Israel-influerat Nato bär skulden för flyktingkrisen

Ett enormt terrorattentat den 11 september i USA fick bli det planerade startskottet för ödeläggelsen av Mellanöstern. Få människor tvivlar numera på att attentatet var ett beställningsarbete, där alla trådar leder till CIA. Den organisation eller de organisationer som planlagt och genomfört det attentat som dödade flera tusen personer skulle alltså finnas i USA. För att omedelbart leda bort spåren från den egna makteliten, kunde analytikern Bill Bennett redan dagen efter, alltså den 12 september i CNN konstatera: ”Kongressen måste förklara krig mot det militanta Islam och överväldigande kraft måste brukas.” Man pekar alltså blixtsnabbt ut den skyldige utan några som helst bevis, och det slår naturligtvis tillbaka på den egna trovärdigheten.

Attentatet blev startskottet för vad som kom att kallas för kriget mot terrorismen. Men trots att allt pekade på att terrorns kärna stod att finna i USA, utpekades omgående ett antal arabstater som skyldiga. Det var uppenbarligen dit man ville komma – att finna en anledning att smula sönder ett antal arabländer som råkade ligga för nära Israel. Man skred så småningom till verket som kom att innebära att man skapade ett stort antal terrorister där sådana inte fanns, och ödeläggelsen av land efter land innebar naturligtvis också att väldiga flyktingströmmar alstrades. Natoländer med USA i spetsen skulle utföra både det inledande infiltrations- och påverkansarbetet men också det direkta förintelsejobbet genom betalda proxyförband som IS.

I ett vidgat Mellanöstern-drama kan vi urskilja fyra aktörer i form av USA, Nato, Ryssland och Israel. Endast en av dessa aktörer hade som mål att genom terror åstadkomma ett havererat Mellanöstern, medan två av dessa aktörer – USA och Nato – på pappret ville åstadkomma mer demokratiska och humana stater genom att bomba sönder dem. Ryssland hade å sin sida under många år åstadkommit förbättrade levnadsvillkor i bland annat Syrien genom biståndsarbete och ville snarast fortsätta på den vägen. Ryssland har hela tiden motsatt sig västligt imperialistiskt, internationellt inflytande, inte minns i det labila Mellanöstern.

Bland annat professorerna Walt och Mershaimer har omsorgsfullt dokumenterat det som är uppenbart för de flesta – nämligen att den judiska lobbyn har ett kraftfullt inflytande i USA, i synnerhet på utrikespolitikens område. Det innebär i detta fall att Washington fjärrstyrs från Jerusalem. Natos operationella funktioner finns i Bryssel, men center för dess målinriktning och idéstyrning finns någonstans i Washington, den stad där Israel självständigt utövar sitt militär-politiska inflytande.

Israel är den stat som aldrig behövde sticka under stol med sina avsikter. Detta på grund av att man var och är USA:s skyddsling, samtidigt som man utnyttjar och profiterar på USA:s brist på självständighet och självförtroende. Redan 1982 klargjorde Israel i ett manifest den så kallade Yinon-planen att samtliga arabstater bör smulas sönder och att det då kunde vara lämpligt att börja med Irak. En demolering av stater leder dock till enorma flyktingströmmar, något som man absolut inte beklagade från israeliskt håll, tvärtom. Det underlättade nämligen målsättningen till ett Stor-Israel.

Den väg som Israel hade slagit in på 1982 stadfästes 1996 genom dokumentet New strategy for Securing the Realm som leddes av en arbetsgrupp för den dåvarande och nuvarande israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu. Innebörden av detta dokument blev en vidare utstakning av förintelsevägen genom avlägsnandet av Saddam Hussein vid makten som en inledning till demoleringen av ett flertal stater. Man sade också att ”vägen till Damaskus går genom Bagdad”. Syriens huvudstad Damaskus skulle inte komma undan var det tänkt, och de av Israel och Natostater tränade och utrustade terroristerna skulle få utföra grovjobbet – för att sedan avrättas.

Först på hösten 2015, sedan Vladimir Putin på en G-20 konferens avslöjat att det var just dessa G20-stater som helhjärtat stöttat IS, skred den ryske presidenten till verket och började att med kraft bekämpa de av västmakter omhuldade terroristerna. Detta i ett läge då IS var nära att helt ta över Syrien.

Vi ser nu resultatet av en hjärndöd aggressionspolitik utförd av USA och Nato enligt Israels önskemål, en stat som utan omskrivningar redovisat sitt mål att krossa arabstaterna. Följden har blivit en enorm materiell förstörelse och en flyktingkatastrof med hundratusentals familjer drabbade. Detta är något som tynger hela Europa. Där skall vi nogsamt observera att det var inte araberna, fast rotade i sina länder sedan årtusenden, som agerade för att åstadkomma ett sådant dödligt scenario.

Även om nu EU stänger sina gränser, så kan man inte stänga ute det moraliska ansvaret inför det som EU:s de facto militära gren Nato har åstadkommit. Försvarsorganisationen NATO kommer att för all framtid stå fjättrad vid skampålen för sitt huvudlösa agerande under i synnerhet de senaste tjugo åren.

Hans Myrebro