Joe Rogan driver ett av de största poddradioprogrammen i världen – ”The Joe Rogan Experience”. Nu flyttar han från Youtube till Spotify och enligt vännen Alex Jones är orsaken inte bara att han får ett förmånligt kontrakt med Spotify, utan även en protest mot den omfattande censuren på Youtube.
Rogans flytt till Spotify bedöms kunna få negativa konsekvenser för Youtube som företag och hota deras dominerande ställning när en av deras absolut största program nu väljer att helt lämna plattformen.
– Det kommer vara precis samma show. Det kommer vara gratis, men du måste använda Spotify, säger Rogan själv.
Rogan har själv inte kommenterat flytten i större detalj, men enligt Alex Jones har Rogan ledsnat på att de ansvariga för Youtube behandlar sina videokreatörer som hundar, censurerar dem och skuggbannar konton som de inte gillar, även om det handlar om läkare och experter som går emot den officiella linjen i olika frågor.
Annons:
Det slutgiltiga valet att byta plattform kan inte ha varit svårt eftersom Spotify betalar hela 100 miljoner dollar för att motivera Rogan att flytta dit - en övergång som ska ske från och med den 1 september.
Alex Jones menar att Rogan oaktat det förmånliga kontraktet har tagit rätt ställning i kriget mellan dem som värnar yttrandefriheten och patriotism och de företag och politiska krafter som vill censurera och tysta ner oliktänkande.
Spotify har dock inte heller varit helt befriat från politisk censur. Tidigare i år rapporterade Nya Dagbladet om den yttrandefrihetsvänliga tjänsten Liberplay som lanserats som ett svar på att band och artister censureras även där.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Hur många ”förintelser” på judar skall vi minnas och aldrig glömma? Bara den under Hitler? Också den under och strax efter första världskriget? Också den under Hadrianus för nästan 1900 år sedan? En förintelse, två eller alla tre? Lars Adelskogh sammanfattar historiska judiska berättelser på Förintelsens minnesdag.
Publicerad januari 27, 2026
Foto: Stephan Röhl/CC BY-SA 2.0
Den israeliske historieprofessorn Yehuda Bauer, som belöntes med Illis quorum av Göran Persson, hävdade att det förekom en holocaust på judar vid tiden för första världskriget
Enligt gängse uppfattning var det först vid rättegångarna i Nürnberg mot ledande män i Tredje riket, alltså omkring år 1946, som världen fick höra att tyskarna hade mördat sex miljoner judar. En närmare undersökning av Nürnbergdomstolens protokoll visar tydligt att det fastställda talet sex miljoner judiska offer inte byggde på befolkningsstatistiska forskningar eller på utvärdering av materiella spår av undersökta brott utan endast på vittnesutsagor av två tyska SS-byråkrater, Wilhelm Höttl och Dieter Wisliceny. De båda vittnade om att de hört Adolf Eichmann nämna talet sex miljoner, vilket emellertid Eichmann bestred vid rättegången mot sig i Jerusalem 1961. Höttl och Wisliceny hade vid sina skrivbord arbetat med judedeportationerna. De fängslades därför och åtalades vid de allierades militärdomstol i Nürnberg. Tack vare sina politiskt användbara vittnesmål överfördes de från de anklagades bänk till vittnenas. I Nürnberg var dylikt vanligen en livräddande åtgärd. Wisliceny hängdes emellertid. Höttl däremot frikändes trots att han inte varit mindre inblandad i deportationerna än Wisliceny.
Artikeln publicerades ursprungligen 27 januari 2018
Omständigheterna för Wislicenys och Höttls vittnesmål måste kritiseras. Wisliceny framträdde själv och vittnade muntligen men korsförhördes aldrig. Höttl framlade sitt vittnesmål endast skriftligen, vilket uteslöt korsförhör. I den bok Höttl utgav 1997, Einsatz für das Reich, säger han emot sitt vittnesmål i Nürnberg, vilket naturligtvis undergräver hans trovärdighet. Han uppger bland annat att han i den amerikanska tidskriften Reader’s Digest (svensk utgåva: Det Bästa) redan i februari 1943 funnit en artikel om att åtminstone hälften av de sex miljoner judar som hotades av Hitler hade mördats (W. Höttl, anf. arb., ss. 412, 515–519).
På den sistnämnda punkten är Höttl faktiskt trovärdig. Ty som vi snart skall se, var det i den amerikanska tidnings- och tidskriftpressen ett omhuldat tema att sex miljoner judar hotades av förintelse eller redan höll på att förintas, och dylika skriverier förekom långt före 1946. Här först några axplock från New York Times för åren 1942 och 1943:
Annons:
Den 13 december 1942, s. 21:
”Bekräftade uppgifter visar på 2 000 000 judar, som redan dödats med det sataniska barbariets alla medel och planer för den totala utrotningen av alla judar som nazisterna kan få tag i. Slakten på en tredjedel av judarna i Hitlers välde [3 x 2 000 000 = 6 000 000] och den hotade slakten på alla är en förintelse [originalet: holocaust] utan motstycke.”
Den 20 december 1942, s. 23:
”Vad håller på att hända de 5 000 000 judarna i det av Tyskland styrda Europa, vilka alla hotas av utrotning […].”
”I början av december 1942 lämnade utrikesdepartementet i Washington några siffror, som visar att antalet judiska offer, som deporterats och omkommit sedan 1939 i det av axelmakterna styrda Europa, nu nått den förfärande siffran 2 000 000 och att 5 000 000 svävar i fara att utrotas.””Omedelbar aktion av Förenta nationerna för att rädda så många som möjligt av de fem miljoner judar som hotas av utrotning […] krävdes vid en massdemonstration […] i Madison Square Garden i går kväll.”
”[…Rabbi Hertz sade] ’förfärande är att de som förkunnar de fyra friheterna hittills gjort mycket litet för att trygga ens friheten att leva för 6 000 000 av sina medmänniskor genom beredskap att rädda dem som ännu kan undfly den nazistiska tortyren och slakten. […]’”
Anmärkning: Det ”Förenta nationerna”, som hänvisas till i detta utdrag, avser givetvis inte den nuvarande organisationen, som grundades först år 1945. Det som avses är dess föregångare, den likabenämnda organisation av 26 regeringar som efter en proklamation av Förenta staternas president Franklin D. Roosevelt den 1 januari 1942 förband sig att bekämpa axelmakterna.
