Den amerikanske presidenten Donald Trumps planerade statsbesök i Kina i april blir årets viktigaste geopolitiska händelse och kan avgöra maktbalansen mellan stormakterna för flera år framåt. Det menar den Kinabaserade analytikern Xueqin Jiang, som med hjälp av spelteori har förutsagt flera större geopolitiska händelser de senaste åren – från Trumps valseger till attacken mot Iran.

I en intervju med den norske statsvetaren Glenn Diesen förklarar professorn hur USA:s strategi handlar om att tvinga Kina till underkastelse i det globala finanssystemet, och varför Europa riskerar att gå under i processen.

Glenn Diesen inleder intervjun med att konstatera att professor Jiang träffat rätt i flera av sina tidigare prognoser och frågar vad som gör analyserna så träffsäkra.

— Jag använder spelteori och ser i princip geopolitik som ett spel mellan olika aktörer som försöker maximera sitt eget intresse. Jag tittar egentligen inte på ideologi utan fokuserar på egenintressen, förklarar Jiang.

För 2026 är professorns blick riktad mot ett datum i synnerhet: april månad, då Donald Trump genomför sitt första statsbesök i Kina under sin andra mandatperiod.

— Relationen mellan USA och Kina blir den stora frågan för 2026. Ryssland och kriget i Ukraina är i princip avgjort och har stabiliserats. Men vad som verkligen är osäkert är förhållandet mellan USA och Kina, säger Jiang.

En storuppgörelse om dollarn

Enligt professor Jiang handlar Trumps Kinastrategi ytterst om att säkra den amerikanska dollarns ställning i världsekonomin. Professorn drar en historisk linje tillbaka till 1971, då Richard Nixon kopplade loss dollarn från guldmyntfoten. För att stabilisera valutans värde etablerade Nixon dels petrodollarsystemet med Saudiarabien, dels öppnandet av Kina för amerikanskt inflytande.

— Vad Amerika gjorde på 1980-talet var att överföra teknologi och expertis till Kina, öppna sin marknad så att Kina skulle bli beroende av den amerikanska dollarn. I några decennier fungerade detta förhållande riktigt bra, förklarar Jiang.

Men sedan började USA enligt professorn missbruka sin privilegierade position – tryckte för mycket pengar, drog på sig enorma skulder genom krigen i Mellanöstern och drabbades av finanskrisen 2008–2009. Kina började oroa sig för dollarns stabilitet och sökte alternativ, bland annat genom att internationalisera yuanen och etablera Shanghai Gold Exchange.

— Detta destabiliserar nu den amerikanska dollarn. Så vad Trump vill göra är att tvinga Kina att fortsätta köpa amerikanska dollar. Kom ihåg att om Kina skulle dumpa alla sina amerikanska statsobligationer så skulle det bli en statsskuldskris i USA, säger Jiang.

Venezuela – en attack mot Kina

Professor Jiang menar att USA:s agerande i Venezuela måste förstås i ljuset av rivaliteten med Kina. Genom att ta kontroll över Latinamerikas resurser hoppas Trump kunna tvinga Kina att köpa olja och mineraler – silver, guld, litium, koppar – från det västra halvklotet, och därmed i amerikansk valuta.

— Det är ett storspel som pågår där Trump för alla dessa krig runt om i världen för att strypa den kinesiska ekonomin så att Kina blir beroende av västra halvklotet för sin resursförsörjning och tvingas köpa mer amerikanska dollar, förklarar Jiang.

Glenn Diesen invänder att denna tvångsstrategi riskerar att ge motsatt effekt – att Kina istället vänder sig till Ryssland och andra partners. Jiang håller delvis med men pekar på att Ryssland inte kan tillgodose Kinas energibehov.

— Kina importerar tre fjärdedelar av all sin olja utifrån. Hälften av det kommer från Mellanöstern, 20 procent från Ryssland. Om Kina i morgon kunde importera all sin olja från Ryssland skulle de göra det. Men Ryssland har inte kapaciteten, säger Jiang.

Situationen liknar enligt professorn en "ömsesidigt säkerställd förstörelse" – om USA stryper Kinas oljeförsörjning kan Kina å sin sida dumpa amerikanska statspapper och orsaka finanskaos.

— Föreställ dig en stege över en avgrund. Både Kina och USA försöker klättra uppför stegen, och det vore i bådas intresse att klättra tillsammans samtidigt. USA insisterar av någon anledning på att vara högre upp än Kina. Om USA går för långt och lämnar Kina långt efter destabiliseras stegen och båda faller i avgrunden, förklarar Jiang.

Skräckscenario för Europa

Diesen frågar hur Europa passar in i denna bild, inte minst mot bakgrund av kriget i Ukraina. Professor Jiang målar upp ett dystert scenario.

— Framtiden är uppenbar. Europa kommer att militarisera mot Ryssland, även om det strider mot folkets intressen. Folket kommer att bli mycket upprört över återmilitariseringen – man ser redan massiva protester i Tyskland, säger Jiang.

Enligt professorn har de europeiska ledarna fastnat i en självförstärkande bubbla där de fortfarande tror att Rysslands ekonomi snart kollapsar och att Putin störtas.

— EU är bara denna väldiga, självförstärkande byråkrati, och de är inte kapabla att föreställa sig ett nederlag. De kan inte föreställa sig andra möjligheter. De är helt säkra, absolut säkra, på att om de bara väntar en dag till så är kriget över och de har vunnit, säger Jiang.

Professorn jämför situationen med första världskriget, där miljoner dog för att ledare inte kunde erkänna att de hade fel.

— De har inte råd att erkänna att det kanske var fel att skicka Boris Johnson för att sabotera fredssamtalen mellan Kiev och Moskva. Att spränga Nord Stream-ledningen kanske var fel. Att reta Ryssland i 20 år genom att utvidga Nato till dess gränser kanske var fel. Dessa människor vägrar faktiskt erkänna att de har fel och är villiga att offra sina egna nationer för att slippa erkänna det, säger Jiang.

Krigets slutpunkt blir enligt professorn Odessa, där Nato kommer att misslyckas med att försvara staden mot en rysk belägring.

— Nato kommer att tvinga européer att ta värvning eller tvångsrekryteras för att dö i Odessa, de kommer vägra, och det kommer bli inbördeskrig i hela Europa. Men det här kommer inte hända i år. Det är en tidsram på ytterligare 5–10 år, men det är en långsam död för Europa, förutspår Jiang.

Trump – en maffiaboss i Vita huset

Glenn Diesen tar upp frågan om Trump är en rationell aktör. Professor Jiang beskriver den amerikanske presidenten i mycket kritiska ordalag.

— Han lever inte i vår värld. Han lever i sin egen värld, Trump-världen, och allt är låtsas. I hans värld tror han att om han kan manifestera en idé, om han kan få tillräckligt många att tro på idén, så blir den verklighet, säger Jiang.

Professorn menar att Trump i grunden är en "maffiaboss" snarare än en traditionell statsledare, och att han prioriterar tv-mässiga framträdanden framför strategiskt tänkande.

— De försökte länge ge Trump dagliga briefingar där han uppdaterades om geopolitik. Först var det en sida, och de insåg att han inte ens hade koncentrationsförmåga för en sida. Så de gjorde det till ett stycke och insåg: herregud, han kan inte ens läsa ett stycke. Så de kom på att den här killen tittar på tv hela tiden. Om man vill ha Trumps uppmärksamhet måste man gå på Fox News och berätta det för honom där, säger Jiang.

Aktionen i Venezuela, där Maduro kidnappades av amerikanska specialstyrkor, exemplifierar enligt professorn denna prioritering av "optik" framför strategi.

— I Trumps värld, i hans huvud, tror han bokstavligen att han nu kontrollerar Venezuela eftersom han har Maduro i sina händer. Det är bokstavligen vad han tror, säger Jiang.

Iran – slutspelet

Enligt professor Jiang är Iran det yttersta målet för Trumpadministrationen, men presidenten försöker först maximera sina personliga fördelar.

— Trump är transaktionell. Han kommer att invadera Iran vid någon tidpunkt, men han vill maximera sin egen personliga nytta. Miriam Adelson har lovat Trump 250 miljoner dollar om han ställer upp för en tredje mandatperiod, säger Jiang.

Alla pusselbitar läggs nu på plats, menar professorn – protester i Iran, specialstyrkor på plats, ekonomisk utmattning genom sanktioner.

— Det verkliga problemet är om Trump ger order om en fullskalig invasion av Iran. Israel vill ha regimskifte i Iran, och det enda sättet det kan ske är med markstyrkor. Flygattacker räcker inte. Israel kan inte göra det ensamma, de behöver amerikanska markstyrkor, säger Jiang.

Professorn förutspår att 2026 blir ett år av eskalering, men att den fulla kulmen kanske kommer först 2027.

— Slutspelet är Iran. Kina är kanske näst sista bossen innan Iran. Men om jag skulle slå vad tror jag att Kina och USA kommer att nå en storuppgörelse, avslutar professor Jiang.

Glenn Diesen kommenterar att om de två stormakterna kan enas så kan andra pusselbitar falla på plats – men påminner om ett arabiskt uttryck: "När elefanterna slåss trampas gräset ned, men när elefanterna älskar plattas det också till".