Allt fler medborgare i Spanien tvingas ta hjälp av organisationer för att få mat på bordet. Det blir också allt vanligare att de som har lön varje månad tvingas ta hjälp då pengarna inte räcker till både räkningar och mat.
I Spanien har det blivit vanligt med vad man kallar ”hungerköer” som en följd av coronakrisen och nu de snabba prisökningarna efter embargot mot Ryssland. Medborgare tar hjälp av diverse volontärorganisationer och köar för att få lite mat då åtskilliga familjer inte längre har råd att försörja sig.
I arbetarklassområdet Aluche i Madrid ringlar köerna långa och hjälporganisationen Mutual Aid Network distribuerar omkring sju ton mat till invånarna varje vecka. Enbart i Aluche hjälper man omkring 350 hushåll varje vecka, men man spår att antalet kommer att ligga på kring 400 i slutet av året.
– En del av mottagarna har ingen inkomst. Men vi har också fler och fler pensionärer med låga pensioner eller personer som arbetar men vars lön inte räcker till, säger organisationens vice ordförande Elena Bermejo enligt Euronews.
Annons:
44-årige Hugo Ramirez är en av mottagarna som står i kö varje vecka. Både han och hans fru har arbete, men på grund av prisökningarna räcker lönen inte längre till att också försörja deras tre barn.
– Min fru arbetar deltid med äldre. Jag arbetar som byggarbetare och tjänar 1 200 euro i månaden,berättar han för AFP. Hyran ligger på omkring 800 euro plus övriga kostnader på 300 euro. Sedan tillkommer även matkostnader. Det är inte tillräckligt när man når slutet av månaden.
– Vi ser priserna gå upp varje vecka, även på basvaror. Vi klarar inte av det längre, fortsätter han.
I Spanien har matpriserna enligt officiell statistik generellt ökat med 15,4 procent i oktober jämfört med året innan, vilket är den största höjningen på 30 år. Enligt en studie vid universitetet i Barcelona som publicerades under 2022 står ett av sju hushåll i Spanien inför ”matosäkerhet” på grund av brist på hälsosamma och näringsrika produkter.
Ramirez jämför med situationen i sitt hemland Venezuela, som drabbats av extrem inflation de senaste åren. Han hoppas det ska bli bättre i Spanien, men tror inte det.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Den krisande tyska biltillverkaren Mercedes-Benz stoppar alla ytterligare investeringar i Tyskland. Ledningen undersöker nu vilka fabriker som kan behöva stängas.
Beskedet kommer i en intervju på bolagets intranät och i ett internt meddelande som Reuters tagit del av på torsdagen. Ledningen kan inte enas med fack och personalrepresentanter om lägre arbetskostnader.
Mercedes har i månader pressat de anställda att hitta besparingar. I september varnade produktionschefen Michael Schiebe för att två tyska fabriker kan stängas om inget förändras. Förra månaden blev bolaget den tredje stora tyska biltillverkaren, efter Volkswagen och BMW, att sänka årsprognosen, med hård konkurrens från Kina och höga kostnader som bakgrund.
— Ledningen har gemensamt beslutat att stoppa alla ytterligare investeringar i de tyska anläggningarna, säger styrelseledamoten Michael Schiebe.
Annons:
Trots många intensiva samtal ser ledningen ingen väg framåt med facken.
— Vi tvingas nu noggrant undersöka vilka tyska anläggningar som kan behöva stängas om vi inte lyckas åstadkomma en förändring av kostnadsstrukturen, säger Schiebe.
Styrelseledamoten Britta Seeger skriver i meddelandet att alla vill undvika stängningar till varje pris, men att ledningen nu måste undersöka stängningsalternativet närmare.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Europas energikrävande industrier pressas av höga priser, utsläppskostnader och växande rapporteringskrav. Följden blir avindustrialisering, varnar Dan Ahlmark.
