Annons:
Annons:

Antarktis första dinosauriefossil identifierat

Arkeologi och historia

Publicerad 1 juli 2026 – av Emil Fjellstedt
Illustration av en långhalsad titanosaurie i Antarktis under kritaperioden
Illustration av en långhalsad titanosaurie i det skogliga Antarktis under kritaperioden.

Ett benfragment som hittades på Antarktis för över 40 år sedan har nu identifierats. Fyndet beskrivs som det första dinosauriefossilet som någonsin samlats in på kontinenten.

Fossilet hittades 1985 under en expedition med British Antarctic Survey till James Ross Island, vid Antarktiska halvön. Det antogs först komma från en marin reptil, men en ny analys visar att benet i själva verket tillhörde en sauropod – den grupp långhalsade växtätare som rymmer några av de största landdjur som någonsin funnits.

Natural History Museum i London uppger att det rör sig om en ryggkota från svansen. Formen och storleken gör att forskarna placerar djuret bland titanosaursläktingarna, en undergrupp av sauropoder som levde under kritaperioden. Just detta djur var sannolikt betydligt mindre än de största kända jättarna och uppskattas ha varit omkring sex till sju meter långt.

— Tro det eller ej, men detta är den första biten dinosaurie som någonsin upptäckts på Antarktis. Den förbisågs eftersom jag tror att den felidentifierades under hårda fältförhållanden, men det är en sauropod och bara det andra sauropodbenet från hela kontinenten, säger paleontologen Paul Barrett vid Natural History Museum.

Annons:

Forskarna kan inte avgöra om fossilet kom från en ung individ eller från en mindre fullvuxen form. Benet är för fragmentariskt för att artbestämmas, men tillräckligt tydligt för att visa att även denna dinosauriegrupp fanns i Antarktis ekosystem.

Svanskota från titanosaurisk sauropod från Antarktis
Fossilet är en svanskota från en titanosaurisk sauropod, fotograferad från två vinklar. Foto: Barrett et al. 2026

— Det kommer mycket exakt från en del av yngre krita som kallas campan, och från den allra nedersta delen av campan, förklarar Barrett. Han framhåller att dateringen är ovanligt precis eftersom kotan hittades i marina bergarter tillsammans med ammoniter.

Antarktis var grönare under kritaperioden

Fyndet ger en ovanlig inblick i ett Antarktis som såg helt annorlunda ut än dagens isklädda kontinent. För omkring 70 miljoner år sedan var området en del av ett sydligt landskap med tempererade skogar, där ormbunkar, barrträd och andra växter bredde ut sig.

Under denna period satt Antarktis fortfarande ihop med den sydliga delen av Sydamerika. Trots kontinentens läge långt söderut fanns där ett rikt ekosystem med flera sorters dinosaurier, däribland växtätare, pansardinosaurier och tvåbenta rovdjur.

Fossil av sauropoder är däremot mycket sällsynta i Antarktis. Enligt forskarna är det nyidentifierade benet bara det andra kroppsfossilet från en sauropod som är känt från kontinenten – men det första dinosaurieben som faktiskt samlades in där.

Kan kasta ljus över dinosauriernas spridning

Fyndet kan bidra till förståelsen av hur sauropoder spreds mellan de sydliga landmassorna under kritaperioden. Antarktis kan ha fungerat som en viktig länk mellan Sydamerika, Australien och andra delar av det gamla superkontinentlandskapet Gondwana.

Benfragmentet visar också hur äldre museisamlingar kan få ny betydelse när de granskas på nytt. Ett fossil som länge betraktades som obemärkt och felplacerat visar sig nu vara en av de viktigaste dinosaurieledtrådarna från jordens sydligaste kontinent.

Läsaromröstning

Vad är mest intressant med det nyidentifierade dinosauriefossilet från Antarktis?

Röstning stängd

Det är det första dinosauriefossilet som samlats in på kontinenten 29%
2 röster
Det visar att sauropoder levde i Antarktis under kritaperioden 43%
3 röster
Fossilet var felidentifierat i över 40 år 14%
1 röst
Det kan öka förståelsen för hur dinosaurier spreds mellan sydliga landmassor 14%
1 röst

7 röster totalt

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Sällsynt vikingamynt från Danmark sålt på auktion

Arkeologi och historia

Publicerad 28 oktober 2026 – av Jan Sundstedt
Sprucket mynt med präglat porträtt till höger om en handskriven etikett med namnet Svend Tveskjæg och årtalen 991–1014.
Mynttypen från Sven Tveskäggs tid var den första danska som bar både kungens och landets namn.

Ett över tusen år gammalt mynt med Sven Tveskäggs namn har sålts för 18 300 euro. Det är sannolikt det enda av sin sort i privat ägo.

