I filmen Hobbit - en oväntad resa får vi fortsätta vårt äventyr i J.R.R Tolkiens fantastiska världar. Handlingen utspelar sig omkring 60 år före Sagan om ringen-berättelserna. Inledningen av filmen knyts ihop med Sagan om ringen-trilogin som tidigare skapats som film baserat på Tolkiens böcker med samma namn. Flera välbekanta ansikten återkommer i Hobbit-filmen. Många varelser har ett långt liv varför de förekommer i både Hobbit-berättelserna och Sagan om ringen-berättelserna.
publicerad 20 december 2012
Foto: Warner Bros
Den välkände trollkarlen Gandalf Grå följer hoben och dvärgarna på äventyr i Sagan om ringens föregångare
Dvärgarnas kungadöme Erebor anfalls av den fruktansvärda draken Smaug som fått vittring av den stora mängd guld och ädelsten dvärgarna grävt ut i sina gruvor och som gjort konungens sinne sjukligt av rikedomar. Dvärgfolket drivs på flykt ifrån sitt hemland och draken tar borgen i besittning.
Hobbit – en oväntad resa handlar om dvärgen Torin Ekenskölde och hans följeslagare som beslutat sig för att försöka ta tillbaka dvärgfolkets förlorade hemland. Trollkarlen Gandalf Grå har beslutat sig för att hjälpa sällskapet på tretton dvärgar och har utsett den inledningsvis ofrivillige huvudpersonen hoben Bilbo Bagger, ifrån det fridsamma hoblandet Fylke, att följa med sällskapet på äventyret.
Bilbo Bagger ifrån fridsamma Fylke kommer i sista stund på att han vill följa med på äventyret!
Alverna, som valde att inte ingripa när dvärgfolken fördrevs av draken ifrån sitt hemland, har ett lågt förtroende hos dvärgfolket. Under resan tvingas dvärgarna att ta hjälp av alvfolken och ett nytt förtroende börjar att återupprättas.
Ondskans yttersta väsen, Saurons makt, har sedan länge varit så försvagad att fred rått i fyra hundra år. Den vita mäktiga trollkarlen Saruman blir mer bekymrad för Torin och hans följeslagares strapatser än de oroligheter som börjat sprida sig med orcher och troll som synts utanför sina undanträngda domäner. Gandalf börjar dock bli övertygad om att något större är på gång och att mörkerkrafterna på nytt satts i rörelse.
I Tolkiens fantastiska verk skildras världens mörkerkrafter som är lömska, slåss med rå kraft, består av demoner och jättelika horder av barbariska avgrundsvarelser och som brukar svart magi. De ljusa krafterna består av människo-, dvärg- och alviska raser som är färre till antalet men som kämpar med visdom, tapperhet, mod och vit magi. Kampen mellan ljus och mörker, ont och gott är tydlig.
Precis som tidigare är Tolkiens inspiration av den nordiska mytologin och de nordiska folksagorna i hans böcker tydlig. Midgård, runor, magi, läkekonst, järtecken, evigt liv, undergång och pånyttfödelse, de typiska sagofigurerna och kampen mellan det onda och det goda är återkommande teman även i filmerna.
Hobbit – en oväntad resa bjuder liksom Sagan om ringen-trilogin på en fantastisk upplevelse genom enorma sagolandskap med en otrolig detaljrikedom och vidunderliga varelser.
Den före detta amatörregissören Peter Jackson har även denna gång lyckats att återskapa J.R.R Tolkiens berättelser på ett magiskt sätt utan att lägga in allt för mycket egna inslag i Tolkiens berättelser.
Trots att alla fantastiska miljöer och mäktiga varelser kanske inte blir en lika stora överraskning för dem som sett alla Sagan om ringen-filmerna är Hobbit – en oväntad resa definitivt sevärd för alla som älskar Tolkien, europeisk och nordisk sagokultur och mytologi!
Se trailer här:
Hobbit - en oväntad resa är den första av tre filmer baserade på boken Bilbo – En hobbits äventyr. De två kommande filmerna heter Hobbit: Smaugs ödemark som har premiär under 2013 och Hobbit: Bort och hem igen som har premiär sommaren 2014.
