekonomi, skriver Dan Ahlmark.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Dagens klimatpolitik i Europa medför stora krav på centrala beslut och koordination på EU-nivå av medlemsstaternas aktiviteter. Enskilda länders politik sägs inte enskilt lösa dagens globala klimatproblem, utan samarbete och samordning krävs. Det aktualiserar frågor om i vilken utsträckning centrala beslut är motiverade och kan godtas, och vilken självständighet en medlemsstat bör ha. Det medför ofta krav på överföring av makt från de enskilda medlemmarna till EU-nivån.
Detta är del 4 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.
Centralt beslutsfattande leder till åtgärder, som medför betydande investeringar och kostnader. Det leder till en uppbyggnad av EU-institutioner med centrala resurser och förmåga till regelgivande samt tillsynsverksamhet för att åstadkomma avsedd styrning och beslut om mål. Dessa representanter förfogar över, förutom kunnandet i länderna, även egna nätverk av forskare och experter.
Klimatpolitiken omfattar samhället mycket brett och begränsar sig inte till bara traditionell tung och lätt industri. Det angår transporter, jordbruket, finansieringssektorn i vid bemärkelse; forskning; viktiga delar av den offentliga sektorn inkl rättssystemet mm. Just denna genomgripande inverkan på hela samhället, som klimatpolitiken baserad på den påstådda farligheten av CO2 medför, leder till många effekter.
Annons:
Beträffande den grundläggande på klimatpolitiken och dess grunder baseras denna bland annat på material, som redovisas i nästa artikel (DEL 5A), som tar upp klimatpolitikens förödande inverkan på energipolitiken. Där visas grunden till att man bör betrakta Europas nuvarande klimatpolitik som onödig, missriktad och mycket farlig för regionens välfärd och utveckling. Dagens klimatteori är en i huvudsad obevisad hypotes. I detta sammanhang upprepas bara vad de två huvudforskarna, som är de främsta akademiska motståndarna till dagens klimatpolitik (1), säger om dess konsekvenser: “... they are policies that will destroy western economies, impoverish the working middle class, condemn billions of the world's poorest to continued poverty and increased starvation, leave our children despairing over the alleged absence of a future, and will enrich the enemies of the West who are enjoying the spectacle of our suicide march.”
Baserad på en obevisad teori har världens ledande globalistiska organisationer samt delar av världens etablissemang i samverkan fått världen att försöka minska halten av CO2, när denna egentligen är en nyttig gas, som vid ytterligare ökningar av halten i luften kommer att kraftigt öka livsmedelsproduktionen på jorden.
Vi bortser i denna artikel från de energipolitiska och makroekonomiska konsekvenserna av teorin. Istället ser vi på just arten och bredden av denna klimatteoris inverkan. FNs och EU:s gemensamma klimatpolitik berör då de allra flesta samhällssektorer i Sverige. Det gäller inte bara de flesta industrier utan i stort sett alla andra av samhällets viktiga sektorer såsom jord- och skogsbruk, den finansiella sektorn och så vidare. Administrationen av alla regler, som behövs för att realisera antagen klimatpolitik, kräver en utbyggd offentlig förvaltning samt stor uppmärksamhet och stora ansträngningar från företag och ägare av olika typer av egendom. Betydande bördor läggs härigenom på den privata sektorn. Kravet att följa alla regler och att realisera uppsatta mål innebär krav på stora resurser, otaliga projekt, problemlösningar och övervakning. Ett mycket starkt byråkratiskt inslag har därmed förts in i den svenska ekonomin, något påminnande om egenskaperna hos en socialistisk ekonomi och dess metoder.
Konsekvenserna av dessa olika nya regler har – bland sina många effekter på den offentliga förvaltningen – haft en betydande inverkan på rättssystemet. Skilda tolkningar av olika regler med betydande inverkan på egendom och förutsättningarna för näringslivets verksamhet skapar otaliga legala problem, som kräver sin lösning. Förutom olika åsikter och normala kontroverser mellan parter tillkommer de kontroverser och strider, som uppstår när diverse miljö- och radikala politiska grupper försöker att förverkliga egna ideologiska mål med hjälp av en komplex lagstiftning.
