Psykopati är en medfödd personlighetsstörning. Psykopater har ett antisocialt beteendemönster som orsakar enorma skador för samhället. Framgångsrika psykopater är samtidigt så pass skickliga att de ofta går fria trots att vissa av deras brott är ytterst grova.
Det finns inte så många psykopater i världen. Ungefär en procent av USA:s befolkning är psykopater. Även i de amerikanska fängelserna är de överrepresenterade, med 15–20 procent. De tros också vara starkt överrepresenterade hos exempelvis ideologiska sektledare och parlamentsledamöter.
Psykopatiska brottslingar är inte galna utan begår sina brott kallt beräknande. De är överväldigande och har ofta även en otrolig övertalningsförmåga. De saknar empati och förmåga att behandla andra människor som tänkande, kännande varelser. De manipulerar på ett patologiskt sätt. De har ett behov av spel och utnyttjar skickligt våra svagheter.
Det finns ingen känd behandling för att bota psykopati. Erfarenheter från amerikanska fängelser antyder snarare att behandlade psykopater i ännu högre grad blir återfallsförbrytare.
Även barn till kärleksfulla föräldrar kan bli psykopater. Många är våldsamma psykopatiska monster. Dr Martin Smedley från London tror inte att man kan uppfostra barn till psykopater men andra experter håller inte helt med om det. Fattigdom förvandlar inte personer per automatik till psykopater och ej heller till socialister, trots att de är misshandlade av livet. Barn till psykopater behöver inte heller själva bli psykopater. Oftast har psykopati en biologisk orsak, vilket beror på ett funktionsfel i hjärnan. Neurologen James Fallon vid UC Irvine School of Medicine lyckades isolera den gen som orsakar psykopati – MAOA-L. Andra forskare har spårat denna gen tillbaka till neandertalarna.
Psykopatiskt beteende kan också bero på ett traumatiskt slag mot huvudet, särskilt i barndomen. Forskare, däribland dr Antonio Damasio och hans kollegor vid University of Iowa, har upptäckt att skador på en viss del av framhjärnan kan orsaka allvarliga försämringar av det sociala och moraliska beslutsfattandet och orsaka anmärkningsvärda förändringar i personligheten. Även om intellektet kanske inte påverkas kan skadan förändra en flitig person till en oansvarig drummel. Forskning har visat att effekterna är ännu mer synliga om skadan inträffat i mycket unga år (Nature Neuroscience, oktober 1999).
Två eller fler personer som har psykopatiska drag, kan påverka andra som ingår i deras närmaste krets (företag, parti, terroristgrupp eller religiös sekt) så att de tar efter det psykopatiskt avvikande beteendet. Dessa personer har vanligtvis sinsemellan nära känslomässiga band, tillhör vanligen samma familj, grupp eller sekt, och lever isolerade från andra.
I allmänhet är det den ledande personen "den primära psykopaten" som har en äkta beteendestörning. De andra har påverkats av dennes dominerande stil som gör att "inducerad psykopati" kan uppstå, i likhet med inducerad psykos (Folie à deux). Om de störda personerna separeras, kvarstår beteendeavvikelser hos den som är psykopat, medan de andra kan bli symptomfria.
Vilka egenskaper kännetecknar en psykopat?
Den kanadensiske psykologiprofessorn Robert Hare var pionjär inom ämnet kriminalpsykologi och professor på University of British Columbia, där hans studier handlade om psykopater. Hare har sammanfattat en testlista på 20 punkter över de viktigaste psykopatiska egenskaperna. Denna har blivit en värdefull måttstock för bedömning av psykopater. Om man samlar in 30 poäng av 40, kan man enligt Hares test med hög sannolikhet bedömas vara psykopat.
Psykopaten är talför och ytligt charmig, har förhöjd självuppfattning, har ett påträngande behov av spänning. Han är patologiskt lögnaktig, bedräglig och manipulativ. Psykopaten saknar ånger- och skuldkänslor, är känslokall och har bristande förmåga att hysa medkänsla.
Psykopaten har därtill stort behov av att förvränga verkligheten och är immun mot sanning och fakta. Gäng ger stora möjligheter för psykopater. I en regering, ett bolag eller en frimurarloge utgör detta det kamouflage som psykopaten behöver.
Psykopaten är en professionell bedragare och dras till det politiska livet för dess stora möjligheter att manipulera och dominera andra människor.
En psykopat kan endast ibland stå för sina handlingar och förringar eller förnekar som regel följder för andra människor. En psykopat är inte intresserad av andra människors känslor. De tycker om att göra narr av andra. De dödar och stympar med inlevelse. Psykopater är stolta över att kunna ljuga på ett ”professionellt sätt”, de är mytomaner. Det som psykopaterna anser vara rätt, oavsett vilka sagor det kan handla om, tvingas andra att tro på.