Uppdaterad 15 oktober 2026,
Publicerad 14 oktober 2026 – avDan Ahlmark
Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Tyskland. Foto: Carsten Steger/CC BY-SA 4.0
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
EU:s energipolitik påverkar industrin på olika sätt. Förutom att dess energikostnader ökat starkt, har ett byråkratiskt och omfattande regelverk sänkts över industrin, som i sig medför nämnvärda kostnader och påverkar takten i genomförandet av företagens verksamhet. Ökningen av energikostnaderna, även om Ukrainakriget och bortfallet av rysk gas inte inträffat, medförde helt nya villkor för delar av främst den tunga och energikrävande delen av industrin. Vi talar här om gruv-, järn- och stålindustri, aluminium, tung verkstadsindustri, cement-, delar av skogs- och kemiindustri mm. Vissa delar som cementindustri är beroende av korta transporter och flyttar inte. Under en längre period kommer dock energikostnaderna och vissa andra kostnader i Europa att medföra en avindustrialisering av vår region av Asien. Den har redan pågått sedan några år.
Detta är del 6 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.
Man kan jämföra acceptansen av detta med den ekonomiska tanken, att utvecklade nationer står för utveckling och tjänster, medan varuproduktion sker i fattigare nationer med låga kostnader. Men detta fungerar inte längre bland annat beroende på starka, auktoritära eller totalitära motståndare som Kina, vilka avsiktligt övertar viktiga produktområden för att avväpna Väst och bygger upp en egen tung industri utan motstycke i världen, och vilken har klara militära konsekvenser. Utan egna resurser och egen varuproduktion, som tillåter ett land att genomlida ett långt krig, är varje stormakt ett svagt land, som bara väntar på både det militära och politiska nederlaget, som helt ändrar dess status. President Trump har förstått detta och säger i USA:s nya National Security Strategy under rubriken Reindustrialization: ”The future belongs to makers” (1). Av det skälet har USA stoppat sin avindustrialisering och påbörjat en reindustrialisering. Europa har fortfarande inte förstått detta utan driver en process, som naturligen leder till att utan stora subventioner den tunga industrin försvinner.
Medan USA är tillräckligt stort som enskilt land för att dess egen industri på de flesta enskilda produktområden ska kunna nå tillräcklig skalekonomi det vill säga nå tillräcklig volym för att nå lägsta kostnader. Det gäller i alla fall generellt inom konsumentsektorn, vilket medför, att USA kan genomföra en tullpolitik utan större hänsyn till omvärlden. Enskilda länder i Europa är dock vanligen små och har inte sådan fördelar. Även med hänsyn till den interna marknaden i Europa är man i underläge gällande potentiella skalekonomier. Dessutom har europeerna blivit relativt sett fattigare (se nedan).
Annons:
Regeringarna i Europa har börjat någon reträtt från sina extrema politik men utan att erkänna dess misslyckande. Slutet för produktion av förbränningsmotorn förskjuts framåt, subventioner av industrier av strategiskt värde sker redan och så vidare. Men de nödvändiga ändringarna för att hindra utflyttning till utlandet, när en sådan väl blivit ett klart alternativ för företag, kräver ofta klarare och mera definitiva tecken, innan styrelser och företagsledningar påverkas.
Förutsättningarna för utflyttning av europeiska industrier
Flyttning är ibland inte märkbar för allmänheten. Det kan i vissa fall vara, att nyinvesteringarna sker i utlandet till exempel i formen att något försäljningsbolag i USA, Kina eller Indien där kombineras med uppbyggnad av en eller flera produktionsenheter. Att betydande delar av ett företag som när BASF, ett ledande europeiskt kemiföretag, öppet flyttar elva dotterföretags produktion till Kina (en investering på 10 miljarder Euro), är hittills ovanligt. Men det kommer inte att förbli det, om EU och länders politiska etablissemang inte ordentligt ändrar sin destruktiva energipolitik.
Förflyttning av produktion innebär, att viktig teknisk serviceverksamhet också flyttar från landet liksom inköp. Och om ett företag dessutom flyttar sitt huvudkontor till ett annat land, försvinner flera arbetstillfällen än man tror. Informationssystem, marknadsföring, forskning och utveckling etc kan – i alla fall på sikt – komma att påverkas. En rad karriärmöjligheter för specialister försvinner. Och oavsett om det gäller flytt utomlands eller beslutet att stanna kvar i hemlandet: att veta vilka reglerna blir är ytterst viktiga för alla beslut, som ännu inte är fattade. Vilka typer av produktion av energi kommer att stödjas, och vilkas subsidier kommer att minska? Vad betyder det för företagets energikostnader? Fördröjningar av investeringar, osäkerhet om arbetsvillkoren och kommande utgifter bär alla en kostnad för företag. Säkerhet i förutsättningarna värdesätts av alla. När dessutom regler, som verkat fasta och säkra, på grund av händelser i omvärlden övergår till att verka osäkra, kan kommersiell verksamhet paralyseras. Förekomsten nu av sådana förutsättningar i Europa medför inte, att produktion här favoriseras.
Kriget i Ukraina och stoppad import av gas och olja från Ryssland bara påskyndade och visade klart felen i Europas energipolitik. Grundproblemet var – som anfördes ovan – att man genomförde en omvälvande förändring av energisystemet och stängde av viktiga delar av det tidigare utan att ha ett pålitligt nytt alternativ igång. Företagens internationella konkurrenssituation är nu ofta hårdare än tidigare, och stora resurser behövs för investeringar i produkters teknologiska och prismässiga utveckling och för att vidmakthålla eller skapa tillräcklig kostnadspress gällande produktionen. Att dessutom klara allt högre krav på minskade CO2 utsläpp eller betala för sådana blir betungande.
Det offentliga kräver samtidigt en fortgående rapportering från företagen om hur de når utsläppsmål, och hur de uppfyller andra krav såsom rapportering utifrån ESG-standards mm. De senare prioriterar miljöfrågor, sociala frågor och bolagsstyrning. Detta ställer ytterligare krav på resurser och medför kostnader och belastningar. De internationella konkurrenterna utanför Europa har inte alls samma krav på sig gällande CO2 utsläpp eller andra miljöaspekter mm, och har dessutom kanske en mera förmånlig situation gällande flera andra viktiga arbetsförutsättningar. Många företag i Europa pressas därför allt hårdare mot en gräns, där produktion i utlandet inte längre är en fiktion.
Vad framtiden visar för många av dessa är ju allt större – och troligen allt svårare att motverka eller kompensera – kostnader för utsläpp av CO2 genom EU:s system. Detta tar inte hänsyn till individuella industriers svårigheter eller kostnader att sänka utsläpp, och standarden i sig själv har ingen bas annat än ett politiskt mål i grunden satt av personer utan kunskap om de sakliga, materiella förutsättningarna för länder och industrier att nå målet.
Och avsikten är ju att undvika effekter baserade på en obevisad hypotes om CO2s inverkan på global uppvärmning. Huruvida detta mål sopar bort ett antal för Europa viktiga industrier är inget man vet med säkerhet. Politiker, av vilka många är ekonomiska amatörer, leker med länders industrier och sätter mål för dem utan att känna till dessas konsekvenser. I en annan artikel (DEL 6) i serien (2) granskas sambandet klimatpolitik och avindustrialisering mera detaljerat.
EU mot USA
Huvudskälet för de flesta befolkningar att rösta för inträde till den gemensamma europiska marknaden var säkerligen främst ekonomiska. Man trodde på argumenten, att borttagandet av tullar och allehanda handelshinder mellan de europeiska länderna skulle medföra snabbare tillväxt och högre välstånd. I ett land som Sverige tillkom för den del av befolkningen, som sedan andra världskriget lidit under socialdemokratisk politik, förhoppningen att EU-regler skulle hjälpa till att snabbare lossa på den tvångströja av regleringar och regler, som socialdemokratin vävt in Sverige i. En del av dessa förhoppningar realiserades, men så småningom inledde EU kommissionen själv en detaljerad reglering av Europas ekonomiska och övriga liv. Ibland kunde orsaken vara följder av den syn på klimatet, som aktualiserades under 1990-talet, och annars var det enbart tillväxten i en organisation, som inte ville se några hinder för utökningen av dess makt över medlemsstaterna. Ländernas etablissemang och ledande politiker ville inte ingripa i den utvecklingen. Det medförde en turboartad ökning av regler och förordningar, som få väljare förväntat sig eller avsett.
