De gamla mediehusens säkra undergång

Medan man slår sin politiska värdegrund, utan förankring i de mänskliga rättigheterna, i huvudet på oliktänkande och exkluderar människor ifrån den offentliga debatten, har de gamla mediehusen blivit det främsta verktyget för Sveriges övergång från demokrati till demokratur.

Men vad som inte ens undgår medieprofiler som Patrik Oksanen är att de gamla mediehusen tappar både läsare och förtroende i rasande takt till nya medier, vilket nyligen framgick av en rapport ifrån mediebevakningsföretaget Idagora. Även webbindexet Alexa visar att exempelvis DN tappat från 17:e till 35:e plats över svenska webbsajter på bara ett par år. Antalet delningar av artiklar ifrån DN i sociala medier har sjunkit så pass mycket att man numera döljer det på sajten.

De gamla medierna framstår allt mer som dinosaurer i sin oförmåga att hänga med och läsa av utvecklingen och människors behov av journalistik och rapportering om de allvarliga samhällsproblem vi står inför.

Det journalistiska förfallet är totalt. På punkt efter punkt frångår man de pressetiska reglerna. Man undviker exempelvis konsekvent att rapportera om etnicitet i nyhetsartiklar när det har klar relevans för sammanhanget och framhåller det istället när relevans saknas – tvärt emot principerna.

Kommentarsfälten är numer helt nedstängda och den folkliga debatten har för länge sedan dött ut i de gamla medierna och istället flyttat över till de nya alternativmediernas plattformar.

Att vi som representerar de nya medierna skulle sakna ansvariga utgivare, vara oseriösa eller inte följa de pressetiska reglerna vet de gamla mediehusen mycket väl inte överensstämmer med verkligheten, men de spelar dumma ett tag till.

Att ha tagit examen ifrån en journalisthögskola 2018 betyder knappast någonting längre. Det är inte längre förknippat med yrkesheder, journalistiska principer och regler. Politiseringen av nyhetsjournalistiken är närmast total och har du inte en röd-grön-rosa värdegrund blir du kortvarig på de gamla redaktionerna.

Någon tvärvändning är heller knappast att vänta. Man har gått alldeles för långt och hårt fram i sin krigföring mot den folkliga opinionen, den fria offentliga debatten och de nya sunda konkurrenterna för att de skall finnas någon väg tillbaka. Nu är det vinna eller försvinna som gäller.

Har man bidragit till att leda ett land till ett sådant fördärv som det vi nu ser har man kanske inte heller något annat öde att vänta än en långsam men säker död.

Nya Dagbladet