https://nyadagbladet.se/miljo/tumlaren-skyddas/
Regeringen har beslutat att skydda fyra nya områden i Östersjön och dels runt Skåne och Halland för att skydda tumlare, en liten val som är starkt hotad men som nu alltså får skydd.
Beslutet innebär också att Sverige når upp till de åtaganden vi har att skydda 10 procent av havsytan.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet
https://nyadagbladet.se/miljo/borras-skara-berattar-om-gamla-sagner/
Besök det trolska naturfenomenet Borrås skåra som är en 100 meter lång klyfta, omgiven av branta klippväggar. Här berättas det om sägner kring den sista människan på jorden och hur man bevisade sitt mod genom att hoppa över klyftan.
Utanför Varberg, i närheten av naturreservatet Åkraberg i Halland, ligger en 10 meter djup och 100 meter lång klyfta i ett berg. Skåran i berget är ungefär en till två meter bred och har troligen bildats av strömmande vatten från inlandsisen.
Bland invånarna i trakten har Borrås skåra länge varit mytomspunnen. I slutet av skåran sitter ett stenblock som sägs vara upphängt i en osynlig silkestråd. När jordens sista människa passerar under stenen, sägs det, kommer bandet att brista och stenblocket falla ner. Om man ändå känner sig osäker på att passera under stenblocket kan man offra ett mynt i skålgropen som finns ungefär i mitten av skåran.
I andra sägner sägs att man måste hoppa över skåran uppe på berget för att visa sitt mod – exempelvis ska drängar ha behövt göra detta innan de beviljats anställning. Det finns också historier som säger att brudgummar under 1800-talet efter vigseln måste ta sin fru i famnen för att sedan hoppa över klyftan.
Efter att man gått igenom skåran ska man kunna leta sig upp på berget där det finns en utkiksplats. På berget finns även rester av en fornborg.
Platsen beskrivs ofta av besökare som trolsk, märklig och som hämtad från berättelsen om Ronja Rövardotter. Innan man kommer upp till skåran krävs en vandring uppför en brant backe.
Så hittar du dit
För att komma till Borrås skåra kan man från E6:an ta avfart 56 mot Värö. Från Värö kyrka kan man sedan leta efter skyltar som visar vägen till berget.
https://nyadagbladet.se/miljo/katten-dexter-plockar-skrap-i-grannskapet/
Dexter gillar att göra sin husse och matte glada genom att plocka skräp. Sedan fem år tillbaka har katten sakta men säkert rensat närområdet på allt från glasspapper till korvförpackningar.
– Han är helt enkelt bara en katt med en ovanlig hobby, vilket i sig leder till ett renare närområde, säger Fredrik.
9-åriga katten Dexter i Österskär har sedan fem år tillbaka plockat väsentliga mängder skräp i området för att sedan ta hem det till husse och matte som lägger hans hittegods i soporna. Tidigare tog Dexter liksom så många andra katter hem döda möss och fåglar, vilket inte uppskattades av matte och husse. När han en dag istället kom hem med ett glasspapper reagerade husse Fredrik Weisten med glädje, något som tycks ha inspirerat Dexter att fortsätta plocka skräp.
– Jag suckade för att jag trodde att det var en fågel först. Ytterligare ett dött djur att ta hand om. Men när han kom fram till mig visade det sig vara ett glasspapper. Eftersom jag blev så glad så tänkte väl Dexter att "skräppapper verkar han gå i gång på". Efter det började det dyka upp en massa skräp på tomten som vi inte kände till, berättar Fredrik i reportaget i Nyheter24.
Det började med att Dexter kom hem med skräp från den lokala badplatsen. Det kunde handla om glasspapper, plastpåsar eller korvförpackningar. Sedan dess har han efterhand rensat flera områden på skräp. Skräpet lägger Fredrik och hustrun Susanne i en svart sopsäck som rymmer 125 liter. Den säcken blir full på nästan ett år.
– Han är helt enkelt bara en katt med en ovanlig hobby, vilket i sig leder till ett renare närområde, konstaterar Fredrik.
Husse och matte har efter kattens speciella hobby satt upp kameror för att filma skräpplockandet. I en video som publicerats på Nyheter24 kan man se Dexter stolt komma jamande upp på farstun med en bit skräp i munnen, som han sedan lägger ifrån sig och jamar efter husse och matte.
Dexter har två kattkompisar som han bor med, men dessa har i nuläget inte visat samma intresse för skräpplockning.
Nedskräpning i Sverige
Under 2020 slängdes det omkring 35 miljoner skräpföremål på landets trottoarer, gång- och cykelbanor i veckan. Det motsvarade ungefär 60 ton skräp. Ungefär en tiondel av det skräpet, det vill säga 3,3 miljoner föremål, var plast. Det är olagligt med nedskräpning i Sverige och kan ge böter, i allvarliga fall även fängelse.
https://nyadagbladet.se/miljo/radda-for-spindlar-och-ormar-men-barnen-dras-anda-till-naturen/
Barn som är rädda för spindlar, ormar eller skalbaggar kan ändå dras till naturen. I en ny studie från Duke University hängde barnens rädsla inte ihop med deras intresse för den.
