Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Meningarna om den gängkriminelle somaliske rapparen Yasin går isär i den svenska ”kultureliten”. Skattefinansierade P3 har prisat honom som ”årets artist” och nu lyfts han även på fullt allvar fram inom delar den svenska kultureliten som ett uttryck för ”den nya svenska arbetarkulturen”. Vänsterpopulistiska Aftonbladets skribent Åsa Linderborg menar samtidigt att de nya hyllningarna är ”ett hån” mot arbetarklassen.
Linderborg för å sin sida fram att arbetarlitteratur handlar om pliktkänsla och yrkesstolthet medan gangsterrappen i praktiken fokuserar på narkotika, rån och annan grov kriminalitet.
”Att kalla gangsterrap för arbetarlitteratur är ett hån mot alla som går till jobbet eller som kämpar för att få ett. Sjukast av allt, är att de som annars nedvärderar klass, anser att just det här är arbetarlitteratur”, konstaterar Linderborg.
Hon påpekar vidare att Yasin just nu står åtalad för stämpling till människorov och att när han publicerar inlägg på Instagram där han bedyrar sin oskuld så ”fylls kommentarsfälten av kärlek från diverse kulturpersonligheter”.
Linderborg menar att hon egentligen inte har några problem med att Yasin blivit vald till årets artist, även hon personligen tycker att han är ”rätt kass”. Hon riktar huvuddelen av sin kritik mot hyckleri och dubbla måttstockar, bland annat i kontrast till den förmenta indignation samma kulturpersoner som nu hyllar Yasin menat sig ha över att SVT visat en dokumentär som lyfter fram Soran Ismail i positiv dager.
”I stort sett samma skribentkluster som försvarar Yasin, utifrån principen att man ska skilja mellan konst och liv, förbannar SVT för att de visat en dokumentär om Soran Ismail. De säger att Soran inte har ”processat färdigt” vad han gjort sig skyldig till, att det är provocerande att han nu vill ta sig tillbaka som ståuppare. Samma krav på process och insikt slipper Yasin.”, menar hon.
Skillnaderna i publicitet och bemötande menar hon kanske handlar om att det är ”oss som Soran Ismail har legat med och smutsat ner” medan gangsterrappare som Yasin bor i förorterna långt ifrån kulturelitens verklighet.
Vidare skriver Aftonbladet-skribenten att serien Snabba cashs omåttliga popularitet bland kultureliten beror på att det handlar om en form av ”människosafari” – där medelklassen ska fascineras, kittlas av och skratta åt de kriminella och råbarkade invandrarbrottslingarna i serien.
”De låga förväntningarnas rasism kittlar rädslan för de hotfulla horderna. Språkligt innovativa karaktärer får oss att skratta. Vi lägger till uttryck i vårt stelopererade, politiskt korrekta ordförråd, machofraser vi bara vågar yppa mellan skål och vägg”, konstaterar hon.
Hon avslutar med att Snabba cash trots dess popularitet knappast skulle klassas som en arbetarskildring ens av P1 – just eftersom ingen faktiskt arbetar i serien utan istället ägnar sig åt olika former av kriminalitet.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Nära hälften av de vuxna svenskarna har känt oro för ett barns psykiska mående, enligt en undersökning som Verian gjort på uppdrag av Bris. Samtidigt är det många som inte vet hur de ska göra för att barnet ska få hjälp.
En stor del av samtalen från barn som kontaktar Bris handlar om psykisk ohälsa. Under sommaren handlade exempelvis 46 procent av samtalen om detta tema, vilket visar på en stabil trend. Förra året låg andelen samtal om psykisk ohälsa på 44 procent, vilket bekräftar att dessa frågor varit framträdande under flera år.
Undersökningen visar att fem av tio vuxna någon gång känt oro kring ett barns psykiska mående. Av dessa personer som känt oro svarar 64 procent att de vet hur de ska göra för att barnet ska få hjälp. Samtidigt är 22 procent tveksamma och 14 procent svarar att de inte vet.
— Vi vet att många vuxna vill agera, men rädslan för att göra fel kan ibland bli ett hinder. Vi brukar ofta ge rådet att man som vuxen inte behöver vara expert på allt. Det viktigaste är att man fångar upp barnet, säger Sara André i ett pressmeddelande.