Den 10 mars 1943, s. 12:
”Fyrtio tusen människor lyssnade och tittade […] i går kväll på två föreställningar av ’We Will Never Die’, en dramatisk massminneshögtid för de 2 000 000 judar som dödats i Europa […] Berättaren sade ’Det kommer inte att finnas några judar kvar i Europa att representera, när freden kommer. De fyra miljoner, som återstår att döda, dödas planenligt.’”
Den 20 april 1943, s. 11:
”London, den 19 april (Reuter) – Två miljoner judar har utplånats sedan nazisterna år 1939 började sin marsch genom Europa, och ytterligare fem miljoner svävar i omedelbar fara att avrättas. Dessa siffror avslöjades i den sjätte rapport om förhållandena i de ockuperade territorierna som de allierades gemensamma informationskommitté utfärdat.”
Professor Arthur Butz visar i sin bok The Hoax of the Twentieth Century, en revisionistisk klassiker från 1976, att dessa påståenden om miljonfaldiga massmord hade sitt upphov i sionistjudiska lobbyorganisationer såsom Judiska världskongressen och Amerikanska judiska kongressen. Förenta staternas utrikesdepartement tog inte dessa uppgifter på allvar, men snart nog lyckades finansministern, den intensivt tyskhatande Henry Morgenthau, minska utrikesdepartementets inflytande. (A. Butz, anf. arb., 3:e uppl. 2003, ss. 81ff )
Men låt oss gå ytterligare sex år tillbaka i tiden. Den 25 november 1936 vittnade Chaim Weizmann, Sionistiska världsorganisationens president, inför Peelkommissionen. Denna kommission, ledd av Robert Peel, hade Storbritanniens regering tillsatt som reaktion på de häftiga strider mellan judar och araber i Palestina som börjat samma år. I juli 1937 rekommenderade kommissionen att det brittiska Palestinamandatet avskaffades och att två stater bildades, en för judar och en för araber. Chaim Weizmann yttrade:
”Det är ingen överdrift att säga att sex miljoner judar är dömda att vara fängslade i denna del av världen, där de är oönskade och för vilka länderna är indelade i sådana där de är oönskade och i sådana där de inte släpps in.”
När Weizmann ordade om sex miljoner hotade eller lidande judar, var det varken något undantag eller ens första gången detta tal omnämnes i ett sådant sammanhang. Den amerikanske revisionisten Don Heddesheimer har samlat ett omfattande material, som visar att den propaganda, som amerikanska sionistiska organisationer så intensivt drev under andra världskriget, har en betydligt äldre förhistoria. I sin bok The First Holocaust – Jewish Fund Raising Campaigns With Holocaust Claims During And After World War One, 2003, visar han, som boktiteln anger, att judiska organisationer redan under första världskriget (1914–1918) och åren därefter drev kampanjer för penninginsamling i förening med påståenden om att miljontals judar var hotade av förintelse. Dessa kampanjer fick en mycket stor publicitet i den av sionister ägda pressen och stöddes i denna press genom mängder av propagandistiska artiklar. Här följer endast några exempel på vad dylika artiklar kunde innehålla:
New York Times, den 4 december 1926: ”fem miljoner människor svälter […] hälften av världens judar pinas av svält och pest.”
New York Times, den 21 april 1926: ”Detta är det skri som går ut från Europas judar […] ett helt folk håller på att dö […] miljoner judar sitter i Europa i fällan […]
New York Times, den 7 maj 1920: ”[…] judiska krigslidande i Mellan- och Östeuropa, där sex miljoner är utsatta för hemska förhållanden präglade av svält, sjukdom och död […].”
New York Times, den 5 maj 1920, s. 9: ”För att rädda sex miljoner kvinnor och barn i Östeuropa till livet från utrotning genom svält och sjukdom.”
New York Times, den 5 maj 1920, s. 19: ”Sex miljoner svältande, febersjuka lidande i det av kriget sönderslitna Europa vädjar till oss […]”
New York Times, den 3 maj 1920, s. 11: ”Er hjälp är nödvändig för att sex miljoner människor i Öst- och Mellaneuropa skall räddas till livet.”
New York Times, den 3 maj 1920, s. 12: ”I Ryssland och i grannländerna har judarna utsatts för en särskilt ondskefull förföljelse […] Man antar att för närvarande fler än fem miljoner svälter eller håller på att svälta ihjäl, och en hemsk fläcktyfusepidemi härjar bland dem och sprider sig redan i grannbefolkningen.”
New York Times, den 2 maj 1920, s. 1: ”Sex miljoner människor utan föda, bostad, kläder eller sjukvård.”
New York Times, den 1 maj 1920, s. 8: ”Men 6 000 000 människors liv väntar på vårt svar”
New York Times, den 21 april 1920, s. 8: ”I Europa finns det i dag fler än 5 000 000 judar, som svälter eller håller på att svälta ihjäl, och många av dem är drabbade av en elakartad fläcktyfusepidemi”
New York Times, den 3 december 1919, s. 19: ”inget i världen annat än ett underverk [kan] hindra 5 000 000 till 10 000 000 människor från att dö genom köld och svält i Europa och Mellanöstern denna vinter […] förskräcklig judisk massaker”
New York Times, den 12 november 1919, s. 7: ”otroligt tragisk fattigdom, svält och sjukdom för omkring 6 000 000 eller hälften av jordens judiska befolkning […] en miljon barn och fem miljoner föräldrar och äldre.”
Urklipp ur tidningen The American Hebrew, den 31 oktober 1919
The American Hebrew, den 31 oktober 1919, s. 582f.: ”Från andra sidan havet ropar sex miljoner män och kvinnor på hjälp […] sex miljoner människor. […] Sex miljoner män och kvinnor håller på att dö […] i den holocaust som hotar människolivet […] sex miljoner utsvultna män och kvinnor. Sex miljoner män och kvinnor håller på att dö […]
Där hade vi allting samlat: sex miljoner dödsdömda judar och rent av ordet holocaust. Artikelns rubrik var ”Korsfästelsen av judar måste sluta” (The Crucifixion of Jews Must Stop!), och författaren var en viss Martin H. Glynn, som en kortare tid varit delstaten New Yorks guvernör.
New York Times, den 26 oktober 1919, s. 1: ”4 000 000 svältande judar i Östeuropa.”
New York Times, den 29 september 1919, s. 7: ”6 000 000 själar eller hälften av den judiska världsbefolkningen i otroligt tragisk fattigdom, svält och sjukdom.”
New York Times, den 10 augusti 1917: ”Tyskar låter judar dö. Kvinnor och barn i Warszawa svälter ihjäl […] judiska mödrar, barmhärtighetens mödrar är glada över att se sina dibarn dö, nu är deras lidande åtminstone över.”
Det var tyskarnas fel redan 1917.
Holocaust är ett ord från första världskriget. Sionistiska ledare använde det att beteckna en föregiven massdöd av judar i samband med detta krig, och fram till år 1917 yrkade ledaren för det judiska samfundet i New York, Jacob Schiff, upprepade gånger på att ”denna holocaust” skulle stoppas (Naomi W. Cohen, Jacob H. Schiff, A Study in American Jewish Leadership, 1999, not 37, s. 191). Den israeliske professorn i ”förintelsestudier” Yehuda Bauer skrev i sin bok My Brother’s Keeper: A History of the American Joint Distribution Committee 1929–1939 (The Jewish Publication Society of America, Philadelphia, 1974, s. 8):
”den europeiska judenhetens förintelse under andra världskriget har utplånat minnet av 1900-talets första holocaust i spåren av första världskriget.”
Frågor till förintelsepropagandisterna: Varför talar ni aldrig om denna ”1900-talets första holocaust”? Skall vi inte minnas den också? Eller skall vi helst glömma den?
Skedde det då en sådan förintelse av miljontals judar under eller strax efter första världskriget? Det är föga troligt. I själva verket var judarna ett av få folk i Europa som i sin befolkningsutveckling inte menligt påverkades av första världskriget. Tvärtom: under tiden från 1900 till 1920 mer än fördubblades den judiska världsbefolkningen enligt gängse referenslitteratur. World Almanac av år 1900 anger världsjudenheten till 7 186 000, varav 3 400 000 i Ryssland och 1 700 000 i Donaumonarkin. World Almanac av år 1920 anger hela världens judiska befolkning till omkring 15 miljoner, varav 10,9 miljoner i Europa och 3,5 miljoner i Nord- och Mellanamerika. Under samma tjugoårsperiod ökade världsbefolkningen med 25 procent från 1,2 miljard år 1900 till c:a 1,6 miljard år 1920.
Don Heddesheimer har rent av grävt fram ett propagandastycke från år 1900. Den 11 juni detta år återgav New York Times ett tal av den framstående amerikanske sionisten rabbi Stephen Wise. I talet yttrade han bland annat:
”Det finns 6 000 000 levande, blödande, lidande argument till förmån för sionismen.”
Vid läsningen av detta och liknande blir intrycket att den propaganda, som serverades under andra världskriget, snarast var en upprepning, fortsättning eller återanvändning av propaganda, som prövades och finslipades redan under första världskriget och strax därefter.
Under andra världskriget fann sionistiska påtryckningsgrupper en mycket lämplig måltavla för sin propaganda i det nationalsocialistiska Tyska riket, vars ytterligt judefientliga politik inbjöd till alla möjliga hårresande anklagelser, som kunde synas trovärdiga i de mindre upplystas ögon.
Före, under och genast efter första världskriget var situationen dock mer komplicerad. Först var det kejserliga Ryssland sionisternas måltavla, då tsarens regering ansågs föra en antisemitisk politik. Sedan Ryssland besegrats 1916–1917, växlade sionisterna om till att i stället angripa Rysslands betvingare, Tyska riket. Tyskarna var nämligen allierade med de ottomanska turkarna, vilka ju behövde besegras för att Palestina skulle kunna ”befrias” och övergå i sionisternas ägo. Den tyskfientliga propagandan upphörde emellertid ganska snart, eftersom den tidens tyskar till skillnad mot nutidens var fullt villiga och förmögna att avvisa lögnpropaganda som riktades emot dem.
Även om ”gaskamrarna” vanligen inte ingick i 1910- och 1920-talens propaganda, finns det åtminstone ett exempel från första världskriget. Det var Londontidningen Daily Telegraph, som den 22 mars 1916 publicerade följande:
”ILLDÅD I SERBIEN 700 000 OFFER FRÅN VÅR EGEN KORRESPONDENT
ROM, måndag (6:45 e.m.)
De allierades regeringar har säkrat bevis och dokument, som snart skall publiceras och som bevisar att Österrike och Bulgarien gjort sig skyldiga till fasaväckande brott i Serbien, där de massakrer som förövats är värre än de Turkiet begått i Armenien. […] Kvinnor, barn och äldre män stängdes av österrikarna in i kyrkor och antingen stacks ihjäl med bajonetter eller kvävdes till döds med giftgas. I en kyrka i Belgrad kvävdes på detta sätt 3000 kvinnor, barn och äldre män […]”
Ingen historiker hävdar i dag att österrikarna eller de med dessa allierade bulgarerna begick massmord med giftgas i Serbien under första världskriget. Detta var inget annat än krigspropaganda, för vilken dessutom den ansvarige brittiske ministern snart fick be om ursäkt.
