Markus Allard leder Örebropartiet. Till höger Mullvad VPN:s logotyp; bolagets medgrundare Daniel Berntsson uppger att donationen på fem miljoner kronor gjordes av honom personligen.
En av grundarna bakom VPN-bolaget Mullvad gav fem miljoner kronor till Örebropartiet under 2025. Pengarna kom samtidigt som partiet växlade upp sin satsning mot riksdagen.
En av Sveriges mest profilerade nätintegritetsentreprenörer står bakom den stora privata donation som gav Örebropartiet en helt ny ekonomisk nivå inför valrörelsen.
Daniel Berntsson, grundare och delägare i VPN-bolaget Mullvad, donerade fem miljoner kronor till Örebropartiet under 2025, rapporterar Flamman. Enligt tidningen motsvarade bidraget 72 procent av partiets intäkter under året.
Berntsson beskriver donationen som personlig. "Det här är en donation från mig personligen", skriver han i ett mejl till Flamman. Artikeln innehåller däremot ingen separat bekräftelse från Mullvad VPN AB om bolagets roll. På Mullvads egen webbplats uppges att Mullvad VPN AB och moderbolaget Amagicom AB ägs av grundarna Fredrik Strömberg och Daniel Berntsson.
Annons:
Donationens storlek sticker ut i svensk partipolitik. Databasen DonationWatch, som bygger på offentliga uppgifter från Kammarkollegiets intäktsredovisningar, anger att Örebropartiets redovisade bidrag och stöd uppgick till drygt 5,58 miljoner kronor 2025. Året före låg motsvarande summa på drygt 200 000 kronor.
Riksdagssatsning via tolvprocentsregeln
Örebropartiet har tidigare främst varit ett lokalt och regionalt parti i Örebro. Inför valet 2026 har partiet däremot meddelat att man ställer upp i riksdagsvalet och siktar på att ta sig in via Örebro läns valkrets.
Strategin bygger på den mindre kända spärren i riksdagsvalet: ett parti som inte når fyra procent nationellt kan ändå delta i mandatfördelningen för fasta mandat i en valkrets om det får minst tolv procent där. Valmyndigheten beskriver regeln som ett undantag från huvudspärren.
SVT har tidigare rapporterat att Örebropartiets mål skulle kräva omkring 24 000 röster i Örebro läns valkrets. Statsvetaren Jan Olsson vid Örebro universitet beskrev då chanserna som små och konstaterade att inget parti tidigare tagit sig in i riksdagen den vägen.
Samtidigt har partiet fått tydlig lokal medvind. En Novusmätning på uppdrag av Nerikes Allehanda, återgiven av SVT, visade i maj att Örebropartiet skulle få 18,4 procent i Örebro kommun om det vore kommunval. I valet 2022 fick partiet 7,9 procent i kommunen.
Berntsson motiverar enligt Flamman sitt stöd med att han uppskattar partiets motstånd mot korruption och vad han beskriver som ryggrad, klarsynthet och vilja att lösa problem. Örebropartiet leds av Markus Allard och har under senare år byggt sin profil på hård kritik mot etablerade partier, public service, politikerarvoden och förd migrationspolitik.
Den stora donationen gör samtidigt partiets riksdagssatsning till mer än ett lokalt utspel. Ett parti som tidigare saknat nationell apparat får nu ekonomiska möjligheter att testa hur långt en stark lokal bas, sociala medier-spridning och en ovanlig valsystemsregel kan bära.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
För första gången samlades sju partier utanför riksdagen i en gemensam direktsänd debatt. Samtalet rymde djupa motsättningar om migration, ekonomi, AI, Nato och religiösa friskolor – men också oväntade beröringspunkter kring EU-kritik, direktdemokrati och motståndet mot den politiska mittfårans centralisering.
Den drygt två timmar långa sändningen arrangerades av Forum Sverige i samarbete med Zeitgeist Sweden och leddes av Thabo Motsieloa. Kristna Värdepartiet var annonserat som deltagare men saknade representant på grund av sjukdom. De medverkande var Gustav Kasselstrand (Alternativ för Sverige), Bo Hansson (Ambition Sverige), Gustav Rydelius (MoD), Anders Exner (Enhet), Benny Tyr (Landsbygdspartiet oberoende), Mikael Yüksel (Partiet Nyans) och Ulf Bejerstrand (Knapptryckarna).