Under de senaste åren har psykisk ohälsa ökat bland barn och unga. Bland annat har antalet unga som sökt hjälp för depression och ångest ökat, enligt Socialstyrelsen. Även andelen adhd-diagnoser har ökat markant bland barn, där det exempelvis ökade med 50 procent endast mellan 2019 och 2022.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Efter att civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) konfronterats av högljudda pro-palestinska demonstranter utanför riksdagen har det politiska och massmediala etablissemanget närmast unisont fördömt demonstranterna och utmålat incidenten som ett allvarligt och mycket akut hot mot demokratin.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är förundrad över den enorma uppståndelsen och pekar på att många av de som nu skriker högst själva har drivit på för utomeuropeisk massinvandring till Sverige och ignorerat dess konsekvenser under många års tid.
Åkesson beskriver förvisso demonstranternas agerande som ”hotfullt”, ”ofredande” och ”förföljelse” men riktar samtidigt mycket skarp kritik mot politikers och mediers hyckleri.
”Jag kan inte låta bli att undra hur det plötsligt blev så självklart att stå upp mot dessa hitresta krafter”, skriver SD-ledaren och menar att det ministern fått uppleva under en kort stund är vardag för många svenskar – utan att detta någonsin uppmärksammas någonstans.
”Den här typen av obehagligt, hotfullt och direkt osvenskt dominansbeteende har varit vardag för många, inte minst unga svenskar, i decennier”, argumenterar han.
Men, med det sagt, jag kan inte låta bli att undra hur det plötsligt blev så självklart att stå upp mot dessa hitresta krafter.
Den här typen av obehagligt, hotfullt och direkt osvenskt dominansbeteende har varit vardag för många, inte minst unga svenskar, i decennier.
Åkesson frågar sig vidare på vilket sätt en tioårig flicka på en skolgård skulle vara bättre rustad mot hotfulla trakasserier än en ”fullvuxen karl utanför riksdagen” och frågar sig varför vanliga svenskar utan makt och inflytande på något sätt skulle vara mindre skyddsvärda än en moderat minister.
”Samma människor – samma partier”
SD-ledaren konstaterar att de som idag fördömer de pro-palestinska demonstranternas agerande själva bär ansvaret för hur Sverige ser ut idag, genom den migrationspolitik de själva lobbat för eller drivit igenom.
”Faktum är, som sagt, att detta har varit väldigt många svenskars vardag, under mycket lång tid. Skillnaden är att vi som tidigare sa ifrån fick veta att vi var ”rasister” och en massa andra liknande fula epitet”, skriver han, och fortsätter:
”Själva grundproblemet, att det kommit så många migranter med asocialt, osvenskt och allmänt hotfullt beteende – kort och gott mellanösternbeteende – är skapat av precis samma människor, samma partier, samma medier som för inte så länge sedan gapade sig hesa av upprördhet så fort någon ifrågasatte den rådande massinvandringen och den kravlösa så kallade ’integrationen’”.
Åkesson avslutar med en retorisk fråga till sina politiska motståndare:
”Är det inte lite förmätet att nu sluta upp mot resultatet av sin egen, överlagda och under lång tid konsekventa, politiska och opinionsbildande gärning? Det var ju precis det här ni bad om”, slår han fast.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
När Palestinademonstranter gapade på civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin i Gamla Stan blev det plötsligt en nationell kris. Samma partier som ignorerat det våld och trakasserier som svenska dissidenter utsatts för i decennier skriker nu om "hot mot demokratin" och kräver inskränkningar i demonstrationsrätten.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Det var knappast någon heroisk scen som utspelade sig i Gamla Stan den 8 september. Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin möttes av ett tjugotal högljudda Palestinademonstranter som följde efter honom genom de trånga gränderna. Hans reaktion? Upp med mobiltelefonen, filma, publicera på sociala medier. Resultatet blev en medial storm där politiker och kommentatorer tävlade om att fördöma händelsen i de starkaste ordalag man kan föreställa sig.
Visst var demonstranternas agerande i vanlig ordning provocerande och gränslöst. Att följa efter en person, skrika och försöka hetsa fram reaktioner är knappast sympatiskt, men reaktionerna efteråt väcker fundamentala frågor om proportionalitet, konsekvens och hur snabbt våra ledare är beredda att offra våra friheter för lite ordning och reda.
Det mest slående är dock hur snabbt och enhälligt etablissemanget plötsligt upptäckte att högljudda vänsteraktivister och invandrardemonstranter minsann utgör ett akut samhällshot som måste bekämpas. Politiker från alla läger, ledarsidor och kommentatorer – alla var de rörande överens om att detta var oacceptabelt, farligt och ett tecken på landets och demokratins förfall.
