Faun – tysk neofolk med keltiska och nordiska inslag

publicerad 24 februari 2019

Efter 21 år som aktivt band är Faun att betrakta som veteraner inom neofolk-scenen. Nio studioalbum plus ett samlingsalbum har det hunnit bli sedan 1998, även om medlemmar har kommit och gått under åren.

Inspirationen är germansk, hednisk och medeltida och ålderdomliga och klassiska instrument blandas med ny teknik. Sången är mystisk och melodierna är alltifrån melankoliska till glada och livliga som för tankarna till folkdans eller medeltida festligheter.

Även om försäljningssiffrorna för neofolk inte kan mäta sig med mer strömlinjeformad musik så är Faun populära, i Tyskland har deras album varit bland de tre bäst säljande och även i Österrike och Schweiz har flera album legat högt upp på listorna.

Bandnamnet kommer från den grekisk-romerska mytologins värld och är taget från Faunus, skogs- och fruktbarhetsguden som avbildas som hälften get och hälften människa. För bandet är det en markering som visar medlemmarnas koppling till och vördnad för naturen.

Faun bandmedlemmar

Oliver Sa Tyr – sång, bouzouki, nyckelharpa, keltisk harpak, käkeharpa

Fiona Rüggeberg – sång, blocklöjt, visselpipa, säckpipa, sälgflöjt

Rüdiger Maul – trummor, tamburin, darbuka, timbal

Stephan Groth – sång, flöjt, cittra

Laura Fella – sång, ramtrumma, mandola

Niel Mitra – sequencer, synthesizer, mixning, sampling

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!