Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet och krönikör på Bonniertidningen Expressen, är kritisk till att hon i år tilldelats RFSL:s antipris ”Den rosa tisteln”.
Hon menar att den inflytelserika lobbyorganisationen inte klarar av att hantera kritik utan istället väljer att misstänkliggöra kritiker och oliktänkande och stämpla dessa som ”transfober”.
”Förr delade man ut ”homofobpriset”. Men idag prioriterar man transfrågor och delar ut sitt antipris – Den rosa tisteln’ – till personer eller organisationer som de tycker har fel inställning i transfrågor”, noterar hon i en krönika.
Wold pekar på att antipriset tenderar att delas ut till medier och journalister som kritiskt granskat transvården, personer som ifrågasatt huruvida man faktiskt kan födas med ”fel kön” eller feminister som anses motarbeta transrörelsen.
I år var det hon själv som tilldelades tisteln – detta efter att hon ”kritiserat lagförslaget om förenklad procedur för byte av juridiskt kön”. I motiveringen hävdas det att Wold ”negativt påverkat transpersoners rättigheter” och betonas noga att det handlar om ”en redan utsatt grupp”.
”Men transpersoners lagliga rättigheter har ju inte förändrats av mina eller andras skriverier; lagförslaget gick igenom och kommer att träda i kraft 2025. Vad är då problemet? Jag tolkar det som att transpersoners utsatthet gör att de borde slippa kritiska synpunkter och debatt”, skriver hon.
"Stora och välfinansierade"
”Förvisso har transpersoner ofta problem med både den psykiska och kroppsliga hälsan. Men man blir inte starkare av att skyddas från andras åsikter och bara prata med folk som håller med, tvärtom. Genom att lära sig att skilja på sak och person och utsättas för olika åsikter vänjer man sig vid att hantera meningsskiljaktigheter och bygger upp självkänsla som gör att man klarar livet utanför den lilla gruppen”, resonerar hon vidare.
Wold menar att ”de vuxna i RFSL” måste förstå att de är förebilder och lära sig hantera kritik utan att stämpla oliktänkande som ”transfober”, och pekar på att det inte handlat om någon svag eller utsatt grupp – utan en mycket rik och inflytelserik sådan.
”RFSL är stora och välfinansierade – mer än 60 miljoner i bidrag och fler än 40 anställda. Man har makt och pengar, men använder gärna svaghetskortet så fort någon säger emot”.
Vidare tycker hon att det är intressant att RFSL anser sig vara kompetenta nog att bedöma inte bara vad könsdysfori beror på – utan även hur detta ska behandlas. Hon noterar att organisationen ser sig lämpade att ”bedöma komplicerad medicinsk forskning, litteraturöversikter och enskilda forskares kompetens” och gärna fördömer och smutskastar den medicinska expertis som går emot deras narrativ och exempelvis inte vill skriva ut hormonstörande preparat till barn lika frikostigt som RFSL önskar.
Farliga teorier
Enligt Agnes Wold betraktar RFSL ”könsidentiteten som reell, stabil och närmast medfödd” och om ”denna inte stämmer med det biologiska könet är det kroppen som ska åtgärdas, medan könsidentiteten inte får ifrågasättas”.
Forskare och läkare betraktar istället ofta könsidentiteten som ”mer flykting och påverkbar av sociala faktorer, särskilt i tonåren” – och någonting som oftast växer bort av sig självt, varför ”kroppsliga ingrepp som kan orsaka sterilitet och irreversibla skador bör minimeras”.
”En del tonåringar med olust inför sitt kön visar sig inte vara transsexuella utan homosexuella och deras kroppar ska förstås få vara i fred. Om den unga med könsdysfori har andra psykiska problem ska de behandlas först och tonåringen bör stödjas i att acceptera sin kropp och sitt kön”, anser hon.
Hon menar att många av RFSL:s teorier kan vara direkt ”farliga för ungdomars hälsa” och betonar att ”dessa idéer och de lagförslag de kommer att ge upphov till bör utsättas för noggrann kritisk granskning”.
”Det kommer RFSL inte att tycka om. Fyll på lagret med tistlar!”, avslutar hon.
