Armhålorna, magen och fotsulorna hör till kroppens mest kittliga områden. En ny studie visar att samma mönster återkommer hos unga vuxna från tre olika kulturer – och ger nytt stöd åt en idé som Charles Darwin lanserade redan på 1800-talet.
De flesta känner igen reaktionen: ett finger mot fotsulan eller sidan av magen kan utlösa både skratt och en omedelbar vilja att komma undan. Men varför vissa kroppsdelar reagerar så starkt har länge varit något av en gåta.
För att komma närmare svaret lät forskarna 448 personer mellan 18 och 30 år beskriva sina erfarenheter av kittling. Deltagarna hade kinesisk, nederländsk eller grekisk kulturell bakgrund och fick färglägga kroppskartor för att visa var de var mest kittliga.
Resultatet var förvånansvärt samstämmigt. Halsen, armhålorna, magen och fotsulorna återkom som särskilt känsliga områden i alla tre grupperna.
— Det som förvånade oss var inte bara att samma områden var kittliga, utan också hur starkt detta kroppsliga mönster återkom mellan kulturer och till och med mellan individer. Detta tyder på att kittlighet har en igenkännbar kroppslig organisation, säger Konstantina Kilteni, forskare vid Karolinska institutet och Radboud Universiteit, i ett pressmeddelande.
Kittlighet har ett eget kroppsmönster
Deltagarna fick också markera var på kroppen de var känsliga för vanlig beröring, smärta och njutning. När forskarna jämförde kartorna gick kittligheten att skilja från de andra upplevelserna.
Armhålorna, sidorna av bålen och fotsulorna var särskilt viktiga för mönstret. När deltagarna beskrev kittling från en intim partner tillkom även ljumskarna och insidan av låren.
Forskarna använde maskininlärning för att kontrollera om mönstret höll även när modellen testades på deltagare som inte ingått i träningen. Det gjorde det. Resultatet talar för att kittlighet inte bara är en starkare form av vanlig beröringskänslighet, utan en egen kroppslig upplevelse.
Darwins gamla idé fick stöd
I studien, som publicerats i Nature Human Behaviour, prövades fem olika förklaringar. Forskarna undersökte bland annat om kittlighet kunde kopplas till tunn hud, många känselnerver, kroppens mest sårbara områden eller platser som förknippas med njutning.
Ingen av dessa förklaringar räckte på egen hand. Starkast stöd fick i stället Darwins tanke att kroppsdelar som sällan berörs tenderar att vara mer kittliga. En möjlig förklaring är att oväntad kontakt framkallar en kraftigare reaktion.
Sambandet kan också förstärka sig självt: ett område kanske berörs mer sällan eftersom det är kittligt, samtidigt som den glesa beröringen gör det ännu känsligare. Forskarna bedömer därför att kittlighet sannolikt formas av flera saker samtidigt – kroppens känselsystem, tidigare beröring och det sociala sammanhanget.
Gåtan är inte löst
Studien bygger på en nätbaserad enkät och självrapporterade kroppskartor. Forskarna kittlade alltså inte deltagarna i ett laboratorium. Gruppen bestod dessutom enbart av unga vuxna från tre kulturella bakgrunder, vilket gör att resultaten inte utan vidare kan överföras till alla åldrar och kulturer.
Inte heller avsikt och samtycke undersöktes. Det är en viktig begränsning eftersom samma beröring kan uppfattas som lekfull i ett sammanhang och påträngande i ett annat.
Liknande kittlingsbeteenden och skrattliknande läten har observerats hos människoapor. Det är förenligt med att reaktionen kan ha mycket gamla evolutionära rötter, men studien visar varken att kittlighet är medfödd eller vilken funktion den i så fall fyller.
— Vi vet fortfarande inte exakt vilken funktion kittlighet har, men likheterna stöder tanken att den är en evolutionärt bevarad egenskap, säger Konstantina Kilteni.
Är du kittlig?
Röstning stängd
12 röster totalt
