Den gångna veckan publicerade Financial Times nyheten att den beryktade globalisten George Soros ökända organisation Open Society Foundations kommer att trappa ner sin subversiva verksamhet i Europa, något som har lett till klang och jubel bland systemkritiska röster. Läser man rubriker som ”Soros lämnar Europa” kan man förstå att många av dessa redan nu korkat upp champagneflaskan. Om någon kom inspringandes på NyD:s ledarredaktion med två glas och en flaska Bollinger skulle skålandet dock snällt få vänta.
Den tyske fysikern Georg Christoph Lichtenberg yttrade en gång att ”en av de största bedrifterna är konsten att recensera en bok utan att ha läst den”. Den uppmärksamme noterar det finstilta, att man blott skall ”minska” på organisationens närvaro i Europa och istället fokusera sin lobbyverksamhet på andra delar av världen. Man tillägger att EU, som det ser ut idag, redan lägger enorma resurser på det man beskriver som ”mänskliga rättigheter, frihet och pluralism”, vilket på Soros-språk ska utläsas som ”kulturell dekadens, byråkratisering och propaganda”.
En möjlig förklaring till att Open Society Foundations riktar bort blicken från Europa är alltså att den förändring man arbetat för blivit så väletablerad hos nomenklaturan i Bryssel och dess vasallstater, att man bedömer att organisationens resurser används bättre på annat håll.
I somras kunde NyD berätta att klanfadern George utsett sin son Alexander till arvtagare för sitt finans- och lobbyimperium, samt att den 37-årige efterträdaren beskrivs som ”mer politisk” än den globalistiskt-vänsterliberalt inriktade fadern, med en mer sionistiskt betonad profil. Den som tror att Soros helt sonika kommer att lämna Europa kan även påminna sig om att den unge Alexander nyligen, tillsammans med Bill Clinton, även besökte påven i Vatikanen. Vad som diskuterades där lär vi aldrig få veta.
I morgon kanske Alexander Soros inte är i Vatikanen, men istället i Gandenklostret i Tibet för att propagera för ”det öppna samhället”, med samma inverkan som man haft i Europa. Av erfarenhet att döma kommer dessa destruktiva aktörer aldrig självmant att ”pensionera sig” eller frivilligt lämna ifrån sig inflytande. Tiden för att skåla till globalistiska aktörers förtret kommer, men just vad gäller Soros är den av allt att döma inte riktigt här – ännu.
Isac Boman