På cirka 15 år har EU samtidigt gått från ekonomisk likställdhet till att dess BNP blivit en tredjedel mindre än USA:s (och dessutom med en större befolkning) (3). Det är en märklig utveckling för en handelsunion, som avsågs leda till snabbare ekonomisk tillväxt för sina medlemsstater. Det finns inga utredningar om, vilken betydelse klimatpolitikens alltmer hämmande regler gällande utnyttjande av olika typer av energi haft på utvecklingen jämfört med den tunga bördan av allmänt ökad reglering i unionens medlemsstater orsakad just av EU.
Den växande byråkratin tas dock ofta upp som ett av huvudskälen till Europas anemiska tillväxt. För en politisk union, där ledningen begär att få ta över alltmer av medlemmarnas suveränitet, måste detta dock vara en chockartad utveckling. Det är tydligt att unionen misslyckats beträffande den ledande bedömningsgrunden för organisatorisk framgång. Ursprungligen en union orsakad främst av frihandeln mellan sina medlemmar, som önskar snabbare ekonomisk utveckling, har den tydligen blivit ett hinder även för ekonomisk utveckling. Med tanke på EU:s övriga inverkan på medlemsstaterna, blir frågan varför den transnationella organisationen överhuvudtaget existerar i sin nuvarande form.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
EU:s gemensamma skulder har tredubblats på några år och kan passera tusen miljarder euro redan nästa år. Unionens egna revisorer varnar för att notan kan hamna hos medlemsländernas skattebetalare.
Varningen finns i Europeiska revisionsrättens färska årsrapport, rapporterar Svenska Yle. Revisionsrätten är EU:s organ för granskning av unionens ekonomi.
I början av förra decenniet låg EU:s skuld år efter år kring 50 miljarder euro. Sedan coronakrisen har kurvan pekat brant uppåt.
— Vi ser en mycket allvarlig utveckling, eftersom vi inte vet vad som kommer att hända med räntorna och det är en stor risk. De årliga kostnaderna för unionen, för oss skattebetalare, kan öka mycket snabbt, säger Petri Sarvamaa, ledamot i revisionsrätten.
Annons:
Medlemsavgifterna kan höjas
Enligt rapporten kan den växande skuldbördan belasta kommande EU-budgetar hårt. Hittar unionen inga nya egna inkomstkällor hotar ett stort finansieringsgap.
Då återstår två vägar: högre medlemsavgifter från länderna eller lägre ambitioner i budgeten.
En stor del av skulden hänger samman med återhämtningsfonden. Efter pandemin fattade EU det historiska beslutet att låna upp 800 miljarder euro till krisdrabbade länder.
Sarvamaa anser att det fanns tungt vägande skäl att stimulera ekonomierna under pandemin. Nu måste lånen enligt honom också betalas tillbaka, så att skulden inte skjuts på framtiden.
Ingen har full koll på pengarna
Problemet är att ingen på ett heltäckande sätt kan följa vart pengarna tar vägen, säger Sarvamaa.
— När det gäller återhämtningsfonden har vi framför allt sett brister i hur medlemsländerna övervakat användningen av pengarna. Det leder i praktiken också till att det är mycket svårt eller omöjligt för oss att veta vad pengarna till slut åstadkommer och vilka de slutliga mottagarna är, säger han.
Som exempel nämner han ett fall som uppmärksammades i somras, där det antyddes att Spanien använt pengar ur fonden för att stödja sitt pensionssystem. Pengarna var inte avsedda för det ändamålet.
Samtidigt håller Sarvamaa isär syftet och utförandet.