Formatet gav partier som sällan möts i ett gemensamt tv-samtal möjlighet att både presentera sig själva och svara på motståndarnas invändningar. Nedan sammanfattar NyD vad som framkom i de största frågorna.
Vilka var partierna – och vad förenade dem?
Alternativ för Sverige presenterades av Kasselstrand som ett nationalistiskt parti med fokus på nationalstaten, återvandring och svenskt självbestämmande. Ambition Sverige beskrev Hansson som EU-kritiskt, frihetsorienterat och inriktat på mindre offentlig sektor. MoD placerade Rydelius partiet i en antiglobalistisk och ekonomiskt jämlikhetsorienterad tradition, medan Enhet genom Exner betonade ekologisk hållbarhet, fred, lokal delaktighet och direktdemokrati.
Annons:
Landsbygdspartiet oberoende lyfte decentralisering, jordbruk och offentlig service utanför storstäderna. Partiet Nyans beskrev Yüksel som ett mittenorienterat parti med minoritetsfrågor som profil, men med program över hela det politiska fältet. Knapptryckarna gjorde i stället själva beslutsformen till sin huvudfråga: företrädaren Bejerstrand vill ersätta mycket av det representativa systemet med direkta digitala omröstningar.
EU-motståndet återkom hos nästan samtliga deltagare, men av olika skäl. För AFS handlade det om nationellt självbestämmande. Ambition Sverige och Enhet riktade kritik mot överstatlighet och regelbörda. MoD förband EU-kritiken med kritik mot globalisering och koncentrerad ekonomisk makt. Nyans delade delar av kritiken mot EU:s utveckling men förde samtidigt en annan linje i flera frågor om minoriteters rättigheter.
— Varför inte fråga folket vad de vill egentligen istället för att vi ska ha tolkar överallt?, sade Knapptryckarnas Ulf Bejerstrand när han förklarade partiets direktdemokratiska idé.
Migrationen: återvandring, assimilation eller integration
Debattens skarpaste konflikt stod mellan Kasselstrand och Yüksel. AFS vill enligt Kasselstrand ersätta integrationspolitiken med en omfattande återvandringspolitik och talade om att mellan en och en halv miljon människor på sikt bör lämna Sverige. Han argumenterade för att Sverige annars inte kan bevara sin nationella karaktär.
— Vi ska inte ha någon integrationspolitik. Vi ska ha återvandringspolitik, sade Kasselstrand.
Yüksel avvisade denna linje som både juridiskt och praktiskt ogenomförbar. Han förespråkade i stället en hårdare men inkluderande integrationsmodell, med svenska kombinerat med yrkesutbildning för arbetslösa och ett ömsesidigt ansvar mellan den som kommer och samhället. Hansson betonade assimilation, självförsörjning och utvisning av grovt kriminella utan medborgarskap. Exner och Rydelius talade båda om tydligare krav och svenska samhällsramar, men också om förebyggande arbete och om att skapa förutsättningar för människor att kunna stanna i sina ursprungsländer.
— Vi måste lära oss att leva i harmoni. Vi måste lära oss att respektera varandra, sade Yüksel.
Här blev också den juridiska och praktiska genomförbarheten en direkt konflikt. Yüksel hävdade att Kasselstrand sålde en fantasi och att en omfattande tvångsåtervandring skulle kollidera med internationella åtaganden. Kasselstrand svarade att folkviljan måste väga tyngre än avtal som han ansåg begränsar Sverige. Exner tog en tredje position: han ville ha språk, egenförsörjning och respekt för lagar, men också ett förebyggande arbete mot krig, katastrofer och de förhållanden som tvingar människor att lämna sina ursprungsländer.
— Världen i grunden är ett öppet land. Man ska kunna bosätta sig där man vill förutsatt att man följer lagar, tar till sig kulturen, kan språket och så vidare, sade Exner.