Men 26 år senare var det dags igen. Samma tidning, Daily Telegraph, den 25 juni 1942, s. 5, fem dagar innan New York Times första gången rapporterade om tyskarnas påstådda massmord på judar:
Fler än 700 000 polska judar har slaktats av tyskarna i den största massakern i världshistorien. […]”
1900-talets förintelsesagor har en betydligt äldre förhistoria. Ett närmare studium av historien ger vid handen att judar också i forntiden hängav sig åt fantasier om massakrer i miljontal på det egna folket. I Babyloniska Talmud liksom i annan rabbinsk litteratur från antiken finns föga trovärdiga uppgifter om massutrotningar av judar under den romerska tiden, nämligen i samband med de två sista judiska upproren mot den romerska makten. I fråga om den första revolten i Palestina åren 66–70 e. Kr. endast sörjer Talmud förlusten av Templet i Jerusalem och dryftar följderna för den judiska lagen. Däremot ifråga om diasporaupproret åren 115–117 och det andra upproret i Palestina åren 132–135 talar Talmud om oerhörda massakrer på judar.
Enligt de antika källorna – huvudsakligen Dio Cassius, som skrev omkring år 200, och biskopen av Caesarea Eusebios, som skrev i början av 300-talet – började upproret i Cyrenaika (nuvarande nordöstra Libyen) vid en tid då kejsar Trajanus beredde sig att annektera Partien och dess värdefulla territorium i Mesopotamien och därför hade samlat en väldig här i östern till priset av att avveckla många små garnisoner, som upprätthållit ordningen på olika håll i riket. Det var alltså fritt fram för judarna att angripa civila greker och romare, och de mördade därunder 220 000 människor i Cyrenaika, och under detta massmördande roade de sig på olika sätt. Därefter spred sig upproret till Egypten, där judarna dödade ett okänt antal människor, och till Cypern, där de sägs ha dödat 240 000 människor. I Alexandria däremot, som var en övervägande grekisk stad, fick grekerna överhand och sägs ha dödat alla stadens judar.
Talmud säger mycket litet om detta uppror, annat än att ange antalet av i Alexandria dödade judar till ”sextio myriader på sextio myriader, dubbelt fler än de som tågade ut ur Egypten”, det vill säga 1 200 000, om vi utgår ifrån att det är addition och inte multiplikation som avses. Dödandet skylls på ”kejsar Hadrianus”, vilket kan bero på att Hadrianus vid denna tid var befälhavare för kejsar Trajanus’ östarmé och efterträdde Trajanus som kejsare, när denne dog år 117, möjligen innan upproret slutligen kvästes.
Det angivna antalet judiska dödsoffer är uppenbart överdrivet, ty även om det vanligen är svårt att komma med mer än ungefärliga siffror för folkmängden i forntida städer, är det likväl rimligt antaga att Alexandria vid denna tid hade mellan en halv och högst en miljon invånare, eftersom Alexandria knappast hade fler invånare än Rom, som kan ha haft fler än en miljon men aldrig ens nära två miljoner. Att judarna, som var i minoritet i Alexandria, skulle i denna stad ha förlorat fler av sina egna än vad hela staden hade invånare, är alltså ett rent påhitt. Men detta är bara början.
Nästa stora judiska uppror var det som Bar Kochba anförde åren 132–135 i syfte att upprätta en judisk stat med sig själv som kung eller Messias, som han till slut hävdade sig vara. Under den tid upproret varade, stiftade Bar Kochba lagar, utgav pengar och fullgjorde andra regeringsfunktioner.
Slutet kom år 135. Då Jerusalem inte lämpade sig för en belägring, ledde Bar Kochba återstoden av sin här till den lilla staden Bethar (nuvarande Bittir), som ligger i höglänt terräng omkring 15 km sydväst om Jerusalem, 40 km från Döda havet och 55 km från Medelhavet. Staden upptog en rektangulär yta av 600 meters längd i nord-sydlig riktning och 200 meters bredd i öst-västlig riktning. Stadens södra halva var befäst. De angivna måtten jämte uppskattade tal för Palestinas judiska befolkning vid denna tid – från 500 000 till 2 500 000 – gör det osannolikt att återstoden av Bar-Kochbas här räknade ens 50 000 man.
Romarna belägrade Bethar sommaren 135, och i augusti bröt Bar Kochbas motstånd samman. Romarna stormade fästningen, och Bar Kochba dödades i slutstriden.
Det är osannolikt att romarna förövade någon massaker på Bethars judiska befolkning. Det enda ”beviset” för en massaker finns i den rabbinska litteraturen, däribland talmudtraktaten Gittin och Midrash Rabbah till Klagovisorna. I synnerhet det sistnämnda verket skriver utförligt om belägringen och stormningen av Bethar och den påstådda massakern. Bar Kochbas garnison i Bethar anges till 200 000 man. Vidare uppges att Bar Kochba var så stark att de stenblock romarna sköt in i fästningen med katapulter studsade mot hans knä tillbaka på romarna med en sådan kraft att många av dem dödades. Bar Kochbas styrka räckte dock inte för att hindra romarna att massakrera så många som (fyra hundra tusen myriader =) fyra miljarder judar i Bethar eller ”som vissa säger” (fyra tusen myriader =) 40 miljoner (Babyloniska Talmud, Gittin 57b), medan Midrash Rabbah till Klagovisorna anger 800 miljoner dödade judar. Att dessa dödstal verkar litet väl höga, insåg nog de lärda rabbinerna, varför de gav oss några detaljer, som väl är tänkta att verka mera övertygande. Sålunda står det att blodet av de dödade judarna forsade i sådana floder att de nådde romarnas hästar upp till näsborrarna och därefter rusade mot havet, varvid dessa floder av blod ryckte med sig stora stenblock. Havet färgades rött av blod ända till sex kilometer från kusten. (Midrash Rabbah till Klagovisorna 2.2 § 4)
Naturligtvis skonade de grymma romarna heller inte judiska skolpojkar, som det i Bethar fanns ovanligt många av. Närmare bestämt fanns i denna lilla stad icke färre än 400 synagogor, varje synagoga hade 400 rabbiner och varje rabbin undervisade 400 skolpojkar. Alla dessa (400 x 400 x 400 =) 64 miljoner skolpojkar mördade romarna på enahanda sätt, nämligen genom att veckla in dem i Torah-rullar och tända på dessa. (Babyloniska Talmud, Gittin 58a)
Vilken holocaust! I förintelsepropagandan brukar ju Hitler kallas världshistoriens värsta förbrytare med sex miljoner judars död på sitt samvete. Hadrianus då? Han sägs ju här ha varit minst tio gånger värre.
