Vari ligger SvD:s existensberättigande?

SvD betecknar sig som en obunden konservativ dagstidning. Vid sidan av det faktum att man lever på sitt förflutna är det dock högst oklart i vad mån man längre kan hävda sig avspegla någon genuin konservatism. Existensberättigandet för detta utdaterade mediaprojekt är heller inte bara ideologiskt svårt att greppa, utan även rent journalistiskt. Det skriver Isac Boman.

publicerad 22 augusti 2020
SvD:s redaktionshus på nedre Norrmalm, 1905.

Svenska Dagbladet har haft en lång resa sedan starten i slutet av 1800-talet. Under sina bästa dagar kunde man stoltsera med att leva upp till journalistiska ideal, och hade ett högt anseende hos allmänheten som en av Sveriges mest seriösa dagstidningar. Idag är man blott en skuggbild av en svunnen tid som sedan länge sprungit förbi ett djupt förfallet företag med framtiden bakom sig.

SvD hänvisar till sig självt som en obunden konservativ dagstidning och lever på ett varumärke med undertoner av ett sorts levande svenskt nationalarkiv. Det är dock högst oklart i vad mån man överhuvudtaget längre kan hävda sig avspegla några som helst nationalkonservativa ideal kring familj, folk och fosterland. I lyhörd samklang med den sektmentalitet som kommit att prägla konventionella medier i Sverige har den svenska flaggan snarare istället fått vika undan för HBTQ-lobbyns regnsbågsflagga, den våldsbejakande BLM-rörelsens svart makt-näve, för den blåa Nato-kompassen, eller möjligen alla på samma gång.

Vad gäller förhållningssättet till det svenska folket tycks den generella utgångspunkten för SvD:s pseudokonservativa linje vara att…


 


Liknande artiklar: