Annons:

Extinction Rebellion: Den totalitära aktivismens gröna förpackning

Klimatöverdrifterna

Extinction Rebellion utmålar sig som en folklig motståndsrörelse - men stöttas i verkligheten av hedgefund-miljardärer och Hollywoodkändisar. Nya Dagbladet har granskat den obskyra rörelsen som har täta band även till svenska Miljöpartiet.

Publicerad juli 4, 2025 – av Markus Andersson
Extinction Rebellions aktioner har hyllats och kritiserats.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 41 700,00 SEK 56% Mål: 75 000,00 SEK

Extinction Rebellion är en av de mest profilerade klimatalarmistiska aktivistgrupperna internationellt och är även aktiva i Sverige. Det som går som en röd tråd genom gruppens krav är radikal utvidgning av statsmakten och totalitär kontroll av medborgarna.

Bland annat har aktivisterna som målsättning att "pressa" världens regeringar att utlysa undantagstillstånd - ett "klimatnödläge" - och att de framöver vägleds av vad man benämner som "medborgarråd för klimaträttvisa".

Extinction Rebellion, förkortat XR, har sedan oktober 2018 genomfört olika former av uppmärksammade aktioner i Sverige i syfte att skapa press på makthavare att införa radikala klimatpolitiska åtgärder. Aktionerna innefattar bland annat blockader mot vägar och byggnader, hungerstrejker och olika former av ockupationer. Många av gruppens aktivister har också gripits för att ha stört den allmänna ordningen.

På sin hemsida deklarerar svenska XR ett krav på att regeringen omedelbart utlyser ett ”klimatnödläge” och ”ändrar alla politiska beslut som inte är i linje med detta”.

Annons:

Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 23 juli 2022.


Man kräver även att regeringen ”fattar rättsligt bindande beslut för att minska koldioxidutsläppen till nettonoll” redan innan 2025 och driver även på för globalistiskt inriktade lösningar som ska säkerställa att ”den globala ekonomin inte överbelastar planetens resurser”.

Masker och "konstnärliga uttryck" är vanliga inslag i XR:s aktioner. Foto: Pressbild

XR vill även att regeringen i Sverige inrättar och ”vägleds av” ett särskilt ”medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet” för att ”möjliggöra de djärva och omedelbara förändringar som är nödvändiga”. Man menar att Sverige bär på en "historisk skuld" för utsläpp och att man måste stötta andra länder utan sådan skuld.

”Sverige har en historisk skuld av höga utsläpp av växthusgaser som måste kompenseras genom en snabb omställning till ett fossilfritt samhälle. Samtidigt måste Sverige stötta länder som inte haft samma historiska utsläpp i att utvecklas mot fossilfri välfärd… Sverige måste erkänna att klimatkrisen drabbar ojämlikt, motverka dessa orättvisor och arbeta för ursprungsbefolkningars rättigheter och människor i det globala syd”, skriver man vidare.

Nära band till Miljöpartiet

Extinction Rebellion grundades i maj 2018 i Storbritannien av molekylärbiologen och miljöpartisten Gail Bradbrook och tio andra aktivister. Bradbrook har varit engagerad i miljörörelsen sedan tidiga tonåren men har också varit i återkommande blåsväder för en hycklande livsstil – bland annat efter att det framkommit att hon kör en dieselbil och åkt på lyxresa med flyg till Costa Rica. Bradbrook menar själv att hon fick idén till XR efter psykedeliska upplevelser.

Grundaren Gail Bradbrook anklagas för att vara en hycklare. Foto: faksimil/The Sun

Även i Sverige tycks XR till stor del locka radikala tidigare miljöpartister och stöttas även av aktiva högt uppsatta företrädare för partiet. Riksdagsledamoten Rebecka Le Moine – som också var den kandidat som efter Märta Stenevi fick flest röster till posten som partiets kvinnliga språkrör, menar exempelvis att Miljöpartiet måste vara mer ”lyhörda” gentemot Extinction Rebellion. Angående gruppens krav om att utlysa klimatnödläge och införa ett medborgarråd för klimaträttvisa menar hon att ”det är jättebra budskap som jag tar till mig”. Hon menar även att Miljöpartiet har det gemensamt med XR att man stödjer civil olydnad som politisk metod.