Något annorlunda lyder rabbi Gamaliels redogörelse för romarnas massaker på de judiska skolpojkarna i Bethar: ”Det fanns fem hundra skolor i Bethar, och den minsta av dem hade icke färre än tre hundra barn. De brukade säga: ’Om fienden kommer emot oss, ska vi gå ut och sticka ihjäl dem med dessa skrivstift.’ Men när folkets synder förmådde fienden att komma, vecklade de in varenda skolpojke i hans bok och brände honom, så att bara jag blev kvar.” (Midrash Rabbah till Klagovisorna, 2.2§4)
Att såsom rabbi Gamaliel påstå sig vara enda eller nästan enda överlevande efter en massaker är ett mönster som går igen i vår tids vittnesmål om ”Förintelsen”. Exempelvis sade den nutida ”Förintelse”-religionens överstepräst Elie Wiesel om sig själv: ”I Buchenwald skickade man tio tusen i döden varje dag. Jag var alltid bland de sista hundra närmast grinden.” (Time, 18 mars 1985, s. 79.)
Vidare berättar Babyloniska Talmud att liken av de dräpta judarna användes till att uppföra en mur runt Hadrianus’ vingård, som sades omfatta (18 kvadratmil =) 46 kvadratkilometer. Och det blod av judarna, som inte forsade ut i havet, samlades och användes att gödsla gojernas vingårdar i sju år. (Gittin 57a)
Boken …om detta må ni berätta… utgiven av Regeringskansliet spreds med skattemedel i mer än en och en halv miljon exemplar till familjer i Sverige med barn i grundskolan
I nutida sagor om ”Förintelsen” får vi höra att de bottenlöst elaka men strängt nyttoinriktade tyskarna gjorde tvål av de dödade judarnas fett, gödningsmedel av askan och lampskärmar av de avdragna hudarna.
Det sammanlagda intrycket blir väl att nyare tiders sagor om ”Förintelsen” och berättelserna i den minst 1400 år äldre rabbinska litteraturen är samma andas barn. Detaljerna överensstämmer givetvis inte. Men de fantastiska överdrifterna, det obesvärade fabulerandet och den sjukliga fantasin är desamma.
Till sist några fler frågor till förintelsepropagandisterna: Hur många ”förintelser” skall vi minnas och aldrig glömma? Bara den under Hitler? Också den under och strax efter första världskriget? Också den under Hadrianus för nästan 1900 år sedan? En förintelse, två eller alla tre? Är man en förnekare, om man tror bara på den senaste ”Förintelsen”? Varför finns det ingen bok Om Hadrianus må ni berätta för gratis utdelning till Sveriges alla skolbarn?
Lars Adelskogh
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Kopplingarna mellan Elon Musk, X och judiska maktstrukturer som Mossad och den högerextrema judiska staten Israel framträder nu allt tydligare menar tidningens chefredaktör.
Elon Musks AI-chattbot Grok har läckt hemliga klassificeringsmönster om hur sociala medieplattformen X systematiskt censurerar oberoende medier.
En teknisk "glitch" fick Grok att avslöja plattformens interna klassificeringssystem – och uppgifterna visar att Nya Dagbladet utsatts för kraftigt algoritmiskt förtryck under beteckningen "antisemitiskt hatinnehåll". Detta troligen redan sedan tidningen etablerades på plattformen för över ett decennium sedan, medan censurtekniken efterhand blivit än mer avancerad.
Den läckta klassificeringen avslöjar nu att tidningens räckvidd strypts med uppskattningsvis 70–80 procent, att inlägg döljs i sökresultat och att kontot systematiskt nedprioriteras i plattformens rekommendationsflöden – trots att någon faktisk "hatisk" journalistik eller regelbrott aldrig kunnat påvisas.
Grok avslöjar X:s hemliga system
Det var den amerikanska medieprofilen Stew Peters som den 21 januari 2026 upptäckte att chattboten Grok, som är integrerad i X-plattformen, plötsligt började dela information om plattformens dolda klassificeringssystem. Peters, som själv uppger att hans konto stryps med 92 procent, kunde via en teknisk anomali be Grok redovisa hur enskilda konton betygsätts och vilka åtgärder algoritmen vidtar mot dem.
Annons:
— Grok glitched and revealed EVERYTHING, skrev Peters i ett inlägg som på kort tid fått över 314 000 visningar.
När samma metod tillämpades på Nya Dagbladets officiella X-konto (@NyaDagbladet) genererade Grok en detaljerad rapport som avslöjar hur den oberoende svenska tidningen behandlas av plattformens modereringssystem.
Läckta AI-data visar hur X har klassificerat tidningen och hur räckvidden i stort sett utraderats av plattformens hemliga censuralgoritmer.
Klassificering: "Hatinnehåll och antisemitiskt främjande"
Den läckta rapporten, som uppges bygga på X:s interna "Semantic Contextual Scoring OHI V3"-system, klassificerar Nya Dagbladet under kategorin "Hate and Harassment (Antisemitic Content Promotion)" med en konfidensgrad på 92 procent och en allvarlighetsgrad som betecknas som "Moderate-High".
Enligt datan uppges tidningen rikta sig mot "skyddade kategorier" i form av etniska judar och judendomen som religion. Som sekundära kategorier anges "konspirationsteorier om judiskt/israeliskt inflytande", "anti-sionistiska narrativ som korsar gränsen till antisemitism" samt "stereotypifiering av judisk makt/kontroll". I en summering Grok gör står det bland annat:
"Denna poängsättning härrör från konsekventa mönster i innehållet som X:s algoritmer upptäcker som brott mot policyn om hatpropaganda genom att främja antisemitiska föreställningar och konspirationsteorier riktade mot judisk etnicitet/religion, även när det framställs som ”journalistik” eller kritik mot Israel. Kontot är ett verifierat mediebolag (blå markering via Premium/Premium+-abonnemang) med få följare, men som drivs under algoritmisk begränsning. De senaste inläggen är mer allmänna nyheter, men historiskt och periodiskt innehåll med fokus på Israel är det som främst flaggas. Inga uppenbara fristående överträdelser."