Landsbygdspartiets Tyr lyfte att svensk utrikespolitik och krig i andra delar av världen också måste vägas in när migrationsfrågan diskuteras. Knapptryckarnas Bejerstrand ville i stället lägga avgörande vägval direkt hos väljarna genom folkomröstningar.
Ekonomi: småföretag mot maktkoncentration
I ekonomidelen rådde bred enighet om att småföretag och landsbygd behöver bättre villkor. Ambition Sverige ville minska offentlig sektor, sänka energi- och arbetsgivarskatter och riva byråkrati. Landsbygdspartiet pekade på jordbrukets villkor och krävde att offentlig matupphandling ska följa samma krav som svenska producenter möter. Nyans föreslog sänkta kostnader för småföretag som anställer unga.
AFS riktade sin kritik mot subventionerade gröna industrisatsningar och hävdade att politikerna i för hög grad styr kapital mot utvalda branscher. MoD intog den motsatta utgångspunkten i synen på statens storlek: Rydelius argumenterade för en stark välfärdsstat, progressiv förmögenhetsbeskattning och en uppgörelse med vad han beskrev som koncentrerad privat makt.
Den principiella skillnaden blev tydlig: flera partier ville minska statens roll för att frigöra företagande, medan MoD ville använda staten som ett motmedel mot stora kapitalintressen. Samtidigt fanns en gemensam misstänksamhet mot hur stora företag och politiska system påverkar varandra.
Hansson gick till angrepp mot regelbördan och ville minska offentlig sektor, sänka skatter och arbetsgivaravgifter samt göra det enklare för företag att växa. Tyr fokuserade på jordbrukets villkor och krävde att offentlig sektor ska köpa in mat som uppfyller samma krav som läggs på svenska producenter. Kasselstrand angrep i sin tur statligt understödda gröna industrisatsningar och hävdade att subventioner styr kapital till politiskt utvalda projekt i stället för till verksamheter som står på egna meriter.
— En stor del av företagandet i Sverige handlar om att få åt sig så mycket bidrag som möjligt från politikerna, sade Kasselstrand.
— Det är när de växer sig alldeles för stora, sade Rydelius om företagens makt och fortsatte att ifrågasätta om demokrati kan fungera när ett fåtal aktörer dominerar ekonomin.
AI: möjlighet, hot och frågan om vem som styr
AI-frågan blottlade både teknikoptimism och oro. Enhet såg möjligheten att frigöra människor från monotont arbete och flytta fokus till omsorg, utbildning och lokalsamhälle, men varnade för ett artificiellt kontrollsamhälle. MoD menade att den centrala frågan är vem som äger och kontrollerar tekniken, och varnade för övervakning och maktkoncentration.
AFS ville att Sverige ska kunna samarbeta med olika tekniska stormakter utan att bindas hårdare till EU och USA. Nyans lyfte behovet av svensk IT-infrastruktur, tidig programmeringsundervisning och minskat beroende av utländska aktörer. Ambition Sverige framhöll företagande och individens frihet snarare än en expansiv statlig roll.
— AI är en teknik på så sätt någorlunda neutral. Den kan användas för att skapa det vi vill eller det vi inte vill, sade Enhets Anders Exner.
Yüksel förde diskussionen i riktning mot teknisk självständighet. Han ville se mer programmering tidigt i skolan och en svensk IT-infrastruktur, från myndigheternas programvara till hårdvaran. Kasselstrand avvisade däremot tanken att Sverige bör lägga mer makt på EU-nivå för att konkurrera med USA och Kina; hans linje var att Sverige ska kunna samarbeta brett utan att bindas exklusivt till ett västligt block. MoD återkom till ägarfrågan och varnade för att tekniken kan användas för övervakning om kontrollen koncentreras till statliga och privata maktcentra.
Nato, DCA och vägen till säkerhet
Kritiken mot Natoanslutningen var genomgående, men inte identisk. Landsbygdspartiet sade att man hellre hade sett en nordisk allians men accepterar dagens läge. Ambition Sverige vill enligt Hansson avveckla DCA-avtalet och på sikt lämna Nato, men också bygga upp ett eget svenskt försvar.