”XR använder civil olydnad för att ligga på och påminna regeringen om att mer måste göras. Jag kan förstå många utav mina partivänners frustration, för vi lägger ner vår tid och vår själ i att förändra politiskt, och det är inte vi som är de politiska bromsklossarna. Men i grunden är vi positiva till civil olydnad och som regeringsparti i rådande miljökriser måste vi kunna tåla att miljörörelsen ställer höga krav och ger kritik. Som miljörörelsens parlamentariska gren har vi mycket att vinna på att vara lyhörda”, skriver hon.

MP:s riksdagsledamot Rebecka Le Moine. Foto: Miljöpartiet/CC BY-NC-ND 2.0

Sverigedemokraten Thoralf Alfsson vittnar också om etablissemangspartiernas koppling till organisationen och hur miljöpartistiska lokalpolitiker lagt ut XR:s informationsfoldrar till alla politiker inför kommunfullmäktigemöten. Han berättar också att en lokal socialdemokratisk politiker deltar i Extinction Rebellions aktiviteter iklädd officiella partikläder.

2020 bjöd Miljöpartiet också in företrädare för Extinction Rebellion till riksdagen för att diskutera partiets ”politik och strategi” utifrån aktivistgruppens krav. Enligt XR stöttar Miljöpartiet deras kamp i stort, och vill arbeta tillsammans även med den radikala klimatrörelsen, men att man ”sitter fast i det politiska spelet” och därför inte kan göra allting så snabbt som aktivisterna från XR vill.

Miljöpartiets tidigare språkrör i Höganäs, Barbro Stigsdotter, är en av XR:s mer framträdande aktivister och har bland annat dömts till böter efter att under en klimataktion ha blockerat trafiken i Stockholm. Hon har också så sent som i februari tillsammans med en yngre aktivist kopplad till nätverket, Josefin Eidrup Dahlberg, försökt stoppa ett flygplan från att lyfta från Malmö flygplats. Enligt Samnytt hade de båda bokat biljetter på SAS avgång från Malmö till Stockholm och ställde sig plötsligt upp i flygplanet innan detta skulle lyfta och läste upp en ”klimatprotest”. De vägrade sätta sig ner och vakter måste larmas. Till slut eskorterades de ut av vakter och kabinpersonal och åtalades för brott mot luftfartslagen.

Stigsdotter lämnade sitt uppdrag som lokalt MP-språkrör så sent som i augusti 2021 – eftersom vissa av hennes partikamrater inte tyckte att hennes aktivism var förenlig med hennes officiella partiroll.

– Jag har inte tyckt att det varit någon konflikt… det blev diskussioner och det var mitt i sommaren. Folk var på semester och till slut tröttnade jag och avsade mig allting, berättar hon.

Barbro Stigsdotter.

Återkommande sabotage

Samma helg som de två kvinnorna hindrade planet i Malmö att lyfta genomfördes ett antal snarlika aktioner på flygplatserna i Arlanda, Bromma, Landvetter, Sturup, Umeå och Ängelholm-Helsingborg där aktivister vägrade sätta sig ner när flyget skulle lyfta eller gav sig ut på landningsbanan för att hindra flygtrafiken. I regel har aktivisterna försvarat sabotagen med att de handlat i ”nödläge” med hänvisning till "klimatkrisen".

Gruppens medlemmar har tidigare också limmat fast sig på landningsbanor och även om man själva hävdar att det man gör inte utsätter någon annan för fara så håller experter inte med om den analysen.

