Annons:
Annons:
Ur arkivet

Så fungerar psykopater

Psykopater finns ibland oss och påverkar även stora skeenden i politiken, till enorm skada för samhället. I en text baserad på Jüri Linas kommande bok ”Psykopaternas herravälde” får vi en glimt av psykopaten i närbild.

Publicerad 1 maj 2021 · Återpublicerad 17 juli 2025
Verkställande direktörer vd psykopater
Jüri Lina menar att psykopaterna dominerar politiken.

Psykopati är en medfödd personlighetsstörning. Psykopater har ett antisocialt beteendemönster som orsakar enorma skador för samhället. Framgångsrika psykopater är samtidigt så pass skickliga att de ofta går fria trots att vissa av deras brott är ytterst grova.



Det finns inte så många psykopater i världen. Ungefär en procent av USA:s befolkning är psykopater. Även i de amerikanska fängelserna är de överrepresenterade, med 15–20 procent. De tros också vara starkt överrepresenterade hos exempelvis ideologiska sektledare och parlamentsledamöter.

Psykopatiska brottslingar är inte galna utan begår sina brott kallt beräknande. De är överväldigande och har ofta även en otrolig övertalningsförmåga. De saknar empati och förmåga att behandla andra människor som tänkande, kännande varelser. De manipulerar på ett patologiskt sätt. De har ett behov av spel och utnyttjar skickligt våra svagheter.

Det finns ingen känd behandling för att bota psykopati. Erfarenheter från amerikanska fängelser antyder snarare att behandlade psykopater i ännu högre grad blir återfallsförbrytare.

Annons:

Även barn till kärleksfulla föräldrar kan bli psykopater. Många är våldsamma psykopatiska monster. Dr Martin Smedley från London tror inte att man kan uppfostra barn till psykopater men andra experter håller inte helt med om det. Fattigdom förvandlar inte personer per automatik till psykopater och ej heller till socialister, trots att de är misshandlade av livet. Barn till psykopater behöver inte heller själva bli psykopater. Oftast har psykopati en biologisk orsak, vilket beror på ett funktionsfel i hjärnan. Neurologen James Fallon vid UC Irvine School of Medicine lyckades isolera den gen som orsakar psykopati – MAOA-L. Andra forskare har spårat denna gen tillbaka till neandertalarna.

Psykopatiskt beteende kan också bero på ett traumatiskt slag mot huvudet, särskilt i barndomen. Forskare, däribland dr Antonio Damasio och hans kollegor vid University of Iowa, har upptäckt att skador på en viss del av framhjärnan kan orsaka allvarliga försämringar av det sociala och moraliska beslutsfattandet och orsaka anmärkningsvärda förändringar i personligheten. Även om intellektet kanske inte påverkas kan skadan förändra en flitig person till en oansvarig drummel. Forskning har visat att effekterna är ännu mer synliga om skadan inträffat i mycket unga år (Nature Neuroscience, oktober 1999).

Två eller fler personer som har psykopatiska drag, kan påverka andra som ingår i deras närmaste krets (företag, parti, terroristgrupp eller religiös sekt) så att de tar efter det psykopatiskt avvikande beteendet. Dessa personer har vanligtvis sinsemellan nära känslomässiga band, tillhör vanligen samma familj, grupp eller sekt, och lever isolerade från andra.

I allmänhet är det den ledande personen "den primära psykopaten" som har en äkta beteendestörning. De andra har påverkats av dennes dominerande stil som gör att "inducerad psykopati" kan uppstå, i likhet med inducerad psykos (Folie à deux). Om de störda personerna separeras, kvarstår beteendeavvikelser hos den som är psykopat, medan de andra kan bli symptomfria.

Vilka egenskaper kännetecknar en psykopat?

Den kanadensiske psykologiprofessorn Robert Hare var pionjär inom ämnet kriminalpsykologi och professor på University of British Columbia, där hans studier handlade om psykopater. Hare har sammanfattat en testlista på 20 punkter över de viktigaste psykopatiska egenskaperna. Denna har blivit en värdefull måttstock för bedömning av psykopater. Om man samlar in 30 poäng av 40, kan man enligt Hares test med hög sannolikhet bedömas vara psykopat.

Psykopaten är talför och ytligt charmig, har förhöjd självuppfattning, har ett påträngande behov av spänning. Han är patologiskt lögnaktig, bedräglig och manipulativ. Psykopaten saknar ånger- och skuldkänslor, är känslokall och har bristande förmåga att hysa medkänsla.

Psykopaten har därtill stort behov av att förvränga verkligheten och är immun mot sanning och fakta. Gäng ger stora möjligheter för psykopater. I en regering, ett bolag eller en frimurarloge utgör detta det kamouflage som psykopaten behöver.

Psykopaten är en professionell bedragare och dras till det politiska livet för dess stora möjligheter att manipulera och dominera andra människor.

En psykopat kan endast ibland stå för sina handlingar och förringar eller förnekar som regel följder för andra människor. En psykopat är inte intresserad av andra människors känslor. De tycker om att göra narr av andra. De dödar och stympar med inlevelse. Psykopater är stolta över att kunna ljuga på ett ”professionellt sätt”, de är mytomaner. Det som psykopaterna anser vara rätt, oavsett vilka sagor det kan handla om, tvingas andra att tro på.

De agerar rovdjur och föreställer sig att de som inte är med i spelet är byten.

”Psykopater är samhällets vilddjur och de charmar, manipulerar och beter sig hänsynslöst på väg genom livet.”, skriver Robert Hare i ”Psykopatens värld”(s. 13.).

Deras aggressiva vandalism leder till revolutioner och krig och vållar därmed mycket sorg och lidande.

Deras beteendeproblem börjar i tidig ålder. Dr Smedley anser att man bör försöka upptäcka tecken på psykopati eller personlighetsstörning hos barn, så att man borde ingripa så snart som möjligt. När de når vuxen ålder, fungerar inte längre någon terapi.

Bland andra kännetecknande egenskaper är deras sexuella beteende promiskuöst. De saknar realistiska, långsiktiga mål, trots att de planerar långt i förväg. De är impulsiva och ansvarslösa och tar inte ansvar för sina handlingar. De har oftast många kortvariga äktenskapslika förhållanden.

De visar upp en ovanlig kriminell mångsidighet. Många psykopater är framgångsrika affärsmän, akademiker, politiker och ofta även frimurare. Redan under sina unga år begår de som regel olika brott.