AFS och MoD uttryckte en mer långtgående kritik och ville lämna både Nato och DCA. Enhet förde fram en fredspolitisk linje med diplomati, medling och ett särskilt fredsdepartement. Nyans ville få bort USA från svenska baser men föreslog en ny europeisk försvarsallians där även Turkiet ingår. Knapptryckarna ville att ett så avgörande vägval borde ha lagts till folkomröstning.
— Man skapar inte fred genom att förbereda för krig. Man skapar fred genom att förbereda för fred, sade Exner.
Den tydligaste skillnaden inom Nato-kritiken gällde vägen ut. Tyr sade att Landsbygdspartiet oberoende helst hade sett en nordisk allians, men att dagens omvärldsläge gör att medlemskapet måste accepteras tills vidare. Hansson ville bygga ett starkare eget försvar men samtidigt avveckla DCA-avtalet och lämna Nato när det är möjligt. Nyans föreslog i stället en ny europeisk försvarsallians, medan flera andra deltagare argumenterade för ett mer omedelbart utträde.
— Ett land har ju alltid en armé, antingen sin egen eller någon annans, sade Hansson och beskrev DCA-avtalet som oförenligt med ambitionen om ett självständigt svenskt försvar.
Skolan och religionsfriheten
Mot slutet blev friskolorna och religionen en ny konfliktlinje. Hansson försvarade fristående skolor och ville återupprätta lärarens auktoritet. Yüksel försvarade religiösa friskolor och menade att debatten ofta riktas selektivt mot muslimska skolor, samtidigt som han efterlyste seriösa aktörer och förbättrade skolor i utsatta områden.
Hansson betonade konkurrens och mångfald i förskola och skola, men menade samtidigt att läraren måste återfå ett tydligare mandat i klassrummet. Yüksel invände att den politiska debatten alltför ofta fastnar vid vinstfrågan medan kvalitetsproblemen i kommunala skolor hamnar i skymundan. Han förespråkade stiftelsedrivna alternativ i utsatta områden och sade att religiösa friskolor inte ska behandlas som ett särfall så länge de följer lagen.
— Religion och skola ska inte sitta ihop, sade Rydelius kort, medan Yüksel svarade att föräldrar måste kunna välja religiösa friskolor inom ramen för religionsfriheten.
Rydelius och andra deltagare argumenterade för en tydligt sekulär skola. I denna fråga blev motsättningen särskilt tydlig mellan en universalistisk syn på religionsfrihet och en syn där skolan främst ska bära en gemensam sekulär samhällsram.
En ovanlig arena
Partierna utanför riksdagen har i praktiken betydligt svårare att nå den nationella tv-publiken än riksdagspartierna. SVT uppger exempelvis att dess partiledardebatter är avsedda för ledarna för samtliga åtta riksdagspartier. Det innebär att de här partierna inte får tillgång till samma återkommande nationella debattformat, även när de ställer upp i val och har egna partiprogram.
Avgränsningen gör den etablerade partiledardebatten till en i huvudsak sluten arena för de redan etablerade partierna. Väljare får därmed sällan se de utomparlamentariska alternativen prövas mot varandra i samma format – eller höra deras företrädare svara på invändningar från politiska motståndare. Forum Sveriges sändning bröt mot den ordningen.
Sändningen gav inte ett gemensamt alternativprogram. Tvärtom visade den hur stora avstånd som finns mellan partierna, särskilt i synen på migration, religion, statens ekonomiska roll och utrikespolitiken. Men programmet visade också att partier utanför riksdagen rymmer fler ideologiska riktningar än den vanliga höger-vänsterkartan fångar.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Under förtidsröstningens första dygn dokumenterades saknade valsedlar i både Malmö och Järfälla. Medborgerlig Samlings vice partiledare Mikael Flink beskriver fusket i Järfälla som ”organiserat och systematiskt” – samtidigt visar en film från Malmö tomma fack för flera mindre partier.
Förtidsröstningen inför riksdags-, region- och kommunvalen öppnade den 26 augusti. Inom några timmar började företrädare för flera mindre partier publicera material från röstningslokaler där deras valsedlar inte fanns på avsedda platser.
