Med nästan samtliga 6 589 valdistrikt sluträknade står det också klart att inget av ”småpartierna” utanför riksdagen kunde hota etablissemangspartierna eller var i närheten av att klara fyra-procentspärren och få ett mandat i Bryssel.
Enligt valmyndigheten får övriga anmälda partier tillsammans 2,25 procent av rösterna eller omkring 94 000 röster.
Störst av dessa blev ”Folklistan” med Jan Emanuel och Sara Skyttedal i spetsen – ett parti som Nya Dagbladets Isac Boman tidigare beskrivit som ”ett skolboksexempel på falsk opposition”. Det massmedialt flitigt omskrivna partiet tycks landa på 0,62 procent eller drygt 25 000 röster.
Näst störst av ”övriga partier” blir nationalistiska Alternativ för Sverige med 0,41 procent eller cirka 17 000 röster följt av Piratpartiet på 0,37 (15 300 röster).
Medborgerlig samling blir fjärde störst av partierna utanför riksdagen (0,3 procent) och MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati tycks få 0,19 procent – eller runt 8000 röster.
Övriga partier som fått över 1000 röster i valet är Kristna Värdepartiet (3885), Värdigt Liv (2536), Swexit (2270), det islamistiska partiet Nyans (1746), SKP (1616) och Klimatalliansen (1184). Det kan också noteras att i skrivande stund listas över 8500 röster som ”ogiltiga” – utöver de 33 603 blankröster som registrerats.
Foto: faksimil/Val.se
MoD ser positivt på framtiden – trots missade mål
Trots att Partiet MoD:s initiala målsättning inför EU-valet enligt egen utsago var att ”värva fler medlemmar än Miljöpartiet och Liberalerna samt att få 15 % av rösterna och tre mandat i EU-parlamentet” är man ändå relativt nöjda med sina blygsamma 0,19 procent.
MoD betonar att man ”är det parti som har ökat sin andel av rösterna mest av samtliga partier (inklusive riksdagspartierna) sedan föregående jämförbara valet” då man gick från 0,09 till 0,19 procent.
Partiledaren Andreas Sidkvist menar att man har haft problem att nå ut till väljare på grund av censur, och att om man tar hänsyn till detta ”så är resultatet bra”.
”Växer vi i samma takt framöver har vi drygt en halv procent i nästa val. Men lyckas vi nå ut till hela svenska folket innan nästa val lär vi ha uppåt 10 % som röstar på oss utifrån hur många vi nått hittills och andelen av dom som faktiskt röstat på oss”, kommenterar han i ett pressmeddelande.
Man pekar också på att det är ”anmärkningsvärt” att ”andelen ogiltiga röster är dubbelt så många som i föregående val” – någonting man inte säger sig ha fått någon förklaring till, när man kontaktat landets länsstyrelser.
Sex svenska EU-parlamentariker har valts till vice ordförande i olika EU-utskott. Detta beslutades under tisdagens konstituerande möten i Bryssel där utskottsledamöterna röstade fram sina ledare för de kommande fem åren.
De svenska parlamentarikerna som har valts till vice ordförande är:
Karin Karlsbro (L): 3:e vice ordförande i utskottet för internationell handel
Charlie Weimers (SD): 2:e vice ordförande i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikes frågor
Johan Danielsson (S): 1:e vice ordförande i utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Isabella Lövin (MP): 1:e vice ordförande i utskottet för utveckling
Abir Al-Sahlani (C): 3:e vice ordförande i utskottet för utveckling
Jessica Polfjärd (M): 4:e vice ordförande i utskottet för fiskeri
Fyra 4:e vice ordförande återstår att utses vilket väntas ske först efter sommaruppehållet.
Mycket hedrad över att idag ha blivit vald till första vice ordförande i Utvecklingsutskottet i EU-parlamentet. Dessutom gruppledare i Fiskeriutskottet, samt ordinarie ledamot i Industriutskottet. Ser fram emot arbetet i alla tre utskotten! pic.twitter.com/uPy4mDZWMd
Tidigare har Sverige ofta haft minst en ordförande i utskotten, men så inte denna gång. Tyskland (5) och Spanien (3) fick flest ordförandeposter i samband med tisdagens omröstning.
I förhållande till antalet parlamentariker som varje medlemsland har, presterade Sverige tillsammans med Estland bäst. I båda länderna valdes över en fjärdedel av ledamöterna till olika poster.