Psykopaten kan vara charmerande. Han berättar fantastiska historier, talar på ett medryckande och sympatiskt sätt. Han kan säga rätt sak vid rätt tillfälle och med rätt tonfall, samt med en övertygande mimik. De är duktiga skådespelare genom att vara otroligt lömska och sluga.

En typisk psykopat är känsloblind, det vill säga att man inte kan lära dem medkänsla. Det är slöseri med tid. Psykopater har svårt att bearbeta, förstå och ta till sig emotionellt material, enligt flera hjärnbilder. Skillnaderna är slående på hur psykopaterna reagerar på känsloladdade ord. I psykopatens hjärna är aktiviteten mindre och det syns i det limbiska systemet, vilket är viktigt vid bearbetning och alstring av känslor. Problemet syns speciellt tydligt i amygdala, som är en nervsamling i tinninglobens djup mitt i hjärnan och är avgörande för känslor och känslomässig inlärning. Den är också viktig för framkallande av fruktan.

Vid möte med sorgsna människor aktiveras amygdala. Hos psykopater har konstaterats att amygdala fungerar dåligt. Detta betyder att psykopater har hjärnskador; hjärnbarken fungerar inte som den ska. Psykopater saknar kontrollmekanismer. Friska hjärnor har mängder av nervtrådar mellan amygdala och hjärnbarken. Psykopatens hjärna saknar många av dessa.

Psykopaten vill inte arbeta eller bygga upp någonting. Han vill helst förstöra och härja.

De värsta lögnarna är de som håller sig på gränsen till sanningen och anklagar andra för sina egna brott.

Psykopater är teatraliska. De använder en roll som offer för att väcka medkänsla för att utnyttja detta och därigenom kunna agera i sina egna intressen. Psykopaten ångrar sig inte.

Psykopaten är samvetslös och utan känslor för andra människor. Han tar vad han vill och gör som han tycker och bryter mot alla normer.

När psykopaten tycks förstående, medkännande och deltagande är det ingenting annat än ett manipulerande av oss att känna förtroende och lita på honom. Psykopater är mycket förslagna och beräknande.

Psykopati är planerad ondska och när man påstår att psykopater saknar långsiktiga realistiska mål, menar man mål sett ur ett mänskligt perspektiv. Det kan poängteras att psykopater aldrig får bedömas efter mänskliga mått. Bakom charmen, det leende ansiktet och den intensiva blicken finns rovdjuret som planerar sin attack. Psykopaten fylls med välbehags- och lustkänslor av att vinna trots att andra lider skada. Man kan säga att hjärnans belöningssystem får en kick. Häri ligger förklaringen till psykopaters omvända känsloliv. Behovet av att alltid vinna, innebär också att psykopaten uppfattas som påstridig, arrogant och dominerande.

De är alltid på hugget att snylta på någon, lura och bedra. Psykopater saknar ansvarskänsla. Det medför att när något inte passar psykopaten, lämnas detta vind för våg, helt plötsligt, ofta utan föregående varning. Det gäller vilken syssla som helst, till vardags eller i arbetet. Det gäller uppdrag och åtaganden. Det gäller även relationer. Psykopater har inga vänner. De är trolösa mot sina medarbetare och det motsatta könet.

De karakteriseras av total avsaknad av självkritik och ödmjukhet. Psykopaten är en mytoman, som har onda avsikter. Allt han/hon företar sig skall gagna honom/henne på något sätt. Han är fullständigt hänsynslös i sin egoism och lögnerna står ständigt i dennas tjänst. Dessa lögner har ett alldeles speciellt syfte, nämligen att indirekt och på ett mycket försåtligt, listigt och svårgenomskådligt sätt framhäva den egna förträffligheten och därmed kommer åhöraren att få en falsk bild av psykopaten såsom varande en ärlig, skötsam och genuin människa, fast sanningen är den rakt motsatta.

Psykopaten förtalar gärna och saknar helt förståelse för ordet ”moral” och vet inte riktigt vad ordet som sådant egentligen betyder. Han kan ta ordet i sin mun, vet hur det ska brukas, men begriper inte riktigt innebörden.

Psykopaten är själv mycket medveten om vilka ord som öppnar dörrar. Hans lögner ändras från stund till stund och är sällan identiska vid två olika tillfällen. Psykopaten har en hel arsenal av lämpliga lögner, ett helt skafferi av historier att ösa ur för att påverka andra. Det är dock inte så att han alltid och hela tiden hittar på nya lögner. De återanvänds, men alltid i ny tappning enligt ett framgångsrikt recept.

I dagens läge finns tekniska möjligheter att relativt lätt avslöja psykopater, eftersom deras hjärnskador och andra biologiska avvikelser syns på magnetröntgenbilder. I ett normalt välfungerande samhälle borde det finnas ett offentligt krav på alla politiker att låta skanna sina hjärnor med magnetröntgen (magnetic resonance imaging, MRI). Eftersom vi inte lever i ett normalt samhälle, förblir detta tillsvidare dock endast ett önsketänkande och psykopaternas herravälde fortsätter ännu att skörda stora offer med astronomiska kostnader för samhället som följd.

Psykopater i samhället och politiken

Dessa psykiskt störda personer dominerar politiken. 'I exempelvis socialistiska sammanhang har psykopater utnyttjat arbetarna som redskap och måltavla, och även tränat sina vänsteranhängare till att agera tankepoliser åt det internationella frimureriet. Efter att genom en blodig våldsorgie ha skaffat sig kontroll över det franska samhället år 1789, planerade frimurarpsykopater att förverkliga sina socialistiska utopier även på andra håll. Deras primitiva socialism är en form av manipulation för att bedra och förtrycka människor och komma över andras tillgångar.

Även i det samtida samhället har man beklagligen skaffat sig en armé av nyttiga idioter, som saknar grundläggande kunskap, andlig insikt och förmåga att tänka logiskt och självständigt. Den verklighetsfrånvända dogmen "allas lika värde" är ett annat modernt marxistiskt inspirerat påhitt som möjliggör för psykopater att härja fritt.

Lenin, Trotskij, Stalin och Mao Zedong är fruktansvärda exempel som uppvisar tydliga psykopatiska drag under denna ideologiska täckmantel, men psykopatin är inte knuten till en enskild ideologi utan har av allt att döma präglat exempelvis många klanledare för de ökända bankdynastierna Rothschild, Morgan och Rockefeller. Tidningsmagnaten Robert Maxwell (egentligen Jan Ludvig Hoch, 1923–1991) är ett annat exempel på en person med narcissistiska egocentriska drag och som inte brydde sig om någon i sin omgivning, men med en otrolig förmåga att manipulera och förföra folk. På typiskt psykopatiskt manér agerade han "känsloterrorist".