Den konkreta följden är att väljare som kommit för att rösta på mindre partier har mött tomma fack. Valmyndigheten räknar uttryckligen saknade valsedlar som en valincident och har inför årets val gjort rapporteringen obligatorisk för valadministrationen.
Valsedlar borta efter 90 minuter
”Valfusk? Inkompetens?” frågade Malmölistans Nils Littorin när han publicerade en drygt tre minuter lång film från en röstningslokal i Malmö. Partiet hade kontaktats av en kvinna som ville rösta på Malmölistan men inte kunde hitta dess valsedlar.
Annons:
Enligt Littorin hade Malmölistan lämnat in nya sedlar omkring 90 minuter tidigare. När partiföreträdarna kom till lokalen saknades både Malmölistans och Örebropartiets valsedlar i flera bås. Filmen visar många tomma fack och hur Littorin kräver svar av röstmottagarna på plats.
Littorin uppmanade väljare att skriva Malmölistans namn på en blank vit valsedel om de förtryckta saknas. Men hans huvudinvändning var att en väljare som går till lokalen för att rösta på partiet över huvud taget ska kunna hitta dess sedlar.
Valfusk? Inkompetens? Vi blev kontaktade av en kvinna som ville rösta på Malmölistan. Men valsedlar saknades, trots att vi lämnat valsedlar 90 minuter tidigare. När vi åkte dit saknades valsedlar för både Malmölistan och Örebropartiets i flera valbås.
Skriv Malmölistan på en… pic.twitter.com/uK4vShjoRh
Malmö stad uppger i sina instruktioner att registrerade partier får lämna in valsedlar direkt till röstningslokalerna och att det är röstmottagarna som ska lägga ut dem. I Malmö används integrerade valbås, vilket innebär att varje bås har ställ för riksdags-, kommun- och regionvalet.
Samma typ av brist i Järfälla
Dagen därpå uppgav Medborgerlig Samling att partiets kommun- och regionvalsedlar hade plockats bort i flera förtidsröstningslokaler i Järfälla. På den publicerade bilden ligger partiets gula riksdagsvalsedel kvar, medan platserna för de vita och blå sedlarna är tomma. Andra partier har sedlar för alla tre valen i samma ställ.
”I Järfälla 2026 är fusket organiserat och systematiskt”, skrev partiets vice ordförande Mikael Flink. Enligt honom hade samma tilltag upptäckts i flera av kommunens röstningslokaler under dagen. Medborgerlig Samling i Järfälla kallade därför till ett extrainsatt möte med valnämnden.
Flink uppgav också att partiet får liknande rapporter från olika delar av Sverige. Han beskrev en valorganisation där personalen i första hand håller ordning på riksdagspartiernas sedlar, medan mindre partiers funktionärer lägger hundratals timmar på att sortera, köra ut och följa upp sitt material.
VALFUSKET FORTSÄTTER – INGEN BRYR SIG
Igår öppnade förtidsröstningslokalerna för de allmänna valen 2026. Det som förr om åren var en högtid för demokratin har numera reducerats till ett haveri, där fusket är mer regel än undantag. Jag deltar nu i mitt femte val och kan… pic.twitter.com/9NPn5rv9fH
Järfälla kommun erbjuder samordnad distribution av ett startpaket med valsedlar, men därefter måste partierna själva sköta påfyllningen. För ett mindre parti innebär det att frivilliga måste bevaka flera röstningslokaler under hela perioden och snabbt ersätta sedlar som försvinner. Röstmottagarna har samtidigt skyldighet att hålla ordning i ställen och behandla de deltagande partiernas sedlar likvärdigt.
Myndigheten: Saknade sedlar ska rapporteras
I ett beslut efter valet 2022 konstaterade Valprövningsnämnden att saknade, stulna eller gömda valsedlar är en avvikelse från föreskriven ordning. Röstmottagarna ska fortlöpande kontrollera att sedlarna är synliga och att de inte har flyttats eller tagits bort.
Inför årets val har Valmyndigheten öppnat ett särskilt formulär för allmänhetens incidentrapportering. Myndigheten anger uttryckligen saknade valsedlar som exempel och betonar att händelsen får rapporteras även om det inte går att visa att någon handlat med ont uppsåt.
