Mer än hälften av tyskarna använder homeopatiska läkemedel

Tallbark är rik på polyfenoler, växtämnen med antioxiderande egenskaper. I dag används extraktet som kosttillskott för hjärta, blodkärl och inflammation, och forskningen pekar på små förbättringar av blodtryck, blodsocker och det onda kolesterolet.

Den som hör ordet tall tänker kanske på barr och kåda i den svenska skogen. Tallbarksextrakt görs däremot av barken, inte av barren.

Namnet rymmer extrakt från flera olika tallarter. Det mest kända, Pycnogenol, kommer från fransk strandtall, som växer längs Frankrikes sydvästkust.

I barken finns gott om procyanidiner. De hör till polyfenolerna, en stor familj av naturliga ämnen som växter bildar. Polyfenoler kan fånga upp fria radikaler, reaktiva molekyler som annars kan skada kroppens celler. Det är vad man menar med antioxiderande.

Ämnena finns långt ifrån bara i tallbark. Vi får i oss polyfenoler varje dag genom vanlig mat, till exempel bär, äpplen, te och kakao. Varje växt har sin egen uppsättning, så en kopp te och en näve bär ger inte samma ämnen.

Använd redan i antiken

Tallbark har använts som läkemedel sedan antiken. Användningen nämns redan i samband med den grekiske läkaren Hippokrates, omkring 400 år före Kristus.

Med tiden användes barken från olika tallarter på många håll i världen, framför allt till två saker: att dämpa inflammation och att hjälpa sår att läka.

Vad används tallbarksextrakt till?

I dag ser det annorlunda ut. Barken har blivit ett kosttillskott i form av kapslar, pulver eller tabletter, och extraktet används för hjärtats och blodkärlens hälsa och för att dämpa inflammation.

Hjärtat och blodkärlen är också det som studerats mest. En sammanställning av 27 studier från 2025, där de flesta gällde Pycnogenol, visar att blodtrycket sjönk något hos dem som tog extraktet. Blodsockret och LDL, det så kallade onda kolesterolet, gick också ned lite.

Förändringarna är små, och om extraktet kan skydda mot hjärtinfarkt eller stroke vet man inte.

Extraktet lockar också av mer vardagsnära skäl: tunga ben, torr hud och kvinnors besvär kring mens och klimakteriet. Bland män har det testats vid erektionsproblem, då oftast tillsammans med aminosyran L-arginin.

Ta benen först. Venerna är de blodkärl som för blodet tillbaka upp till hjärtat. Orkar de inte med uppgiften blir blodet kvar längre i benen, som då kan kännas tunga och svullna, särskilt mot kvällen.

Alla svullna ben beror inte på venerna. Vid just den sortens cirkulationsbesvär har extraktet dock testats i små studier, och de som tog det tyckte att benen kändes lättare och svullnade mindre.

Hud och kvinnohälsa

Med åren blir huden torrare och tappar spänst. Det är just där tallbarksextraktet har väckt intresse.

I en mindre undersökning fick kvinnor efter klimakteriet ta Pycnogenol i tolv veckor. Efteråt var deras hud fuktigare och mer elastisk.

Pigmentfläckar och rodnad i huden har också studerats, med vissa lovande resultat. Någon föryngringskur eller något solskydd är extraktet däremot inte.

Även mensvärk och klimakteriebesvär finns med bland användningarna. Kvinnor i klimakteriet har i studier rapporterat färre värmevallningar, bättre sömn och mindre trötthet. Vid mensvärk har de som tog extraktet klarat sig med färre värktabletter.

Också lederna står på listan. Vid artros, ledslitage som ofta drabbar knän och höfter, har några studier rapporterat mindre stelhet och värk. Andra genomgångar har inte kunnat se någon säker smärtlindring.

Hos äldre har extraktet testats för minnet, med tecken på ett något bättre arbetsminne. Det har även föreslagits mot hösnuva. I en studie fick personer med pollenallergi mindre besvär från näsa och ögon när de började ta extraktet några veckor före pollensäsongen. Allergimedicinen ersätter det inte.

Bra att tänka på

Den som tar blodförtunnande läkemedel, eller mediciner som hämmar blodplättarna, bör prata med sin läkare innan användning av tallbarksextrakt. Kombinationen kan nämligen öka risken för blödningar.

Är du allergisk mot tallbark ska du avstå helt.