Psykopaterna känner till normerna, inklusive lagarna, men om dessa står i vägen för hans vilja, överträds de lika lätt som om de inte fanns. Psykopaten spelar alltid teater för att nå sina mål. Att dupera och manipulera förorsakar omgivningen stor skada, vilket psykopaten är helt medveten om, och road av. Detta framkallar aldrig någon skam, aldrig ånger och aldrig dåligt samvete.

En liten grupp psykopater kan utgöra stor fara. Dessa kan roa sig med att ständigt sätta skräck i andra med affektiva utbrott av ursinne, som övergår i rå misshandel. Inte ens då är dessa affekter förankrade i äkta ilska. De har perversa lustar. De är notoriska återfallsförbrytare. Att hysa känslor för andra är för dem helt omöjligt.

Psykopater tar alla chanser att låta andra betala för sig själva. Parasiterandet sker i såväl liten som stor skala, allt efter möjligheterna vid varje givet tillfälle. Psykopater är de mest durkdrivna, hänsynslösa och förslagna opportunister, som tar alla chanser att sko sig på andra och på vilket sätt som helst. Det saknar betydelse om det är offrets ”sista krona som ryker” och om offret får betalningsanmärkning, blir vräkt eller vad som helst. Psykopater bryr sig inte om konsekvenser, normer och lagar. De är beräknande med ett behov av att vinna varje strid som uppstår. Alla människor är ett slags fiender som skall kontrolleras och utnyttjas.

De bygger inte sin karriär på kompetens utan på manipulation, dupering och hot och de använder andras arbeten som om det vore deras egna. Psykopaten vill alltid ha något av andra, oavsett om den har rätt till det eller inte. Hos psykopaten kommer ett slag som en blixt från en klar himmel, men det är inte impulsivt, det är en beräknad handling. Det handlar om medvetenheten om att ett sådant slag träffar säkrare och hårdare just för att det kommer oväntat.

Eventuella förpliktelser bortser psykopater från, därför att förpliktelser innebär att ge något av sig själv till andra. Det är skälet till att psykopater alltid är ansvarslösa. De ser bara sina egna behov, precis som väldigt små barn. Allt som inte leder till det egna tillfredsställandet saknar betydelse.

I alla dispyter med en psykopat förnekar denne att den har någon som helst skuld till den uppkomna situationen. Alla psykopater begår brott, men få straffas. Psykopaten vill dupera och manipulera offret eller skrämma det från vettet, för att mäta sina krafter mot offrets och för att vinna kampen. Mänskligt lidande betyder ingenting för psykopaten, bara idéerna är något värda. Deras idéer konfronteras dock aldrig med verkligheten. Psykopater uppvisar lågt moraliskt beteende även i det lilla, betalar inte igen lån, fuskar etcetera.

De tar ofta åt sig äran för vad andra skapat och knycker idéer utan att redovisa varifrån de kommer. De är otacksamma och utnyttjar andra för sina egna syften. De "kliver över lik". De är duktiga på att svänga sig med fina ord. De är motsägelsefulla. Deras teorier är ofta ett sammelsurium av motsägelsefulla påståenden. Marxismen är i många olika avseenden ett praktexempel på det sistnämnda.

Deras teorier gäller aldrig dem själva. Exempelvis det ideologiska slagordet om proletariatets diktatur, där alla solidariskt skall dela på allt, gäller inte ledarna. De kan unna sig vilket lyxliv som helst. I Kampuchea betraktade röda khmererna alla högutbildade som en fara för samhället, och sköt dem som man lyckades fånga. Khmerernas ledare var högutbildade, men själva var de ingen fara för samhället.

De tar sig rätten att spela gud. En psykopat kan tortera ihjäl andra, utan att känna vare sig skuld eller medkänsla. Ett av de allra värsta exemplen på en psykopat är utan tvekan Mao Zedong. När Mao var 24 år, skrev han: “Det finns givetvis andra människor i världen, men de är bara till för mig”.

Om Mao kan man säga: som människa var han ynklig, men som monster var han storartad. Lenin, Trotskij, Mao, frimurarledaren Albert Pike var medlemmar i ett ondskans brödraskap, där vanliga människors enda berättigande ligger i att de kan tjäna psykopatens syften.

Dessa människor, som av olika skäl hamnat i maktposition, utgör en i och för sig liten minoritet, men genom sin förmåga att dupera, charma och skrämma människor, har de tillskansat sig inflytande som inte på något sätt avspeglar folkmajoritetens vilja. De utgör i själva verket demokratins dödgrävare.

Problemet förvärras av att alltför många normala människor är för fega för att säga ifrån. Alltför få i Sverige vågar stå upp för sanningen på bekostnad av sin popularitet. De flesta upprepar vindflöjelmässigt de rätta åsikterna som en trollformel. Sedan finns det en liten skara personer som aktivt vågar gå mot strömmen, men de är alltför få.

Vi vägleds av brottslingar, som är utstuderade psykopater. I deras egen officiella propaganda är de samtidigt andligen högt utvecklade och goda människor som vill bli ännu godare.

Dissidenterna, de oliktänkande, har förmågan att se samband och genomskåda de psykiskt störda makthavarnas orealistiska utopier och lögner. De som djupare och mer ingående beskriver verkligheten utsätts ofta samtidigt för smutskastning, hot och repressalier för att de försöker tala sanning. I dagens värld hyllas endast de som ljuger. För psykopaten är sanningssägare alltid ett allvarligt hot. De drömmer om att alla med "felaktiga" åsikter inte ska få komma till tals eller i varje fall marginaliseras på olika sätt.

Den svenske filosofen Lars Adelskogh har betonat: ”Folkets okunnighet är de styrandes styrka". Ju mindre kunskap vi besitter om psykopatin och dess uttryck inom olika sammanhang i samhället, desto större är deras makt. Det omvända gäller samtidigt - ju mer kunskap om ämnet folket har, desto mindre blir deras makt.

 

Texten är baserad på ett utdrag från Jüri Linas kommande bok - ”Psykopaternas herravälde”

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Videobutiker återigen på frammarsch

Publicerad 7 november 2026 – av Jan Sundstedt
Montage med filmfyllda hyllor inne i Stock Home Video, butikens fasad och en gatupratare med information om videobutiken.
Stock Home Video öppnade på Karlbergsvägen i Stockholm i juli 2026 och erbjuder film på bland annat VHS, Blu-ray och 4K UHD.

