Tankemaskineriet hos en “NPC” går på autopilot

Morgon i Thailand. Jag hade tänkt resa tillbaka till Sverige om en vecka, men så blir det inte. Sätter på datorn och skummar DN, tänker att det är den svenska motsvarigheten till sovjetiska Pravda. Läser mailen. Först någon som har räknat på effekterna och konstaterar att inget land kan välja mellan restriktioner och corona utan valet står mellan corona och corona plus restriktioner och ekonomisk kris. Ser en videosnutt där en expert säger att restriktioner är farligt därför att de syftar till att förhindra att folk smittas och bäddar därmed för en andra våg. Verkar trovärdigt med tanke på att fyra av fem smittade tydligen inte har några symptom. Vi kan inte bli av med viruset annat än genom ett vaccin som inte finns, eller att smittan är så utbredd, och därmed immuniteten, att den självdör. Jag blir också mer och mer övertygad om att viruset inte gillar tropisk värme och solsken. Här är smittan mindre än i Sverige och vilken är annars förklaringen till att covid-19 inte löper som en skogsbrand i Indien? Det förklarar också varför New York är så mycket hårdare drabbat än Los Angeles.

Dricker kaffe till SVT:s Rapport. Reportrarna verkar ha hamnat i en närmast tvångsmässig rapportering. Allt handlar om corona och det som de säger i dag, det har de sagt i går och i förrgår och dagen innan – de har visst glömt att deras jobb är att rapportera nyheter. På sätt och vis förstår jag dem därför att jag befinner mig i samma situation. Det är plågsamt att vara så vilsen – att inte veta och värre än så, att inte ens veta vad man ska tycka. Samtidigt som jag är jag innerligt trött på alla förnumstiga självklarheter och rundgången i coronarapporteringen har jag svårt att intressera mig för något annat. Min misstanke är att det också gäller för majoriteten av läsarna. Men det känns både meningslöst och förmätet att fortsätta att skriva om corona – jag vet ju inte mer än andra. Så här kommer en garanterat coronafri text.

Berättelser, i text, bild, på film handlar på ett eller annat sätt om verkligheten. Det är inte bara underhållning eller verklighetsflykt – berättelsen, med en början, ett slut och en däremellan följbar handling, är vårt ojämförligt viktigaste verktyg för att förstå verklighetsflödet. Det gäller inte enbart om händelser utan också om personer. Vi lyfter dem ur sin verklighet och gör dem till berättelsernas alla mer eller mindre fantastiska personer. Mera sällan går processen åt andra hållet, det vill säga att en fritt uppfunnen fantasiperson, projiceras på verkligheten. När det sker är syftet dock detsamma, det handlar om att begripa verkligheten, inte berättelsen.

Memet NPC – Non Playable Character – har funnits sedan sommaren 2016 och syftar på personer som inte klarar att samtala fritt utan gång på gång återvänder till färdiga fraser och därmed avslöjar sig som robotar. I dag är memet viralt.

Beteckningen är hämtad från datorspelvärlden och refererar till en aktör som kontrolleras av datorn och således inte kan styras av spelarna. NPC är en aktör som komplicerar handlingen genom att säga standardiserade repliker och agera enligt bestämda och förutsägbara mönster. I rollspel är det spelledaren som styr en NPC. I datorspelen är det spelets programmering som avgör hur karaktärerna beter sig. När spelare ifrågasätter programmeringen kan en NPC fly till sitt säkra rum.

NPC: Du är nazist!
Spelaren: men jag är ju jude.
NPC: Du är rasist!
Spelaren: har du läst något av det jag har skrivit under de senaste tio åren. Om du har det så vet du att jag inte är rasist.
NPC: Du är misogyn!
Spelaren: Ok, men när du påstår det, då måste du komma med några bevis på det.
NPV: Uh, jag hörde det av någon … men du är ond!
Spelaren: Aha, du är en NPC!

Många av de personer som vi träffar i vårt dagliga liv förefaller vara NPC, eftersom de genom sitt sätt att tänka, tala och agera ger intryck av att vara programmerade i förväg. Vi känner igen dem på så sätt att de låter och agerar som ”alla andra” och säger samma saker som folk gör i teve, radio och andra medier. De återger ofta repliker som de hämtat från offentliga aktivister för det goda (som Greta Thunberg) eller från ståuppskämtarna på teve (som Henrik Schyffert). De har de beteenden och åsikter som vi möter på den offentliga scenen och de låter precis som om de själva kommit fram till dessa slutsatser. Så länge de befinner sig i sitt NPC-läge är de helt oåtkomliga för alla slag av påverkan. De har också en detektor så att de med lätthet kan avvisa sådant som du säger, som ska få dem att ändra uppfattning. När du försöker nå fram till dem med dina argument så värjer de sig genom att se dig som rasist, fascist, antifeminist, klimatförnekare etc. De svarar med skändningar som slutar på ism eller påstås vara fobier. De ”vet” att det är sådana som du som kommer att förstöra jorden. Därför, det som du säger betyder inget. Eller värre än så, det måste aktivt bekämpas.

