Ny jättestudie: Mobilstrålning orsakar DNA-skador och tumörer

En bänk vid ån, en runda längs stranden eller några minuter med utsikt över sjön på väg hem. Korta pauser vid vattnet kan ge välbefinnandet ett lyft, och ingen behöver prestera något för att prova.

Blå miljöer kallas de platser där vattnet tar stor plats: hav, sjöar, åar och floder. Intresset för dem som en plats för återhämtning har vuxit, både i forskningen och bland organisationer som använder vattnet i sin verksamhet.

Många söker sig dit när de behöver rensa tankarna. Ytan står sällan helt still, ljudet av vågor eller strömmande vatten fyller ut tystnaden och blicken kan vandra långt utan att fastna på något som kräver svar. Man behöver inte gå fort eller långt, och det går lika bra att bara sitta en stund.

Strandrundan slog stadsrundan

Frågan är om det är vattnet som gör skillnad, eller om vilken promenad som helst hade gett samma lyft. Spanska forskare prövade just det när de lät 59 friska kontorsanställda gå 20 minuter längs stranden, 20 minuter bland gatorna intill eller vila lika länge i ett rum.

Direkt efter strandpromenaderna rapporterade deltagarna bättre välbefinnande och humör än efter både stadsrundan och vilan. Blodtryck och hjärtrytm visade däremot ingen fördel för havet, och studien säger inget om någon behandlingsdos eller effekt på lång sikt.

Segling och surfing som komplement

Vattnet används också i mer organiserad form, där segling och surfing blir en del av ett återhämtningsprogram. Ett exempel är Waves of Recovery, som grundades 2022 och verkar i Kalifornien i samarbete med behandlingsverksamheter.

Organisationen beskriver program som kombinerar surfing med professionellt samtalsstöd och kamratstöd för människor som återhämtar sig från beroende eller psykisk ohälsa.

Hur mycket vattnet i sig betyder är svårare att säga. I en randomiserad amerikansk studie fick 96 aktiva militärer med diagnostiserad depression gå antingen ett sex veckor långt surfprogram eller ett lika långt vandringsprogram. Symptomen minskade i båda grupperna, och de flesta gick samtidigt i vanlig behandling.

Studien jämförde alltså två aktivitetsprogram, inte surfing mot ingen insats alls. Varje program rymde dessutom mycket mer än själva miljön, och studien var inte upplagd för att visa hur stor del av förbättringen som berodde på just vattnet.

Forskningen om vattenbaserade insatser är fortfarande begränsad, och det behövs bättre studier för att skilja miljön från aktiviteten och stödet runt omkring.

Varför vattnet har hamnat efter har geografen Catherine Kelly en förklaring till. Hon ger råd kring statliga initiativ om blå miljöer i Storbritannien och tar social förskrivning som exempel, alltså när människor får aktiviteter som naturvistelser på ordination i stället för, eller vid sidan av, mer traditionell behandling.

— Forskningen börjar först nu få finansiering, eftersom alla var fokuserade på grönområden i åratal. Om du är beslutsfattare och försöker finansiera social förskrivning, till exempel, är det mycket säkrare att skicka människor till en terapeutisk insats i en skog, en trädgård, en park eller en nationalpark än att skicka ut dem i vattnet, säger Catherine Kelly till The Guardian.

Du behöver inte bada

Den som vill prova behöver alltså varken våtdräkt eller doppa en tå. Anna María Pálsdóttir, universitetslektor vid SLU som forskar om hälsofrämjande utomhusmiljöer, har ett enkelt råd.

— Hitta en plats där du kan titta ut över vattnet, oavsett om det är en sjö eller strand. Där du känner dig trygg, där du kan slappna av och sitta bekvämt. Och låt bara tankarna och blicken vandra, säger hon till MåBra.

Det kan vara bryggan i grannskapet, en parkbänk vid ån eller en runda längs stranden. Gå om det känns bra, sitt om det passar bättre. Ta med en termos kaffe eller ingenting alls, och låt det vara okej om tankarna drar iväg till inköpslistan.