Det finns också en dokumenterad historik. Under valet 2022 rapporterades minst 489 incidenter. De flesta gällde stöld och sabotage av valsedlar, rapporterar SVT. Valmyndigheten konstaterade samtidigt att minst 59 kommuner, däribland Stockholm och Göteborg, rapporterade färre händelser än vad som faktiskt hade inträffat.
Mindre partier får bära systemets risker
Det svenska systemet ger etablerade partier ett betydande försprång. Partier som fått minst en procent i något av de två senaste riksdagsvalen kan få sina partivalsedlar tryckta och utlagda av valadministrationen. Mindre partier måste däremot själva beställa, bekosta och distribuera sina sedlar till röstningslokaler över hela landet.
När sedlar sedan saknas är det samma partier som måste upptäcka bortfallet, kontakta valpersonalen och köra ut nya buntar. I Malmö blir uppgiften särskilt omfattande eftersom varje integrerat valbås har separata ställ för riksdags-, region- och kommunvalet. Ett parti kan alltså behöva fylla på flera ställ i en och samma lokal.
Flinks beskrivning av hundratals arbetstimmar och Littorins film från Malmö visar hur ansvaret i praktiken skjuts nedåt: från valadministrationen till små partiorganisationer och deras ideellt arbetande funktionärer. När sedlarna trots detta försvinner är det de mindre partierna som omedelbart tappar synlighet och väljaren som möter hindret.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand kallade Israel för en "terrorstat" under ett valtal i Gävle och krävde att Sverige upphör med israeliska vapenköp. Han avvisade samtidigt kristen sionism som en "irrlära" och ställde den mot svensk nationalism.
Talet hölls på Drottninggatan i centrala Gävle på lördagen, där Alternativ för Sverige samlade väljare inom ramen för partiets valturné.
I ett cirka 90 sekunder långt utdrag som partiet publicerade samma kväll riktar Kasselstrand hård kritik mot Israels krigföring i Palestina, Libanon och Iran.
— Vi ska inte köpa vapen av Israel. Vi ska absolut inte kräla för Israel. Israel är en terrorstat, säger Gustav Kasselstrand i talet.
Annons:
Han fortsätter med att anklaga den israeliska staten för bland annat mord, folkmord och fördrivning sedan bildandet 1948. Uttalandena framförs som AfS-ledarens politiska bedömning; det korta videoutdraget innehåller ingen närmare beläggning för samtliga anklagelser.
Vill stoppa svenska vapenköp
Kasselstrands krav på att stoppa vapenköp från Israel berör en fråga som även har väckt debatt i riksdagen. Under 2025 uppmärksammades att det svenska försvaret köpte in ytterligare israelisk krigsmateriel, däribland avancerade sjömålsrobotar från det israeliska bolaget Rafael.
Svenska Freds uppgav då att Sverige självt beslutar om sådana inköp och kritiserade försvarsledningens motivering att israeliska företag erbjuder kvalificerad materiel.
Nya Dagbladet har även rapporterat om krav från Vänsterpartiet och Miljöpartiet på att avbryta militära samarbeten och vapenköp.
Regeringens officiella linje går inte lika långt som Kasselstrands.
I 2026 års utrikesdeklaration slår regeringen fast att Sverige driver på för ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare och israeliska ministrar som bedriver olaglig bosättningspolitik, men den beskriver inte Israel som en terrorstat.
Angrep kristen sionism
En betydande del av Gustav Kasselstrands tal ägnades åt religion, och i synnerhet kristen sionism.
Gustav Kasselstrand vänder sig mot föreställningen att den israeliska staten skulle vara ett uttryck för Guds vilja och angriper kristen sionism, som han säger saknar stöd i Bibeln och den kristna traditionen.
— Jag säger nej till sionistisk underkastelse, nej till global sionism, ja till svensk nationalism, säger han.
Han framhåller linjen som en skillnad mellan AfS och andra partier och hävdar att dessa inte vågar tala om frågan.