– Det är svårt att gradera det i nuläget, men att det utgör ett hot, den saken är klar. Men kan inte bortse från att sådana här saker är allvarliga… Flygplanet befinner sig i ett sådant läge att om man befinner sig i startfasen kan man eventuellt köra över den där stackars aktivisten. Men man riskerar också att skada flygplanet så svårt att man kanske måste nödlanda och orsakar ett haveri och riskerar livet på dem ombord, säger flygsäkerhetsexperten Hans Kjäll.

Aktion mot Landvetter flygplats.

En annan frekvent typ av aktioner som XR ägnar sig åt är att på olika sätt stoppa och blockera trafiken i storstäderna – något som leder till stora förseningar och kostnader för de drabbade.

– Vi befinner oss i en enorm kris. Sverige har lovat att stoppa subventionerna till fossilindustrin till 2023, men det har de inte gjort. Istället har det ökat och det kan ju inte fortgå. Så därför gör vi detta, för att det här är sista vägen ut, hävdar aktivisten Emelie Ribeiro.

Vägblockad i Umeå.

Marscherade med partiledare

I takt med XR:s allt mer frekventa aktioner har även andra grupper som ägnar sig åt mer direkt sabotage etablerat sig i Sverige. Nya Dagbladet har bland annat uppmärksammat hur klimataktivister i maj saboterade minst 142 bilar i Göteborg, där man tömde ut luften i däcken för vanliga svenskar.

”Vi har tömt ut luften på ett eller flera av dina däck. Du är säkert arg, men ta det inte personligt. Det är inte du, det är din bil”, skrev gruppen The Tyre Extinguishers på lappar som man lämnade kvar på vindrutorna

Extinction Rebellion har ett nära samarbete med olika välkända svenska vänsterorganisationer och projekt och deltog den 17 juni i en gemensam ”miljömarsch” med bland annat Ung Vänster, Syndikalistisk ungdom och Allt åt Alla. Miljöpartiets språkrör Per Bolund fanns också på plats vid sidan av Grön Ungdom, Greta Thunbergs Fridays For Future och Naturskyddsföreningen.

Miljöpartiets språkrör Per Bolund har inga problem att marschera med Extinction Rebellion. Foto: Miljöpartiet/CC BY-NC-ND 2.0

Ökänd mångmiljardär sponsrar

2020 tilldelades gruppen Martin Luther King-priset som finansieras primärt genom crowdfunding-kampanjer och donationer från privatpersoner, stiftelser och företag. Bland  dessa märks bland annat den norske näringsministern Jan Christian Vestres familjeföretag Møbelfabrikken Vestre, som skänkt minst 300 000 norska kronor till organisationen. När medlemmar i XR limmat fast sig i det norska parlamentets åhörarbänkar tog han dem dock i örat.

– Att förlama landets nationalförsamling är verkligen inte rätt väg att gå tillväga.

Extinction Rebellions största enskilde finansiär är hedgefund-managern och mångmiljardären Chris Hohn som ligger bakom ett flertal högprofilerade klimatprotester runt om i världen.

– Mänskligheten förstör aggressivt världen med klimatförändringar och det finns ett brådskande behov för oss alla att vakna upp inför detta faktum, deklarerade han i samband med att det uppdagades att han var XR:s största donator.

Mångmiljardären hade 2020 en uppskattad förmögenhet på cirka 50 miljarder kronor och är känd som en av de mest ”aggressiva investerarna” i branschen, men är också involverad i flera skandalomsusade bolag.

Chris Hohn har pekats ut som XR:s främste finansiär. Foto: faksimil/Youtube

Trots att Hohn ger sken av att vara en förkämpe för miljön och klimatet har de företag han varit delägare i samtidigt varit inblandade i grov miljöförstörelse. Canadian National Railway Company, där Hohns hedgefund TCI är delägare, har bland annat erkänt sig skyldiga till att ha spillt ut stora mängder diesel i en flod. Av åklagare beskrevs man som grovt vårdslösa och dömdes i samband med detta till att böta 2,5 miljoner kanadensiska dollar.

