Den kanadensiske professorn Jordan B Petersons avfärdande av identitetspolitik är fåfäng inför ett politiskt etablissemang som gemensamt beslutat påtvinga Europa massinvandring. Den europeiska minskande befolkningens kulturella identitet ifrågasätts medan utomeuropeiska folks kollektiva kultur uppmuntras.
Peterson bemöter ofta anklagelser om att vara högerextrem med att han är klassisk liberal eller libertarian, eftersom han motsätter sig det som kallas “vitt privilegium”. Han är dock en ordinär konservativ som navigerar i ett akademiskt landskap där enbart vänsterorienterade är välkomna.
Mot bakgrund av denna vänsterdominans kan Peterson framstå som extremt höger, eftersom han kritiserar att våra universitets konsensus definieras av akademiker som offrar individuella identiteters särdrag genom att lovsjunga förmenta etniska minoriteter som muslimer och hbtq-rörelser.
Peterson hävdar att både vänstern och högern bedriver en identitetspolitik som prioriterar gruppskillnader framför individuella olikheter. Han värdesätter västerländska ideal där en persons rättigheter inte skall vara avhängig tillhörighet till ras eller sexuell identitet.
Vänsterns identitetspolitik grundar sig på att sexuell inriktning enbart är en social konstruktion samtidigt som den sexuella identiteten lättvindigt kan justeras genom tillfälliga nycker.
På massinvandringens och mångkulturens villkor är inhemsk individualistisk politik riskabel.
Denna attack på postmodernistisk identitetspolitik är måhända acceptabel. Problemet är att individualistisk politik i vår samtid, med kollektivt kulturella och multikulturella identiteter, är riskfylld.
Européer har varit självständigt ansvariga under en politik med individuella rättigheter. Detta libertarianska tänkesätt har fungerat väl innan europeiska nationer öppnade för miljontals immigranter från länder med nedärvd kollektivistisk kultur.
Européer var klassiskt liberala avhängigt antagandet att deras nationer faktiskt skapades och beboddes av ett folk med stark etnisk identitet, gemensamma traditioner och ursprung.
Ingen nation har någonsin skapats av främmande individer utan på etnonationalistisk identitet och en tydlig känsla för vem som är vän och vem som är fiende.
Västerländska nationer har, vilket var tydligt innan 60-talet, på ett unikt och framgångsrikt sätt kombinerat individuella rättigheter med en stark etnisk identitet. Minoriteters rättigheter är förenliga med denna liberala etniska nationalism.
Vad som inte är förenligt med dessa liberala rättigheter är mandatet att tvinga Västeuropas länder att bevilja medborgarskap till miljontals främmande immigranter.
Den libertarianism som Peterson försvarar är knappast den klassiska utan snarare en kulturmarxistisk variant, konstruerad av samma akademiska vänster han föraktar. Han menar att han är emot särbehandling för någon specifik grupp och att han inte ägnar sig åt identitetspolitik, medan mänskligheten sedan urminnes tider tenderat att bilda grupper efter social, kulturell, sexuell, ekonomisk etc. tillhörighet.
Peterson utkämpar därmed en fåfäng och ensidigt avväpnande strid för en individualism som kollektivt angrips av feminismen och etablissemangets mångfaldspraktikanter.
Vänsterns identitetspolitik kan bara utmanas av en identitetspolitik som erkänner naturens biologiska realiteter och nationell gemenskap.
Dr. Ricardo Duchesne
Detta är en något förkortad och bearbetad version av den längre engelska originalartikeln som tidigare publicerats av Council of European Canadians.
Översättning: Per Johansson
Om skribenten
Ricardo Duchesne är en kanadensisk historisk sociolog och professor vid University of New Brunswick.
Hans primära forskningsområden är den västerländska civilisationen, Västvärldens uppgång och mångfald som ideologi.
Liknande artiklar:
"Förväntar mig att detta förtryck kommer att forts...
Psykologiprofessorn säger att han ska genomgå omsk...
Alternativ för Tyskland anklagas för att vara "hög...
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
