Domen mot Nationell Samlings ledargestalt, Marine Le Pen, har sänt chockvågor runtom i Europa, och många beskriver det hela som en politisk attack och ännu ett angrepp på den franska demokratin.
Den konservativa opinionsbildaren, Rachel Marsden, konstaterar att Le Pens dom följer ett tydligt mönster där franska domstolar systematiskt ställer sig på det politiska etablissemangets sida för att bekämpa och göra sig av med utmanare som upplevs hota makthavarna.
Officiellt har Le Pen dömts för bedrägerirelaterad brottslighet, och enligt domstolen är det bevisat att hon på ett otillåtet och systematiskt sätt använt tiotals miljoner kronor i EU-bidrag för att avlöna partianställda i Frankrike.
Marsden pekar dock på att domen kommer mycket lägligt och att det snarare tycks handla om ett försök att göra den mycket populära politikern till en paria inför presidentvalet 2027. Samtidigt argumenterar hon för att taktiken är dömd att misslyckas.
”Om ni letade efter ett idiotsäkert sätt att öka stödet för Le Pens parti, grattis, franska rättsväsendet – ni har hittat rätt. Det finns inget bättre sätt att elda på en politisk rörelse än att göra dess ledare till martyr för en stat som ser ut att lägga sig i medborgarnas demokratiska val”, skriver hon i ryska RT.
Marsden drar paralleller till Rumänien och hur landets myndigheter ogiltigförklarade valresultatet och hindrade vinnaren av den första valomgången, Călin Georgescu, från att ställa upp på nytt – med hänvisning till diverse anklagelser om ”fascism”, ”extremism” och påstådd utländsk finansiering. Detta ledde i sin tur till omfattande protester och att förtroendet för rumänska politiker har störtdykt.
"Tydligt mönster"
Opinionsbildaren konstaterar vidare att det var president Emmanuel Macrons parti som säkerställde att politiker som dömts för olika brott också diskvalificerades från att ställa upp i valen – och att förändringarna infördes ett par år efter att eliten i Bryssel började uppleva Le Pen som ett framväxande hot.
Rachel Marsden noterar också att Le Pen inte är den enda anti-etablissemangspolitiker som på olika sätt stör Macrons planer och utreds eller har utretts för påstådd korruptionsrelaterad brottslighet – och lyfter fram vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon som ett annat sådant exempel.
”Om Trump hade varit fransk och dömts för några av sina egna valrelaterade anklagelser, som de i Georgia, skulle han inte ha kunnat ställa upp i presidentvalet”, slår hon fast.
”Det finns ett tydligt mönster här: varje gång en kandidat börjar se ut som ett verkligt hot mot etablissemanget, hittar rättssystemet plötsligt en anledning att dra i bromsen”, fortsätter kommentatorn.
Aldrig regeringspartiet som ställs inför rätta
Hon lyfter fram flera andra exempel på hur obekväma politiska utmanare plötsligt anklagats, utretts och dömts för olika former av skandalartad brottslighet – och avlägsnats från offentligheten och alla former av inflytande. Tidigare premiärministern François Fillon och ex-presidenten Jacques Chirac blev enligt Marsden båda utsatta för just detta.
Vad gäller Marine Le Pen så menar flera av hennes allierade att hon har stor möjlighet att överklaga domen och att hon har goda chanser att bli Frankrikes nästa president. Marsden har dock inte lika höga förhoppningar och pekar på att det varken är säkert att hon får rätt i en överklagan eller att rättsprocessen är klar innan presidentvalet 2027.
Även om Le Pen i slutändan skulle gå segrande ur en rättsprocess, utesluter opinionsbildaren heller inte att det franska rättssystemet, med EU:s hjälp, plötsligt ”upptäcker” nya hinder för nationalistpolitikern att kandidera.
”För om historien har lärt oss något, så är det att franska val inte bara vinns eller förloras vid valurnorna – de avgörs också i rättssalarna, och på något sätt verkar det regerande partiet aldrig vara det som står inför rätta”, avslutar hon.