De industrier, som naturligen genom sin produktionsprocess skapar stora mängder av CO2, kommer trots framgångar gällande eliminering av utsläpp (i sig orsakande nämnvärda kostnader)troligen inte längre vara livskraftiga i Europa beroende på energikostnader och kostnader för de utsläpp, som ändå måste göras. Utsläppskostnader kan vara internationellt reglerade, eller av staten, och är nämnvärda.
Samtidigt har en annan förutsättning för vissa industrier förändrats, nämligen kravet på billig energi. Energi-generering berörs inte i denna artikel, utan här görs bara observationen att exempelvis ett av Europas största kemiföretag – BASF – flyttat sin verksamhet från Europa på grund av sina energikostnader. Det är en dramatisk åtgärd, men en, som ägarna av tung industri till exempel stålföretag, tung verkstadsindustri, kemi industri och så vidare kan besluta sig för. Om man samtidigt har ökade energikostnader. växande kostnader för den tekniska anpassningen till de nya reglerna, utsläppskostnader samt dessutom ökade administrativa kostnader, kan detta bli för mycket. Man kan dessutom uppleva ökade legala kostnader, ifall externa grupper utnyttjar det legala systemet för att nå något miljömål. Sedan får man uppleva till exempel fördröjningar gällande eventuell tillståndsgivning och annat nödvändigt för verksamheten. När den ackumulerade effekten av alla dessa effekter når en viss nivå, kan företag finna det bättre att flytta utomlands, sälja eller lägga ned verksamheten.
Transporter, flyg och sjöfart
En klimatmässigt mycket uppmärksammad industri gäller transporter generellt det vill säga förutom sådana på land även beträffande flyg och sjöfart. Dessa delar ansvarar för nämnvärda delar av industrins utsläpp av CO2. Olika skatter läggs på flyget i olika länder. Ett försök att införa internationell beskattning av just fartygsutsläpp stoppades 2025 av USA, som lyckades få ett antal länder att rösta mot FN-förslaget Net-Zero Framework. Detta initiativ kallades för ett ”Globalt grönskattebedrägeri” och sköts på framtiden. FN och FNs underorganisationer är desperata att äntligen på något område få egen beskattningsmakt och någon egen inkomst.
Olika utsläpp från bilar var en av de första typerna av utsläpp från konsumentprodukter, som började kontrolleras för länge sedan. Koldioxid fick sedan ökad uppmärksamhet, och utsläppskraven avseende gasen har sedan fortlöpande skärpts. Förbränningsmotorn har successivt ökat sin effektivitet, samtidigt som den orsakar allt lägre utsläpp av olika slag. De elektriska bilarna har ökat starkt i volym, men står fortfarande för en låg andel i Europa. Ett huvudproblem är, att priserna avseende elektriska fordon är alltför höga. Samtidigt är möjligheten att genomföra laddningar mycket otillfredsställande, och i mindre befolkade området krisartat låg. Sverige med landets stora ytor och delvis gles befolkning möter därvid särskilda svårigheter. Den utfasning av förbränningsmotorn man talat om torde inte komma att ske under lång tid.
Trycket har varit högt även på en av världens äldsta näringar: jordbruket. EU:s Green Deal har utformat olika åtgärder för att nå vad man kallar ett miljömässigt hållbart jordbruk. Regleringar finns för bland annat gödningsmedel och bekämpningsmedel, och man arbetar med att försöka minska metanutsläppen. Det politiska motståndet mot olika åtgärder har varit särskilt stort i medelstora länder som Nederländerna och Polen, men är betydande också i EU:s största stater.
