Därför vann Trump valet

Lars Bern skriver om faktorerna bakom Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet.

publicerad 7 december 2017

Det har skrivits spaltmeter med rader av analyser av varför Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet. Inte minst har motkandidaten Hillary Clinton kommit med flera krystade förklaringar, flertalet långt ifrån sanningen. Den viktigaste bakomliggande orsaken till varför Trump kunde vinna finner ni om ni studerar nedanstående diagram över löne- och produktivitetsutvecklingen i USA. Jag återkommer till det.

Källa: https://www.bls.gov/

Vid upprepade tillfällen har jag skrivit analyser om maktbalansen i främst det amerikanska samhället, men även i övriga västvärlden. Under efterkrigstiden har den allt mer kommit att tippa över från demokratiskt folkstyre till utpräglad oligarki. Jag är långt ifrån ensam om detta konstaterande, bl.a. har förre amerikanske presidenten Jimmy Carter (1977-81) nyligen hävdat detsamma. Genom sin plan för en ny global världsordning har oligarkin målmedvetet spridit sitt inflytande till resten av västvärlden. Sverige är därvidlag det europeiska land som mer än något annat underordnat sig oligarkins makt. Vi lever idag i oligarkernas lilla lydrike. Inte i något annat land åtnjuter oligarkernas torped George Soros så stort stöd, trots att ha gör sitt yttersta för att rasera vår nationalstat.

Den angloamerikanska oligarki som har makten i USA har gjort att presidentmakten förvandlats till en demokratisk kuliss utan innehåll, vilket bl.a. Rysslands president Putin nyligen konstaterade i en intervju med NBC där han sa att Amerikas presidenter kommer och går men dess utrikespolitik förändras aldrig. Varför skulle något annat land överhuvudtaget bry sig om vem ni har som president?

Annons:



Den nya världsordningen handlar om att riva alla nationella murar och ersätta nationella regelverk med överstatliga globala regelverk styrda av oligarkerna. För oligarkernas megaföretag och banker gäller det att allt som kan hindra dem att bygga upp sin globala marknadsdominans måste raseras. Viktiga inslag har varit fri rörlighet för kapital, något som skapat den typ av global kapitalallokering som nyligen avslöjats i Paradisepaper-skandalen. Arbetskraften vill man även ha fritt rörlig genom öppna gränser och möjlighet att flytta verksamheter dit där arbetarna kräver lägst löner. Den flod av olika handelsavtal som man nu försöker driva igenom har en gemensam nämnare, de flyttar makt och inflytande från valda parlament till oligarkernas styrelserum i de stora företagen och bankerna.

Leder den stigande produktiviteten till en revolt
Det märkliga med den pågående globaliseringen av politiken och ekonomin är att nästan alla politiker frivilligt stoppar huvudet i snaran och då speciellt politiker på vänstersidan. Oligarkin har sålt in sin världsordning med öppna gränser, överstatliga regelverk och fria kapitalrörelser med att det ökar effektiviteten i ekonomin och att det gynnar produktiviteten. I det ovanstående diagrammet från USA kan man tydligt se hur gynnsam utvecklingen varit för produktiviteten. Utvecklingen är likartad i resten av västvärlden. Den på 60-talet så förhatliga monopolkapitalismen har tagit över västvärlden och det med hjälp av sossar och vänsterliberaler. Så när Magda Andersson är upprörd över de rikas skatteplanering, skall vi veta att det är hon och hennes parti som drivit igenom den globala politik som gjort detta möjligt.

Det finns bara ett problem – ett riktigt stort problem som hotar oligarkins efterlängtade världsordning. Fram till omkring början på 70-talet då det fortfarande fanns en rad valutaregleringar, nationella regelverk och nationalstater som höll på sina gränser, fick den lägre medelklassen som jobbade i företagens fabriker del av produktivitetsvinsterna. Med den snabbt ökande globaliseringen, skippandet av guldmyntfoten och avregleringen av kapitalrörelserna behövde inte längre oligarkerna dela med sig av sina växande vinster till andra än sina närmaste högre tjänstemän. Man kunde spela ut arbetare och tjänstemän över hela världen mot varandra. Levnadsstandarden för medelklassen stagnerade medan de rikaste av de rika snabbt blev allt rikare tack vare en accelererande produktivitet. För den lägre medelklassen föll t.o.m. levnadsstandarden.

Hela förklaringen till det dramatiska skiftet i ekonomin är inte bara en friare konkurrens om jobben genom öppna gränser och kapitalets ökade rörlighet. En del av förklaringen är givetvis den moderna IT-teknologin som medfört en snabbt ökande automation av de enklare jobben. Den rika tillgången på kapital har ersatt jobben. De närmaste decennierna kommer resten av medelklassen att uppleva en liknande konkurrens när olika AI-system även börjar ta över de mer kvalificerade jobben. Vi kan redan konsultera AI-läkare på nätet.

Det är detta skifte i den ekonomiska utvecklingen som nu är på väg att destabilisera stora delar av västvärlden. Om, som nu, nästan hela den ökande produktiviteten som följer av globalisering och automatisering helt hamnar hos de rikaste av de rika och de tio procent av löntagarna som står dem närmast, då kommer missnöjet att fortsätta växa. Det var detta missnöje som Donald Trump insåg att han kunde exploatera och bygga sin valrörelse på. Han fick därvidlag extra draghjälp av globalisten Hillary Clinton när hon utmålade hans missnöjda medelklassmänniskor som deplorables – beklagansvärda.

Det var dessa missnöjda medelklassmänniskor som fyllde alla arenor under Trumps segertåg och som utgör kärnan i alla de missnöjesrörelser som vi ser växa fram över hela USA och EU. Vi ligger bara lite efter USA i utvecklingen. Problemet är att vår politiska klass inte verkar begripa denna bakgrund till framväxten av partier som SD och Front National.

Mycket tyder på att den styrande oligarkin utarbetat allt mer raffinerade metoder för att korrumpera våra politiker och få dem att likt en fårskock spela med i deras globala världsordning. Deras överstatliga organisationer som EU och FN betalar ut nästan skattefria löner till engagerade politiker. De använder metoder, där belöningar utlovas efter avslutade politiska karriärer. Belöningar som på så sätt inte kan nås av lagar mot korruption och mutor. Sannolikt förekommer säker även hot. Det går att peka på rader av exempel på hur politiker efter sin avgång fått ytterst välavlönade befattningar, där deras nytta är ringa, från banker och andra globala företag. Vår förre statsminister är ett typexempel på denna form av korruption. Det går att rada upp en massa fler mutade avsuttna politruker för den som vill.

Tidigare i historien har en samhällsutveckling som den vi nu bevittnar, förr eller senare lett till någon form av revolt. Valet av Trump är ett första exempel, men inget hindrar att det även kan leda till mer våldsamma samhällsomstörtande skeden.

Vem av våra ledande politiker blir den första att på allvar ta tag i fördelningen av samhällets produktivitetsvinster så att vi kan undvika att samhället slits sönder?

 

 

Lars Bern

 

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene



Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene




Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.