Streamingjättarna har, trots envisa och smått ondskefulla försök, inte lyckats ta död på den fysiska filmen. Vid S:t Eriksplan i Stockholm har Stock Home Video öppnat en videobutik där en gammal filmnörd genast känner sig hemma.

Stock Home Video på Karlbergsvägen 59 slog upp portarna i juli 2026. Butiken har finansierats främst tack vare en crowdfundingkampanj som mängder av engagerade filmälskare glatt bidragit till.

Det re-animerade intresset för fysiska filmmedier kan på sätt och vis jämföras med vinylskivans vägran att ge upp.

Gång på gång försöker mörka och subversiva krafter dödförklara fysiska medier, som dock vägrar kapitulera.

Annons:

Jag har givetvis besökt butiken vid ett flertal tillfällen, och det goda och inbjudande första intrycket har hållit i sig.

Jan Sundstedt står vid den öppna entrén till Stock Home Video i Stockholm.
Jan Sundstedt på väg in i Stock Home Video på Karlbergsvägen i Stockholm. Foto: Privat

Hyllorna är välfyllda och välsorterade, atmosfären är inbjudande och den filmtokiga personalen kan sin film, och samtalar gärna med kunderna om stort och smått.

Det är just den sortens samtal över disken som streamingtjänsternas algoritmer aldrig har kunnat ersätta.

I butiken finns också en sitthörna med soffa och hemmabiosystem. Där kan man slå sig ner med en kopp kaffe medan filmsnuttar rullar på skärmen.

Stock Home Video
Stock Home Video erbjuder inte bara film utan också en liten myshörna. Foto: Jan Sundstedt.

Från VHS-band till 4K

Sortimentet spänner över hela den fysiska filmens historia: VHS, DVD, Blu-ray och 4K UHD.

För samlaren finns samlarutgåvor från bolag som Arrow Video, Vinegar Syndrome, Shout/Scream Factory, Eureka och Second Sight.

Själv drar jag mig som vanligt först mot en av mina favoritgenrer: skräck och rysare! Väl där har jag hittills inte blivit besviken.

Förnämliga fynd har även gjorts vid hyllorna för bland annat svensk film, drama och action.

Höstens nyheter i butikens katalog visar bredden. Där hittar vi exempelvis Arrow Videos 4K-utgåvor av Cujo och The Frighteners, men också VHS:er av Halloween och The Beyond.

Soffrygg i förgrunden och filmfyllda hyllor inne i Stock Home Video, med entrétrappan till höger.
Stock Home Video: Från filmhörnan har besökaren utsikt över butikens välfyllda hyllor. Foto: Jan Sundstedt

Stockholm är inte ensamt. Även i Malmö har hyrvideobutiken som företeelse gjort förtjänstfull comeback.

Nya Dagbladet har tidigare rapporterat om filmuthyrningskaféet Fleurus på Karlskronaplan 11, där Paul Kraus och Elise Fritzson kombinerar filmuthyrning med kafé.

För den som saknar känslan av att bläddra bland omslag, läsa baksidestexter och gå hem med en film i handen är adressen på Karlbergsvägen värd att spara.

En besöksorder är härmed utfärdad!

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Julia James Davis: Kiki Smiths utställning är konstnärlig terrorism

Publicerad 7 november 2026 – av Markus Andersson
Splitmontage med en framåtböjd vaxfigur och ett långt mörkt spår på ett grått golv till vänster samt hängande ljusa pappersfi
Julia James Davis från The War on Beauty kritiserar både vaxfiguren med exkrementspåret och de hängande pappersfigurerna i Kiki Smiths utställning i Los Angeles, som hon kallar ”konstnärlig terrorism”. Bakom utställningen står Jeffrey Deitch och Pace Gallery.

Julia James Davis från The War on Beauty kallar Kiki Smiths nya utställning i Los Angeles för "konstnärlig terrorism". Bakom visningen står två av konstvärldens mäktigaste gallerier: Jeffrey Deitch och Pace Gallery.

Utställningen Untethered Journey visas från 30 oktober 2026 till 23 januari 2027 i Jeffrey Deitchs galleri på 925 N Orange Drive i Los Angeles. Julia James Davis besökte den tillsammans med sin mamma och beskriver i en tio minuter lång video, publicerad 5 november, vad som mötte henne innanför dörren.

— Jag öppnade dörren, och det första jag möts av är öppna skinkor som sprutar ut 15 fot skit ur en människoliknande vaxfigur på golvet, på alla fyra, en naken kvinna, säger hon.

Hon vände sig bort och gick in i ett annat rum.

Annons:

— Där möttes jag av något som såg ut som blodfläckade väggar med lik som hängde från taket.

När hon gick fram till vaxfiguren igen såg hon att det som liknade utsmetad avföring på stjärten var blåmärken, som om kroppen blödde genom huden. Samtidigt hördes barn genom väggen.

— Precis bredvid ett daghem, märk väl, så genom väggarna hör man jublet, lekljuden från barnen, vilket är en så kuslig kontrast, säger Julia James Davis.

"Till för att döda själar"

För Davis är utställningen inget enskilt smaklöst inslag utan ett uttryck för det hon kallar kriget mot skönheten.

— Det här är själva sinnebilden för kriget mot skönheten. Men vad betyder kriget mot skönheten, om inte att allt det här är till för att döda själar?

Hennes utgångspunkt är att konst är mer verklig än nästan allt annat, en koncentrerad bild av verkligheten. Därför kan skönheten säga så mycket.

— De berättar sanningen om Gud eller om hur världen är, och vi känner livet som finns i de vackra konstverken. Och i dem för de oss tillbaka till livet, säger hon.

Verk som Kiki Smiths gör enligt Davis det motsatta. Hon menar att terrorism inte bara handlar om fysiskt våld.

— Terrorism är inte bara uppenbara våldshandlingar, som att vara självmordsbombare eller att köra bilen genom en julmarknad. Det är också att skapa sådant här, som ideologiskt och psykologiskt tvingar människor mot ett ont mål, för att driva igenom en agenda.

— Det här är ett stycke konstnärlig terrorism, och Jeffrey Deitchs galleri utsätter allmänheten för det.

Den posthumana framtiden på gatan

Davis drar en linje från galleriets väggar ut till trottoaren utanför. Smiths kroppar i förfall har länge presenterats som en spegel av människans framtid, och den framtiden har enligt Davis redan kommit, fast inte som konstvärlden föreställde sig.