Ikväll deltog jag på en träff med den moderata riksdagsgruppen på riksdagen. När jag klev ut vid Mynttorget och skulle promenera hem såg det ut såhär. En grupp människor med antisocialt dominansbeteende började förfölja mig vilket resulterade i att jag helt enkelt inte kunde ta… pic.twitter.com/NL8NkwpHmI
Men var fanns denna oro när invandringskritiker och nationalister under 2000- och 2010-talen fick sina möten förstörda, hotades eller misshandlades? När meningsmotståndare faktiskt utsattes för verkligt fysiskt våld, inte bara obehagliga tillmälen?
Bohlin själv har suttit i riksdagen sedan 2010. Under denna period har politiskt våld från vänsterextremister och invandrargäng varit ett återkommande problem, men då handlade det förstås inte om ministrar från regeringspartierna som drabbades utan om vanliga svenskar, utan inflytande, makt eller snabbnummer till landets redaktioner.
Politikernas och etablissemangsmediernas reaktioner blev därefter, då de alltid varit mest intresserade av att skydda sig själva, att våldet bemöttes med tystnad, nonchalerades eller relativiserades. Det var ingenting som bedömdes vara värt några särskilda åtgärder eller någon större uppmärksamhet.
Moderaterna – ett hycklande parti
Fredrik Reinfeldt, Bohlins dåvarande partiledare och vår tidigare statsminister, gjorde det till och med tydligt att invandringskritiker som misshandlades eller knivhöggs hade sig själva att skylla.
”Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer”, kommenterade han när han nåtts av rapporter om att en ung Sverigedemokrat utsatts för en knivattack.
Just det fallet visade sig senare vara påhittat, men Moderaternas syn på det våld som drabbade de svenskar som vågade kritisera den förda massinvandringspolitiken blev smärtsamt tydligt – och det var alltså detta parti som Bohlin valde att ställa sig bakom och göra politisk karriär i.
Att Moderaterna under Bohlins tid i riksdagen själva var helt drivande för att öka massinvandringen från Tredje världen till Sverige är förstås en annan pikant detalj. Och det får bedömas som sannolikt att flera av de högljudda Palestinademonstranterna nog aldrig ens hade befunnit sig i Sverige om partiet inte drivit en så destruktiv linje under en så lång tid.
Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson avtäcker en tavla föreställandes den förstnämnde. Foto: Moderaterna
Personskydd eller inte?
En annan besynnerlig aspekt är Bohlins uppenbara avsaknad av säkerhetsskydd. Här har vi Sveriges civilförsvarsminister – den person som påstås vara ytterst ansvarig för landets civila beredskap i en tid av ökade säkerhetshot – som vandrar ensam genom Gamla Stan. Ingen livvakt, ingen säkerhetspersonal, bara ministern och hans mobilkamera.
Antingen innebär detta att hotbilden mot honom bedöms som obefintlig, vilket gör den efterföljande moraliska paniken överdimensionerad. Eller så brister det i säkerhetsarrangemangen kring våra ministrar, vilket i sig är anmärkningsvärt.
Oavsett vilket rimmar det illa med den alarmistiska mediebilden av en minister svävandes i livsfara.
Demonstrationsrättens framtid
Det mest oroande är dock de krav som nu reses i händelsens kölvatten. Politiker från regeringspartierna talar om att begränsa demonstrationsrätten, förbjuda ”aggressiva” demonstrationer och införa hårdare straff för dem som stör makthavare. Några vill till och med förbjuda demonstrationer utanför riksdagen.
Sverige är inte Mellanöstern. Vi måste få stopp på det dominansbeteende som aggressiva palestinaaktivister ägnar sig åt. Folkvalda politiker förväntas stå ut med att förföljas av skränande och filmande demokratisabotörer – vars syften är att hota och skrämma politiker. Vem vill… pic.twitter.com/5IZrgw6Ihx
Detta är förstås en farlig och vansinnig väg. Demonstrationsrätten är inte till för att vara bekväm för makthavarna – tvärtom är dess själva syfte att möjliggöra missnöjesyttringar och protester. Att den ibland tar sig provocerande eller obehagliga uttryck är ett litet pris att betala för detta.
De som applåderar dessa förslag bör tänka efter: Vem avgör vad som är en ”aggressiv” demonstration? Vilka kommer att drabbas härnäst när repressiva lagar väl är på plats? Historien visar att inskränkningar i demonstrationsrätten sällan stannar vid den grupp man initialt hade i åtanke.
Vänsterns förbudsiver har smittat av sig
De verktyg som skapas för att tysta arabiska Palestinademonstranter kommer nästan garanterat att användas mot andra dissidenter och oliktänkande som motsätter sig makthavarnas beslut och agendor. Om retoriken håller i sig får det nog bedömas som ytterst osannolikt om några regimkritiska protester överhuvudtaget kommer att tillåtas om ett decennium eller två.