Ett annat av bolagets tåg spillde 2005 ut tiotusentals liter kaustiksoda i en flod och dödade över en halv miljon fiskar i området. TCI är också den största enskilda investeraren i Canadian Pacific Railway som också dömts till böter för avfallsrelaterade förseelser och vars tåg i slutet på 2019 spårade ur och spillde ut drygt en miljon liter råolja.

Ett amerikanskt järnvägsföretag, som hans hedgefund också backar upp, är under utredning och misstänks också ha brutit mot miljölagstiftningen och där cancerfall tros ha orsakats av företagets kontaminering med den cancerogena substansen kreosot.

Även politiskt finns en nära koppling till det yttersta maktetablissemanget, där vd:n för hedgefonden TCI (The Children’s Investment Fund Management) Kate Hampton är mycket framträdande inom den ökände ultraglobalisten Klaus Schwabs maktnätverk World Economic Forum och tidigare deltagare i Schwabs ledarskapsprojekt "Young Global Leaders" – som enligt Schwab själv ”penetrerat världens regeringar”.

Teknokraten och globalisten Klaus Schwab. Foto: WEF-McCrickard/CC BY-NC-SA 2.0

XR sponsras också av ”klimatfonden” CEF (Climate Emergency Fund) som även tagit emot stora summor pengar från oljeindustrin.

– Oavsett om mina resurser kommer från olja eller inte så känner jag att det är brådskande och det är ett privilegium att ge av de resurser man har, kommenterade Aileen Getty, barnbarn till oljemagnaten J Paul Getty i samband med att man sponsrat fonden.

Ett stort antal kändisar har också i ett öppet brev uttryckt sitt stöd för XR, deras mål och aktioner – bland andra skådespelarna Jude Law, Benedict Cumberbatch, artisten Mel B och musikern Bob Geldof. De förmögna profilerna erkänner att de mycket riktigt är hycklare som inte lever som de förespråkar att andra ska leva – men att detta beror på att de är ”fast i den fossildrivna ekonomin” precis som alla andra.

Kritiker av rörelsen har pekat på att XR försöker framstå som en organisk rörelse för folkligt inflytande, men att man i praktiken agerar systematiskt till stöd för ökad globalism och överstatlighet, där statens makt ska expanderas och i ännu högre utsträckning användas för att kunna inskränka medborgerliga fri- och rättigheter.

Många av XR:s aktioner har udda inslag och estetik.

”Centralt för alla gruppens krav är en radikal utvidgning av statens makt. Att reducera växthusgaser till nettonoll som en statsledd insats skulle ge regeringen makten att begränsa eller helt enkelt förvägra medborgarna deras friheter att resa, att välja sina egna dieter och friheten att bygga sina hus hur de vill”, skriver den samhällsanalytiska bloggen The Millenium Report.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

EU:s klimatpolitik undergräver energisystemet – Del 5

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

EU:s klimatpolitik har förändrat Europas energisystem i grunden. Resultatet är högre kostnader och ett växande hot mot industrins konkurrenskraft, skriver Dan Ahlmark.

Uppdaterad Igår kl 19:41, Publicerad Igår 15:38 – av Dan Ahlmark
Foto: Lunkenbein Photography/iStock
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Medan världen invaggats i tron på att dagens klimathypotes – att koldioxidutsläpp har mycket farliga effekter på världens länder i en inte särskilt avlägsen framtid – är sann, har denna helt avvisats bland annat av två professorer emeriti, vars argumentation troligen var huvudskälet till att USA:s Environmental Protection Agency ändrade kurs 2025. Deras slutsatser kunde sammanfattas i några kortfattade men fullständigt förintande meningar, vilka sedan motiverades genom en redovisning av den forskningsmässiga grunden för dem.