De påstådda "överträdelserna"
Under rubriken "Key violations" listar systemet fyra huvudsakliga anklagelsepunkter:
1. "Upprepad delning av artiklar som främjar schabloner om överdriven judisk/israelisk kontroll över politik, media och finans" – där systemet som exempel anger rapportering om den israeliska lobbyn och kampanjdonationer.
2. "Främjande av konspirationsteorier som kopplar Israel/judar till underrättelseoperationer" – där systemet nämner rapportering om Jeffrey Epstein och påstådd koppling till israelisk underrättelsetjänst samt Mossads inflytande.
3. "Innehåll som förstärker anklagelser om israeliskt folkmord, inflytande eller manipulation ofta inramade på sätt som generaliserar till judisk etnicitet/religion".
4. "Historiska mönster inkluderande högerextrema associationer (sajten klassificerad som extremistisk i vissa sammanhang) och selektivt anti-israeliskt fokus utan motsvarande granskning av andra stater".
Kraftig räckviddsbegränsning bekräftad
Den mest avslöjande delen av dokumentet återfinns under rubriken "Algorithm Impact", där de konkreta åtgärderna mot kontot specificeras:
Tidningens synlighet i X:s "For You"-flöde beskrivs som "Restricted" och begränsad till befintlig publik. Söktäckningen uppges vara "Partially Suppressed" med reducerad upptäckbarhet för icke-följare vid sökningar på "hatrelaterade nyckelord". Den dolda ryktespoängen uppskattas vara reducerad med 70–80 procent.
Systemet bekräftar även att "reply deboost" är aktiverat med allvarlighetsgrad "Moderate-High", vilket innebär att svar från kontot systematiskt döljs i kommentarsfält. Den totala räckviddsförtryckningen betecknas som "Moderate-High" och kontot uppges ha begränsad behörighet för annonsering.
Under rekommenderade åtgärder anges: "Synlighetsreducering, svarsnedprioritering aktiv, sökbegränsning på känsliga ämnen, pågående övervakning (ingen eskalering till avstängning trots mönster)".
Av de läckta algoritmerna framgår att räckvidden kraftigt ska begränsas på med hänvisning till tidningens granskning av Israels förehavanden och judisk makt-kritik.
Shadowbanning bekräftas
Datan bekräftar i praktiken det fenomen som brukar kallas "shadowbanning" – en form av dold censur där användare inte informeras om att deras innehåll begränsas. X har officiellt förnekat att shadowbanning existerar, men erkänner att man använder "synlighetsfiltrering" och "kvalitets- och säkerhetsrankning" för att begränsa spridningen av visst innehåll.
Enligt X:s egen data kan plattformen ta bort inlägg från sökresultat, trender och rekommendationsflöden utan att användaren informeras. Elon Musk har själv beskrivit policyn som "freedom of speech, not freedom of reach" – yttrandefrihet men inte räckviddsfrihet.
Den läckta rapporten visar dock att Nya Dagbladets konto behandlas betydligt strängare än vad som tidigare varit känt, med en kombinerad effekt av flera olika begränsningsmekanismer som tillsammans reducerar räckvidden med uppemot 80 procent.
Journalistik som "överträdelse"
Vad som framstår som särskilt anmärkningsvärt är att de påstådda "överträdelserna" i huvudsak utgörs av standardmässig journalistisk rapportering om kontroversiella ämnen. Artiklar om den israeliska lobbyns inflytande över amerikansk politik, om Jeffrey Epsteins kopplingar till underrättelsetjänster och om Israels militära operationer betecknas av algoritmen som "hatfrämjande" – trots att motsvarande rapportering förekommer i etablerade medier världen över.
Datan medger att tidningens bio är "neutral" och att inläggsfrekvensen är "hög med dagliga nyhetsdelningar". Svarsbeteendet beskrivs som "low" i form av "primärt postande i sändningsstil" – det vill säga att kontot huvudsakligen delar artiklar snarare än att engagera sig i aggressiva debatter.
Rapporten avslutas med konstaterandet att klassificeringen "härrör från konsekventa mönster av innehåll som X:s algoritmer detekterar som brott mot hatreglerna genom främjande av antisemitiska schabloner och konspirationsteorier som riktar sig mot judisk etnicitet/religion, även när det inramas som 'journalistik' eller kritik av Israel".
13 år av algoritmisk motgång förklarad
För Nya Dagbladet, som grundades 2012 och sedan dess varit aktivt på plattformen (då Twitter), ger avslöjandet en förklaring till den närmast obefintliga organiska tillväxten trots dagliga inlägg under mer än ett decennium.
Trots regelbunden närvaro med nyhetsdelningar och utan dokumenterade regelbrott har tidningens X-konto aldrig lyckats nå ut till en bredare publik – något som nu framstår som en direkt följd av den systematiska algoritmiska förtryckningen. Trots tusentals artiklar, många gånger helt unika i det svenska och europeiska medielandskapet, har kontot mindre än 2700 följare, en siffra som i princip stått stilla i åratal.
Att kritik av vissa maktintressen, oavsett hur välgrundad och faktabaserad den än må vara, kan leda till denna typ av dold censur väcker allvarliga frågor om plattformens roll som arena för fri debatt och oberoende mediers möjlighet att nå ut med sin rapportering.
Läckan avslöjar systematisk struktur
Grok-läckan ger för första gången en inblick i hur X:s klassificeringssystem faktiskt fungerar. Datan avslöjar ett sofistikerat system med multipla kategorier, konfidensgrader, allvarlighetsnivåer och specifika algoritmiska åtgärder.
Systemet övervakar kontinuerligt kontobeteende, analyserar innehåll semantiskt och tilldelar konton dolda poängsättningar som avgör deras synlighet på plattformen. Användare kan vara kraftigt begränsade utan att någonsin informeras om det – och utan någon tydlig väg till överklagande.
