Top Secret – klassiska dumheter av yttersta märke

Konstellationen Jim Abrahams och bröderna David och Jerry Zucker borgade under lång tid för komedier som inte liknade många andra. Deras specialitet var att stapla galenskap på galenskap i nästan varje ruta. Publiken skulle inte få tid till vare sig andrum eller eftertänksamhet. Lite som när dagens politiker håller låda i Sveriges riksdag.

Andra knep i skojlådan är sköna ordvitsar samt herrarnas fantastiska känsla för timing samt lek med grammatik, semantik och litterära begrepp. Klart inspirerade av stollar som exempelvis bröderna Marx och Mel Brooks, blev dessa trion herrar snart stilbildande i komedigenren.

Långfilmsdebuten kom med 1980-års Titta Vi Flyger (“Airplane”) som blev en omedelbar succé. Uppföljaren till denna komedipärla blev det som av många fans anses vara deras förnämsta: Top Secret. En av de galnaste komedier världen skådat. En underbar blandning av hejdlös drift med Elvis Presley-filmer, musikaler, spionthriller, action och rena dumheter. Manuset driver hejdlöst med allt ifrån 60-tales surfvåg, franska motståndsrörelsen under andra världskriget till spänningarna under kalla kriget.

Kulturfestival à la DDR

Nick Rivers (Val Kilmer) är en amerikansk Elvis-liknande rockstjärna som får äran att representera USA i dåvarande Östtysklands årliga Kulturfestival. En kulturfestival som i hemlighet tjänar den DDR/NSDAP-liknande regeringen syften. Närmare bestämt en avledningsmanöver för en stundande militär operation, med avsikten att återförena Tyskland under ett styre och en flagga.

Vid en middag till Kulturfestivalens ära möter Nick den vackra och mystiska Hillary Flammond (Lucy Gutteridge). Det visar sig snart att Hillary (“vars byst trotsar gravitationen“) är medlem av den lokala motståndsrörelsen och på flykt undan myndigheterna. Då Nick märker att Hillary är i knipa fattar han beslutet att hjälpa henne och – visar det sig – hennes av regimen kidnappade far; vetenskapsmannen Dr. Paul Flammond (Michael Gough).

Vi får sedan följa paret på dess desperata flykt undan en illvillig regims långa tentakler och deras förtvivlade kamp mot onda makter samt möjliga förrädare inom motståndsrörelsen. Dessutom måste de se till att befria Dr. Flammond, innan han under tvång färdigställt Domedagsmaskinen för regimens ondskefulla syften. Till råga på allt måste Nick även hinna med att uppträda på Kulturfestivalen, undvika kärlekskranka tjurar, vinna Hillarys hjärta och ducka för smockor under vattenytan.

Galenskaper och Omar Sharif

Top Secret är 90 minuters dumheter av yttersta märke. Manuset som är skrivet i samklang av samtliga tre herrar är fyndigt, smart och totalt befriat från politisk korrekthet. Här gäller det att hänga med i svängarna då det går undan. En klar fördel är om man är någorlunda bevandrad i det engelska språket, då lejonparten av skämten går hem bättre på sitt originalspråk.

Regin är helt i linje med manuset: fartfyllt, fräckt och smidigt. Val Kilmer är magisk i rollen som Nick Rivers och det är svårt att tro att detta är hans första större filmroll. Det är verkligen ingen roll att ta lätt på utan den kräver mycket av sin aktör, då en salig mix av sång, dans, mimik, timing och rörelsemönster måste sitta perfekt.

De övriga rollerna är även de mitt i prick. Håll utkik efter härliga insatser från karaktärsskådespelare som Peter Cushing, Jeremy Kemp och inte minst Dr. Zhivago själv: Omar Sharif.

Filmen är en typ av komedi som knappt produceras nuförtiden. Dels beroende på att den kreativa ådran i Hollywood inte längre är vad den en gång och dels mot bakgrund av det våta lapptäcket som stavas politisk korrekthet. Jag menar; tänk om en endaste någon därute tar illa vid sig av ett skämt eller dråplighet? Så kan vi ju inte ha det…

Glöm omvärldens idiotier och våra makthavares avsaknad av sunt förnuft för en stund och se Top Secret. Du blir inte besviken.

Jan Sundstedt