— När man lämnar Kiki Smith-utställningen hos Jeffrey Deitch och går ut på gatan har man verkliga människor som skiter på gatan, som lever i sin egen smuts och som dör. Den posthumana framtid som de sa skulle komma händer verkligen, men på ett annat sätt, säger hon.

— Människor dör, och konsten är en del av processen. Den visar oss vart vi är på väg. Konsten är till för att döda din själ.

Konstnären Kiki Smith, fotograferad 2013.
Kiki Smith har representerats av Pace Gallery sedan 1994. Hennes verk står i centrum för utställningen Untethered Journey. Foto: Nina Subin (CC BY 4.0)

Två megagallerier bakom visningen

Davis pekar särskilt ut pengarna och nätverket. Verken har packats och fraktats till Los Angeles och visningen görs i samarbete med Arne Glimcher, grundare av Pace Gallery, som hon kallar "ett av de där megagallerierna" som lyfter fram "äcklig, ond, depraverad" konst.

Galleristen Jeffrey Deitch i sitt hem i Los Angeles.
Jeffrey Deitch upplåter sitt galleri i Los Angeles för utställningen, som arrangeras tillsammans med Pace Gallery. Foto: Philip Cheung/LALA Magazine

Banden mellan konstnären och de två gallerierna är täta och långa. Enligt gallerierna själva träffade Jeffrey Deitch Kiki Smith redan 1975. Han stödde sedan den konstnärsdrivna butiken A. More Store, som startade 1981 under Smiths ledning, och tog med hennes skulptur Mother/Child (1993) i Aperto '93 på den 45:e Venedigbiennalen. Samma verk visas nu i Los Angeles.

Pace har representerat Smith sedan 1994, och Untethered Journey är hennes sextonde separatutställning med galleriet. Glimcher har känt henne sedan hon som ung assisterade sin far, den minimalistiske skulptören Tony Smith, som Pace också representerade. Det är första gången Pace och Deitch gör en hel utställning tillsammans, och Glimcher kallar samarbetet "pure joy", ren glädje.

Det är också Smiths första separatutställning i Los Angeles på trettio år. Gallerierna beskriver verken som "unflinchingly transgressive", obevekligt gränsöverskridande, och säger att de utmanar invanda föreställningar om hur människokroppen skildras genom att blotta dess inre.

Pace Gallerys grundare Arne Glimcher, fotograferad 2012.
Arne Glimcher grundade Pace Gallery 1960. I presentationen av Untethered Journey beskriver han Kiki Smith som en inflytelserik konstnär. Foto: Ronald James (CC BY-SA 4.0)

Blod, kroppar och exkrement

Bland verken finns bronsskulpturen Blood Pool (1992), Virgin Mary (1994) och den aluminiumgjutna diptyken Untitled (Skin) (1992). Där finns också Untitled från 1989, det så kallade röda rummet, där spöklika pappersfigurer hänger från taket mellan stora pappersark tecknade i blodrött. På golvet ligger Stars and Scat (1996), ett blått papper med kristallstjärnor och bronsspillning.

Vaxkvinnan som Davis beskriver påminner om Smiths bivaxskulptur Tale, en kvinna som kryper längs golvet med en svans av exkrement efter sig. Under 1990-talets kulturkrig kallades just det verket "disgusting", äckligt, av chefen för Metropolitan Museum of Art, enligt en NPR-profil från 2006. Smith sa då att verket handlade om skam och förnedring.

Hon har länge haft en publik i de högsta kretsarna. Popstjärnan Madonna samlar på hennes verk, och hon var en av de första kvinnorna som togs in av det dåvarande Pace Wildenstein.

Obscenitetsprovet

Davis menar att skulpturen inte ens är skyddad av yttrandefriheten i det amerikanska grundlagstillägget. Hon hänvisar till USA:s högsta domstols dom Miller mot Kalifornien från 1973.

Enligt domen saknar obscent material grundlagsskydd om tre villkor är uppfyllda samtidigt: att en genomsnittsperson med samhällets rådande normer finner att verket i sin helhet vädjar till ett lystet intresse, att det på ett uppenbart stötande sätt skildrar sexuellt beteende som definieras i delstatens lag, och att det i sin helhet saknar seriöst litterärt, konstnärligt, politiskt eller vetenskapligt värde. Som exempel på vad en delstat kan reglera nämner domstolen stötande skildringar av bland annat "excretory functions", kroppens utsöndringar.

Davis bedömning är att skulpturen faller på alla punkter. Hon vill inte låta galleriernas texter avgöra saken.

— Det är inte konst, och låt dem aldrig lura dig att tro det, hur många filosofiska, dumma essäer de än skriver för att rättfärdiga det. Det är det inte. Det är ett stycke terrorism. Så låt dig inte dödas.

Utställningsmaterial för Kiki Smiths Untethered Journey med hängande pappersfigurer framför röda väggfält.
Pappersfigurerna och de röda väggfälten ingår i installationen från 1989 som Davis angriper. Utställningen visas gemensamt av Jeffrey Deitch och Pace Gallery. Bild: Kiki Smith/Jeffrey Deitch och Pace Gallery

Hon avvisar också tanken att utvecklingen är given.

— Inget av det här är oundvikligt. Det är inte oundvikligt att vi lever i ett posthumant eller postkonstnärligt samhälle. Det är bara oundvikligt om vi tittar på det och bara går vidare, säger Julia James Davis.

— Den här konsten borde inte existera alls. Och låt mig sluta kalla det konst, för det är inte vad det är. Det är ett stycke terror.

Gallerierna bakom Untethered Journey

Jeffrey Deitch: Galleristen Jeffrey Deitch driver verksamhet i New York och Los Angeles. Los Angeles-galleriet öppnade i september 2018. Det är här, på 925 N Orange Drive, som den aktuella Kiki Smith-utställningen visas.

Pace Gallery: Grundades 1960 av Arne Glimcher. Marc Glimcher är vd och Samanthe Rubell president. Pace har representerat Kiki Smith sedan 1994. Untethered Journey är hennes sextonde separatutställning med galleriet.

Samarbetet: Utställningen arrangeras gemensamt av Jeffrey Deitch och Pace Gallery och pågår 30 oktober 2026–23 januari 2027. Det är första gången de båda gör en hel utställning tillsammans. Deitch har känt Smith sedan 1975. Arne Glimcher uttalar sig om henne i den officiella utställningspresentationen.