— Har fonden hjälpt Europas ekonomi att återhämta sig? Där är svaret faktiskt ja. Men det betyder inte att den har fungerat bra, säger han.
Underkänd sjunde året i rad
Även den ordinarie EU-budgeten får kritik. Revisionsrätten lämnade ett negativt utlåtande för sjunde året i rad, med en felnivå på 3,8 procent mot 3,6 procent året innan.
Enligt Sarvamaa betyder felnivån inte att pengarna har försvunnit eller använts fel, utan att det finns problem med systemet.
Trots kritiken bygger EU-kommissionens förslag till ny långtidsbudget i stor utsträckning på samma modell som återhämtningsfonden. Sarvamaa vill att revisorernas anmärkningar beaktas, och han ifrågasätter hur budgeten debatteras i hemlandet Finland.
— Diskussionen om långtidsbudgeten har nästan enbart handlat om hur stor budgeten ska vara och hur mycket pengar vi får, men vi borde tala mycket mer om hur pengarna används, säger Petri Sarvamaa.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Finansministeriets tjänstemän presenterade sina förslag den 7 oktober 2026. En höjning av den lägsta pensionsåldern till 70 år kräver politiska beslut.
Finländarna kan få jobba till 70 och småbarnsfamiljer förlora hemvårdsstödet, om politikerna följer Finansministeriets tjänstemän. Inget är beslutat än – förslagen är tjänstemännens inspel inför nästa regerings sparjakt.
Finansministeriet publicerade den 7 oktober sitt tjänsteinlägg "Lita på framtiden". Ministeriets tjänstemän har lämnat sådana inlägg inför regeringsförhandlingarna sedan valet 1991. Besluten fattas av de folkvalda.
Bakgrunden är ett mål som en parlamentarisk arbetsgrupp satte upp i februari: de offentliga finanserna ska stärkas med 8–11 miljarder euro fram till 2031. Enligt ministeriet får inga utgifter eller skatter lämnas utanför granskningen, och besluten bör komma redan i början av nästa valperiod.
Den finanspolitiska samordnaren Lauri Kajanoja skriver att anpassningen är "tyvärr så omfattande att det nödvändigtvis kommer att påverka många finländares vardag".
Annons:
Pension vid 70 och slopat hemvårdsstöd
Tjänstemännen vill att den lägsta åldersgränsen för ålderspension gradvis höjs till 70 år, med sex månader per årskull. Därefter ska pensionsåldern knytas till den förväntade livslängden. Enligt Svenska Yle beräknas förändringen på sikt ge 50 000–120 000 fler sysselsatta.
Hemvårdsstödet, som betalas till familjer som tar hand om sina småbarn hemma i stället för att använda dagvård, föreslås slopas eller kortas väsentligt. Ministeriet vill på så vis höja "deltagningsgraden för föräldrar till små barn" i arbetslivet. Åtgärden kan ge 10 000 nya jobb.
Även studenter berörs. Finländare som läser en andra examen på samma nivå föreslås betala läsårsavgifter.
AI, färre kommuner och skatt på ved
Antalet kommuner och välfärdsområden ska minskas kraftigt. Går kommunstrukturen inte att förändra kan välfärdsområdena eller staten ta över uppgifter. Sammanslagna ämbetsverk väntas ge cirka 100 miljoner euro i permanenta besparingar i slutet av valperioden 2031–2035.
Den offentliga sektorn ska också ta i bruk artificiell intelligens i stor skala, särskilt i beskattning och handläggning. Lagstiftningen ska ändras för att möjliggöra det.
Ineffektiva företagsstöd ska skäras ned och staten föreslås sälja börsaktier för 2–3 miljarder euro, pengar som i stället ska gå till onoterade tillväxtbolag. Samtidigt vill tjänstemännen höja skatten på fossila bränslen, slopa energiskattestödet för torv och införa skatt på trä och ved för värmeproduktion.
Den 26 oktober publicerar ministeriet mer detaljerade kartläggningar av utgifter, strukturer och skatter.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