De agerar rovdjur och föreställer sig att de som inte är med i spelet är byten.
”Psykopater är samhällets vilddjur och de charmar, manipulerar och beter sig hänsynslöst på väg genom livet.”, skriver Robert Hare i ”Psykopatens värld”(s. 13.).
Deras aggressiva vandalism leder till revolutioner och krig och vållar därmed mycket sorg och lidande.
Deras beteendeproblem börjar i tidig ålder. Dr Smedley anser att man bör försöka upptäcka tecken på psykopati eller personlighetsstörning hos barn, så att man borde ingripa så snart som möjligt. När de når vuxen ålder, fungerar inte längre någon terapi.
Bland andra kännetecknande egenskaper är deras sexuella beteende promiskuöst. De saknar realistiska, långsiktiga mål, trots att de planerar långt i förväg. De är impulsiva och ansvarslösa och tar inte ansvar för sina handlingar. De har oftast många kortvariga äktenskapslika förhållanden.
De visar upp en ovanlig kriminell mångsidighet. Många psykopater är framgångsrika affärsmän, akademiker, politiker och ofta även frimurare. Redan under sina unga år begår de som regel olika brott.
Psykopaten kan vara charmerande. Han berättar fantastiska historier, talar på ett medryckande och sympatiskt sätt. Han kan säga rätt sak vid rätt tillfälle och med rätt tonfall, samt med en övertygande mimik. De är duktiga skådespelare genom att vara otroligt lömska och sluga.
En typisk psykopat är känsloblind, det vill säga att man inte kan lära dem medkänsla. Det är slöseri med tid. Psykopater har svårt att bearbeta, förstå och ta till sig emotionellt material, enligt flera hjärnbilder. Skillnaderna är slående på hur psykopaterna reagerar på känsloladdade ord. I psykopatens hjärna är aktiviteten mindre och det syns i det limbiska systemet, vilket är viktigt vid bearbetning och alstring av känslor. Problemet syns speciellt tydligt i amygdala, som är en nervsamling i tinninglobens djup mitt i hjärnan och är avgörande för känslor och känslomässig inlärning. Den är också viktig för framkallande av fruktan.
Vid möte med sorgsna människor aktiveras amygdala. Hos psykopater har konstaterats att amygdala fungerar dåligt. Detta betyder att psykopater har hjärnskador; hjärnbarken fungerar inte som den ska. Psykopater saknar kontrollmekanismer. Friska hjärnor har mängder av nervtrådar mellan amygdala och hjärnbarken. Psykopatens hjärna saknar många av dessa.
Psykopaten vill inte arbeta eller bygga upp någonting. Han vill helst förstöra och härja.
De värsta lögnarna är de som håller sig på gränsen till sanningen och anklagar andra för sina egna brott.
Psykopater är teatraliska. De använder en roll som offer för att väcka medkänsla för att utnyttja detta och därigenom kunna agera i sina egna intressen. Psykopaten ångrar sig inte.
Psykopaten är samvetslös och utan känslor för andra människor. Han tar vad han vill och gör som han tycker och bryter mot alla normer.
När psykopaten tycks förstående, medkännande och deltagande är det ingenting annat än ett manipulerande av oss att känna förtroende och lita på honom. Psykopater är mycket förslagna och beräknande.
Psykopati är planerad ondska och när man påstår att psykopater saknar långsiktiga realistiska mål, menar man mål sett ur ett mänskligt perspektiv. Det kan poängteras att psykopater aldrig får bedömas efter mänskliga mått. Bakom charmen, det leende ansiktet och den intensiva blicken finns rovdjuret som planerar sin attack. Psykopaten fylls med välbehags- och lustkänslor av att vinna trots att andra lider skada. Man kan säga att hjärnans belöningssystem får en kick. Häri ligger förklaringen till psykopaters omvända känsloliv. Behovet av att alltid vinna, innebär också att psykopaten uppfattas som påstridig, arrogant och dominerande.
De är alltid på hugget att snylta på någon, lura och bedra. Psykopater saknar ansvarskänsla. Det medför att när något inte passar psykopaten, lämnas detta vind för våg, helt plötsligt, ofta utan föregående varning. Det gäller vilken syssla som helst, till vardags eller i arbetet. Det gäller uppdrag och åtaganden. Det gäller även relationer. Psykopater har inga vänner. De är trolösa mot sina medarbetare och det motsatta könet.