Titel: Hobbit: En oväntad resa (The Hobbit: An Unexpected Journey)
Genre: Fantasy, Äventyr
Skådespelare: Martin Freeman, Elijah Wood, Luke Evans, Cate Blanchett
Biopremiär: 2012-12-12
Produktionsland: Nya Zeeland, USA
Regi: Peter Jackson
Produktionsår: 2012
Distributör: SF Film (SE-Cinema)
I dokumentären Music by John Williams, regisserad av Laurent Bouzereau, belyses en av den orkestrala filmmusikens mest obestridliga giganter, hans längre än 60-åriga karriär, och den personliga resan bakom hans tidlösa verk.
Detta är inte bara en film om en kompositör, utan ett djupt känslosamt porträtt av en man vars livsverk förändrat hur vi upplever film.
John Williams var 45 år gammal när han gjorde musiken till den allra första Stjärnornas Krig-filmen. I en ålder då många tror att deras bästa tid är sedan länge förbi, var han bara på väg att bli varm i kläderna…
En resa genom musikhistorien
Music by John Williams är en hyllning till John Williams otroliga livsverk. Från hans första stapplande steg i musikens värld som jazzpianist i New York, till hans genombrott som filmkompositör i Hollywood, får vi följa en man vars passion för musik format hela filmindustrin.
Genom intervjuer med nära samarbetspartners som Steven Spielberg och George Lucas, får vi en inblick i hur hans melodiska geni förädlade verk som Stjärnornas Krig, Indiana Jones och Schindler’s List. Spielberg beskriver deras samarbete som ”Ett av mitt livs största privilegier”.
Det är fascinerande att upptäcka hur Williams ofta skapar teman som kopplas till specifika karaktärer, vilket låter publiken intuitivt associera en scen med en viss karaktär – ibland även när denne inte ens är närvarande i själva scenen.
Laurent Bouzereau tar oss även bortom filmduken och utforskar Williams karriär som orkesterdirigent och hans bidrag till den klassiska musikscenen. Vi får höra om hans kompositioner för olympiska spel och presidentskap, liksom hans insatser för att förnya intresset för symfonisk musik bland nya generationer.
Steven Spielberg och John Williams i djupa tankar. Foto: Imdb
Ödmjuk och anspråkslös
Trots sitt enorma arv framstår Williams som en ödmjuk och anspråkslös man, något som dokumentären skickligt fångar. Hans djupa kärlek till musiken lyser igenom i varje intervju och varje scen.
Bouzereau väver även in mindre kända aspekter av Williams liv, som förlusten av hans första hustru, Barbara Ruick, 1974. Denna tragiska händelse berörs kort men ärligt, utan att ta fokus från Williams kreativa drivkraft samt känsla för vad som passar en specifik films ton.
Det är tydligt att han har en djup intuitiv förståelse för musikens roll i berättandet, trots att han själv öppet medger att film som medium – hur lustigt och märkligt det än må låta – aldrig riktigt fångat hans intresse.
John Williams i sitt bästa element – framför en välskolad orkester. Foto. Imdb
Mästerlig iscensättning
Dokumentärens estetik fångar John Williams anda på ett nästan magiskt sätt. Scener med orkestrar som spelar hans musik varvas med arkivmaterial och nyskapande animationer som visualiserar hans noter på ett unikt sätt.
Bouzereaus val att låta Williams själv berätta om sina kompositioner, kompletterat med intervjuer av musiker och filmproducenter, skapar en upplevelse som är lika informativ som emotionellt gripande.
Särskilt kom jag att uppskatta de inslag där mer personliga detaljer träder fram. Exempelvis anekdoten om hur Williams skrattade åt den tillfälliga filmmusiken (på engelska ”temp music”) i Hajen, innan han raskt ersatte den med sina egna ikoniska toner. Toner som det inte nog kan poängteras bidrog till filmens braksuccé, samt rejält förhöjde filmens äventyrliga stämning.
Music by John Williams är inte bara en film om en person, utan ett ode till en hel konstform. John Williams kompositioner har förmågan att förvandla rädslor till hopp, sorg till styrka och fantasi till verklighet.
Via dokumentären får vi inte bara en djupare uppskattning för hans konstnärliga skicklighet, utan också en påminnelse om musikens kraft att beröra och förändra oss.
En hyllning till ett tidlöst arv
På ett personligt plan kan jag inte med ord beskriva hur mycket denne fantastiska mans kompositioner betytt.
