De senaste tio åren har allt färre unga synskadade fått hjälp med ledsagning via LSS. Samtidigt tar kommunerna oftare ut avgifter vid ledsagarservice av dem som inte kan få via LSS.
I rapporten från Socialstyrelsen kan man se att antalet personer som är synskadade och fått rätt till ledsagare varierat över tid. Däremot har antalet personer som blivit beviljade stödet minskat stadigt och markant under de senaste tio åren. Framför allt är det unga och unga vuxna som är blinda eller har grav synnedsättning som inte längre får stödet.
Att få ledsagarservice enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) från kommunen innebär att man får hjälp i vardagen på olika sätt. De som beviljas ledsagarstöd har dock fått det i olika omfattning och rapporten visar att kommuner satt upp egna riktlinjer och begränsningar för vilken typ av aktiviteter som ska ingå i den insats som beviljas.
– Att få mat hemlevererad eller att någon kan följa med till frisören eller på läkarbesök är oftast inte det som en ung person i första hand behöver för att kunna leva som andra. De behöver ju kunna hänga med kompisar och göra saker som andra ungdomar gör, säger Ylva Branting, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
I rapporten framgår däremot att man sällan får sådana typer av aktiviteter beviljade, utan måste förlita sig på anhöriga för att exempelvis kunna gå ut och vara aktiv i sociala sammanhang.
De som inte bedöms omfattas av LSS, men ändå är i behov av ledsagning, kan få stöd via socialtjänstlagen, vilket dock kan innebära en kostnad. Enligt Socialstyrelsens rapport kan man se att kommunerna under de senaste tjugo åren allt oftare tagit ut avgifter för ledsagning. I närmare 70 procent av kommunerna är ledsagarservicen avgiftsbelagd, en ökning med uppemot 30 procent jämfört med 2009.