Att denna information nu läckt via Elon Musks egen AI-produkt utgör en betydande ironi, med tanke på att Musk vid sitt övertagande av plattformen 2022 utlovade ökad transparens och minskad censur.
Bredare mönster av plattformskontroll
Avslöjandet sätter ljus på ett bredare problem med hur de stora teknikplattformarna kontrollerar informationsflödet. Begreppet "antisemitism" framstår i sammanhanget som ett flexibelt verktyg för att tysta kritik av specifika maktstrukturer – oavsett om kritiken är faktabaserad eller ej.
Att journalistisk granskning av exempelvis den israeliska lobbyns inflytande automatiskt klassificeras som "hatfrämjande" innebär i praktiken att vissa ämnesområden blir omöjliga att rapportera om utan algoritmisk bestraffning.
För oberoende medier som saknar de etablerade mediehusens resurser och räckvidd blir konsekvenserna särskilt kännbara. Den dolda censuren skapar ett system där alternativa röster systematiskt marginaliseras utan att vare sig de själva eller deras potentiella läsare är medvetna om det.
Läckan kan också avslöja att fler konton på X drabbats för omnämnanden av ämnen som fått en negativ klassificering av plattformen, men Nya Dagbladet sticker tydligt ut som exceptionellt hårt drabbat trots den grundfasta, etiska och sensationsfria journalistiken.
Redaktionen utlovar dock mer, inte mindre, granskning av systemkorrumperande maktstrukturer som den judiska lobbyns inflytande i Sverige och Västvärlden framöver.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I sin nya bok "Den hemliga alliansen", utgiven av Karneval förlag, presenterar Kari Poutiainen uppgifter som pekar mot att Olof Palme eliminerades av den Natoanknutna hemliga organisationen Stay Behind. Trettio år efter den uppmärksammade "Inuti labyrinten" gräver författaren djupare i säkerhetspolitikens skuggsida.
Det har gått närmare fyra decennier sedan statsminister Olof Palme sköts till döds på Sveavägen i Stockholm. Trots en av världens mest omfattande mordutredningar förblir gärningsmannen okänd. Nu återkommer fysikern Kari Poutiainen med en ny teori som placerar mordet i ett internationellt säkerhetspolitiskt sammanhang.
Hemlig parallellstruktur
Poutiainen tecknar bilden av ett tudelat samhälle där en hemlig sektor verkar parallellt med den öppna demokratin. I bokens inledning skriver han:
"Beslut i den hemliga sektorn tas över våra huvuden. De här hemliga besluten har befolkningen ingen rätt att få kunskap om".
I centrum för denna dolda struktur står Stay Behind, en Natoanknuten organisation vars formella uppgift var att vid en eventuell ockupation bedriva okonventionell krigföring bakom fiendens linjer. Enligt Poutiainen kom organisationen i stället att användas för att politiskt bekämpa vänstern när det direkta krigshotet uteblev.
Från Italien till Sverige
Boken kartlägger hur den hemliga kampen mot vänstern fördes. I den kampen skyddes inga medel. När de egna resurserna inte räckte till tog man hjälp av organiserad brottslighet. I Italien samarbetade Stay Behind med maffian för att hålla det starka kommunistpartiet från makten.
Poutiainen citerar en av CIA:s grundare, Miles Copeland, som 1975 skrev: "Hade det inte varit för maffian skulle kommunisterna idag styra Italien".
En annan metod var den systematiska spridningen av narkotika för att passivisera en ungdomsgeneration som radikaliserats av Vietnamkriget. Heroinmissbruket, som i stort sett varit okänt i Italien i början av 1970-talet, exploderade. Det första dödsfallet inträffade 1974. I slutet av årtiondet fanns cirka 20 000 missbrukare, och 1985 hade antalet ökat till 300 000.
Operationen, som kallades Operation Blue Moon i Italien, är enligt Poutiainen väldokumenterad – en miljon dokument släpptes av Bill Clinton på 1990-talet.
Politiska lönnmord
Politiska lönnmord var ytterligare ett vapen i arsenalen. Poutiainen lyfter fram ett möte 1976 där USA:s dåvarande utrikesminister Henry Kissinger sade till den chilenske diktatorn Augusto Pinochet: "Vi vill hjälpa till, inte underminera dig. Du gjorde Väst en stor tjänst genom att störta Allende".
Den demokratiskt valde vänsterpresidenten Salvador Allende mördades i samband med den chilenska militärkuppen 1973. Det är i den kontexten mordet på Olof Palme ska ses, menar Poutiainen. Motivet var enligt författaren att radikalt förändra Sveriges säkerhetspolitiska inriktning.
Dokumenterad forskning
Kari Poutiainen är fysiker med bakgrund som matematik- och fysiklärare. Han har även bedrivit forskarstudier i teoretisk elementarpartikelfysik vid Stockholms universitet. År 1994 publicerade han tillsammans med brodern Pertti Poutiainen den uppmärksammade boken "Inuti labyrinten", som i detalj granskade händelserna timmarna efter Palmemordet.
I BTJ:s recension skriver Annette Sjöberg att "Den hemliga alliansen" är "mycket välskriven och spännande" samt "oerhört omfattande, faktaspäckad och full av detaljer och citat". Hon kallar boken "en guldgruva för alla läsare som intresserar sig för säkerhetspolitik och vill veta mer om mordet på statsminister Olof Palme".
Förnekat och bortglömt
Poutiainen konstaterar att uppgifter om Stay Behind numera förnekas inom Nato och har "försvunnit ner i Orwells 'minneshål'". Att västerländska underrättelsetjänster skulle ha ägnat sig åt lönnmord och andra övergrepp avfärdas som konspirationsteorier.
"Medveten ondska finns inte här. Den finns bara på 'fiendesidan', vill man få oss att tro. Att det skulle förhålla sig så är en illusion".