Från det att en som 10-åring, fastnaglad i en inte helt oöm biofåtölj på ett fullproppat Rigoletto, översköljdes av de inledande tonerna i ledmotivet till Stjärnornas Krig, var min fascination för allting film predestinerad. Fast i beundran för den magiska och förtrollande musik som i mångt och mycket format mitt filmälskande liv.
Detta är en film som bör ses av alla som någonsin har blivit rörda av tonerna från en orkester eller mäktiga melodier på bioduken. John Williams må vara snart 93 år (f. 8 feb. 1932), men hans arv kommer leva vidare i generationer.
Music by John Williams är ett måste för alla som älskar musik, film och mänsklig kreativitet i största allmänhet.
Jan Sundstedt
Music by John Williams - 2024 Disney+ promo artwork
Regi: Laurent Bouzereau
Producenter: Sara Bernstein, Frank Marshall, Ron Howard, Brian Grazer, Steven Spielberg, med flera.
Musik: Ja, vem kan stå bakom den, månntro...
Music by John Williams finns för närvarande att beskåda via streamingtjänsten Disney+
Legendariska och banbrytande "The Matrix" firar - tro't eller ej - i år 25 år på tronen som en de främsta actionladdade science-fiction-filmerna genom tiderna. Actionsekvenserna står sig skyhögt än idag och filmens många budskap kan (tyvärr) inte sägas vara mindre aktuella i vår nutid utan snarare tvärtom.
Bröderna Larry och Andy (numera Lana och Lilly…) Wachowskis ikoniska kaninhåls-epos The Matrix firar 2024 hela 25 år. Dess tankeväckande och ögonöppnande manus, kombinerat med banbrytande actionsekvenser och revolutionerande specialeffekter, har säkerställt att filmen över tid erhållit en kultstatus modell episk.
Utöver att vara mumma rent visuellt och särdeles underhållande, förändrade The Matrix därtill actiongenren som sådan. Genom att kombinera kung fu-inspirerad koreografi och avancerad CGI, inklusive den vid tidpunkten revolutionerade ”bullet time”-effekten (som snabbt blev ikonisk och imiterats otaliga gånger), med filosofiskt tankegods, bröt filmen ny mark för en nutida generation.
Jean Baudrillards åskådliggörande verk ”Simulation and Simalacra” (1981) – som för övrigt var mer eller mindre obligatorisk läsning för såväl skådespelare som besättning bakom kameran – hade betydande styrning på brödernas manuskript. Japansk manga, inte minst Ghost in the Shell (1995), var ävenledes en viktig ingrediens på filmens utveckling. Inspiration togs även från författaren Philip K. Dicks tankegods, samt cyberpunkgenren som helhet – inklusive William Gibsons ”Neuromancer”.
The Matrix kan också ses som en hyllning till Lewis Carrolls ”Alice i Underlandet”, och faktum är att det likaså finns referenser till Karl Marx, Franz Kafka, Zen och Homeros ”Odyssén”. Detta breda spektrum av kulturella och filosofiska influenser gör filmen till en unik smältdegel av idéer, med en intellektuell tyngd som få actionfilmer kan mäta sig med, och som påverkat hur vi idag ser på och resonerar kring teknologi och kontroll.
Bröderna Andy och Larry Wachowski – sedermera Lana och Lilly Wachowski. Foto: Imdb.
The Matrix…
Handlingen kretsar kring Thomas Anderson (Keanu Reeves), en till synes ordinär programmerare och hacker med aliaset ”Neo”. Hans liv tar en dramatisk vändning när han kontaktas av de mystiska Morpheus (Laurence Fishburne) och Trinity (Carrie-Anne Moss), som påstår att verkligheten han lever i är en illusion skapad av maskiner. Neo upptäcker snart att mänskligheten hålls fången i en simulering kallad The Matrix, och att han själv kan vara ”Den utvalde” med förmågan att förändra allt.
Neo ställs inför ett avgörande val mellan två vägar – en röd tablett, som avslöjar sanningen, och en blå, som låter honom fortsätta leva i okunnighet. Hans beslut att välja det röda pillret, för honom in i en adrenalinfylld kamp mot de mäktiga ”Agenterna”, inne i programvaran. I synnerhet Agent Smith (Hugo Weaving) – inklusive hans lika hotfulla kollegor – är fast beslutna att försvara The Matrix med alla till buds stående medel och knep.
