Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Bland unga finländare som genomgick feminiserande könsbytesbehandling mer än sexdubblades andelen som därefter behövde specialistpsykiatrisk vård. Forskarna bakom den nationella registerstudien kunde inte se någon av de psykiska förbättringar som behandlingarna utlovats ge.
Studien publicerades i tidskriften Acta Paediatrica den 4 april 2026 och bygger på finska hälsoregister. Den omfattar samtliga personer under 23 år som mellan 1996 och 2019 sökte sig till Finlands två centraliserade könsidentitetskliniker, vid universitetssjukhusen i Helsingfors och Tammerfors: 2 083 personer, jämförda med 16 643 matchade kontroller ur befolkningen. Uppföljningen löpte från första besöket fram till juni 2022, i genomsnitt 5,49 år och som längst 25 år.
Redan före utredningen hade 45,7 procent av dem som remitterats fått specialistpsykiatrisk vård, mot 15,0 procent av kontrollerna. Minst två år efter det första besöket vid könsidentitetskliniken hade andelen stigit till 61,7 procent, medan kontrollgruppen låg kvar på 14,6 procent. Av de remitterade genomgick 38,2 procent, 796 personer, medicinsk könskorrigering med hormoner och/eller kirurgi.
Det är i just den gruppen ökningen är dramatisk. Bland dem som sökte förändring mot kvinna och fick feminiserande behandling steg andelen med specialistpsykiatrisk vård från 9,8 procent före utredningen till 60,7 procent efteråt. Vid maskuliniserande behandling gick andelen från 21,6 till 54,5 procent. De som utreddes men inte fick medicinsk behandling låg redan högt från början och förändrades marginellt: 53,1 till 59,7 procent bland dem som sökte förändring mot kvinna, och 65,0 till 67,2 procent bland dem som sökte förändring mot man. Forskarna påpekar själva att svår psykiatrisk sjuklighet kan utgöra ett hinder för medicinsk behandling, vilket sannolikt förklarar det lägre utgångsläget i behandlingsgruppen.
Tyngre sjuklighet i de senare årskullarna
Studien delar också upp materialet i tid. Bland dem som remitterades 2011–2019, efter att antalet remisser sköt i höjden i västvärlden, hade 47,9 procent redan fått specialistpsykiatrisk vård innan de kom till könsidentitetskliniken, mot 15,3 procent i kontrollgruppen. Det är ungefär en fördubbling jämfört med kohorten 1996–2010. Någon motsvarande ökning syns inte bland kontrollerna.
När forskarna justerade för födelseår, indexår och tidigare psykiatrisk behandling jämnades skillnaderna ut mellan dem som fått och inte fått medicinsk behandling: risken för svår psykiatrisk sjuklighet var ungefär tre gånger högre än bland kvinnliga kontroller och fem gånger högre än bland manliga. En registerstudie kan inte på experimentell väg avgöra vad ingreppen i sig orsakar. Men materialet visar att vårdbehoven inte avtar efter behandlingen — och att de ökade kraftigt i behandlingsgruppen.
Forskarna: inga påvisade fördelar
I Tammerfors universitets pressmeddelande den 14 april 2026 kommenterar huvudförfattaren Sami-Matti Ruuska resultaten.
— Stora förväntningar har ställts på medicinska könsbytesingrepp som inleds under ungdomsåren, eftersom de antas ha en positiv effekt på den psykiska hälsan och funktionsförmågan i stort. Denna exceptionellt omfattande och nationellt representativa registerbaserade uppföljningsstudie kunde dock inte påvisa dessa fördelar. Tvärtom tyder resultaten på en försämring av den psykiska hälsan bland dem som genomgår medicinska könsbytesingrepp, säger han.
I studiens slutsats konstaterar forskarna kort att "psykiatriska behov avtar inte efter medicinsk könskorrigering". De skriver vidare att den omfattande psykiatriska sjukligheten redan före kontakten med kliniken, och dess ökning över tid, tyder på att könsdysforin hos en del av dessa ungdomar kan vara sekundär till andra psykiska problem.
Slutsatsen forskarna själva drar är att psykiska sjukdomar hos unga som söker könskorrigering måste utredas noggrant och behandlas på rätt sätt – både före och efter de oåterkalleliga medicinska ingreppen.
