Drive: Engagerande film noir

När kritikerhyllade crime-noir-dramat Pusher 1996 gjorde publiksuccé blev i ett slag långfilmsdebuterande danske regissören Nicolas Winding Refn ett namn att lägga märke till. Med sin smått obehagliga realism och inblick i Köpenhamns knarkstinna undre värld blev filmen snabbt en klassiker i genren.

Otäck och våldsam men synnerligen underhållande. En film med ett ämne man dels förfäras och dels fascineras utav. I kölvattnet av succén med Pusher producerades även del två och tre vilka tillsammans bildar en trilogi.

Det var endast en tidsfråga innan utlandet skulle kalla på herr Refn. Först ut var filmerna Bronson och Valhalla Rising innan det blev dags för Hollywood att kliva in på scenen. Detta i form av högoktaniga thrillern Drive, film-noir i modern tappning.

The Kid

Handlingen kretsar kring stoiske och namnlöse “The Kid”/”The Driver” (Ryan Gosling). Han försörjer sig på diverse jobb som alla är relaterade till bilar; stuntförare, mekaniker samt ett något mer tvivelaktigt yrke – flyktförare för brottslingar.

I det senare är han enbart förare och varken mer eller mindre, inklusive att bära vapen eller att på annat sätt vara de kriminella behjälpliga. Hans uppgift är enbart att se till så att “kunderna” kommer undan lagens långa arm.

En av hans grannar är den trevliga och ensamstående mamman Irene (Carey Mulligan). De tu inleder vad som först är en vänskapsrelation men det dröjer inte länge innan attraktion uppstår. Irenes man, Standard Gabriel (Oscar Isaac), är en småbrottsling som sitter inne för ett i filmen icke namngivet brott.

I fängelset har Gabriel dragit på sig beskyddarskulder och nu vill fähundarna bakom detta “beskydd” ha tillbaka sin investering. För att skydda Irene och hennes son beslutar sig The Kid för att hjälpa Standard med ett rån som han av fruktan för sin familjs liv tvingas utföra…

Film noir i kubik

Filmen är inspelad och utspelas i och omkring i Los Angeles, något regissör Refn omsorgsfullt tar tillvara på. Fotot är emellanåt magiskt inbjudande med en stark färgpalett som den breda fotolinsen utnyttjar till fullo. Varje enskild filmruta känns väl genomtänkt och planerad.

Handlingen är spännande och dramatiskt engagerande. Karaktärerna och persongalleriet är väl utmejslade och jag kom på mig själv att vilja veta mer, ofta ett tecken på välskrivet manus. Dialogen är sparsam men när det väl yttras något är det som att varje ord är av stor betydelse.

Regin är MVG och man märker att Refn kan denna ljusskygga värld. Karln har gjort hemläxan om Billy Wilder, Polanski och Bogart. Klanderfria skådespelarinsatser rakt igenom. Gosling är i sedvanlig ordning utmärkt och övriga håller högsta klass. Albert Brooks och Carey Mulligan lysande.

Filmen är extremt våldsam så filmen är inget för de yngre. Vi andra erbjuds en högtidsstund av Sam Peckinpah-liknande ultravåld. Tips om var man kan finna filmen i ett format som passar en bäst finner du här.

Jan Sundstedt