Flertalet ungdomar under 18 år som under de fem senaste åren dömts för inblandning i sprängdåd har, eller misstänks ha, diagnosen adhd. Flera är också dokumenterat svagbegåvade och enligt polisen gör ungdomarnas funktionsnedsättningar det lättare för gängen att rekrytera dem.

Det handlar om 26 ungdomar under 18 år som under de senaste fem åren dömts för brottslighet kopplad till sprängdåd. Statliga Sveriges Radios granskning visar att en majoritet av de dömda har olika former av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – och adhd är allra vanligast.

– De kriminella nätverken erbjuder väldigt, väldigt tydliga ramar för de här barnen. De fångar upp varenda liten svaghet som de här barnen har, och det tror jag tillsammans blir en framgångsfaktor för nyrekryteringen, menar Borås kommunpolis Nadim Ghazale.

Det kan också noteras att minst två av de dömda ungdomarna fått diagnosen intellektuell funktionsnedsättning och bedömts ha behov av särskola – en tredje har rekommenderats placering i särskola och en fjärde har konstaterats ha en begåvningsnivå ”klart under genomsnittet”.

Polisen är tydlig med att ungdomarnas trots sina funktionsnedsättningar naturligtvis bär ansvar för de brott de väljer att begå – men pekar samtidigt på att de blir ett ”enkelt lockbete för kriminella”.

Bomber och handgranater

Ungdomarna är bland annat dömda för att ha detonerat hemmabyggda termosbomber, kastat handgranater och hållit i avtryckaren för fjärrstyrda bomber i attentat som bland annat riktats mot barnfamiljer. Nästan samtliga har haft problem redan i skolan och många av dem har sedan tidigare också ett narkotikamissbruk.

– Innan dådet så proppas man full med narkotika, berättar advokaten Arvid Danielsson som representerat flera av ungdomarna i rätten.

Enligt utredningar som gjorts av socialtjänsten framgår bland annat att en av de dömda ynglingarna har ”mycket bristfälligt konsekvenstänk” samt har mycket svårt att ”tolka sammanhang och förstå orsakssamband”.

Sedan tidigare har utländska studier visat att personer med diagnoser som exempelvis adhd är kraftigt överrepresenterade i fängelser, och denna typ av överrepresentation tycks alltså även finnas i Sverige. Enligt Arvid Danielsson finns det mycket för samhället att vinna på att behandla de med dessa diagnoser redan i tidig ålder.