Den geopolitiske analytikern Marco Vicenzino slår fast att de samordnade amerikansk-israeliska anfallen mot Iran den 28 februari inte bara är ytterligare ett kapitel i en utdragen konflikt – utan en strukturell eskalering med konsekvenser långt utanför Mellanöstern.
I en analys beskriver han hur USA nu har gått från strategiskt stöd till direkt militär aktör, och varnar för att den globala eskaleringslogiken har förskjutits på ett sätt som världens marknader och beslutsfattare ännu inte fullt ut insett.
Marco Vicenzino är grundare av Global Strategy Project, en oberoende institution för geopolitisk riskanalys, och en regelbunden kolumnist i South China Morning Post – Hongkongbaserade SCMP, Asiens ledande engelskspråkiga dagstidning. Hans analyser söker konsekvent det systemiska perspektivet bortom den direkta stridszonen.
Från skuggkrig till mellanstatlig konfrontation
Sedan oktober 2023 har konfrontationen mellan Israel och Iran genomgått vad Vicenzino beskriver som "avsiktliga faser": utbyten av missiler och drönare, israeliska angrepp mot kärnkraftsrelaterad infrastruktur under 2025, och ett växande amerikanskt operativt deltagande. Det som skedde den 28 februari representerar ett kvalitativt skifte.
"Washington gick från att vara strategiskt stöd till att bli en synlig, direkt militär aktör vid sidan av Israel. Det skiftet förändrar avskräckningsbalansen", skriver Vicenzino.
Det handlar inte, menar han, om ett enskilt avskräckningsmisslyckande utan om det han kallar deterrence fatigue – en utmattad avskräckning. "Det är en gradvis urholkning av eskaleringströsklarna genom upprepade tester och avvägd vedergällning", förklarar han. Varje utbyte har normaliserat handlingar som för bara två år sedan hade betraktats som extraordinära.
"Det långvariga tabut mot direkta mellanstatliga angrepp har eroderats", konstaterar Vicenzino.
"Den verkliga faran är inte en enda attack. Det är den gradvisa sänkningen av eskaleringströskeln – eftersom krig i dagens fragmenterade värld sällan inleds med formella deklarationer", skriver Vicenzino.
Hormuzsundets strategiska vikt
Irans sannolika svar väntas bli avvägt snarare än maximalt, bedömer Vicenzino. Historiskt har det inneburit skiktade åtgärder: indirekta aktioner via allierade milisgrupper, cyberoperationer och signalering vid sjöfartens kritiska genomfartsled – inte minst Hormuzsundet.
Genom det smala sundet – som är knappt 55 kilometer brett på sitt trängsta ställe – passerar ungefär en femtedel av världens samlade oljekonsumtion. En störning, även begränsad, riskerar att skapa kraftiga prissvängningar i de energiberoende asiatiska ekonomierna.
"För Asien är sundet inte bara geografi. Ungefär en femtedel av den globala oljekonsumtionen passerar genom det. Redan begränsade störningar kan sända prissvängningar genom energiberoende ekonomier från Nordostasien till Sydostasien", skriver Vicenzino.
Kinas dilemma och det splittrade systemet
Eskalationen utspelar sig mot bakgrunden av ett "fragmenterat, polycentriskt system" – inte en stabil multipolär ordning, som Vicenzino understryker. I ett sådant system kan regionala kriser få globala konsekvenser snabbare, eftersom makt alltmer utövas via ombud, cybernätverk och ekonomisk hävstång.
Kinas position är särskilt komplicerad. Peking framträdde 2023 som den diplomatiska medlaren som möjliggjorde den historiska normaliseringen mellan Iran och Saudiarabien – en bedrift som signalerade Kinas ambitioner som stabiliserande stormakt i Gulfregionen. Men energiberoendet av regionen är djupt.
"Eskalering som hotar sjöfartsflödena komplicerar den balansakten", påpekar Vicenzino, som noterar att Peking positionerat sig som en stabiliserande ekonomisk partner i regionen "med strategisk försiktighet i säkerhetsfrågor".
Även USA:s position präglas av strategisk begränsning. Djupare engagemang i Mellanöstern sker parallellt med en strategisk kapprustning med Kina och pågående åtaganden i Europa. "Strategisk kapacitet är ändlig. Beslut om styrkepositionering i en region påverkar oundvikligen kalkylerna i en annan", slår Vicenzino fast.
Den normaliserade eskaleringens verkliga fara
Energimarknader reagerar snabbt på upplevd störning. Finansmarknader prissätter geopolitisk risk snabbare än regeringar hinner förhandla om nedtrappning. I ett sammankopplat globalt system, understryker Vicenzino, förblir svallvågorna från en regional kris sällan begränsade dit.
Hans djupaste varning gäller inte den enskilda attacken utan vad den signalerar om eskaleringslogikens riktning: "De expanderar stegvis och normaliseras innan ledarna fullt ut begriper de kumulativa konsekvenserna."
De närmaste veckorna avgör om det som hände den 28 februari förblir isolerat eller markerar inledningen på en mer ihållande fas av spänning mellan USA och Iran. "Mellanöstern förblir en strategisk knutpunkt i det globala systemet. När eskalering sker där, sträcker sig svallvågorna långt bortom dess gränser", avslutar Vicenzino.
