Inför höstterminen 2022 har skolans samtliga läroplaner på grundskolenivå reviderats. En stor del av förändringarna är av politisk-ideologisk art, där större fokus ska läggas på att befästa en vänsterliberal värdegrund hos eleverna. Exempelvis ska eleverna lära sig att ”granska könsmönster”, få ökad acceptans för ett ”mångkulturellt samhälle” och skolas om europeiska länders negativa inflytande på världen genom historien.
I den nya läroplanen står bland annat att skolan ska ”utveckla elevernas förståelse av hur olika föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter, samt deras förmåga att kritiskt granska hur könsmönster kan begränsa människors livsval och livsvillkor”.
Det framgår också att skolan numera aktivt ska ”synliggöra och motverka könsmönster som begränsar elevernas lärande, val och utveckling” och skola eleverna att bekämpa ”sexism” och att skolan i stort ska utgå från ett ”normmedvetet förhållningssätt”.
Redan från sju års ålder ska barnen sättas in i frågor om migration och klimat och senare i mellanstadiet om normer, könsroller, jämställdhet och sexualitet.
Ska ”skapa internationell solidaritet”
Vidare ska skolan verka mer aktivt för att eleverna ska känna större solidaritet med människor i andra länder och få dem att ”utveckla förståelse” för ”den kulturella mångfalden inom landet”.
”Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt för att leva i ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet”, skriver man.
Skolan ska enligt läroplanen också explicit arbeta för att göra eleverna positivt inställda till migrationsströmmar och ett mångkulturellt samhälle.
”Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald”, hävdar man.
Man förtydligar vidare att ämnet historia har som syfte att ge eleverna redskap att ”förstå och förändra vår egen tid”. I högstadiet blir det ”centralt” att fokusera på ”imperialism och världskrig, med fokus på nationalism, diktaturer, förtryck och folkfördrivningar i Europa”.
Eleverna ska också lära sig om den europeiska kolonisationen och slavhandeln. Andra kulturella sammanhang där den bedrivits så som hos arabiska, afrikanska eller judiska slavhandlare kommer samtidigt inte att beröras i läroplanen. Däremot ska eleverna få ta del av ”framväxten av högkulturer” i exempelvis Afrika, Amerika och Asien samt om dessas betydelse för samtiden.
Mer fokus på ”demokrati” – men problematiserar yttrandefrihet
I läroplanen för samhällskunskap står det vidare att det viktigaste syftet med ämnet är att ”eleverna utvecklar förtrogenhet med demokrati och mänskliga rättigheter”.
”Den ska bidra till att eleverna tillägnar sig kunskaper om värden och principer som utmärker ett demokratiskt samhälle samt om demokratiska processer och arbetssätt”.
Mer fokus kommer också läggas på ”demokratisering och ökad globalisering” där eleverna bland annat ska lära sig mer om sådant som ”feminism”, ”förändring i synen på kön”, samt ”maktförhållanden”. I högstadiet fokuseras mer på begrepp som ”makt, rättvisa, jämlikhet och jämställdhet” samt ”människors identiteter” och hur kön, ålder och etnicitet kan påverka människors ”möjligheter i samhället”.
Yttrandefriheten, som traditionellt varit mycket nära förknippad med demokratibegreppet, kommer att problematiseras på ett nytt sätt i läroplanen där eleverna ska lära sig om ”gränsen mellan yttrandefrihet och kränkningar på sociala medier”.
Fakta: Politiseringen i lärarkåren
Den svenska skolan har länge fått kritik för att vara politiserad, något som inte bara återspeglas i läroplanen utan även i lärarkåren.
2014 gjordes den senaste undersökningen av lärarkårens sympatier och det framkom att en majoritet av lärarna, 53,1 procent, definitivt eller kanske skulle rösta på Miljöpartiet, 34,5 procent skulle definitivt eller kanske rösta på Vänsterpartiet och 57,8 procent skulle definitivt eller kanske rösta på Socialdemokraterna. Enbart 5,2 procent kunde tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna.
Sedan 2014 har ingen ny motsvarande undersökning gjorts.