Bönderna klagar över de allt högre kostnaderna men också regler, som medför byråkrati. Det europeiska jordbrukets effektivitet minskar samtidigt med lönsamheten och konkurrenskraften. De europeiska bönderna fruktar dessutom sådana avtal som EU:s med Latinamerikas handelsblock Mercosur, omfattande Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Omsorg har dock i detta avtal lagts för att skydda Europas bönder bland annat genom mycket låga årliga ökningar (till exempel 1.3 eller 1,5 %) av tillåten importvolym för livsmedel, där konkurrenskraften är låg till exempel biff, kyckling mm.
Offentlig byggnadsplanering på olika nivåer påverkas kraftigt av klimatpolitiken, liksom verksamheten allmänt inom arkitektur, byggnadsföretag och byggmaterialindustri. Styrning sker genom byggstandards och regler avseende material och isolering. Kostnadsökningarna har därför varit kraftiga inom flera led. I Sverige, där byggnation på grund av klimatet och höga byggkrav redan medför höga kostnader, drabbas hårt. Det mycket stora behovet av nya bostäder kan inte fyllas tillfredsställande. Förutom nybyggnation drabbas naturligtvis renoveringsverksamhet, tillbyggnader och så vidare.
Finansiering och forskning
Ett viktig område för klimatpolitiskt inflytande är området för finansiering av olika verksamheter. Det innebär numera, att alla viktiga finanseringskällor uppmärksammar önskemålet att prioritera miljömässigt sunda projekt det vill säga gröna sådana. Detta innebär svårigheter för projekt, som enligt normer och regler har en diskutabel klimatprofil såsom försvarsindustrin. Detta gäller alltså ett politiskt ingrepp i marknadsekonomin och en styrning som går tvärs andra politiskt beslutade policies.
Klimatpolitiken och dess mål avseende uthållighet påverkar självfallet EU:s centrala stöd for forskning liksom medlemsstaternas prioriteringar inom ramen för sina nationella forskningsprogram. Det influerar både företag, specialiserade självständiga forskningsinstitut samt universitetsforskning. Det influerar samtidigt kraven inom offentlig upphandling av alla slag. Kritik framförs beträffande kraven på snäv styrning av forskningen. Ett belysande – och avskräckande - exempel gäller själva den grundläggande klimatvetenskapen, där inga anslag egentligen ges till forskning, som kan utmana den allmänt accepterade klimatpolitiken. Det medför, att skeptiska forskare inte kan meritera sig genom sina valda projekt, vilket påverkar rekrytering och befordran inom universiteten.
Det finns samtidigt ett annat hinder för vetenskaplig opposition, genom att opponenter har mycket stora svårigheter att på grund av peer-review systemet för vetenskapliga artiklar få sina artiklar publicerade i de respekterade forskningsjournalerna avseende klimatvetenskap (vilket i sig minskar möjligheten till befordran). Sådana oppositionella forskare inbjuds heller inte till sammankomster och symposier, där viktig forskning diskuteras. Det är alltså ett system, som på grund av makt över medel och kanaler stänger ned de flesta möjligheter att framföra kritik mot de accepterade teorierna. EU har här i flera avseenden en negativ inverkan. Åsikterna på området begränsas till vissa godkända, och man hindrar avvikande röster. Det är metoder, som regelmässigt utnyttjas i auktoritära stater. I totalitära stater hindras eventuella opponenter på annat vis.
Som en följd av internationella beslut genomtränger nu konsekvenserna av tron på global uppvärmning (eller den benämning man vill använda) anställdas och deras chefers aktiviteter på de allra flesta fält. Självfallet är vissa stater såsom Sverige, som vanligen vill visa sig bäst i klassen gällande internationella åtaganden, ledande. Detta har fångat in samhällena främst i Västerlandet i ett hårt grepp och en byråkrati, vars effekter och kostnader ännu inte är fastställda. Genom ett alltmer utbyggt regelsystem med rättslig uppbackning påverkar det alltmer i nationernas dagliga liv.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