Samtidigt tränas Neo i alla upptänkliga varianter av stridskonst, kampsport och teknologi för att möta maskinerna i en revolutionär strid om mänsklighetens frihet. Handlingen fördjupas ytterligare när relationer och lojaliteter testas, och publiken dras djupare ner i ett intrikat narrativ fyllt av vändningar…
Röd eller blått piller? Neo (Keanu Reeves) måste välja…i ”The Matrix”. Foto: faksimil/”The Matrix”.
Tankeväckande och intensiv
Banbrytande, är ett ord som kan sägas beskriva The Matrix på lämpligt vis. Wachowskis levererade inte bara en film utan en hel upplevelse. Det är svårt att överdriva syskonduons prestationer som regissörer och manusförfattare. Regin är enastående – tempot balanserar perfekt mellan intensiva actionscener och djupa filosofiska reflektioner. Manusets fokus på existentiella teman och den teknologiska övervakningens faror känns lika aktuellt i dag som 1999.
Actionscenerna, koreograferade av kampsportsexperten Woo-Ping Yuen, är inget annat än mästerliga. Det är tydligt att de fyra månaderna av intensiv träning för skådespelarna betalade sig – varje rörelse är både precist utförd och visuellt imponerande. Keanu Reeves briljerar med sin hängivenhet, Laurence Fishburne imponerar med sin pondus, Carrie-Anne Moss förkroppsligar styrka och grace, och Hugo Weaving skapar en minnesvärd antagonist med sin roll som Agent Smith.
Filmtekniskt är The Matrix ett underverk. De innovativa visuella effekterna, särskilt ”bullet time”-momentet – där kameran fryser tidens flöde och rör sig i slow motion – satte en ny standard för vad som är möjligt på vita duken. Detta grepp har sedan dess kopierats otaliga gånger men aldrig riktigt överträffats. Till detta adderas en genomtänkt användning av färgtoner: den grönaktiga tonen inne i The Matrix förstärker känslan av artificiell verklighet, medan den blåaktiga tonen i den ”verkliga” världen kontrasterar effektivt.
Skådespelarinsatserna är fantastiska. Keanu Reeves är perfekt som Neo – hans blandning av oskuldsfullhet och beslutsamhet gör karaktären trovärdig. Carrie-Anne Moss skapar med Trinity en ikonisk actionhjältinna, och Laurence Fishburne som Morpheus ger filmen en gravitas som lyfter varje dialog. Hugo Weaving som Agent Smith är en studie i kylig precision och blir en rejäl antagonist och nöt att knäcka för filmens protagonist Neo. Bonuspoäng till Joe Pantoliano i rollen som mullvaden och golaren Cypher.
Musiken, med inslag av både techno och orkestrala element, skapar en atmosfär som är lika futuristisk som den är spännande. Don Davis soundtrack fångar perfekt filmens dualitet mellan människa och maskin, mellan frihet och kontroll.
Neo (Keanu Reeves) börjar tro…i ”The Matrix”. Foto: faksimil/”The Matrix”.
Från motstånd till succé
Filmen mötte initialt med viss skepticism från filmbolagen – inte minst då Wachowskis (utöver 1996 års finfina thriller Bound) var relativt oprövade som regissörer. Få kunde ana att filmhistoria var på väg att skapas. Dessutom var Brandon Lee (1965-1993), deras förstahandsval som Neo, tragiskt nog redan bortgången. Andra tänkbara namn som Will Smith, Johnny Depp och Brad Pitt, tackade nej innan rollen (tack och lov) gick till Keanu Reeves.
The Matrix mottogs med öppna armar av både kritiker och publik när den hade premiär 1999. Filmen drog in över 460 miljoner dollar globalt och vann fyra Oscarstatyetter, inklusive bästa visuella effekter och bästa klippning. Dess inflytande sträcker sig långt bortom filmens värld – den har format diskussioner om teknologi, frihet och övervakning i decennier.
Med tiden har många av filmens teman blivit mer aktuella. Koncept som virtuell verklighet och artificiell intelligens, som då kändes som avlägsna sci-fi-idéer, är idag verklighet. Idén om att leva i en ”matris” har också blivit en metafor för sociala och politiska diskussioner, och filmen har blivit ett kulturellt fenomen som fortsätter att engagera och provocera.
