Akutmottagningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har stor brist på personal och vårdplatser. Det har lett till en abnormt hög arbetsbelastning för vårdpersonalen. För att lösa den akuta situationen ombeds de anställda att arbeta över 12 timmar per dag – utan raster.
Biträdande sjukhusdirektören Karouk Said kommenterar det allvarliga läget.
– Varje medarbetare som slutar på Akademiska sjukhuset av arbetsmiljöskäl är ett misslyckande.
Uppsägningar väntar
Arbetsbelastningen på akutmottagningen har nu resulterat i att flera anställda antingen har, eller planerar att säga upp sig. Personalen vittnar om att de knappt hinner ta rast eller gå på toaletten under en arbetsdag.
Sjuksköterskan Carola Matsson är en av de som nu bestämt sig för att sluta på sjukhuset.
– Jag slutar i oktober. Jag har nått vägs ände. Jag orkar inte ha det så här, säger Carola Matsson.
Annika Hemström, specialistsjuksköterska inom akutsjukvård och styrelseledamot i Vårdförbundet Uppsala, är djupt oroad.
– Det är fruktansvärt långa arbetspass. Man blir väldigt utmattad och sliten av att jobba så långa pass. Vi har en enorm bemanningsbrist och något måste göras nu, säger hon.
Louise Celander Tocklin, undersköterska, håller med.
– De får inte tiden att räcka till för det de ska göra och det är patienterna som blir lidande.
Sjukhusledningen bemöter kritiken
Biträdande sjukhusdirektören Karouk Said meddelar att sjukhusledningen nyligen haft ett möte med Arbetsmiljöverket, där man presenterade en omfattande åtgärdsplan för hur de ska lösa problemen på akutmottagningen.
– Vi arbetar för att förbättra flödet på akutmottagningen. Vi har planer på fler slutenvårdsplatser som kommer att öppnas efter sommaren, säger han till SVT.
Han menar att sjukhusledningen bör bli bättre på att informera de anställda om sina åtgärder, så att personalen känner att ledningen tar problemen på allvar. Men enligt Karouk är problemen inte lätta att lösa.
– Det finns ingen snabb lösning på den här frågan, säger Karouk Said.
Carola Matsson uttrycker det som många i personalen känner.
– Det är som att prata med döva öron.