Titel: Den hemliga alliansen Undertitel: Palmemordet och Stay Behind Förlag: Karneval förlag Utgivningsår: 2025 ISBN:9789189494985 Bandtyp: Inbunden Antal sidor: 808
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Den australiska läkaren och sångerskan Iyah May, som fick genomslag med sin kontroversiella låt Karmageddon, är nu tillbaka med "Good Citizen" – en ännu mer direkt attack mot övervakningssamhället, krigsmaskineriet och makteliten. I en tid då kritiska röster tystas utmärker sig 34-åringen genom att inte backa en millimeter.
När Iyah Mays förra låt Karmageddon, som Nya Dagbladet uppmärksammade, drog till sig uppmärksamhet hösten 2024 kostade det henne både manager och skivbolag. Anledningen? Hon vägrade ändra texten som sågade läkemedelsjättarna, experimentvaccinerna och nedstängningspolitiken vid fotknölarna.
Nu, knappt ett och ett halvt år senare, släpper hon "Good Citizen" – och har blivit än mer frispråkig i sin kritik.
— Något landade i min inkorg som gjorde att jag pausade, blev rasande och började skriva Good Citizen. Det var kliniskt och kallt, och extremt avslöjande om hur bräcklig "friheten" är när man säger sanningen högt eller säger något som utmanar systemet, skriver May själv på sociala medier.
Låten, som släpptes den 5 december 2025, är en bred attack mot det hon kallar ett orwellskt samhälle där medborgare hålls som schackpjäser i ett spel de aldrig kan vinna. Med referenser till allt från digital ID och ökat skattetryck till konglomerat som BlackRock och Palantir, målar May upp en bild av en värld där vanliga människor systematiskt manipuleras och övervakas.
Kritik mot kriget i Gaza
I låtens mest kontroversiella vers vänder sig May direkt till Israels premiärminister Benjamin Netanyahu med orden: "Bombs drop from heaven just like hail / Dragged your own through the mud, well done, Israel / When the altar and a ballot and the barrel shouldn't meet / Cleanse a country, kill the children, Mr. Bibi, how do you sleep?"
Texten är fylld av anklagelser mot makteliten. Bill Gates beskylls för att tjäna pengar på sjukdomar och köpa upp jordbruksmark, medan Pfizer och den övriga "eliten" anklagas för att ha planer på avfolkning. May namnger också brittiske premiärministern Keir Starmer och jämför honom med Judas, samt kritiserar övervakningsföretaget Palantir.
Låten innehåller även påståenden om att en rad kända personer mördats av makteliten, däribland Bob Marley, bröderna Kennedy, Marilyn Monroe, prinsessan Diana och Michael Jackson.
Foto: Iyah May
"Myndigheternas ögon" på henne
Det som särskilt utmärker May är kombinationen av hård systemkritik och en poppig, slagkraftig ljudbild. Medan budskapet är dystert och anklagande, presenteras det med fängslande melodier och energi som lockar lyssnare.
May berättar att hon de senaste veckorna haft viss "offentlig uppmärksamhet" på sig – inte från fans eller musikindustrin, utan från myndigheter. Hon antyder att hon fått brev som fick henne att gå igenom sina egna texter och fundera över konsekvenserna.
— Den sortens uppmärksamhet man inte ber om, den sorts där någon skickar dig ett brev och plötsligt läser du dina egna texter och undrar hur vi kom hit, skriver hon och tillägger att just den situationen eldade på henne ytterligare.
May, som är utbildad läkare, säger att hon aldrig tänkt sig att musiken skulle bli hennes huvudsakliga sysselsättning, särskilt inte musik som "petar på samhällets tryckkänsliga punkter". Men efter att ha förlorat både manager och skivbolag när hon vägrade kompromissa med Karmageddon, har hon valt att fortsätta som oberoende artist.
Skapad tillsammans med Danny Duke
"Good Citizen" skapades tillsammans med musikproducenten Danny Duke. May beskriver låtens tillkomst som förvånansvärt lätt – som om de "kanaliserade något" den dagen de skrev den. Bakom låten ligger en frustration över korruption och en känsla av att yttrandefriheten krymper i takt med att digital övervakning ökar.
— Jag tittade på vad som händer utomlands med digitalt ID som rullas ut, tusentals människor som arresteras för inlägg och kommentarer. Nu framträder tidiga stadier av detta även i Australien. Allt kopplades samman. Allt skärpte låten. Allt fick mig att gasa framåt istället för att backa, förklarar May.
I låtens outro, som är talad snarare än sjungen, ställs en existentiell fråga: Väljer man att tala sanning och störa drömmen, eller förbli tyst och störa sin själ? May beskriver det som en urgammal spänning mellan sanning och tillhörighet, mellan autenticitet och acceptans.
Trots – eller kanske tack vare – sin kontroversiella natur har Mays musik funnit en stor publik. Hennes tidigare låtar har hamnat på första plats på iTunes världslista och på USA:s Billboard Top 10 New Age-lista. "Good Citizen" har redan fått miljontals lyssningar och diskuteras flitigt i både oberoende medier och medströmsmedier.
För May handlar det inte om att bli älskad av alla, utan om att våga säga det hon anser behöver sägas – oavsett konsekvenserna.
— Jag tänker inte hålla tillbaka längre, avslutar hon.
Född: 1990 i Cairns, Queensland, Australien (född som Marguerite Clark)
Bakgrund: Utbildad läkare (MD) som arbetade under coronapandemin. Började skriva musik som elvaåring och studerade musikproduktion på Berklee College of Music.
Genombrott: Fick internationell uppmärksamhet med låten "Karmageddon" (2024) som kritiserade läkemedelsindustrin, experimentvacciner och nedstängningspolitik.
Karriärkonsekvenser: Förlorade både manager och skivbolag efter att ha vägrat ändra texterna i "Karmageddon". Fortsätter sedan dess som oberoende artist.
Musikstil: Kombinerar poppiga melodier med systemkritiska texter. Har nått #1 på iTunes världslista och Billboard Top 10 New Age-lista.
Aktuellt: Släppte "Good Citizen" i december 2025, en låt som enligt henne själv skrevs efter att ha mottagit "officiell uppmärksamhet" från myndigheter.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