Det är därför ytterst beklagligt att så många svenskar på sociala medier och forum papegojar makthavarnas krav på att de högljudda aktivisterna ska fängslas eller att demonstrationer av denna typ helt ska förbjudas.
Tidigare var det vänstern som var kända för att kräva censur och förbud av alla politiska åsiktsyttringar man själva ogillade, men denna attityd tycks på senare tid också ha spridit sig till högersidan av det politiska spektrat.
En slags absurd uppfattning om att jobbiga och besvärliga typer inte omfattas av samma grundlagsskyddade rättigheter som övriga, och hellre ska förbjudas än bemötas med argument.
Svaga ledare hotar friheten
Våra högsta ledare måste naturligtvis tåla att stöta på även missnöjda och uppretade politiska motståndare – även när dessa gapar och skriker. Klarar de inte av något så grundläggande är det svårt att se hur de är kapabla att leda landet när det verkligen gäller.
Att första instinkten är att filma, lägga upp på sociala medier och sedan kräva begränsningar av demonstrationsrätten säger dessvärre ganska mycket om tillståndet i svensk politik.
Demonstrationsrätten är inte heller villkorad av att makthavarna tycker om budskapet eller formen och att inskränka den för att ministrar ska slippa obehagliga möten är att undergräva våra grundläggande friheter.
Det tål att upprepas igen: Den makt människor ger staten att tysta andra kommer att användas mot dem själva. Och den dagen kommer de att förstå vad de förlorat – men då är det för sent.
Jan Sundstedt
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Straffbarhetsåldern ska sänkas från 15 till 13 år för särskilt allvarliga brott som mord och grova bombdåd. Det lovar statsminister Ulf Kristersson (M) tillsammans med partiledarna för SD, KD och L.
I en debattartikel i Bonniertidningen Expressen hävdar de att lagändringen ska vara tidsbegränsad till fem år och endast gälla för de allvarligaste brotten.
”I det allvarliga läge vi befinner oss i måste vi prova nya åtgärder. Ett är säkert: Om vi gör som vi alltid har gjort, kommer det gå som det alltid har gått”, skriver partiledarna.
Partiledarna pekar på att antalet brottsmisstankar som gäller barn under 15 år har fördubblats på ett decennium och att de misstänkta i livsfarliga skjutningar har blivit allt yngre.
”Den här utvecklingen måste stoppas”, konstaterar de och menar att den grova brottsligheten kryper längre ned i åldrarna.
Samtidigt lyfter de fram att antalet skjutningar totalt sett har gått ner sedan 2022 och att de hittills i år har mer än halverats jämfört med rekordåret 2022. ”Men vi har fortfarande våldsnivåer som inget anständigt samhälle kan acceptera”, skriver de vidare.
Tre skäl till sänkningen
Regeringen och SD anger tre huvudsakliga skäl för att sänka straffbarhetsåldern. För det första menar de att chansen att ett barn bryter en kriminell livsstil är större ju tidigare rätt åtgärder sätts in.
”Genom att sänka straffbarhetsåldern öppnar vi upp hela polisens och Kriminalvårdens verktygslåda i ett tidigare skede”, heter det.
För det andra handlar det om statens skyldighet att skydda medborgarna från brott. Påföljder som ungdomstjänst, ungdomsvård, ungdomsövervakning eller fängelse möjliggör mer kontroll och återfallsförebyggande insatser, argumenterar partiledarna.
För det tredje är påföljden viktig för brottsoffrets upprättelse och lagstiftningens legitimitet, särskilt för unga brottsoffer som drabbas hårdast av unga brottslingar.
”Dagens system räcker inte”
”Det är uppenbart att dagens system för unga brottslingar inte räcker”, skriver partiledarna och riktar kritik mot tidigare politik. De menar att förebyggande insatser borde ha gjorts för tio år sedan när dagens unga brottslingar var små barn.
Partiledarna pekar på att flera andra länder har lägre straffbarhetsålder. I Irland är den 12 år, och 10 år för viss allvarlig brottslighet. I Nederländerna är straffbarhetsåldern 12 år och i England 10 år.
Utöver sänkningen av straffbarhetsåldern lyfter regeringen och SD fram flera andra åtgärder som genomförts eller planeras, bland annat inrättandet av ungdomsfängelser och avskaffandet av den så kallade ungdomsrabatten för myndiga ungdomar.
Polisen får också möjlighet att använda hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år i syfte att komma åt beställarna och förhindra brott innan de begås. Dessutom har sekretesshinder mellan skola, socialtjänst och polis rivits så att myndigheterna kan samarbeta enklare.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
