Den tidigare TV4-medarbetaren Lulu Carter berättar om sina erfarenheter kring covidvaccin i Folkets Radio, där hon beskriver sina symptom som en ”tortyr” som lett till att hon inte längre kan arbeta eller leva ett normalt liv. Nu vill hon berätta sin historia och hoppas fler ska våga berätta sina.

Lulu Carter är troligen mest känd som inredare i bygg- och inredningsprogrammet Äntligen Hemma, som sändes under 20 år på TV4. Under 2017 anklagade Carter programledaren Martin Timell för sexuella trakasserier i samband med #MeToo, varpå programmet och även Timells samarbete med TV4 avslutades.

För några veckor sedan skrev Carter ett inlägg på Instagram där hon berättar att hon ångrar att hon tog covidvaccinet och blev ”drabbad i över tre år”, till en gräns där hon inte ville leva längre. I senare inlägg berättar hon hur ledsen hon blir när hennes följare berättar om sina egna erfarenheter kring covidvaccin, där hon också nämner Carolina Gynning. Carter menar att hon önskar att hon vågat följa sin magkänsla likt Gynning, och vägrat vaccinet. Vidare uppmanar hon sina följare att fortsätta göra sig hörda och berätta om sina erfarenheter.

”Nu kör vi!! Ingen kan stoppa oss. Låt dig inte skrämmas av något. Vi har varandra. Du är aldrig ensam”, skriver Carter.

Blev ”idiotförklarad”

I ett avsnitt av Folkets Radio berättar Carter om sitt lidande efter covidvaccinering och hur hon från början kände sig motvillig till att ta de experimentella vaccinen, eftersom hon insjuknade tidigt i covid-19 och därmed fick antikroppar, men att pressen från allmänhet och media gjorde att hon ändå valde att låta sig injiceras.

– Man var ju idiotförklarad om man inte skulle vaccinera sig, säger Carter. Det tyckte jag var väldigt obehagligt och kränkande, att det var sådan press.

Ungefär sju dagar efter hon tagit en dos började hon få ihållande och jobbig rethosta. Carter berättar att hon inte fick någon rethosta efter att hon var sjuk i covid-19, utan att den kom efter covidvaccineringen. När hon sedan tog en andra dos fortsatte även rethostan och också en ”lång lista på väldigt jobbiga symptom”, där hon bland annat fått ont i sina leder, vilket gör att hon inte längre kan måla eller göra smycken. Ibland kan hon också drabbas av tillfälliga förlamningar i benen. Hostan beskriver Carter dock som det absolut värsta, och något hon fortfarande, tre år senare, lider kännbart av.

– Den har varit tortyr, säger hon. Den kommer och går hela tiden.

Vården vägrar ta ansvar

Carter beskriver att det inte handlar om vanlig hosta, utan en hosta som är så extrem att hon spyr upp någon form av vitt slem. Bland annat tvingas hon sova på badrumsgolvet ibland.

– Får jag två timmars sömn är jag jätteglad, men resten av natten så är jag vaken och hostar och kräks upp mitt slem.

För att försöka få bukt med problematiken har man utfört fem lungröntgen på Carter, samt även gjort ultraljud och andra undersökningar. Diverse mediciner och annat har också prövats, men trots allt menar sjukvården att man inte kan fastställa vad det beror på eller bota det. En läkare har dock sagt i förtroende till henne att han tror att hon blivit vaccinskadad, men att hon inte fick säga det till någon och att det finns läkare som ”vågar”, men att han inte var en av dem.

– Läkaren sa: Du får lova att du inte går ut till receptionen och säger det till någon, för det fungerar inte, säger Carter.

Sjukskriven och utförsäkrad

Symptomen Carter fått efter covidvaccinationen har gjort livet väldigt jobbigt, säger hon. Hon har varit sjukskriven och blivit utförsäkrad från försäkringskassan, och beskriver situationen som mycket påfrestande.

– Det har ju begränsat mitt liv, jag har tackat nej till så mycket jobb. Jag orkar inte med att jag hela tiden måste vara beredd att ha en spypåse i närheten, säger hon och fortsätter:

– Jag har blivit lågmäld och isolerad.

Carter vill nu öppna upp och börja prata om sina upplevelser och är trött på den tystnad som omges av stigmatiseringen kring covidvaccinen.

– Nu gör jag om en ”Me Too”, och sen om folk vill haka på mig så är alla hjärtligt välkomna. Nu räcker det, jag orkar inte vara såhär ledsen längre, säger hon.