“Sri Lanka-massakern 365 gånger per år – där har du Jemen”

Med Natos goda minne har man i hög grad sett mellan fingrarna på den blodiga interventionen i Jemen. Det konstaterar Hans Myrebro.

publicerad 7 maj 2019
Förödelse i den jemenitiska staden Saada efter en räd av flygbomber i april 2015.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det som hände i Sri Lanka nyligen, då 253 människor dödades genom ohyggliga attacker, fick oss alla att inse den IS-inspirerade fanatismens blinda beslutsamhet. Omvärldens lika fasta beslutsamhet att bekämpa denna anti-mänskliga företeelse visade sig snabbt.

Samma mordiska, men mer mekaniserade massaker äger rum dag efter dag, vecka efter vecka i Jemen. Skillnaden gentemot Sri-Lanka är dock påtaglig. I Jemen är det världens mäktigaste militärmakt som ser till att krutröken aldrig skingras, att liklukten underhålls och att jordmånen för tillväxt av nya terrorister är fortsatt bördig.

I en Fox-studio den 18 april i år kunde Bernie Sanders vända sig direkt till USA:s president och säga: ”Herr president, ikväll har du möjlighet att göra något extraordinärt: skriv under denna resolution. Saudiarabien ska inte avgöra militär- eller utrikespolitik för det här landet.

Uttalandet gällde den så kallade War Powers Act, resolution S.J.Res.7, som skulle ha satt punkt för USA:s kraftfulla stöd för ett fortsatt proxykrig i Jemen. Ett krig som efter fem års framgångsrikt förintande av allt jemenitiskt människor, infrastruktur med sjukhus och skolor, allt skulle kunna ha stoppats. Men presidenten ville annorlunda.

Resolutionen hade godkänts av senat och representanthus, men presidenten hade laglig möjlighet att inlägga sitt veto mot densamma. 24 timmar efter att Sanders uppmanat president Trump att ta sitt förnuft till fånga och godkänna resolutionen, lade Trump in sitt veto mot den med den huvudlösa motiveringen att den utgör ett ”farligt försök att försvaga mina konstitutionella befogenheter“.

Vid en närmare granskning av Trumps beslut finner man föga förvånande den neokonservativa maktgruppen bakom beslutet, men framförallt National Security Council som i sin tur är starkt tongivande i Atlantic Council. I den organisationen finns även Israel, som med all sin tyngd sedan 1982 haft en ambition att fragmentera Jemen. Men där finns också de flesta Nato-länderna, som därmed har rätt att göra sin röst hörd vilket medför att de är delansvariga för de beslut som fattas.

Bilden ovan visar ett av de mäktiga fartyg som levererar vapen från en vapendepå i södra Italien till Jemen och Saudiarabien. Och mycket ammunition går åt. Under Trumps administration faller en bomb var 12 minut, eller 44 096 per år enligt Pentagon. Bomberna är avsedda för nationer och stater som inte har fattat att USA är en fredssträvande demokrati.

Det är ett terrorkrig av förintelsekaraktär som pågår mot Jemens mer än 20 miljoner invånare. Sverige finns med där mentalt på terrorsidan genom att ha inmönstrat sig i amerikanska krigshetsande institutioner och genom ett nära samarbete med Nato. I fysiskt avseende finns Sverige med genom att leverera krigsmateriel till Saudiarabien. När de europeiska Nato-länderna med sitt flockbeteende inte kraftigt markerar mot alfahannen i Washington, så har de självklart ett ansvar för sin passivitet, eller rentav för medlöperi. Bland annat Frankrike har gjort omfattande vapenleveranser avsedda för massförstörelse till krigszonen.

De medier som reagerat mest kraftfullt mot Jemens dödgrävare har varit, och är, Russia Today och The American Conservative. Samtidigt är den svenska tigern lika sömnig som katten Gustav.

 

Hans Myrebro

Om skribenten:

Hans Myrebro är en pseudonym. Han har bland annat författat boken NATO – ett monster på katastrofkurs.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!