Den enorma framgången för filmen ledde till tre uppföljare: The Matrix Reloaded och The Matrix Revolutions (båda släppta 2003) samt den mycket senare The Matrix Resurrections (2021). De två första utökade berättelsen med spektakulära actionscener och filosofiska fördjupningar, medan den senaste filmen mer fungerade som en nostalgisk återkomst till dess universum.
Uppföljarna mottogs med blandade reaktioner men bidrog till att cementera franchisens status som en av de mest inflytelserika inom science fiction.
Minst lika aktuell idag
The Matrix är inte bara en film – det är en filosofisk resa, en visuell fest och en adrenalinkick i ett. Dess varningar om teknologins möjliga kontroll över mänskligheten har fått ökad relevans i dagens samhälle, där AI, övervakning och informationskrig har blivit vardagsmat.
25 år senare är filmen lika sevärd som någonsin – och dess budskap lika viktigt att begrunda. Wachowskis skapade inte bara en film utan en värld som fortsatt fascinerar och inspirerar generation efter generation.
Valfri fysisk version av detta mästerliga opus finner en förslagsvis här och streamaren kan förslagsvis kika in på denna plats. Vilket av pillren väljer Du…
Jan Sundstedt
The Matrix - 1999 US One Sheet.
Regi och manus: The Wachowski Brothers
Producent: Joel Silver, The Wachowski Brothers, Dan Cracchiolo, Carol Hughes, Richard Mirisch, m.fl.
Musik: Don Davies
Längd: 136 minuter
Svensk premiär 14 juli 1999
I rollerna (urval).
Keanu Reeves
Laurence Fishburne
Carrie-Anne Moss
Hugo Weaving
Joe Pantoliano
Gloria Foster
Marcus Chong
Det är med ett lättförståeligt språk som författaren berättar om det viktiga ämnet våtmarker. I boken "Våtmark" samlas många infallsvinklar blandat med humor och allvar, tillsammans med fantastiska fotografier. Det skriver Mikael Rasmussen i sin recension.
Det kom en nyutgiven fin bok utgiven i samarbete mellan Naturskyddsföreningen och Bonnier Fakta. Det viktiga ämnet som avhandlas i årets bok är våtmarker. Det infinner sig en andaktsstund då jag öppnar den fina bokleveransen och med vetskap att det är en skicklig, mångprisad fotograf tagit många av de fotografier som förekommer i Våtmark – Roine Magnusson. Därav nerven och den gemensamma nämnaren av att vi har mötts en gång i tiden i trästaden Nora för 20 år sedan.
Mycket vatten lär ha flutit i floden sedan dess, men många våtmarker lär ha försvunnit då den biologiska mångfalden har urholkats rejält. Bokens författare biologen och journalisten Anna Froster belyser ämnet från många infallsvinklar där boken bottnar i fakta. Lyrik samt poesi lyfter bokens allvarlighet och bilderna som är tagna av fotograferna Patrik Larsson och Roine Magnusson förstärker och ger oss som läsare en större förståelse för vad en våtmark är. Både ur Naturskyddsföreningens betydelse men också ur verklighetens betingelser.
Det är dock en aning märkligt att med vetskap av hur viktiga våtmarker är samt att frågan har haft olika betydelsepunkter under många år så fortsätter ändå miljöförstöringen, och medvetenheten är lågprioriterad.
Låt oss nämna att för cirka 30 år sedan gick undertecknad en miljöpilotsutbildning under namnet Barnens Rätt och Agenda 21 där vi genomförde olika temaarbeten. Exempelvis arrangerades en inom- och utomhus rockkonsert med frågor som då var nya och helt främmande för gemene man, som exempelvis kretsloppstänkande och Svanenmärkning. Vi minns att det även skapades reklamjinglar med syfte att höja kunskapsnivån, men det landade i ganska pinsamma sammanhang där Lennart Svan och Gunde Svan fick göra Svanenmärkningen mer förståelig med en underton av humor, ironi och namnigenkänning.
Nu har det alltså gått 30 år sedan dess och Naturskyddsföreningen ser allvaret i att kunskapen gällande våtmarker har sjunkit till en så låg nivå att det dessutom är underlag för att skapa en bok med dess tema.