Myntet slogs omkring år 995 av myntmästaren Godwine, berättar numismatikern Henrik Berndt vid auktionshuset Stack's Bowers. Kungen hade sett moderna mynt i England och beordrade att Danmark skulle göra likadant. På myntet står både kungens och landets namn.

Slutpriset motsvarar över 136 000 danska kronor, uppger danska DR, och slår utropets värdering på 6 000 till 8 000 euro med god marginal. Enligt DR finns bara åtta exemplar av myntet i världen. Auktionshusets direktör Michael Fornitz kallar det troligen det enda i privat ägo.

Myntet väger 1,95 gram och är brutet i flera bitar och reparerat. "Även om man förstås kunde önska sig ett bättre skick är detta mynt ändå att betrakta som kronjuvelen i varje samling av tidiga danska mynt", skriver Stack’s Bowers i auktionsbeskrivningen.

Annons:

Den förste kände ägaren var den dansk-norske samlaren Ole Devegge, född 1772. Myntet har sedan legat i Kongelige Mønt- og Medaillesamling, och från 1922 i smörgrossisten Lars Emil Bruuns samling. Bruun dog året därpå. Köparen är hemlig, och ingen vet var eller när myntet hittades.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ovanliga bronsfynd hittades i grav utanför Robertsfors

Arkeologi och historia

Publicerad 17 oktober 2026 – av Emil Fjellstedt
Närbild av ett litet böjt metallföremål som ligger i en öppen handflata i solljus.
Pincettdelen och dräktnålen hittades i augusti 2026. Dubbelknappen hade påträffats i samma röse redan 2023.

Arkeologer har hittat tre bronsföremål i ett långröse i Junkboda söder om Robertsfors. Enligt Västerbottens museum är långröset det fyndrikaste röset som hittills undersökts i norra Sverige.

Fynden är en dubbelknapp, en omkring 17 centimeter lång dräktnål och en del av en dekorerad pincett, alla av brons. Långröset är ungefär 10 gånger 20 meter stort och undersöktes inför den planerade Norrbottniabanan, skriver museet.

Ett långröse är en avlång stengrav från bronsåldern. I Junkboda finns en stenkista där den döde har begravts. Undersökningar av långrösen är sällsynta i norra Sverige, och många gravar har plundrats. Bronsföremål har enligt museet bara hittats i rösen vid ett fåtal tidigare undersökningar i regionen.

Dubbelknappen kom fram i stenkistan redan vid förundersökningen 2023. Då undersöktes bara en mindre del av anläggningen, och stenkistan lämnades "i övrigt orörd".

Annons:

I början av sommaren 2026 tog arkeologerna isär röset försiktigt, lager för lager. Den omgivande kantkedjan och stenkistan lämnades kvar. När kistan undersöktes i augusti kom dräktnålen och pincettdelen fram.

Tone Hellsten, avdelningschef och arkeolog vid museet, säger att man visste att graven var ovanlig men inte väntade sig att hitta ytterligare två bronsföremål. När dräktnålen och pincetten kom fram förstod arkeologerna att fyndet var "något alldeles extra".

Graven har ännu inte daterats med kol-14-metoden. Föremålen pekar bara på att den kan ha anlagts någon gång under bronsåldern, cirka 1700–500 f.Kr. Fortsatta analyser kan ge mer kunskap om graven och dess ålder.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Stenringar låg gömda under en norsk åker

Arkeologi och historia

Publicerad 6 oktober 2026 – av Redaktionen
Stenringar på en gräsplan med skog bakom, på Sydfältet vid Hunn i Østfold
De synliga stenringarna på Sydfältet vid Hunn. De nya spåren ligger under åkern på Vestfältet och syns inte här.

Under en plöjd åker vid Hunnfältet i Østfold i Norge har arkeologer hittat spår av ringar som legat dolda under matjorden. I åtminstone en av dem tycks resta stenar en gång ha stått.

Kulturhistorisk museum undersöker åkern i Borge i Fredrikstad inför dränering. Fyndet gjordes vid Vestfältet, där det finns stora gravhögar men inga synliga stenringar.

Østfold fylke och Norska institutet för kulturminnesforskning hade redan undersökt området med georadar och provschakt. Undersökningarna visade flera strukturer som kan vara gravar och borttagna stensättningar, enligt Riksantikvaren. Institutets karta är från 2025.

När matjorden togs bort framträdde fotdiken, avtryck av ringarnas ytterkant. Några kan ha varit stenringar, andra gravhögar. Närheten till kända gravhögar fick arkeologerna att först tro att alla var högar.

Annons:

— En av cirklarna har spår efter 15 stenar som är borttagna, säger Anne Lene Melheim, arkeolog och professor vid Kulturhistorisk museum, till forskning.no.

Uppgiften kommer från Lasse Biørnstads reportage den 2 oktober, inte en publicerad utgrävningsrapport.

— Här är vi ganska säkra på att det har stått resta stenar, säger utgrävningsledaren Jakob Jan Edvin Kile-Vesik, arkeolog vid samma museum, om en av ringarna.