De karakteriseras av total avsaknad av självkritik och ödmjukhet. Psykopaten är en mytoman, som har onda avsikter. Allt han/hon företar sig skall gagna honom/henne på något sätt. Han är fullständigt hänsynslös i sin egoism och lögnerna står ständigt i dennas tjänst. Dessa lögner har ett alldeles speciellt syfte, nämligen att indirekt och på ett mycket försåtligt, listigt och svårgenomskådligt sätt framhäva den egna förträffligheten och därmed kommer åhöraren att få en falsk bild av psykopaten såsom varande en ärlig, skötsam och genuin människa, fast sanningen är den rakt motsatta.
Psykopaten förtalar gärna och saknar helt förståelse för ordet ”moral” och vet inte riktigt vad ordet som sådant egentligen betyder. Han kan ta ordet i sin mun, vet hur det ska brukas, men begriper inte riktigt innebörden.
Psykopaten är själv mycket medveten om vilka ord som öppnar dörrar. Hans lögner ändras från stund till stund och är sällan identiska vid två olika tillfällen. Psykopaten har en hel arsenal av lämpliga lögner, ett helt skafferi av historier att ösa ur för att påverka andra. Det är dock inte så att han alltid och hela tiden hittar på nya lögner. De återanvänds, men alltid i ny tappning enligt ett framgångsrikt recept.
I dagens läge finns tekniska möjligheter att relativt lätt avslöja psykopater, eftersom deras hjärnskador och andra biologiska avvikelser syns på magnetröntgenbilder. I ett normalt välfungerande samhälle borde det finnas ett offentligt krav på alla politiker att låta skanna sina hjärnor med magnetröntgen (magnetic resonance imaging, MRI). Eftersom vi inte lever i ett normalt samhälle, förblir detta tillsvidare dock endast ett önsketänkande och psykopaternas herravälde fortsätter ännu att skörda stora offer med astronomiska kostnader för samhället som följd.
Psykopater i samhället och politiken
Dessa psykiskt störda personer dominerar politiken. 'I exempelvis socialistiska sammanhang har psykopater utnyttjat arbetarna som redskap och måltavla, och även tränat sina vänsteranhängare till att agera tankepoliser åt det internationella frimureriet. Efter att genom en blodig våldsorgie ha skaffat sig kontroll över det franska samhället år 1789, planerade frimurarpsykopater att förverkliga sina socialistiska utopier även på andra håll. Deras primitiva socialism är en form av manipulation för att bedra och förtrycka människor och komma över andras tillgångar.
Även i det samtida samhället har man beklagligen skaffat sig en armé av nyttiga idioter, som saknar grundläggande kunskap, andlig insikt och förmåga att tänka logiskt och självständigt. Den verklighetsfrånvända dogmen "allas lika värde" är ett annat modernt marxistiskt inspirerat påhitt som möjliggör för psykopater att härja fritt.
Lenin, Trotskij, Stalin och Mao Zedong är fruktansvärda exempel som uppvisar tydliga psykopatiska drag under denna ideologiska täckmantel, men psykopatin är inte knuten till en enskild ideologi utan har av allt att döma präglat exempelvis många klanledare för de ökända bankdynastierna Rothschild, Morgan och Rockefeller. Tidningsmagnaten Robert Maxwell (egentligen Jan Ludvig Hoch, 1923–1991) är ett annat exempel på en person med narcissistiska egocentriska drag och som inte brydde sig om någon i sin omgivning, men med en otrolig förmåga att manipulera och förföra folk. På typiskt psykopatiskt manér agerade han "känsloterrorist".
Psykopaterna känner till normerna, inklusive lagarna, men om dessa står i vägen för hans vilja, överträds de lika lätt som om de inte fanns. Psykopaten spelar alltid teater för att nå sina mål. Att dupera och manipulera förorsakar omgivningen stor skada, vilket psykopaten är helt medveten om, och road av. Detta framkallar aldrig någon skam, aldrig ånger och aldrig dåligt samvete.
En liten grupp psykopater kan utgöra stor fara. Dessa kan roa sig med att ständigt sätta skräck i andra med affektiva utbrott av ursinne, som övergår i rå misshandel. Inte ens då är dessa affekter förankrade i äkta ilska. De har perversa lustar. De är notoriska återfallsförbrytare. Att hysa känslor för andra är för dem helt omöjligt.
Psykopater tar alla chanser att låta andra betala för sig själva. Parasiterandet sker i såväl liten som stor skala, allt efter möjligheterna vid varje givet tillfälle. Psykopater är de mest durkdrivna, hänsynslösa och förslagna opportunister, som tar alla chanser att sko sig på andra och på vilket sätt som helst. Det saknar betydelse om det är offrets ”sista krona som ryker” och om offret får betalningsanmärkning, blir vräkt eller vad som helst. Psykopater bryr sig inte om konsekvenser, normer och lagar. De är beräknande med ett behov av att vinna varje strid som uppstår. Alla människor är ett slags fiender som skall kontrolleras och utnyttjas.