I en studie som publicerats i tidskriften Frontiers in Psychology lät forskare vid Duke University och North Carolina State University 295 barn mellan 3 och 13 år berätta hur rädda de är för tio djur: ödlor, ormar, björnar, vargar, spindlar, fladdermöss, fåglar, katter, myror och skalbaggar.
Barnen fick också välja mellan bilder på trädgårdar, djur nära hemmet och resmål. Av barnen var 124 på North Carolina Zoo i USA och 171 på skolbesök vid Lola ya Bonobo, en fristad för bonobor nära Kinshasa. De kongolesiska barnen bodde i storstaden, inte i regnskogen.
Varken i USA eller Kongo fanns någon statistiskt säkerställd koppling mellan djurrädsla och de tre måtten på naturintresse: trädgårdar, vilda djur nära hemmet och naturresor. Barn som var rädda för skalbaggar valde lika ofta bilden med fjärilar och skalbaggar som andra barn.
Forskaren Vanessa Woods vid Dukes avdelning för evolutionär antropologi säger att just det var bland det mest oväntade.
— Vi fann i stället att den här rädslan kan samexistera med en dragning till den naturliga världen i stort, säger Woods.
En flicka i Kinshasa uppgav rädsla för sju av de tio djuren men sa ändå till forskarna:
— Jag gillar att besöka skogen. Där finns träd som skyddar mig, sa flickan.
Studien visar också stora skillnader mellan enskilda barn. Vissa drogs genomgående till artrika miljöer, andra föredrog ordnade. Forskarna tolkar det som att naturintresse kan likna ett temperament, men det är deras hypotes och inte en fastställd medfödd egenskap. Studien gäller bildval och uppgivna preferenser, inte hur barn beter sig ute i skogen.
Nästa steg är att studera barns reaktioner i Duke Gardens, där en vild och en noga planerad trädgård kan jämföras. Woods avslutar med ett budskap till föräldrar:
— Ge inte upp hoppet om barnets naturintresse för att det är livrädd för en enda skogsvarelse. Det finns fortfarande plats för förundran, säger hon.
https://nyadagbladet.se/miljo/svamp-spelar-synth-i-skogen-med-hjalp-av-tva-robotarmar/
I en skog i Derbyshire sitter en svamp med elektroder och spelar synth. Två robotarmar slår på plattor medan svampens elektriska signaler styr varje slag.
Svampen står kopplad till elektroder, och bredvid den arbetar två robotarmar byggda av trä. Armarna håller gula klubbor och slår på vita plattor på en MIDI-kontroller, ett styrdon som skickar noter vidare till en synthesizer.
Filmen är inspelad i Snake Woodlands i Derbyshire. Produktionen finansieras av National Lottery genom Arts Council England, och klippet har setts över en miljon gånger på Youtube.
Bakom projektet står brittiska Bionics and the Wires, konstnärsduon Jon Ross och Andy Kidd. Ross bygger de skräddarsydda robotarmarna. Kidd, med bakgrund i liveframträdanden och elektronisk musik, formar ljudet med synthesizers, keyboards och digitala ljudlandskap.
Tekniken är enklare än den låter. Utrustningen mäter små förändringar i hur väl svampens yta leder ström och gör om dem till kommandon som får armarna att röra sig. Ross förklarar principen i en intervju med tidningen Outside.
— Vi registrerar minimala fluktuationer i elektrisk ledningsförmåga över en svamps eller växts yta och omvandlar det till rörelse, säger Jon Ross.
Signalerna påverkas av ljus, temperatur och luftfuktighet. Därför varierar aktiviteten mellan arter och mellan olika dagar.
— Vi sonifierar en växts eller svamps stämning i stället för att avkoda ett nervsystem, säger Ross.
Slagen på plattorna styr en synth i musikprogrammet Ableton Live. Enligt filmens beskrivning ligger en LFO, en långsam oscillator som varierar ljudet, på en ackordeffekt. Tonhöjden skiftar därför något vid varje slag, och inga två slag låter likadana.
Duon kallar sig bio-artister och vill rubba synen att skapande bara är något människor ägnar sig åt. Armarna och händerna är enligt Ross symboler för makt. Genom att ge dem åt växter och svampar utmanar duon tanken att människan står över naturen.
Samma metod används på mossa, ek, kaktus och vinranka. Duons webbplats visar bland annat en film från Priorat i Katalonien, som ska visas på 0-1 Gallery i Haag i en utställning våren 2027.