Källor: Jeffrey Deitch, Pace Gallery, utställningspresentationen och Pace om ledningen.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

180 år gammalt pappersklipp av H.C. Andersen till salu

Publicerad 7 november 2026 – av Emil Fjellstedt
Bildmontage med ett sepiafärgat porträtt av H.C. Andersen till vänster och ett ljust, hjärtformat pappersklipp i en mörk trär
H.C. Andersen gav pappersklippet till Ida Sehested omkring 1845. Det säljs på auktion den 17 november med en värdering på 8 000–10 000 danska kronor.

Ett omkring 180 år gammalt pappersklipp av H.C. Andersen ropas ut på auktion den 17 november. Värderingen är 8 000–10 000 danska kronor.

Motivet består av ett kors, två fåglar, ett hjärta och två pilar, symboler för kärlek och trohet, uppger auktionshuset Bruun Rasmussen. Klippet är daterat till omkring 1845, är 8,5 centimeter högt och sitter i en snidad träram på 16×14 centimeter.

Andersen gav det till Ida Sehested (1841–1934), dotter till Frederik Sehested på herrgården Broholm på Sydfyn. Besöken lämnade tydliga spår i hans romaner.

"H.C. Andersen var gäst på herrgården flera gånger under åren 1836–1845", skriver Bruun Rasmussen.

Annons:

Broholm ägs i dag av Anders Sehested, släktens 13:e generation. Pappersklippet ingår i en liveauktion där flera föremål från godset säljs.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ur arkivet

Skogsrået – de svenska skogarnas drottning

Med sitt fagra yttre förför hon ensamma män i skogen till lyckorus – tills hon vänder ryggen till och de med fasa inser vem de delat säng med. Den som låg med skogsrået var fast, fångad för alltid, och riskerade dessutom döden genom halshuggning. Berättelserna om skogens drottning är otaliga och utgör en central del av svensk folktro och historia.

Publicerad 27 september 2025 · Återpublicerad 6 november 2026 – av Redaktionen
I Nordens djupa skogar lever fortfarande de gamla sägnerna om skogsrået som lockar och vilseleder.

Olika väsen som bodde i skogen, eller på gården, berättades det mycket om förr bland svenskarna. Berättarkulturen, som började mattas av efter 1800-talet, innehåller mängder med historier med vittnesmål om magi, väsen och trolldom – och där finns även en betydande del av det kära skogsrået.

När man inom folktron kallar något för rå, eller rådare, innebär det att just det väsendet rådde över den platsen. Skogsrå innebär alltså ett väsen som råder över skogen, men det finns också bergsrå, sjörå och gruvrå. Dessa är ofta porträtterade som kvinnor, eller kvinnoväsen. Det finns också exempelvis gårdsrå och skeppsrå, men dessa är manliga och liknar ofta gårdstomten i utseende.

Beroende på vilken del av Sverige man är i kallar man skogsrået vid olika namn. Några exempel är skogsnuvan, huldran, råndan, skogsfrun och skogstippan. Smeknamn som Talle-Maja, Grankotte-Kari, Trasåsa-frun, Ysäters-Kajsa och Lanna-frökna förekommer också på lokal nivå. Gemensamt är att väsendet rådde över skogen och djuren i den.

Skogsrået är som bekant ett kvinnligt väsen, men det finns också äldre berättelser om manliga skogsrån och särskilt i Norrland kunde skogsrået ofta vara en man. Även inom samekulturen är det ett manligt väsen. Däremot är den kvinnliga versionen den som är mest framträdande i folktron, men utseendet kan variera beroende på vart i landet hon bor.

Annons:
Det mystiska skogsrået som med sin skönhet lockar män vilse i den djupa skogen. Målning: Theodor Kittelsen

Skönheten döljer fasa

I södra Sverige är hon som oftast en vacker kvinna med långt hår, men vänder hon ryggen till finns där en ihålig, murken trädstam. Hennes rygg beskrivs inte alltid exakt så, men karaktäristiskt handlar det ofta om att hon har just en ful rygg på något vis, samtidigt som hon är fager framtill. Men det finns också berättelser om hur hon är en ful, äldre kvinna med hängande bröst. Ofta har hon just stora bröst, som hon kan slänga över axlarna när hon springer. Skogsrået kan bära en klänning, men ibland är hon också naken.

"Skogsråa var framme ō visade sig ibland. Far såg henne en gång. Då var hon klädd både i slöja ō krona. Det bådade lycka, att få se henne så klädd", berättade Mor Jansson, född 1843, upptecknat av Ingrid Larsson i IFGH 973, s. 51-53, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

I Närke, Värmland och Dalarna försvinner den ihåliga trädstammen och ersätts istället med en svans. Ibland är det en kosvans, en rävsvans samt även hästsvans förekommer. I Dalarna kan det också hända att hon har grönt hår. Ofta kan hon ändra skepnad och historier kring hur hon går från en vacker ung kvinna, till en gammal och ful, är inte ovanliga. Hon ska även kunna ta formen av ett träd eller en sten, ibland även andra djur.

Oftast anses skogsrået vara ett ensamt väsen, men det förekommer också berättelser och vittnesmål där det finns fler och att det kan liknas vid ett släkte snarare än en ensam varelse, något som nämns i Gunnar Granbergs avhandling Skogsrået i yngre nordisk folktradition, som kom ut 1935.

"Anders far, Börje, såg tre skogsrå, när han en gång var i skogen, och skulle hämta bränsle. Han talade till en av dem, och då skrattade de så försmädligt åt honom", berättade Anders Börjesson, född 1838, upptecknat av Oscar Broberg i IFGH 862, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

John Bauers målning "Skogsrå". Skogens drottning har ibland en rävsvans. Montage. Konstnär: John Bauer, Gunnar Creutz

Skogsrået i Norden

I Danmark har man inte ett ensamt väsen som kallas skogsrå, men liknande företeelser kring något man kallar för "ellefolk", enligt Granbergs avhandling. Till skillnad från stora delar av de svenska berättelserna är detta alltså tydligt ett folkslag och det fanns både "ellemanden" och "ellepigerne".

Likheter finns dock i de erotiska slagen, att både männen och kvinnorna närmar sig människan och förför, eller antastar, både kvinnor och män. Ellekvinnor har dock oftast liknande utseende som det svenska skogsrået, där de framtill är en vacker, ung kvinna men baktill är de fula.