Det är med bra liknelser, god humor, välskrivet språk och välavvägt allvar uppbyggt av fakta, lärde män och kvinnor som vi så här i läsflitens lampa kan ta del av årets kanske viktigaste bok i ämnet våtmark.
Det är med ett lättförståeligt språk som Froster närmar sig oss läsare. Läsaren erbjuds även drama och poesi och allt detta ger mersmak där läsglädjen tillfredsställs. Men det är med vetskap av bildernas tillkomst som infallsvinklarna blir extra kryddade. För oss som minns Nils Holgerssons Underbara Resa i nytappning av den fantastiske fotografen Roine Magnusson som även i denna bok fångar, fördjupar och därmed förmedlar samt förstärker bildspråkets verkshöjd det Frosters textbudskap vill lära oss.
Det handlar om våtmarkens vara eller icke vara i existerande och fungerande funktion att binda koldioxid, vara en samlingsplats för naturens hemligheter, att rena och leda vatten till havet och på sikt skapa torv. Utdrag ur boken Våtmark sid. 147:
”Det var en apokalyptisk känsla att stå där, ett plant jätteområde utan ett grässtrå, genomskuret av djupa diken. Kors och tvärs åkte grävmaskiner som jätteinsekter och bröt upp torv. Det är så oförståeligt, att man i modern tid dikar ut…”
Nina Siemiatkowski, grundare av hållbarhetsplattformen Milkywire, uttrycker att havet, floder och sjöar har stor potential för koldioxidborttagning men är underutforskad. Ja, det är på många sätt detta ämne går att reflektera över och känslan blev så stark så vi kände oss inspirerade att kontakta den ena av bokens fotografer, Roine Magnusson. Trots att det är 20 år sedan vi möttes, samtalade och möttes i fina ordväxlingar så minns vi varandra som att det vore igår. Magnusson uttalade en reflektion av hur allt utarmas, urholkas och säger att kanske är detta hans sista bok som är möjliggjord genom Bonnier Faktas förlag. Enligt Natursidan.se firade Roine i år 30 år som yrkesfotograf och 2024 blev ett av hans mest spännande fotoår hittills med prisutdelningar personliga projekt och besök vid platser som han drömt om sedan barnsben.
Ytterligare ett utdrag ur boken med begivet tillstånd av Naturskyddsföreningen sid. 223:
”Varför är våtmarker så viktiga? Ibland kallas våtmarker för naturens njurar. Våtmarker stoppar upp vattenflöden och hjälper till att filtrera och rena vattnet. Men våtmarker bidrar också med många andra nyttor. De motverkar klimatförändringar genom att binda stora mängder kol, de ökar grundvattenbildningen, buffrar mot översvämningar och skyddar mot torka. Våtmarker är ovärderliga miljöer för att upprätthålla den biologiska mångfalden i Sverige. De är livsmiljö för minst 600 rödlistade arter och många av dessa är helt beroende av våtmarksmiljöer för sin överlevnad. Sist men inte minst – våtmarker bidrar med konkreta naturnyttor som gynnar oss alla – vem tycker inte om hjortron och tranbär?”
Heliga förbund har brutits flera och många gånger om. Heliga förbund med moder natur till kontakten med skapelsen jorden, naturen med alla de beståndsdelar som är nödvändiga och uppkomsten till allt liv på jorden. Vi har stulit, plundrat och utarmat allt det som krävs för att vi ska kunna leva på denna planet.
Ja, det här med våtmark kan vi därmed konstatera vara värd sin vikt i guld och det kändes i all den stund som boken djupdök ner i Artist Razz brevlåda. Vi avslutar denna reflektion med orden; läs boken, njut av bilderna och landa i lärdomarna gällande våtmarkens vara eller icke vara – det är ett uträtat frågetecken!
Mikael Rasmussen alias Artist Razz
Våtmark
Författare: Anna Froster
Fotograf: Patrik Larsson Roine Magnusson
Bokrecension: Den gyllene dalen – en tidlös konstsaga om kraften i drömmar
Har du varit i dalen som glimmar, där småfolk och småkryp i bäckarna simmar? Det är en magisk dal, där du kan göra allt du drömt om och som är perfekt bara genom att finnas till. Kulturredaktionen har läst och sammanställt recensioner av Malin Sellergrens nya allåldersbok.