Ringarna har tidigare tolkats som tingsplatser för domar och beslut, men Melheim ser dem främst som gravminnen. Många ligger på samma plats, och människolämningar har hittats bland vissa kända ringar, men inte alla. De möjliga gravarna i det nya området är ännu inte analyserade.

På Sydfältet finns synliga stenringar med stenar som väger hundratals kilo och oftast står i udda antal. Dateringen till brons- och järnålder, omkring 3500–1000 år sedan, gäller bara de kända monumenten och gravarna där; spåren under åkern är inte daterade.

Undersökningen har fått 6,3 miljoner norska kronor av beräknade 12,7 miljoner, enligt Riksantikvaren.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Arkeologer kartlade orörd mayastad vid Calakmul

Arkeologi och historia

Publicerad 3 oktober 2026 – av Emil Fjellstedt
Fyra arkeologer vid en stenmur i djungeln i Minanbé
Arkeologerna vid stenmurar i Minanbé. Platsen var orörd av plundrare när teamet nådde den.

Mexikanska och slovenska arkeologer har kartlagt en mayastad djupt inne i Campeches djungel som plundrarna aldrig nådde. Staden har fått namnet Minanbé, "det finns ingen stig".

Beskedet kom den 22 juni från Mexikos nationella institut för antropologi och historia, INAH, som skriver att platsen ligger norr om biosfärreservatet Calakmul. Namnet kommer från yucatekiskt maya: mina'an, "det finns ingen", och be eller bej, "stig".

Teamet leddes av Ivan Šprajc vid det slovenska forskningscentret ZRC SAZU. I gruppen ingick även Atasta Flores Esquivel, Israel Chato López, Quintín Hernández Gómez och Vitan Vujanović. Fyndet avslutar Šprajcs 30 år långa projekt om de centrala mayalågländerna.

Platsen ligger väster om Chactún, som samma projekt rapporterade om för 13 år sedan. Arkeologerna visste var de skulle leta tack vare luftburen laserskanning, LiDAR, som kartlägger marken under trädkronorna. Att ta sig dit var en annan sak. Först högg de upp en stig med machete i fem kilometer, sedan fortsatte de med fyrhjuling och gick till sist en ungefär lika lång sträcka till fots.

Annons:

— Jämfört med andra platser där vi gjort ytinventeringar var det här mycket svårare att ta sig fram. Men under de senaste tre åren är det den första plats vi har hittat intakt, det finns inga plundringsgropar. Det var en upptäckt, en stor överraskning för oss, säger Ivan Šprajc i ett uttalande från INAH.

Tempel i Río Bec-stil

Stadens monumentala kärna täcker omkring 15 hektar med torg, palatsliknande och religiösa byggnader, terrasser och våtmarker genomdragna av vattenkanaler.

Ett pyramidtempel reser sig över 13 meter. Det bär drag av Río Bec-stilen: fint murverk eller släta fasadpaneler, en brant trappa och lister upptill.

Övervuxet pyramidtempel i djungeln
Pyramidtemplet i Minanbé är över 13 meter högt. Foto: Vitan Vujanović/INAH

Orörd betyder ändå inte oskadd. Enligt INAH är kalkstensytorna till stor del eroderade, och templet beskrivs som mer eller mindre välbevarat. För arkeologen Vitan Vujanović räcker det långt.

— Det är första gången jag har registrerat ett mer eller mindre välbevarat tempel och en stele som fortfarande har glyfer, säger han i uttalandet.

Halshuggning år 849

I södra änden av en processionsväg mellan stadens centrala och nordöstra del står 14 stelar och altare på rad, flera av dem med hieroglyfer.

Sten med mayaglyfer i djungeln
Glyfer på ett monument i Minanbé. Flera av ytorna är eroderade. Foto: INAH

Stele 1 visar en person som höjer en kniv eller yxa för att halshugga en annan. Ett kalendertecken anger datumet 5 ajaw, år 849. Enligt epigrafikern Octavio Esparza Olguín är det en viktig nyckel. Hela monumentgruppen eller delar av den kan ha rests då, under den terminala klassiska perioden, strax innan platserna i regionen övergavs under 900-talet.

Flera monument verkar ha ändrats avsiktligt. Monument 6 är delat och visar en härskare med fjäderprydd huvudbonad. En långräkningsdatering på stenen syftar troligen på slutet av 600-talet och skulle i så fall vara den äldsta i området.

Šprajc menar att fyndet stämmer med den regionala bilden av ett landskap omvandlat av jordbruk, med sin höjdpunkt under senklassisk tid, år 600–900, och en viss hierarki knuten till produktion och handel med överskott. Enligt honom öppnar ändringarna av monumenten också frågan om grupper norrifrån senare ville ändra den övergivna stadens maktbudskap.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.