Liberalernas Karin Karlsbro blir 3:e vice ordförande i utskottet för internationell handel. Foto: EmoIC/CC BY-SA 4.0
Uppdragen utsågs genom omröstning, och ett samarbete mellan de fyra partigrupperna – konservativa EPP, socialdemokratiska S&D, liberala RE och gröna gruppen – resulterade i att de två nationalistiskt sinnade grupperna PfE och ESN inte fick någon ordförande- eller vice ordförandepost överhuvudtaget. Något som kan ses om en medveten strategi av EU:s toppskikt.
Utskottsordföranden och vice ordförandenas har i uppgift att ”leda och effektivisera arbetet inom sina respektive områden”.
Frankrikes frimurare uttrycker nu en ”djup oro över det överhängande hotet om att extremhögern återtar makten” i landet och lovar att göra allt i sin makt för att stoppa vad man menar är de”reaktionära krafternas strävan att underminera upplysningens grundprinciper”.
I efterdyningarna av valet till EU-parlamentet och i synnerhet de stora framgångarna för nationalistiskt sinnade partiet Nationell samling (Rassemblement National), mobiliserar nu den franska Frimurarorden.
Man har den gångna veckan publicerat ett antal kommunikéer och pressmeddelanden, där man i skarpa ordalag dels kritiserar utgången av valet och dels uppmanar sina anhängare till kamp mot vad man kallar ”extremhögerns” framgångar.
Ett pressmeddelande från kvällen på valdagen den nionde juni lyder: ”Ikväll har Frankrike gått in i en mycket oroande fas av sin historia, med det överhängande hotet om extremhögerns återkomst till makten. Mer än någonsin svävar de humanistiska principerna om frihet, jämlikhet och broderskap, som frimurarna alltid har tjänat och försvarat, i fara. Grand Orient de France kommer, inom de kommande dagarna, att vidta alla initiativ som anses nödvändiga, i samråd med vänligt sinnade frimurare, för att försvara den universalistiska och broderliga republik vi älskar”.
Frimurarna planerar alltså att inom kort vidta ytterligare åtgärder i överskridande samarbete med andra ordnar, för att ”säkra och försvara den universalistiska och broderliga republiken”. Man uppmanar också samtliga medlemmar att aktivt engagera sig i ”kampen mot extremhögerns frammarsch”.
Enligt ytterligare en kommuniké från den gångna söndagen uttrycker frimurarna djup oro över den ökade risken för att ”extremhögern” kan återta makten i Frankrike. Med det kommande nyvalet till parlamentet bara tre veckor bort betonar frimurarna vikten av att uppmärksamma ”utvecklingen”.
”Förra söndagen gick Frankrike in i en mycket oroande fas av sin historia, med det överhängande hotet om extremhögerns återkomst till makten. Om tre veckor, vid det förestående nyvalet till parlamentet, finns risken att se Frankrike ansluta sig till den dystra skaran av populistiska och nationalistiska extremhögerregeringar större än någonsin. De mest reaktionära krafterna försöker komma överens, med det enda målet att ifrågasätta alla grundläggande principer i Upplysningens filosofi, källan till framsteg”.
Frimurarnas respons efter EU-valet och dess fortsatta mobilisering mot, vad de upplever som, ”ett hot mot demokratin”, inklusive de ”universella värderingar” man säger sig ”försvara”, kan ses i skenet av det ökända ordensällskapets historik. Något som Nya Dagbladet tidigare tagit upp i olika artiklar.
Genom offentliga uttalanden och planerade sammankomster agerar nu Frimurarorden i Frankrike för att adressera ”högerextremismens” eventuella frammarsch i det franska politiska landskapet.
Den italienska AFA-aktivisten Ilaria Salis, nyvald ledamot av Europaparlamentet, släpps nu från häktet i Ungern efter att ha tilldelats åtalsimmunitet.
Salis, tidigare anklagad och häktad för grova våldshandlingar mot utpekade nationalistiska demonstranter under Ungerns Hedersdag, slipper av allt att döma nu alla rättsliga påföljder.
Ilaria Salis, en 40-årig lärare och ledande medlem av Italiens våldsbejakande AFA-rörelse, har varit föremål för internationell uppmärksamhet ända sedan hennes gripande i Budapest förra året.
Anklagelserna om att ha deltagit i ett mordförsök mot deltagare under en nationalistisk sammankomst i Budapest, blev startskottet till ett långvarigt rättsligt förfarande där Salis, som hållits i förvar med hand- och fotbojor, hela tiden har hävdat sin oskuld.
