Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Hamas barbariska attacker den 7 oktober var de blodigaste Israel upplevt sedan statens grundande. Enligt officiella uppgifter dödades minst 1400 personer – de allra flesta civila. Världssamfundet reagerade med avsky och fördömde närmast unisont den palestinska islamistgruppen. Israels svar lät dock inte vänta på sig.
Två och en halv veckor senare har nästan 6 000 palestinier dödats, enligt palestinska myndigheter – varav minst 2 360 barn. Över 16 000 har skadats (varav nästan 4 000 barn) och över 1 500 palestinier saknas fortfarande efter Israels bombningar av Gaza.
Samma hämndbombningar tillsammans med en fullständig belägring har enligt FN drivit hisnande 1,4 miljoner människor på flykt. Män, kvinnor, barn och åldringar som inte längre har tillgång till vatten, förnödenheter, el eller medicin och inte har någonstans att ta vägen. Människorättsgrupper och läkare varnar för att situationen är katastrofal.
Samtidigt som de förödande bombanfallen och folkfördrivningen fortsätter, när företrädare för Israels regeringsparti svurit att utplåna sina fiender och kräver att ”domedagsvapen” sätts in och vill att ”hela Gaza krossas och plattas till”, när landets försvarsminister deklarerar att man ”slåss mot mänskliga djur” och när FN och experter på mänskliga rättigheter konstaterar att Israels agerande strider mot internationell humanitär rätt – står Sveriges utrikesminister Tobias Billström ändå fast vid att ”det israeliska svaret varit proportionerligt” och att ”Israel har rätt att försvara sig”.
Uppenbart krigsbrott
Var någonstans finner vi att Israel tillämpar den i vårt västerländska rättssinne så viktiga proportionalitetsprincipen? Bilder och filmklipp visar hur stora delar av Gaza nu ligger i ruiner. Utöver de tusentals som dödats av bomberna befinner sig mer än halva befolkningen nu på flykt. All form av proportionalitet är som bortblåst.
Att från luften bomba flerfamiljshus och offentliga institutioner där stora grupper civila befinner sig är förkastligt, helt orimligt och ett uppenbart krigsbrott. Det hjälper inte att där kan finnas Hamas-krigare, inte ens med säkerhet, och oavsett om dessa använder civila som "mänskliga sköldar".
Israel har inte bara misslyckats tillämpa det som USA i sin moderna krigföring kallar ”kirurgisk krigföring”, där man slår ut motståndaren med stor precision samtidigt som man helt eller i hög grad undviker civila förluster. Man har inte ens försökt.
Istället tycks de (hittills) tusentals dödade palestinska barnen och kvinnorna mötas med en axelryckning och en inställning att ”det är sånt man får räkna med”.
Vilket annat land hade kommit undan med det och samtidigt påhejats av USA och EU? Över 40 procent av alla byggnader i Gaza är förstörda eller skadade och bomberna fortsätter hagla över ett av världens mest tätbefolkade områden.
Siffrorna ljuger inte
Israel är som bekant inte som något annat land och man har heller aldrig gjort sig kända för att använda någon proportionalitetsprincip när man blivit angripna. Istället har man alltid slagit till hårt och skoningslöst mot de som bedömts hota den judiska staten.
Blickar vi tillbaka i historien blir detta övertydligt i konkreta siffror över antalet döda israeler kontra palestinier i de senaste decenniernas konflikter. Antalet civila palestinier som får sätta livet till är alltid flerfaldigt de israeliska förlusterna.
Mellan åren 2008 och 2023, och innan Hamas blodiga attacker, handlar det enligt FN om 6 407 dödade och drygt 152 000 skadade palestinier jämfört med 308 dödade och drygt 6 300 skadade israeler i konflikten.
Enligt den israeliska människorättsgruppen B'Tselem som för statistik över dödsfall på båda sidor har över 10 650 palestinier dödats av israeler mellan 29 september 2000 och 6 oktober 2023 – medan cirka 1330 israeler dödats under samma period. Tusentals av de dödade palestinierna har varit barn.
Svartvit debatt
Oavsett vilken data man utgår från är det tydligt att det alltid är flerfaldigt fler palestinier som dödas. Israels avsaknad av proportionalitetsprincip och likgiltighet inför civila dödsfall under de senaste decenniernas konflikter har givit omvärlden en berättigad grund till avsky.
Israels tekniska och på många andra sätt totalt överlägsna ställning till palestinierna, parallellt med att Israellobbyn alltjämt hållit ett järngrepp kring Washington som möjliggjort den fortsatta fördrivningen av palestinier och många krigsbrott med västerländska vapen på de ockuperande landområdena i decennier, har spätt på detta.
Samtidigt behöver det dessvärre påpekas att det är löjeväckande att man inte med kraft kan kritisera en part för någonting utan att detta ursäktar vad en annan part har gjort. Hamas attacker den 7 oktober både framstod som och var på flera sätt barbariska.
Att vi i Sverige ofta inte kan fördöma mer än en part i taget, och båda dessas krigsbrott, utan måste ta ställning mellan två dåliga ting är absurt. Ett krigsbrott berättigar inte per automatik ett annat.