De bygger inte sin karriär på kompetens utan på manipulation, dupering och hot och de använder andras arbeten som om det vore deras egna. Psykopaten vill alltid ha något av andra, oavsett om den har rätt till det eller inte. Hos psykopaten kommer ett slag som en blixt från en klar himmel, men det är inte impulsivt, det är en beräknad handling. Det handlar om medvetenheten om att ett sådant slag träffar säkrare och hårdare just för att det kommer oväntat.
Eventuella förpliktelser bortser psykopater från, därför att förpliktelser innebär att ge något av sig själv till andra. Det är skälet till att psykopater alltid är ansvarslösa. De ser bara sina egna behov, precis som väldigt små barn. Allt som inte leder till det egna tillfredsställandet saknar betydelse.
I alla dispyter med en psykopat förnekar denne att den har någon som helst skuld till den uppkomna situationen. Alla psykopater begår brott, men få straffas. Psykopaten vill dupera och manipulera offret eller skrämma det från vettet, för att mäta sina krafter mot offrets och för att vinna kampen. Mänskligt lidande betyder ingenting för psykopaten, bara idéerna är något värda. Deras idéer konfronteras dock aldrig med verkligheten. Psykopater uppvisar lågt moraliskt beteende även i det lilla, betalar inte igen lån, fuskar etcetera.
De tar ofta åt sig äran för vad andra skapat och knycker idéer utan att redovisa varifrån de kommer. De är otacksamma och utnyttjar andra för sina egna syften. De "kliver över lik". De är duktiga på att svänga sig med fina ord. De är motsägelsefulla. Deras teorier är ofta ett sammelsurium av motsägelsefulla påståenden. Marxismen är i många olika avseenden ett praktexempel på det sistnämnda.
Deras teorier gäller aldrig dem själva. Exempelvis det ideologiska slagordet om proletariatets diktatur, där alla solidariskt skall dela på allt, gäller inte ledarna. De kan unna sig vilket lyxliv som helst. I Kampuchea betraktade röda khmererna alla högutbildade som en fara för samhället, och sköt dem som man lyckades fånga. Khmerernas ledare var högutbildade, men själva var de ingen fara för samhället.
De tar sig rätten att spela gud. En psykopat kan tortera ihjäl andra, utan att känna vare sig skuld eller medkänsla. Ett av de allra värsta exemplen på en psykopat är utan tvekan Mao Zedong. När Mao var 24 år, skrev han: “Det finns givetvis andra människor i världen, men de är bara till för mig”.
Om Mao kan man säga: som människa var han ynklig, men som monster var han storartad. Lenin, Trotskij, Mao, frimurarledaren Albert Pike var medlemmar i ett ondskans brödraskap, där vanliga människors enda berättigande ligger i att de kan tjäna psykopatens syften.
Dessa människor, som av olika skäl hamnat i maktposition, utgör en i och för sig liten minoritet, men genom sin förmåga att dupera, charma och skrämma människor, har de tillskansat sig inflytande som inte på något sätt avspeglar folkmajoritetens vilja. De utgör i själva verket demokratins dödgrävare.
Problemet förvärras av att alltför många normala människor är för fega för att säga ifrån. Alltför få i Sverige vågar stå upp för sanningen på bekostnad av sin popularitet. De flesta upprepar vindflöjelmässigt de rätta åsikterna som en trollformel. Sedan finns det en liten skara personer som aktivt vågar gå mot strömmen, men de är alltför få.
Vi vägleds av brottslingar, som är utstuderade psykopater. I deras egen officiella propaganda är de samtidigt andligen högt utvecklade och goda människor som vill bli ännu godare.
Dissidenterna, de oliktänkande, har förmågan att se samband och genomskåda de psykiskt störda makthavarnas orealistiska utopier och lögner. De som djupare och mer ingående beskriver verkligheten utsätts ofta samtidigt för smutskastning, hot och repressalier för att de försöker tala sanning. I dagens värld hyllas endast de som ljuger. För psykopaten är sanningssägare alltid ett allvarligt hot. De drömmer om att alla med "felaktiga" åsikter inte ska få komma till tals eller i varje fall marginaliseras på olika sätt.
Den svenske filosofen Lars Adelskogh har betonat: ”Folkets okunnighet är de styrandes styrka". Ju mindre kunskap vi besitter om psykopatin och dess uttryck inom olika sammanhang i samhället, desto större är deras makt. Det omvända gäller samtidigt - ju mer kunskap om ämnet folket har, desto mindre blir deras makt.
Texten är baserad på ett utdrag från Jüri Linas kommande bok - ”Psykopaternas herravälde”