Enligt åklagaren angrep AFA-extremisterna, inklusive Ilaria Salis, bland annat en man i 40-årsåldern i Gazdagrét-distriktet med järnrör och batonger. Polisen uppger att aktivisterna trodde, felaktigt, skulle det visa sig, att mannen var en av deltagarna i den nationalistiska demonstrationen.
Ilaria Salis is an Italian communist who participated in extreme violence against Hungarian Nationalists.
Italian communists put her on the ballot while she was in Hungarian prison.
She won the votes and now can’t be prosecuted under parliamentary immunity.
Den italienska vänsterextremisten riskerade 20 års fängelse för mordförsök. Hon undgår emellertid och uppseendeväckande nog nu åtal, något Fria Tider uppmärksammat.
Detta mot bakgrund av att hon just blivit invald i Europaparlamentet och därmed blir straffrättsligt immun som nybliven EU-parlamentariker, vilket innebär att hon inte längre kan åtalas för brott begångna innan hon blev invald – så länge en majoritet av parlamentarikerna inte röstar för att upphäva hennes immunitet.
Reaktionerna på Ilaria Salis frigivning har varit blandade då fallet har väckt uppmärksamhet och hennes handlingar rört upp känslor, både i Italien och internationellt.
Rom har tidigare reagerat starkt på behandlingen av henne och krävt ”en rättvis rättegång och human behandling”. För Ungerns del har regeringen där försvarat sitt agerande, trots viss internationell kritik och italienska vänsterprotester.
Ilaria Salis valdes som representant för vänsterpartiet Alleanza Verdi e Sinistra, AVS, som ingår i samma partigrupp i EU-parlamentet som Miljöpartiet och de nyvalda ledamöterna Alice Bah Kuhnke, Isabella Lövin och Pär Holmgren.
Matthias Matthijs är docent i internationell politisk ekonomi vid Johns Hopkins universitet och ”senior fellow” vid en av USA:s och världens tyngsta geopolitiska tankesmedjor – Council on Foreign Relations.
Även om det gick bra för många nationalistiska och EU-kritiska partier i det senaste valet, menar han att det mesta trots allt tyder på att den sittande borgerliga mittenalliansen och deras liberala allierade behåller en majoritet av mandaten och trots en del bekymmer och svårigheter ändå lär fortsätta sätta agendan i Bryssel och besluta vilken väg EU ska ta.
I en analys frågar han sig om de europeiska väljarna verkligen har ”har förlamat EU” och ”äventyrat kontinentens agenda” genom att rösta på EU-kritiska och patriotiska partier som Nationell samling och Alternativ för Tyskland.
”Men även om valet innebar en obestridlig högervridning, främst på bekostnad av gröna och liberala partier, uteblev i stort sett den befarade högerpopulistiska vågen”, noterar han.
Docenten pekar vidare på att valdeltagandet med strax över 50 procent trots allt var långt över lägstanivån på 43 procent 2014 och hävdar att valresultatet ändå ”understryker EU:s betydelse för de europeiska väljarnas vardag”.
Matthijs påpekar att det i Tyskland gick mycket dåligt för såväl Socialdemokrater som mer miljöpartistiska och liberala partier där AfD rönte framgångar – men att ”det största osäkerhetsmolnet nu hänger över Frankrike” – där Macrons vänsterliberala allians fick mindre än 15 procent av rösterna – jämfört med 31 för Nationell samling.
Marine Le Pens ”Nationell samling” gjorde ett kanonval. Foto: European Parliament/CC BY-NC-ND 2.0
”Även om de till stor del proeuropeiska centristerna kommer att ha majoritet i Europaparlamentet, kan resultatet av EU-valet mycket väl förebåda en ny era för kontinenten – en era där Frankrike och Tyskland, som är indragna i sina egna inrikespolitiska strider, kanske inte kommer att kunna tillhandahålla det ledarskap de brukar ha. Istället kan EU-valet innebära en period av osäkerhet och volatilitet om den europeiska integrationens framtida inriktning, just vid en tidpunkt då EU minst av allt har råd med det”, noterar han vidare.
Von der Leyen kan få förnyat förtroende
Han menar att Ursula von der Leyens ”mittenhöger” blev valets stora vinnare och att EPP håller 186 mandat. Tillsammans med sina traditionella partners bland vänsterliberaler och högerliberaler har man mer än 450 av EU-parlamentets 720 mandat.
”De EU-skeptiska partierna på både den yttersta vänster- och högerkanten gjorde bra ifrån sig men nådde inte den nivå av valframgångar som skulle ha gjort det möjligt för dem att bli en del av en faktisk regeringskoalition som skulle kunna utöva direkt inflytande över EU:s politik”, bedömer han och pekar på att oppositionellas framgångar i Frankrike, Tyskland och Österrike framförallt lär påverka den inhemska politiken i länderna, men även göra änderna upptagna med interna stridigheter.
Matthijs menar vidare att såväl vänstern som den radikala högern är ”djupt splittrade” i Bryssel och att flera nya koalitioner kan komma att skapas och att avhopp från existerande grupper förmodligen är att vänta. Att man skulle kunna enas i sitt EU-motstånd är osannolikt, tror han, och även om man skulle det besitter man alltså för få mandat för att göra någon större skillnad mot de starkt EU-positiva liberala partierna.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen Foto: EU/Dati Bendo/CC BY 4.0
”Med tanke på att Europeiska folkpartiets familj har gjort ett bra val ligger von der Leyen bra till för att återta sin roll som ordförande för EU-kommissionen under de kommande fem åren. Med undantag för Macron, som sannolikt kommer att vara upptagen av att landet förbereder sig för att gå till valurnorna igen för att välja en ny nationell församling och regering under de kommande veckorna, kommer de europeiska ledarna att vara angelägna om att agera snabbt och tillsätta EU:s toppositioner – vars innehavare bidrar till att fastställa EU:s politiska agenda och institutionella inriktning – före slutet av juni”.
EU förväntas utvidgas
Matthias Matthijs menar att det i stort är Tyskland och Frankrike som avgör EU:s framtid och agenda och att mycket lite händer i unionen när de två länderna inte är överens. Vidare menar ha att Europa står inför svåra prövningar under de kommande fem åren – bland annat genom att göra Ukraina till EU-medlem och få igenom institutionella reformer.
”Under de senaste åren har EU tillkännagivit planer på att utöka medlemskapet med upp till tio nya medlemsländer, däribland Georgien, Moldavien och Ukraina, reformera sina institutioner för att göra dem lämpade för en större union i en värld full av konkurrens samt utarbeta en ny sjuårsbudget för att förverkliga dessa ambitioner”, skriver han och menar att även om Von der Leyen arbetat för ”att göra EU till en viktig geoekonomisk aktör” så är detta arbete bara ”halvfärdigt”.
Det bedöms som sannolikt att Zelenskyjs Ukraina kommer bli EU-medlemmar. Foto: EU-kommissionen/Dati Bendo
”Jämfört med den senaste stora utvidgningen av EU, 2004, kommer ett utökat EU-medlemskap att få ännu större konsekvenser för hur unionen ska finansieras och styras. Enbart ett inträde av Ukraina skulle göra de flesta, om inte alla, medlemmar till nettobetalare till EU:s budget snarare än nettomottagare. De flesta av EU:s nuvarande kandidatländer är långt ifrån att uppfylla de traditionella ekonomiska och politiska kriterierna för medlemskap – inklusive fungerande institutioner med fri marknad, respekt för rättsstatsprincipen, ett helt oberoende rättsväsende och en omfattande pressfrihet”, noterar han vidare och menar att EU ”kommer behöva utforma en formel som belönar kandidatländerna för goda framsteg och avskräcker dem från att backa”.
Måste få in mer pengar
Vidare anser Matthijs att EU-ledarna måste fundera på hur en sådan utvidgad union ska fungera utan ständiga hot om nationella veton som leder till låsningar i olika frågor och pekar ut Viktor Orbans Ungern som ett färskt exempel.
Han pekar också på att EU-ledarna måste komma på nya ”fantasifulla sätt” att öka sin gemensamma budget så att de kan finansiera sina ambitioner om ett gemensamt EU-försvar, fossilfri energi och förnyad produktivitetstillväxt.
En annan fråga som kommer att få stort fokus under det kommande året är huruvida EU verkligen kan fortsätta att förlita sig på säkerhetsgarantierna från sin amerikanska beskyddare genom NATO.
Mycket kan ändras om Trump blir amerikansk president. Foto: Gage Skidmore/CC BY-SA 2.0
”Oavsett vem som sitter i Vita huset i januari 2025 kommer det säkerligen att bli mer, inte mindre, transatlantisk oenighet om handel, industripolitik och försvar. EU står inför påtryckningar att göra mer på alla fronter. Det skulle ha varit en skrämmande utmaning för EU, även med Frankrike och Tyskland i spetsen. Men när Paris och Berlin nu är inlåsta i stora inrikespolitiska strider kommer det att bli en ännu brantare uppförsbacke”.