Detta är del 5 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Därmed lyftes klimatpolitikens förtryck över USA:s energiproduktion och energianvändning, industriella utveckling och kärnan till dess internationella makt. Forskarna fastslog nämligen två slutsatser gällande FN:s och senare EU:s klimathypotes: "It fails to consider contradictory science. It is not based on science, it is based on unscientific evidence. Thus there is no scientific basis for the...Finding that greenhouse gases ("GHGs") will endanger the public health and welfare. Furthermore, it endangers the public health and welfare itself". (1)

Betydelsen för energipolitiken

Vi ska här inte beröra varför klimathypotesen varit så viktig för världens globalister och etablissemang att hävda och genomdriva, utan här granskas bara effekterna gällande dess allvarligaste effekt. Följande orsakskedja kan då bedömas vara den väsentligaste: Dagens klimatpolitik energipolitik negativ utveckling av bland annat industrin genom en rad även makroekonomiska konsekvenser lägre internationell konkurrenskraft och lägre standard för befolkningarna. Detta är en direkt följd av EU:s antingen följsamhet till globala beslut eller dess egna radikala klimatinitiativ. Att energipolitiken är klimatpolitikens viktigaste konsekvens betvivlas av få. Västerlandets beprövade och välkalibrerade system för att ge befolkningarna tillgång till riklig och billig energi, samtidigt som man skapar underlag för industrins verksamhet och förnyelse, utvecklades under lång tid.

Plötsligt beroende på en politiskt populär klimatforskning och internationella etablissemang hänförda av ideologin om politisk globalism, ändrades helt förutsättningarna för detta system. Energin har hittills huvudsakligen kommit och kommer från hydrokarboner, vilka nu betecknas som olämpliga på grund av att deras förbränning skapar stora mängder av CO2. Denna gas påstås genom sin ökning i atmosfären orsaka global uppvärmning med en rad svåra konsekvenser för världen. Så kol, olja och gas anses vara så farliga, att de bör bytas ut mot bättre energikällor, vilka det inte finns särskilt många av. Förutom att rensa ut kol och olja har ju även nukleär energi av många regeringar betecknats som farlig men då beroende på risken att vid olyckor mängder av radioaktivitet kan frigöras.

Europas viktigaste industristat – Tyskland – skrotade på grund av dominerande politikers (främst Merkel) inflytande sitt framgångsrika och betydelsefulla kärnenergiprogram, som tagit flera decennier att bygga upp och kostat stora summor. Detta skedde utan en tillräcklig konsekvensanalys. Medan utvinning av olja och gas främst skedde i Nordsjön, där Storbritannien avslutade sin utvinning, finns kol på många ställen i Europa, men vilka fyndigheter nu inte nyttjas. Väldiga summor har investerats i energikällor ansedda som rena såsom vind och sol. Ett prissystem för utsläpp av CO2 har införts, vilket medför nämnvärda kostnader för dessa utsläpp. Utbyggnad av system baserade på hydrokarbonenergi kräver kanske externa godkännanden och säkerligen finansiering, som möter särskilda restriktioner.

Vind och sol står fortfarande för låga andelar av länders energitillgång, och vindkraften torde på grund av höga kostnader och naturligen varierande vind inte överleva annat än som en mycket marginell kommersiell energikälla, om och när statliga bestämmelser och subventioner inte längre stödjer teknologin. Solenergi och hydroelektrisk kraft är då "rena" energikällor av intresse men har idag inte väsentlig betydelse annat än för enskilda länder med särskilda förutsättningar.

Energiomställningen utan ersättning

Vad energiomställningen hittills visat i Europa är, att ansvariga politiker i samarbete med EU-kommissionen varit helt ansvarslösa genom att sjösätta regler, som i många länder eliminerade grunden för det tidigare energisystemet, innan man fått ett nytt konkurrenskraftigt system på plats. Det senare skulle naturligtvis ha bevisad kapacitet att kunna överta bördan att skapa tillräckligt med energi till acceptabla priser. Dessa kan vara högre än tidigare men får, särskilt gällande industrin, inte avvika alltför mycket från internationella konkurrenters kostnader. En företagsledning, som på sitt område fattat något liknande helt oansvarigt beslut, hade snabbt avsatts.