I Norge finns ett väsen som det svenska skogsrået, ofta kallas hon där huldran, men även benämningen "skogsrå" finns nedtecknat, lånat från svenskan. Ofta har huldran större kopplingar till de underjordiska, det vill säga väsen som bor under jorden, men framkommer och liknar det svenska skogsrået till stor del.

Hon förekommer ofta i samband med det norska fäbodlivet, och uppges ha varit ett viktigt inslag där. Även det av "manlig erotik färgade fantasilivet ", som Granberg kallar det, förekommer i Norge – troligen även mer än i Sverige. I de svenska delarna av Finland förekommer skogsrået på liknande vis som i Sverige, men benämns ofta skogsjungfru. I Finland finns även gudinnan Mielikki, som är skogens beskyddare och därför kan jämföras med skogsrået.

Olika former av skogsrå förekommer också i andra länder, som exempelvis Indonesien, där det liknar det svenska skogsrået i utseende och förförandet av män. I slavisk mytologi finns även skogens beskyddare Lesjy, som dock är ett manligt väsen.

En mer modern tolkning av skogsrået. Konstnär: Sabina Nilsson

Ibland berättas det också om att skogsrået hade en man, som hade olika namn beroende på berättaren, men ofta kunde han heta Hulte eller Jonte. Han beskrivs dock som en slags bifigur och berättelserna om honom är betydligt färre än om skogsrået.

Viktig för jägare

Skogsrået är – liksom de flesta andra nordiska väsen – inom folktron både ett farligt väsen, men kan också vara hjälpsamt om hon vill. Främst handlar det om hur snäll man är mot henne. Bryt inga kvistar och skräm inga djur i skogen, för då kan hon bli arg.

Det brukade sägas att om man offrade något till skogsrået kunde man få jaktlycka eller få hjälp att få tillbaka ett bortsprunget djur. Offergåvan var oftast mynt som man antingen slängde över vänstra axeln eller lade på en stubbe i skogen. Det var också viktigt för jägare att vara rena när de skulle ut och jaga, då skogsrået inte gillar att man jagar djur när man är smutsig.

Särskilt bland jägare var skogsrået en återkommande tes, en vanlig berättelse är exempelvis att om hon träffade på två jägare i skogen kunde hon ge den ena jaktlycka genom att smeka geväret, men gav sedan den andra olycka genom att titta in i gevärspipan. Däremot var det oerhört viktigt att inte råka skjuta skogsråets älgar, hennes egna riddjur, något som tas upp i historien nedan.

"Han var den styvaste skytten i Skarshult. Ingen visste som han djurens vägar och tillhåll i skogen. Och djuren kunde han locka fram på gårdsplanen, om det behövdes. Det fattades aldrig kött hos Elias. Men en dag råkade han skjuta på en älg, som var sadlad. Det var skogaråas älg, och det blev naturligtvis bom. Sen jagade han aldrig mer. Men en kväll gick han ut till en hölada i skogen och sköt sig", något som Olle Forshed skriver om i sin analys Skogsrået en utrotningshotad art.

Om hon behagade kunde det nyckfulla skogsrået skänka jaktlycka. Målning: Hermanus Koekkoek

Hon förekommer också ofta i samband med kolmilor, vilka enkelt uttryckt är anordningar för att framställa kol, en verksamhet som bedrevs förr i tiden. Kolarens huvudsakliga uppgift var att övervaka och vårda kolningsprocessen i kolmilan. Arbetet var tungt, riskfyllt och ensamt, och kolaren bodde ofta i en enkel kolarkoja i närheten under långa perioder ute i skogen.

En av arbetsuppgifterna var att se till att milan inte slocknade eller ännu värre – brann upp. Brann milan upp var hela årets arbete borta, vilket innebar en stor ekonomisk förlust. Det kunde också leda till bränder i skogarna. Skogsrået sägs ha varit snäll nog att väcka kolaren om milan är på väg att brinna upp, eller om en olycka var på väg att hända.

Farlig förförerska

Anledningen till att man tror att skogsrået är så starkt förknippat med berättelser om just kolminor är på grund av ensamheten som männen upplevde. Det gäller också andra ensamyrken i skogen som exempelvis tjärbrännare eller skogshuggare.

"Av längtan efter kvinnligt sällskap, och ur deras fantasi och drömmar, skapades föreställningar om skogsrået", skriver ISOF.

Många är de berättelser kring just det erotiska i samband med skogsrået, om hur hon har förfört män i skog och mark, och en gemensam utgång är att det ofta blir konsekvenser. Hon beskrivs som kärlekskrank och vill gärna ha närhet från männen. Det är viktigt att aldrig ge henne ens namn, då hon då kommer få makt över mannen och han tvingas springa till skogs så fort skogsrået kallar på honom.

Det var heller inte ovanligt med berättelser kring hur skogsrået lockat eller lurat mannen att bilda familj med henne, och om det väl hänt var det svårt att ta sig ur situationen. Hon ska ibland också kunna förvandla sig och anta formen av en mans hustru eller trolovade.

"En dräng låg i skogen och kolade, så en kväll får han besök av, som han trodde, sin fästmö. Då han och 'fästmön' sällskapat i kojan en längre stund, skulle hon gå hem, men då drängen såg henne gå ut i dörren, såg han till sin häpnad, att hon hade svans. Han förstod då, att det var 'skogsråa'. Sedan hade hon honom i sitt våld", är en av de berättelser som tas upp i Granbergs avhandling.

"Skogsrået besöker en kolare i skogen". Xylografi: Per Daniel Holm

Det var länge olagligt att ha sexuellt umgänge med skogsrået och det fick också lagliga konsekvenser. Ända fram till 1700-talet kunde man bli dömd till döden om man haft umgänge med henne. I Vättle härad, Västergötland 1691 dömdes exempelvis en 22-årig till döden genom halshuggning för att ha haft "olovlig beblandelse" med ett skogsrå, något Forshed tar upp i sin analys.

Det sades ofta att den man som haft sex med skogsrået blev inbunden och fåordig, för att hans själ hade stannat hos henne. Men det sades också att mannen kunde få enorm jaktlycka om han var med skogsrået, men om han var henne otrogen drabbades han istället av eländiga olyckor.

Vänd plaggen ut och in

Skogsrået kan också få för sig att lura ut en i skogen så att man går vilse. Även här är kanske främst män drabbade, men det kunde också hända kvinnor och barn. Hon kan förtrolla en med sin sång eller sitt skratt, eller med sin blotta närvaro och då leda ut en på villovägar. Det sades ofta att hon kunde förvända synen på folk så de exempelvis inte hittade sina djur eller gick vilse.

