Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Peyotekaktusen har sedan urminnes tider betraktats som en helig medicinsk planta av lokala kulturer i Nordamerika. Växten uppges nu dock vara hotad av överexploatering framförallt som följd av dess växande popularitet och en renässans i Väst för psykedeliska preparat, där peoytekaktusen tagit sig långt utanför sina traditionella sammanhang.
Peyote (Lophophora williamsii) är en suckulent växt inom kaktusfamiljen. Den blågröna kaktusen växer naturligt i sydvästra USA och ner till centrala Mexiko. Den innehåller flera alkaloider, inklusive det hallucinogena ämnet meskalin. Växten är långsamväxande och kan ta upp till trettio år att blomma, men om den får frodas kan den leva i över hundra år. I Sverige är växten laglig att odla, men inte att bruka eller utvinna meskalin från. På grund av sina psykoaktiva egenskaper är växten helt förbjuden att inneha i USA.
I över 2 000 år har peyoten samtidigt använts i religiösa och ceremoniella sammanhang samt för sina medicinska egenskaper, liksom den nära besläktade San Pedro-kaktusen (Trichocereus pachanoi), ursprungligen benämnd av Inkafolket som Wachuma men som senare uppkallades efter Sankte Per, San Pedro, som en anpassning till det spanska kristnandet av regionen.
Peyote-kaktus har framförallt brukats ceremoniellt och medicinskt av indianstammar i Nordamerika, däribland Huichol som är en ursprungsbefolkning i Mexiko. 1994 tillkom mot den bakgrunden ett undantag i USA i form av American Indian Religious Freedom Act som gjorde det lagligt att använda, inneha och även transportera peyote för traditionella religiösa ändamål.
Exempelvis Native American Church (NAC) är en synkretistisk religiös rörelse i USA som i enlighet med denna lagstiftning kombinerar traditionell tro hos ursprungsbefolkningen med element från kristendomen. Den kopplas särskilt starkt till peyoten, och har ibland därför även till och med kallas för "peyotism". Omkring 400 000 personer uppskattas idag anknyta till NAC i någon form.
Enligt NAC berättas det om en apachekvinna som hamnade efter sin grupp under en tvångsförflyttning genomförd av den amerikanska regeringen under Indian Removal Act på 1830-talet. Kvinnan var uttorkad, undernärd och nära döden, men precis när hon höll på att ge upp hörde hon peyoten tala till henne och enligt berättelsen gjorde att hon överlevde och sedan tog växten till apachernas medicinmän och äldste, som började meditera och be med den.
– Den gav oss hopp och hjälpte oss att bearbeta våra tankar, känslor och livsmening, förklarar Adrian Primeaux, som är från stammen Yankton Sioux och Apache, till AP News.
Beskrivs som sakrament
Frank Dayish, tidigare vice president i Navajo Nation och ordförande i Council of the Peyote Way of Life Coalition, jämför peyote med nattvarden som sakrament inom kristendomen.
– Peyote är min religion, säger han. Allt i mitt liv har baserats på böner genom det sakramentet.
Både inom NAC och i Huichols kultur anses växten fungera som en bro mellan den mänskliga och andliga världen. Inom NAC konsumeras peyoten typiskt under helnattsceremonier i en hogan, en traditionell Navajo-byggnad, eller en tipi. Ritualen börjar vanligtvis runt åttatiden på kvällen och inkluderar bön, sång och sakramental förtäring av peyote. Effekten av meskalin varar i tio till tolv timmar och sägs framkalla andliga eller filosofiska insikter samt visuella upplevelser. Ritualen avslutas på morgonen med en nattvardsfrukost.
Sedan 1846 har den officiella mexikanska farmakopén även rekommenderat användning av peyote-extrakt i mikrodoser som tonikum för hjärtat. Växten används också medicinskt för att lindra feber, läkning av sår, benbrott och reumatism. Enligt WebMD finns det i nuläget samtidigt begränsad vetenskaplig dokumentation om växtens medicinala egenskaper.
Överexploatering
De senaste två decennierna har man slagit larm om bristande tillgång till peyote och pekar på att illegal och överdriven skörd hotar arten och har förstört betydande delar av dess känsliga livsmiljö. Medlemmar i Native American Church menar att situationen förvärrats i takt med att nya grupper använder den i hälsoritualer.
I Mexiko uppges peyoten ha överexploaterats så till den grad att den nu klassas som starkt hotad och det råder nu en laddad debatt om huruvida peyoten bör odlas utanför sitt naturliga habitat. Forskare menar att odling är nödvändig för att skydda arten, medan NAC anser att det skulle försvaga växtens heliga position, där många medlemmar i NAC anser att växtens växtplats har stor betydelse. Hershel Clark, sekreterare för Teesto-kapitlet i Azee Bee Nahagha of Diné Nation i Arizona, menar att de ceremoniella protokoll man följer givits genom Skaparens nåd och har bevarats i deras historieberättande.
– Det är därför vi inte stöder växthus, odling utanför dess naturliga livsmiljö eller syntetisering av det för att göra piller, säger han.
Samtidigt förespråkar många också en avkriminalisering av kaktusen bland annat för att underlätta odling av den. I synnerhet i västerländska länder har psykedeliska ämnen, även kända som enteogener, som exempelvis psilocybin, fått ett starkt erkännande med ett uppsving i forskningen kring behandling av psykiska åkommor som depression. I Australien godkändes exempelvis förra året MDMA och psilocybin för medicinskt bruk. I Brasilien har man även forskat på den traditionella drycken ayahuasca, baserad på växter från Amazonas, och dess effekter på depression. Urinvånare i Amazonasregionen i Brasilien, Peru, Colombia och Ecuador har använt drycken för terapeutiska och spirituella syften sedan mycket långt tillbaka i historien.