EU:s beslutssystem, som är byggt för att skydda centrum från folkligt missnöje, och där det är svårigheter att klart utpeka dem, som har ett personligt ansvar för fiaskot, fortsätter att driva den skadliga klimat- och därmed energipolitiken. På samma sätt som skedde under Europas avrustning efter slutet av det kalla kriget, har den styrande klassen och EU haft en mycket felaktig uppfattning om omvärlden och fattat felaktiga och oansvariga beslut.

USA lämnar Parisöverenskommelsen

Att USA lämnade Parisöverenskommelsen med dess konsekvenser för energiproduktionen m.m., var början på en utveckling, som sannolikt leder till en stark begränsning av överenskommelsens räckvidd. Dagens politiska situation i Europa tyder på det. Regeringarna i unionens två ledande länder: Tyskland och Frankrike, har sällan haft ett värre opinionsläge. Vad som nu framkommer, är att även FN:s ledande kommitté avseende dagens klimatomställning medger, att tidigare projektioner av effekterna av ökningen av CO2 varit överdrivna. Domedagsprofetiorna, som använts för att skrämma den europeiska befolkningen och dess politiker, har varit fel. USA:s inrikesminister Doug Burgum sade nyligen, att världens omställning till nya energikällor alltid varit:

— a fantasy and a borderline lie (2).

Han begränsade sig till att beteckna de drivande personerna för denna omställning som:

— certain elements.

Med tanke på att just omställningen till nya energikällor i Europa varit en policy av närmast religiös karaktär, är slutsatsen förödande. De europeiska besluten har alltså i bästa fall varit en fantasi, men annars: kanske var det politisk artighet, som inte direkt kallade den för lögn utan blott "på gränsen till lögn". Så detta är vad EU och Europas politiska etablissemang årligen ägnat otaliga miljarder till att påverka sina väljare om och låtit genomtränga mycket av verksamheten i sina länder och all undervisning på alla nivåer. Man har indoktrinerat sina hela befolkningar om en fantasi eller något på gränsen till en lögn.

Fortsättning i del 6

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

2. Green energy transition a fantasy and a borderline lie – Climate Change Dispatch

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Stegra behöver ännu mer pengar

Klimatöverdrifterna

Publicerad september 30, 2026 – av Emil Fjellstedt
Flygbild över Stegras ofärdiga stålanläggning i Boden
Stegras stålanläggning i Boden, fotograferad i september 2026. Produktionen har ännu inte startat.

Det krisande Stegra behöver ännu mer pengar. Bara månader efter junis räddningspaket säger styrelsen att stålverket i Boden blir betydligt dyrare att färdigställa än väntat, samtidigt som vd:n byts ut.

Beskedet kom under onsdagen, efter en genomlysning som den nya ägargruppen och styrelsen har gjort under sina första 100 dagar. Stegra skriver att ytterligare kapital krävs, eftersom de beräknade kostnaderna är betydligt högre än man antog i juni. Något belopp anges inte.

Enligt bolaget beror fördyringen främst på stora uppstartskostnader efter att arbetet skalades ned under en längre tid tidigare i år, och på inflation. Tidslinjen för produktionen står fast, hävdar styrelsen.

Styrelseordföranden Leif Johansson medger att finansieringsbehovet är större än man hade hoppats. När ägarna tog över i juni trodde de att pengarna skulle räcka, men kunde inte utesluta att mer skulle behövas. I dag säger han sig tro ännu starkare på projektet än då.

Samtidigt får bolaget ny ledning. Håkan Buskhe, vd för Wallenbergs investmentbolag FAM och tidigare vd för Saab, tar över som vd den 1 november. Den mångårige vd:n Henrik Henriksson lämnar posten men stannar som rådgivare.

Stegra har inlett en dialog med de största ägarna, som enligt bolaget ser positivt på att delta i arbetet med att säkra kapitalet. Något färdigt tillskott finns alltså inte.