Det sades att om man vände kläderna ut och in, eller bak och fram, kunde man skydda sig mot hennes våld. Tibast och vänderot ska också kunna användas för att skydda sig. Hade man hamnat i hennes våld var man enligt många berättelser fast och den enda utvägen var att lyckas döda henne.

Det finns många sägner om hur man lyckas döda henne, vilket var mycket svårt. Det framkommer ibland att det gick att skjuta henne, men ofta behövde man använda sig av en silverkula för att det skulle fungera.

Vargar var i många berättelser skogsråets fiender. Målning: Alfred Wierusz-Kowalski

Vargens gap

Ett av de mest framstående sätten att döda skogsrået är med hjälp av vargarna. Vargar har olika betydelse i skogsråets historia, där de i vissa fall är hennes hundar men i de flesta fall hennes fiender. Det finns flertalet historier där hon blir jagad och sedan uppäten av vargar. Det berättas ofta om att det är just vargar man ska använda för att lura henne och då även lyckas döda väsendet. En berömd historia, som berättats i otaliga versioner i den svenska folktron, är "Tasse ta fot".

"Någon hade gått och lagt sig i ladan. Förföljd av vargar kom skogsråa och hoppade upp i la(d)gluggen, där vargarna inte kunde komma åt henne. Hon satt med ryggen inåt ladan och benen hängande ned på ytterväg- gen. För att retas med vargarna, sade hon upprepade gånger: "Tasse, tasse, ta fot!" Mannen steg upp och knuffade ned henne till vargarna, sägande: "Tasse, tasse, ta alltihop! Och så åt vargarna upp skogsrån", berättade Gustava Nilsson, född 1846, upptecknat av Karl Rencke i IFGH 711, s. 22, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Det finns också en känd berättelse om en kolare som träffade ett vackert fruntimmer i skogen vid sin milan. De älskade om natten och hon bad honom lova att alltid slå yxan tre gånger mot ett träd när han återvände till henne, annars skulle de bli olyckliga. Varje sommar kom han tillbaka efter vintern hemma hos familjen, slog med yxan och kvinnan kom. Hon blev gravid och födde barn år efter år.

En sommar glömde han slå med yxan. Då uppträdde istället en gammal, ful kvinna med krokig näsa - han insåg till sin förskräckelse att det var skogsrået. Desperat gick han till prästen som rådde honom att vänta till vintern, ta skogsrået och alla barnen i en släde ut på sjön, och när vargarna kom skulle han hoppa på hästen, sparka loss släden och rida hem utan att titta tillbaka. Han följde rådet och lämnade dem åt vargarna. Skogsrået och alla barnen blev uppätna och mannen var fri.

I många sägner har skogsrået ofta en ihålig eller urholkad rygg. Konstnär: Gunnar Creutz

Olycksbringande pratmakare

Förutom sin ridälg har skogsrået andra djur till hands. Särskilt är lavskrikan förknippad med henne och man brukade säga att den var utskickad av henne för att spana. På flertal håll ansågs kråkfågeln bringa otur och dess latinska namn (Perisoreus infaustus) betyder just "olycksbringande pratmakare". Lavskrikan är känd för att vara orädd för människor. Om en jägare gick ut i skogen och såg eller hörde en lavskrika kunde han lika gärna gå hem igen. Han visste att fågeln var ute och spanade åt skogrået så att hon kunde varna alla djur i skogen.

På vissa platser hade hon även egna kor och getter som man ibland kunde höra henne kalla på.

"Dä ä befängt mä denne skogsråa som vôre te förr i vala. Ho för- villa månge mäncher här i skogera. Mi mormors farmor tala om att ho' både hörde å såg'a. Ho' skulle gå ätter kora en afta å kom så näre dom att ho tydlit hörde bjälla, men dä va' som alldeles omöjlit te å få reda på dom. Å te slute feck ho' höre skogråa locke på kora, ho' änne som sjön: "Majros, Linros å Kosätta, gulle söte, gulle mö- te, lull, lull, lull". Dette hände sej ve Kneckterud", berättade Maria Möller född 1841, upptecknat av Ragnar Nilsson i IFGH 1015, s. 25, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Odens jakt

Den vilda jakten, som i svensk folktro ofta kallas för Odens jakt, är en sägen från den svenska folktron. Den är dock också ett brett europeiskt fenomen, som förekommer i olika kulturella variationer beroende på land. I Sverige berättas det ofta om ett följe av övernaturliga varelser, ledd av Oden själv, som jagar skogsrået under höstens och vinterns mörka kvällar.

I sägnen fångar Oden till slut skogsrået och rider vidare med hennes kropp över hästryggen. Jakten sägs ha varit så högljudd att den fyllde skogar med hundskall, vinande ljud och skott, och folk trodde att den kunde rida rakt igenom nya byggnader om de låg i dess väg.

I grunden har troligen dessa sägner ett naturmystiskt ursprung och var ett sätt för att förklara olika naturfenomen som skrämde, såsom vindens ljud i träden och flyttfågelstressen.

1800-talsgestalning av Odens vilda jakt. Målning: Peter Nicolai Arbo (1831-1892)

Skogsrået idag

Idag lever berättelserna om skogens drottning främst vidare i böcker, filmer och serier, ofta med nordisk symbolik kopplad till henne. Ofta kan man se att det finns drag av skogsrå i de berättelser om folktro och väsen, även om hon inte alltid nämns specifikt. Vi ser henne inte längre bland träden, men det är tydligt att skogsrået, liksom andra väsen, är viktig att fortsätta berätta om, fast nu i mer fiktiv form än tidigare.

Vittnesmålen och berättelserna om skogsrået har avtagit under 1900-talet, men hon lever kvar som en stark symbol för särskilt de svenska skogarna. Och som en påminnelse om vad som kan dölja sig bakom trädens barkar. Möjligen är det så att, om nu skogsrå är ett folkslag, att de blivit färre och kanske till och med utrotade, då många är berättelserna kring hur dessa skogskvinnor dör.

Kanske ska man tänka på hur Anders Olsson Berg, född 1843, upptecknat av Ragnar Nilsson i IFGH 1152, s. 3, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg, själv spekulerade kring skogsråets och tidernas förändring i sin enkelhet under sitt liv:

"Dä va månge sôm råka ut för skogsråa, men nu har jag inte hört det på länge. Allt tocke däre ha försvônne nu, men i min barndom ä dä allt säkert att dä fanns te."

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.