NPC:s ändrar bara uppfattning när deras förebilder i offentligheten, eller när de grupperingar som de tillhör på Facebook, gör det. Det är det som sägs i radions eller teves nyhetsrapportering eller skrivs i DN och Aftonbladet, som betyder något. NPC:s är läskiga därför att de har stängt av alla andra mottagare, de är helt enkelt inte åtkomliga med förnuftsresonemang från sina medmänniskor. Varken statistik eller logik hjälper.

Självinsikt, självreflektion och eftertanke fungerar inte för NPC:s, eftersom de inte grundar sina åsikter på egna erfarenheter utan på ideologiska ställningstaganden och dogmer.

Det gör det möjligt för dem med ”dubbeltänk”, utan att de uppfattar den kognitiva dissonansen. De kan exempelvis samtidigt ivra för öppna gränser och ett generöst välfärdssamhälle utan att se att uppfattningarna krockar. De vill självklart ha åsiktsfrihet men givetvis måste rasismen i alla dess former bekämpas och förbjudas. Därför är det bra att den som gör sig skyldig till hets mot folkgrupp åtalas och fälls. Kvinnor vill naturligtvis också ha jämställdhet men den som kritiserar islam, bland annat just för kvinnosynen, gör sig skyldig till islamofobi.

NPC:s bejakar också uppfattningar som ett barn kan förstå är ren lögn, som att de så kallade ensamkommande barnen från Afghanistan är just ensamkommande och barn. Och, eftersom de inte kan undgå att lägga märke till samhällsförsämringen, även om de inte förstår dess orsaker, så smiter de undan frågan om det är rätt att lämna över ett havererat välfärdssamhälle till nästa generation.

Som bekant har alla människor samma värde. Därför klarar NPC:s inte att se att vissa grupperingar är till större samhällsnytta än andra. Och eftersom människor är goda när de föds måste det vara samhällets fel när de begår onda handlingar. Samhället måste sona sina brott mot dem och brottsoffren hamnar i skuggan. Detta är mycket samhällsdestruktivt, eftersom den ställföreträdande hämnden är en av statens absolut viktigaste uppgifter. När den inte fungerar tar människor själva hand om hämnden. NPC:s är oförmögna att se riskerna med eller de negativa konsekvenserna av sin egen ”godhet”.

NPC:s varken kan eller vill få kännedom om att vissa typer av brott kan kopplas samman med bestämda grupper, om detta faller under beteckningen rasism. De kan heller inte se att alla människor inte är lika klyftiga trots att det är uppenbart att vissa lyckas mycket bättre med sina liv än andra, alldeles oavsett vad de väljer för livsbana. De hittar alltid någon ursäkt och klarar att komma till en slutsats som blockar deras möjlighet att landa i verkligheten, eftersom de då skulle hamna i ett tänkande som inte är tillåtet. Förmågan att se mönster i skeendet, som de kan tänkas ogilla, är avstängd.

Ingenting som kolliderar med offentlighetens dogmer når fram till dessa människor och ingenting som man säger eller söker att förklara för dem ändrar deras programmering. Inte ens egna negativa erfarenheter ändrar dem och de svarar ofta när de blir pressade med hjärndöda fraser och beskyllningar som att ”du tycker inte att alla människor är lika mycket värda”. Förändringar kan bara komma uppifrån, från kända människor och förebilder som dessa människor följer. NPC:s har alla samma grunduppfattning och svarar på samma sätt när de blir ifrågasatta. Det känns som dessa NPC:s inte har någon själ, ingen egen vilja. De har bara en fasad.

Man letar förgäves efter en riktig människa bakom masken, men hittar ingen. Tankemaskineriet hos en NPC går på autopilot.

NPC:s talar inte särskilt mycket med varandra om det som vi andra uppfattar som samhällets ödesfrågor. För det första har de redan makten över offentligheten. De får därför ständiga bekräftelser på att de tycker och tänker rätt. För det andra tycker de ju likadant, så det finns ingen anledning för dem att tala med varandra om det som visselblåsarna slår larm om. De uppfattar oss som slår larm som extremister, som fått politik på hjärnan istället för att leva ett gott liv, med diverse ansvarstaganden som inte kostar för mycket. Vi verkar inte förstå att vi måste hjälpa de människor som inte dragit några vinstlotter i livets lotteri – flyktingar till exempel.

Den av mina mailvänner som försåg mig med den youtubelänk som ligger som grund för ovanstående resonemang kommenterade:

“Nån sort mental motsvarighet till rävskabb?… som förvånande nog gör att de kan sköta avancerade jobb… men samtidigt är fullständigt suicidala när det gäller sin egen och barnens framtid.”

Karl-Olov Arnstberg