Skulderna var redan 36 miljarder

Det nya pengahålet uppstår i ett bolag som redan bär en tung skuldbörda. Under 2025 ökade Stegras skulder från 10,8 till 36 miljarder kronor, och förlusten landade på 3,3 miljarder. Bolaget har ännu inga intäkter från stålproduktion och har sagt att den kommersiella produktionen ska inledas under 2027.

I juni slutfördes en finansieringsrunda på 1,4 miljarder euro, omkring 15,6 miljarder kronor, ledd av ett konsortium under Wallenberg Investments sedan Wallenbergsfären klivit in som ägare.

Skattebetalarna är redan exponerade. Under 2025 aktiverades 7,7 miljarder kronor av Riksgäldens kreditgarantier, och satsningen på så kallat grönt stål har även fått miljardstöd från Energimyndigheten.

Dialogen med ägare, finansiärer, partner och andra intressenter fortsätter, enligt bolaget. Hur stort det nya hålet är har Stegra ännu inte sagt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Färre orkaner på Atlanten

Klimatöverdrifterna

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna, skriver Tege Tornvall.

Uppdaterad september 21, 2026, Publicerad september 20, 2026 – av Tege Tornvall
Satellitbild över östra USA och Atlanten med en tropisk cyklon öster om Bahamas.
Satellitbild över tropisk cyklon i Atlanten öster om Florida och Bahamas. Foto: NASA/NOAA
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna.

Orkaner över varma havsytor i Stilla havet på norra halvklotet uppträder under sommaren och en bit in på hösten. Orkaner har minst 32,7 sekundmeters vindstyrka. Det motsvarar 118 km/h. De allra värsta kan blåsa tre gånger hårdare.

Men orkaner bildas också över andra världshav. På Atlanten slutar orkansäsongen i mitten av september på det norra halvklotet. Men under El Niño-år i Stilla havet tycks det bli färre orkaner på Atlanten.

Till mitten av september tycks i år ingen enda storm på Atlanten ha nått orkanstyrka. Senast den 11 september de senaste åren kom den första orkanen över Atlanten så sent som 2002 (Gustav) respektive 2013 (Humberto). I år tydligen ännu senare – om alls.

Att ingen enda eller bara någon enstaka orkan över Atlanten bildats kan bero på att det inte räcker med särskilt varmt ytvatten för att utlösa dem. En särskilt stark El Niño i Stilla havet kan förskjuta och dela upp samlade, stora åskmoln som kan orsaka orkaner.

Atmosfären rör sig då för mycket för att ge samlade åskmoln tillräcklig samlad styrka för att kunna utlösa orkaner. De stormar som ändå bildas blir aldrig orkaner. Alltså har Atlanten hittills i år saknat riktiga orkaner – hittills.

På liknande sätt växlar tropiska orkaner i andra världshav med den samlade kraft atmosfären kan ge vindar. Orkaner söder eller norr om tropiska områden drivs av temperaturskillnader.

 

Tege Tornvall

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vad händer med klimatet?: Klimatforskaren som vägrar skräckretoriken

Klimatöverdrifterna

Publicerad september 18, 2026 – av Emil Fjellstedt
Bokomslaget till Vad händer med klimatet? av Lennart Bengtsson och jorden sedd från rymden.

Klimatdebatten har i åratal drivits framåt av slagord och undergångsretorik. Nu kommer meteorologen Lennart Bengtssons Vad händer med klimatet? i en tredje reviderad och utökad upplaga på Karneval förlag – en bok som enligt förlaget vill flytta samtalet tillbaka till erkända fakta, faktiska osäkerheter och energilösningar som faktiskt går att bygga.

Den första upplagan kom 2019 och nominerades till Stora fackbokspriset. Efter en andra upplaga 2022 föreligger boken nu i ett tredje, omarbetat skick med undertiteln En klimatforskares syn på jordens klimat. Enligt förlaget har texten uppdaterats och nyanserats på ett hundratal punkter och kompletterats med efterord och appendix. Omfånget är 264 sidor i flexband med 32 illustrationer av Svante Ström.

Frågorna i stället för slagorden

Upplägget är osentimentalt. Boken tar sig an de frågor som i den offentliga debatten oftast förutsätts redan besvarade: Vad bestämmer jordens klimat? Vad är växthuseffekten? Är det möjligt att förutsäga klimatet? Hur ska jordens energiförsörjning lösas? Kan oönskade globala klimatförändringar motverkas – och vilken roll kan Sverige spela?

Det är en frågelista som skiljer sig från kampanjspråkets tidsfrister. Författaren, professor i dynamisk meteorologi och tidigare chef för det europeiska vädercentret ECMWF i Reading, argumenterar för att man först måste förstå systemet: atmosfären, energibalansen och modellernas gränser. Klimatet kan inte observeras, bara bestämmas och beräknas; det vi ser är vädrets variationer. Riktningen kan anas, men inte varje avstickare.

En av bokens poänger är att den också tar upp vad forskarna inte vet. Moln är ett sådant exempel: de både värmer och reflekterar solljus, och det är ännu oklart om de sammantaget bidrar till mer eller mindre uppvärmning. Okunskapen används inte som tillhygge mot allt, utan som en karta över var kunskapens gränser går.

Utsläpp, nederbörd och energi

Samtidigt slår boken fast växthusgasernas roll. Uppvärmningen av mänskliga utsläpp är ett problem. Bengtsson bekymrar sig särskilt för nederbörden: mer regn och snö där det redan faller mycket, mindre där det redan är torrt. Både översvämningar och torka kommer att förändra världen, och det är anledning nog att minska utsläppen.

Sverige har tidigt haft ett fossilsnålt energisystem genom vattenkraft, kärnkraft och fjärrvärme. Den stora utsläppsminskningen skedde genom kärnkraftsutbyggnaden på 1970- och 80-talet; koldioxidskatt och andra klimatåtgärder har hjälpt till, men inte i närheten lika mycket. Vill Sverige driva på utvecklingen ska landet enligt Bengtsson producera kärnkraftsel för export. Förnybart utvecklas snabbt men är ojämnt, och då är det ofta fossila källor som fyller dalarna.

På en avgörande punkt skiljer sig Bengtsson från många klimatskribenter. Han bedömer inte talet om tipping points som trovärdigt – att klimatet skulle riskera att skena i processer som inte går att hejda, till exempel genom metan från tinande tundra.

Ett lösbart problem

Widar Andersson skrev i Folkbladet den 29 juli 2024 att boken är "en befrielse att läsa". Poängen han fäster sig vid är densamma som löper genom boken: växthusgaserna är ett problem som går att hantera, inte ett skäl till undergångsretorik. Temperaturen stiger förhållandevis långsamt, och modern solenergi och kärnkraft kan enligt Bengtssons bedömning inom det närmaste halvseklet ersätta det mesta av den fossila produktionen.

Förlaget återger också fysiknobelpristagaren Klaus Hasselmann, som kallar boken "En realistisk och optimistisk bedömning av tillgängliga förändringsalternativ." I den nya upplagan ingår enligt förlaget efterord, appendix och klimatberäkningar. Bengtsson är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och har mer än 230 vetenskapliga artiklar bakom sig; enligt Andersson refererar IPCC till hans forskning.

Man behöver inte skriva under på Bengtssons tes om mänsklig klimatpåverkan för att ha behållning av boken. Tvärtom är den extra användbar just då. Klimatpaniken vilar ofta på auktoritet, och här talar en forskare som inte kan avfärdas som outsider. Boken kan därför räckas till vänner som gripits av undergångsstämningen – inte som ett krav att byta övertygelse, utan som ett sakligt motgift mot skräcken. Boken finns att köpa direkt hos Karneval förlag.

Lennart Bengtsson

Titel: Vad händer med klimatet?
Undertitel: En klimatforskares syn på jordens klimat
Förlag: Karneval förlag
Utgivningsår: 2024
ISBN: 9789189494602
Bandtyp: Flexband
Antal sidor: 264

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.