Vi lever i en tid präglad av stark individualism, hård konkurrens, allmän prestationsångest, utbredd naturförstörelse, girighet och obalanser. Många mår dåligt och lider av psykisk ohälsa och olika stressymptom. Bilderboken Den gyllene dalen vill skänka hopp och tröst, och inspirera läsaren till att övervinna svårigheter och sorger. På så sätt kan fler hitta sin egen gyllene dal.
Utdrag från en av sångerna i boken:
När du vandrat i den mörkaste salen
finner du Den gyllene dalen.
Där livet är som allra bäst,
där råder alltid lek och fest!
För att vara en bilderbok är Den gyllene dalen ovanligt omfattande. Den innehåller 90 sidor och över 70 färgillustrationer, som sträcker sig över hela uppslag och över hela och halva sidor. Boken är skriven av Malin Sellergren, texten är uppdelad i sju kapitel och språket är lättläst samtidigt som berättelsen är mångbottnad och poetisk. Boken innehåller dessutom sex sånger på rim, till välkända melodier. Den huvudsakliga målgruppen är barn 6-12 år, men den är även skriven för äldre barn och vuxna som gillar mångbottnade sagor. Boken passar både som högläsningsbok, och som en bok att läsa själv.
Illustration: Malin Sellergren
Budskapet är ”du är bra som du är” och ”du är starkare än vad du kanske tror”. Sagan reflekterar också över meningen med livet, vad som gör livet meningsfullt och ger hopp om att det aldrig är för sent att förverkliga drömmar.
Artikeln publicerades ursprungligen 12 augusti 2023
Huvudpersonen är flickan Elara som bor på ett barnhem med sin lillebror Mattias. Hon längtar efter att hitta en plats där hon kan vara sig själv och slippa anpassa sig efter barnhemmets alla krav och regler. När hennes lillebror dör, blir hon så ledsen att hon börjar krympa. Hon inser att hon måste lämna barnhemmet och bestämmer sig för att ge sig ut på en resa för att finna sin bror. Hon lär känna den vandrande pinnen Charlie och tillsammans med honom ger hon sig ut på sitt livs äventyr.
Rebecka Sernfalk som driver instagramkontot @jagochminbok, skriver följande om boken:
”Förutom helt underbara illustrationer så får vi följa med barnhemsflickan Elara på resan till Den gyllene dalen, där alla drömmar kan bli verklighet. Boken känns som en bok som skulle kunna bli en klassiker, för likt Elsa Beskows verk så känns boken tidlös och vacker.
I boken får vi följa med på en resa där man bland annat blir vän med en nyckelpiga, träffar en dansande groda och får träffa den mystiske Näcken. Vi får följa med när man träffar elaka och läskiga typer, som man lurar med sin list.
Men temat rakt igenom är hopp och tröst och man känner att det är inte omöjligt att nå den gyllene dalen”.
Amanda Zackborg som driver instagramkontot @bokpaus, skriver:
”Först och främst så är illustrationerna fantastiska. Jag älskar färgerna, och det finns ett lugn som genomsyrar både illustrationerna och berättelsen som gör att jag får en väldigt fin och go’ känsla i magen. Det är verkligen lätt att förlora sig i den spännande berättelsen och som sagt även i illustrationerna. Jag tycker att de teman som tas upp i boken, bl.a. sorg, att våga vara sig själv, att fortsätta kämpa även när det är motigt – görs på ett så fint sätt. Om jag hade egna barn så skulle den här boken utan tvekan bli en som jag läste flera, flera gånger för dem.
Jag som är vuxen känner att jag kommer också att återvända till den här boken, just för att den fick mig att må så bra. Och min mamma ska läsa den efter mig, jag är säker på att hon kommer att älska den, precis som jag. Det här är boken som jag inte visste att jag behövde. Bör läsas av alla, stora som små. Jag tror verkligen att det finns något för alla i den här boken”.
Många av de ämnen som tas upp kan bidra till samtal och reflektion. Exempel på ämnen är mobbning, rädsla för att vara annorlunda, att våga stå upp för sig själv, och vad som kan få någon att känna att den är bra som den är. Andra teman som tas upp handlar om drömmar. Vilka drömmar har många gemensamt? Varför är det så svårt att uppfylla vissa drömmar? Varför är det viktigt med drömmar och vad skapar en känsla av meningsfullhet?