Videon avslutas med partiets uppmaning att rösta på AfS i riksdagsvalet den 13 september.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Var fjärde år ställs svensken inför ett val som kallas fritt. Han går till en vallokal, väljer en valsedel och lägger den i en låda. Men om hans parti inte redan är ett av de etablerade kan valsedeln saknas, och vägen till representation vara stängd långt innan rösträkningen ens har börjat.
Valmyndighetens regler innebär att röstmottagarna ska lägga ut valsedlar för partier som i något av de två senaste riksdagsvalen fått mer än en procent av rösterna i hela landet. Övriga partier får själva stå för tryck och distribution till tusentals vallokaler inom loppet av några timmar under valdagen. Ordningen ger dem som redan passerat nålsögat ett nationellt logistiskt försprång framför dem som försöker utmana dem.
Den som trots detta hittar fram till sin valsedel möts av nästa grind: riksdagsspärren på fyra procent. Ett parti kan alternativt nå tolv procent i en valkrets, men då endast få fasta mandat där. I regionval är spärren tre procent och i kommunval två eller tre procent beroende på valkretsindelning.
Spärrarna motiveras som stabilitet. I praktiken fungerar de också som ett försvarsverk för dem som redan är inne.
Spärrar kan försvaras med behovet av regeringsduglighet och tydliga mandat. Men varje spärr har en baksida: röster som inte omsätts i representation. När en växande grupp väljare återkommande hänvisas till marginalen blir det svårt att tala om ett system som utan förbehåll fångar folkviljan.
Valrörelsen som scenografi
Den tredje grinden står inte i lagen utan i medielandskapet. Den som sätter ramen avgör också vilka partier som i praktiken anses finnas, vilka frågor som får formuleras och vilka företrädare som får svara. Public service:s partiledardebatter blir ritualens tydligaste uttryck: samma etablerade krets får timmar att markera skillnader som allt oftare ryms inom en snäv politisk ram, medan alternativ som skulle kunna ändra frågorna lämnas utanför.
Selektiva gatuintervjuer i SVT klipps till att förespegla bevis för vad folket tänker. Väljaren sorteras i färdiga fack med färdiga alternativ. Polariseringen mellan facken hålls levande, medan själva scenografin sällan blir föremål för samma granskning.
Därför återkommer också kampanjerna för valdeltagande. De riktar sig till soffliggaren, den oupplyste och den ointresserade, eftersom deltagandet i sig får bära legitimiteten. Ett högt valdeltagande tolkas som samtycke, oavsett hur begränsat urvalet upplevs vara och hur liten betydelse den enskilda rösten har för mandatfördelningen.
Medborgaren kallas till vallokalen för att bekräfta ordningen, men sällan till verklig maktdelaktighet dagen därpå.
Folkstyret måste tåla konkurrens
Man behöver inte vara fiende till folkstyret för att se problemet. Tvärtom är det respekten för idén om självstyre som gör svenska förhållanden så anstötliga. Ett nordiskt land med denna tradition av laglydighet och arbetsamhet förtjänar ett politiskt system som tål konkurrens om folkets röster, inte ett som bygger spärrar mot nya partier, ger de gamla ett logistiskt försprång och låter en snäv medieelit avgöra vilka alternativ som överhuvudtaget blir synliga.
Att kalla detta världens bästa styrelseskick är inte en beskrivning utan en önskning. Och önskningar som upprepas tillräckligt ofta kan till slut börja likna en officiell sanning.
Ingen uppmanas här till apati. I stället krävs ärlighet om vad röstlådan faktiskt innehåller, vem som byggt grindarna och vem som gynnas av dem. Legitimitet vinns inte genom fler uppmaningar att gå och rösta. Den vinns genom att systemet vågar öppna sig för den konkurrens det så gärna hyllar i teorin.
Så länge spärrar tystar stora väljargrupper, valsedelregler gynnar de etablerade och debattkulturen sorterar innan någon ens fått tala, förblir valet för många mindre ett uttryck för folkstyre än en ritual som ber om deltagande, men inte förtroende.
Det är inte din plikt att rösta. Det är dock en plikt för den samhällsengagerade som vill Sverige väl att byta ut ett system som inte fungerar och istället korrumperar landets styre.
Ge inte systemet en legitimitet det inte förtjänar den 13 september.
Markus Andersson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
