Ondskans imperium – del 1

Ondskans imperium var en term som myntades om Sovjetunionen den 8 mars 1983 av USA:s dåvarande president Ronald Reagan. Den etiketten på Sovjet föreföll vid det tillfället som ytterst väl grundad. Västvärlden med USA i spetsen hade ett moraliskt tolkningsföreträde som man förtjänat under Andra Världskriget i kampen mot nazismen och den japanska imperialismen. Vi hade kommit att stå för försvaret av frihet och demokrati i världen.

Det kommunistiska Sovjetunionen ledde efter kriget en kommunistisk expansionspolitik med målet att sprida den kommunistiska revolutionen över hela världen. Befolkningen i de kommunistiska länderna hölls instängd bakom murar och taggtråd. Sovjet hade enorma invasionsarméer uppradade utefter den järnridå som gick genom Europa och man understödde kommunistiska diktaturer och revolter runt om i resten av världen.

Sovjet hade byggt upp en kärnvapenmakt jämförbar med USA:s. Alla försök till frigörelse från de länder som kommunisterna lagt under sig slogs ner med brutal vapenmakt – vi minns Ungern och Tjeckoslovakien och att de som försökte fly sköts av gränsvakter. Världens fria folk hade grundad anledning att känna sig hotade av detta ondskans imperium.

Det som syntes stå mellan vår demokratiska frihet och brutal kommunistisk diktatur var det kalla krigets bräckliga balans mellan USA/NATO:s och Sovjets kärnvapenarsenaler. En balans som ständigt utmanades av en allt vansinnigare kapprustning. Västvärlden representerade kampen för frihet, demokrati och marknadsekonomi medan Sovjetisk kommunism handlade om ofrihet, diktatur och socialistisk planekonomi. Västs moraliska ledarskap var oomstritt.

Kommunismen hade en stor svaghet – planekonomins förmåga att skapa ekonomisk tillväxt och välstånd var underlägsen västs friare marknadsekonomi. Kapprustningen kom därför att med tiden ta en långt större andel av Sovjets ekonomiska utrymme i anspråk än motsvarande andel för USA och övriga västländer. President Reagan utnyttjade detta och skruvade upp takten i kapprustningarna, med sitt projekt kallat stjärnornas krig. Trots att det delvis var en bluff, gick Sovjet på den och försökte hänga med, vilket till slut knäckte unionens ekonomi.

Globalisterna
Maktutövningen i USA har under 1900-talet gradvis kommit att allt mer domineras av en tilltagande krets hyperförmögna oligarker som kontrollerar de snabbt växande storföretagen och bankerna med tentakler över hela världen. Målsättningen är att deras företag och banker skall nå dominerande globala marknadspositioner. Man kopierade den framgångsrika modell som en gång Rockefellers Standard Oil tillämpade på världsmarknaden för oljeprodukter. Den modellen skapade världens första privata miljardförmögenhet i dollar och gjorde John D. Rockefeller till den okrönta kungen bland den tidens oligarker. Hans devis var att “konkurrens är en synd”, det gällde att bli tillräckligt dominerande på sin marknad för att kunna eliminera konkurrenterna.

Oligarkernas enorma snabbt växande förmögenheter och ekonomiska makt gav dem allt mer resurser att kunna blanda sig i och korrumpera politiken. Politikerna i främst USA blev mer och mer beroende av oligarkernas pengar för att kunna bli valda. Vi vet t.ex. att såväl Obamas som Hillary Clintons valkampanjer i stor utsträckning varit finansierade av oligarken Soros. USA är på ytan en demokrati, men har enligt bl.a. Jimmy Carter obönhörligt utvecklades till den oligarki som landet är idag.

Oligarkerna med Rockefellers i spetsen har efter kriget aktivt verkat för bildandet av en rad globala institutioner såsom FN, Världsbanken, IMF, WHO m.fl. och man har etablerat dollarn som världsvaluta. Makten över dollarn utövar man genom sitt privata ägande av FED – Federal Reserve.

