Ny studie: Kraftigt högre strålning med snabbt wifi på flyg

Radiofrekvent strålning uppmättes till betydligt högre toppnivåer på ett SAS-flygplan med nytt höghastighets-wifi än på ett plan med ett äldre system. Forskarna bakom en ny svensk pilotstudie efterlyser nu större och oberoende undersökningar innan tekniken införs i stor skala.

Studien är gjord av Mona Nilsson vid den fristående Strålskyddsstiftelsen och läkaren och cancerforskaren Lennart Hardell vid Forskningsstiftelsen Miljö och Cancer. Strålskyddsstiftelsen skriver att resultaten kan vara särskilt viktiga för kabinpersonal och personer som flyger ofta.

Mätningarna genomfördes under två fullsatta SAS-flygningar i juni 2026. Det ena flygplanet hade det nya satellitbaserade höghastighetsnät som SAS börjat installera tillsammans med Starlink, medan det andra använde bolagets tidigare wifi-system.

SAS lanserade Starlink-tjänsten i mars och uppgav då att passagerare kan få hastigheter på över 500 megabit per sekund. Utbyggnaden började i bolagets Airbus A320-flotta.

Toppvärdena var mångdubbelt högre

Forskarna placerade samma typ av mätinstrument på liknande platser i kabinen, vid sätena 3E respektive 4D. På flygningen med höghastighets-wifi gjordes sex mätningar och på flygningen med äldre wifi tio. Varje mätning pågick i minst två minuter och instrumentets högsta registrerade toppvärde noterades.

Med det nya systemet låg toppvärdena mellan 299 000 och 651 000 mikrowatt per kvadratmeter. På flygplanet med äldre wifi varierade de mellan 8 310 och 69 100 mikrowatt per kvadratmeter. Strålskyddsstiftelsen sammanfattar skillnaden som att de uppmätta toppnivåerna var omkring 10 till 80 gånger högre med höghastighetssystemet.

I den vetenskapliga artikeln drar Nilsson och Hardell slutsatsen att tekniken kan innebära en risk som behöver undersökas närmare.

”Införandet av höghastighets-wifi ombord på flygplan kan utgöra en hälsorisk för både passagerare och personal. En riskbedömning bör göras av forskare utan intressekonflikter innan tekniken införs i större omfattning”, skriver de.

En liten pilotstudie

Undersökningen är samtidigt begränsad. Den omfattar bara två flygningar och jämför sex korta mätningar på det ena planet med tio på det andra. Studien redovisar maximala toppvärden, inte genomsnittlig exponering under hela resan, och har inte undersökt några hälsoeffekter hos passagerare eller personal.

Det går därför inte att utifrån studien avgöra hur representativa nivåerna är för andra flygplan, rutter eller belastningar. Mätningarna gjordes dessutom i kabiner där många passagerare använde trådlösa enheter, vilket innebär att instrumentet registrerade den samlade radiofrekventa miljön och inte enbart signalen från flygplanets router.

Olika syn på försiktighetsnivåerna

Författarna konstaterar att samtliga mätvärden låg under de referensnivåer som rekommenderas av Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning, ICNIRP. För aktuella wifi-frekvenser anges 10 watt per kvadratmeter, beräknat som ett genomsnitt över sex eller 30 minuter.

Nilsson och Hardell invänder att dessa nivåer främst är utformade för att skydda mot etablerade uppvärmningseffekter. De jämför i stället med den betydligt lägre försiktighetsnivå på 10 mikrowatt per kvadratmeter dagtid som rekommenderades 2016 av läkarorganisationen EUROPAEM:s arbetsgrupp för elektromagnetiska fält.

ICNIRP gör en annan samlad bedömning. Organisationen uppger att uppvärmning är den enda säkerställda hälsoeffekten av radiofrekventa fält och att forskning inte har visat negativa hälsoeffekter under de termiska trösklarna. Strålsäkerhetsmyndigheten skriver på motsvarande sätt att det inte finns vetenskapligt säkerställda hälsorisker från wifi om gällande referensvärden respekteras.

Andra flygmätningar gav lägre genomsnitt

En separat studie från 2025 följde exponeringen kontinuerligt under fyra internationella flygningar med bandselektiva mätare. Där låg den genomsnittliga exponeringen i wifi-banden mellan 1,23 och 93,9 mikrowatt per kvadratmeter, och forskarna beskrev nivåerna som mycket låga i förhållande till ICNIRP:s referensvärden.

Den studien är inte direkt jämförbar med den svenska pilotundersökningen: den mätte genomsnitt över längre tid och skilde mellan olika frekvensband, medan Nilsson och Hardell registrerade korta maximala toppvärden i den samlade radiofrekventa miljön. Skillnaden understryker samtidigt behovet av standardiserade mätningar på fler flygplan med den nya tekniken.

Författarna vill särskilt att arbetsmiljön för kabinpersonal och piloter undersöks. Några mätningar kunde inte göras i cockpit. I Sverige ansvarar Arbetsmiljöverket för elektromagnetiska fält på arbetsplatser, medan Strålsäkerhetsmyndigheten följer allmänhetens exponering och det vetenskapliga kunskapsläget.

Nya Dagbladet har tidigare rapporterat om Strålskyddsstiftelsens arbete kring möjliga hälsoeffekter av trådlös teknik. Den nya pilotstudien visar en tydlig skillnad mellan de två undersökta flygningarna, men större studier krävs för att avgöra hur vanligt fenomenet är och vilken betydelse det kan ha för hälsan.