En viktig strategi är att verka för eliminerandet av handelshinder och öppna gränser för arbetskraften, så att de globala företagen skall kunna tillväxa utan hämmande lokal och nationell lagstiftning – det som brukar kallas the New World Order (NWO). Man skaffade sig efter kriget kontroll över Västeuropas ekonomier genom Marschallplanen för ekonomisk återuppbyggnad och följde upp det med tillskapandet av en överstatlig ekonomisk handelsunion med öppna gränser, det som idag är EU.

Den amerikanska oligarkin lierade sig med sina motsvarigheter i Västeuropa och övriga utvecklade marknadsekonomier. I Sverige är man starkt lierade med familjen Wallenberg. Det som förenar är den tydliga intressegemenskapen mellan oligarkernas globala företag och banker. Alla har de intresse av att bekämpa nationella regelverk och intressen som står i vägen för deras expansion och marknadsdominans. Globala regelverk som försvårar för nationella företag att utmana oligarkernas företag på världsmarknaden understödjer man däremot. De mest tydliga exemplen är FN:s agenda 2030 och Parisavtalet om klimatet.

En central del i strategin är att skaffa sig kontroll över opinionsbildningen. Oligarkerna tog tidigt initiativ till skapandet av en rad mäktiga lobbyorganisationer (Council on Foreign Relations, Bilderberggruppen, Trilaterala kommissionen, Romklubben, olika NGO:s, handelskamrar m.m.) och man korrumperar viktiga NGO:s. Många av dem har t.o.m. kommit till på oligarkins initiativ och är helt beroende av dess pengar. Nationella politiker köps med ytterst välbetalda reträttposter om de hjälper till med den globala agendan (t.ex. Erik Åsbrinks och Fredrik Reinfeldts arvodering från oligarkins banker efter sin avgång).

Ägandet i tidningar, radio och TV-kanaler i väst har målmedvetet koncentreras till ett halvdussin företag kontrollerade av oligarkin. Dessa har idag kontrollen över 90% av västliga mainstreammedia (MSM). Det som ursprungligen var kritiskt granskande medier – den tredje statsmakten – är idag rena propagandainstrument som driver globalisternas agenda. Man skyr inga medel utan sprider ogenerat falska nyheter – Fake News.

Kommunismen stod i vägen för oligarkernas strävan att erövra alla världens marknader, varför dess utbredning till varje pris måste stoppas. Samtidigt var kapprustningen en betydande guldkalv för oligarkerna genom de stigande anslagen till rustningar. USA:s växande militära närvaro över hela världen var därtill en bra draghjälp och ett påtryckningsmedel för att öppna upp stängda marknader för företagen.

Pådrivet av det kalla kriget växte det fram en oerhört mäktigt intressegemenskap mellan försvarsindustri, militär, underrättelse och övriga myndigheter och politiker kontrollerade av oligarkerna. Detta utvecklades till en stat i staten i USA – the Deep State. USA:s president efter kriget Dwight D. Eisenhower upplevde starkt sin maktlöshet och hur politiken i USA allt mer kom att domineras av de ekonomiska intressena bakom detta som han kallade “det militärindustriella komplexet”. I sitt avskedstal när han avgick varnade han sin efterträdare John F. Kennedy och amerikanska folket för detta hot mot demokratin. Amerikas krig och hemliga omstörtade verksamheter hade allt mer kommit att föras till försvar av oligarkins ekonomiska intressen, istället för till försvar av frihet och demokrati.

Kennedy tog varningen på allvar och aviserade en politik för att försöka återupprätta den demokratiska kontrollen över staten och myndigheterna. Det kostade sannolikt honom och hans broder Robert (justitieminister) livet. Det moraliska tolkningsföreträdet för västvärlden började krackelera.

Fortsättning följer.

Lars Bern

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene