Italienska dykare har upptäckt ett romerskt skeppsvrak med hundratals välbevarade amforor utanför Mazara del Vallo på Siciliens sydvästra kust.
Fartyget, som enligt Italiens kulturministerium dateras till 100- eller 0-talet före Kristus, ligger på omkring 46 meters djup. Vraket är omkring 21 meter långt och sex meter brett, rapporterar BBC.
Det upptäcktes efter att fiskare uppmärksammat en avvikelse på sin sonar. Fridykaren Giacomo De Mola undersökte platsen och fann ett stort antal amforor – keramikkärl som i antiken bland annat användes för att frakta vin och olivolja.
Italiens kulturminister Alessandro Giuli beskriver fyndet som en av de viktigaste undervattensarkeologiska upptäckterna under de senaste åren. Specialdykare från den italienska polisens kulturarvsenhet Carabinieri har skickats till platsen.
Annons:
https://www.youtube.com/watch?v=vFqY-2hcaj4
Myndigheterna ska nu skydda vraket medan arkeologer undersöker lasten och försöker fastställa mer om fartygets historia. Medelhavets botten rymmer många antika vrak från den handel som en gång band samman regionens hamnar.
Läsaromröstning
Vad bör prioriteras högst i arbetet med det nyfunna romerska vraket?
Röstning stängd
Skydda vraket från plundring före all annan forskning70%
21 röster
Flytta amfororna till museum för att säkra dem20%
6 röster
Låta vraket ligga kvar och endast dokumentera på plats0%
0 röster
Prioritera vetenskaplig datering före offentlig visning10%
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Under en plöjd åker vid Hunnfältet i Østfold i Norge har arkeologer hittat spår av ringar som legat dolda under matjorden. I åtminstone en av dem tycks resta stenar en gång ha stått.
Kulturhistorisk museum undersöker åkern i Borge i Fredrikstad inför dränering. Fyndet gjordes vid Vestfältet, där det finns stora gravhögar men inga synliga stenringar.
Østfold fylke och Norska institutet för kulturminnesforskning hade redan undersökt området med georadar och provschakt. Undersökningarna visade flera strukturer som kan vara gravar och borttagna stensättningar, enligt Riksantikvaren. Institutets karta är från 2025.
När matjorden togs bort framträdde fotdiken, avtryck av ringarnas ytterkant. Några kan ha varit stenringar, andra gravhögar. Närheten till kända gravhögar fick arkeologerna att först tro att alla var högar.
Annons:
— En av cirklarna har spår efter 15 stenar som är borttagna, säger Anne Lene Melheim, arkeolog och professor vid Kulturhistorisk museum, till forskning.no.
Uppgiften kommer från Lasse Biørnstads reportage den 2 oktober, inte en publicerad utgrävningsrapport.
— Här är vi ganska säkra på att det har stått resta stenar, säger utgrävningsledaren Jakob Jan Edvin Kile-Vesik, arkeolog vid samma museum, om en av ringarna.
Ringarna har tidigare tolkats som tingsplatser för domar och beslut, men Melheim ser dem främst som gravminnen. Många ligger på samma plats, och människolämningar har hittats bland vissa kända ringar, men inte alla. De möjliga gravarna i det nya området är ännu inte analyserade.
På Sydfältet finns synliga stenringar med stenar som väger hundratals kilo och oftast står i udda antal. Dateringen till brons- och järnålder, omkring 3500–1000 år sedan, gäller bara de kända monumenten och gravarna där; spåren under åkern är inte daterade.
Undersökningen har fått 6,3 miljoner norska kronor av beräknade 12,7 miljoner, enligt Riksantikvaren.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Mexikanska och slovenska arkeologer har kartlagt en mayastad djupt inne i Campeches djungel som plundrarna aldrig nådde. Staden har fått namnet Minanbé, "det finns ingen stig".
Beskedet kom den 22 juni från Mexikos nationella institut för antropologi och historia, INAH, som skriver att platsen ligger norr om biosfärreservatet Calakmul. Namnet kommer från yucatekiskt maya: mina'an, "det finns ingen", och be eller bej, "stig".
Teamet leddes av Ivan Šprajc vid det slovenska forskningscentret ZRC SAZU. I gruppen ingick även Atasta Flores Esquivel, Israel Chato López, Quintín Hernández Gómez och Vitan Vujanović. Fyndet avslutar Šprajcs 30 år långa projekt om de centrala mayalågländerna.
Platsen ligger väster om Chactún, som samma projekt rapporterade om för 13 år sedan. Arkeologerna visste var de skulle leta tack vare luftburen laserskanning, LiDAR, som kartlägger marken under trädkronorna. Att ta sig dit var en annan sak. Först högg de upp en stig med machete i fem kilometer, sedan fortsatte de med fyrhjuling och gick till sist en ungefär lika lång sträcka till fots.
Annons:
— Jämfört med andra platser där vi gjort ytinventeringar var det här mycket svårare att ta sig fram. Men under de senaste tre åren är det den första plats vi har hittat intakt, det finns inga plundringsgropar. Det var en upptäckt, en stor överraskning för oss, säger Ivan Šprajc i ett uttalande från INAH.
Tempel i Río Bec-stil
Stadens monumentala kärna täcker omkring 15 hektar med torg, palatsliknande och religiösa byggnader, terrasser och våtmarker genomdragna av vattenkanaler.
Ett pyramidtempel reser sig över 13 meter. Det bär drag av Río Bec-stilen: fint murverk eller släta fasadpaneler, en brant trappa och lister upptill.
Pyramidtemplet i Minanbé är över 13 meter högt. Foto: Vitan Vujanović/INAH
Orörd betyder ändå inte oskadd. Enligt INAH är kalkstensytorna till stor del eroderade, och templet beskrivs som mer eller mindre välbevarat. För arkeologen Vitan Vujanović räcker det långt.
— Det är första gången jag har registrerat ett mer eller mindre välbevarat tempel och en stele som fortfarande har glyfer, säger han i uttalandet.
Halshuggning år 849
I södra änden av en processionsväg mellan stadens centrala och nordöstra del står 14 stelar och altare på rad, flera av dem med hieroglyfer.
Glyfer på ett monument i Minanbé. Flera av ytorna är eroderade. Foto: INAH
Stele 1 visar en person som höjer en kniv eller yxa för att halshugga en annan. Ett kalendertecken anger datumet 5 ajaw, år 849. Enligt epigrafikern Octavio Esparza Olguín är det en viktig nyckel. Hela monumentgruppen eller delar av den kan ha rests då, under den terminala klassiska perioden, strax innan platserna i regionen övergavs under 900-talet.
Flera monument verkar ha ändrats avsiktligt. Monument 6 är delat och visar en härskare med fjäderprydd huvudbonad. En långräkningsdatering på stenen syftar troligen på slutet av 600-talet och skulle i så fall vara den äldsta i området.
Šprajc menar att fyndet stämmer med den regionala bilden av ett landskap omvandlat av jordbruk, med sin höjdpunkt under senklassisk tid, år 600–900, och en viss hierarki knuten till produktion och handel med överskott. Enligt honom öppnar ändringarna av monumenten också frågan om grupper norrifrån senare ville ändra den övergivna stadens maktbudskap.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Tidigare bild från 2017, före den skadegörelse som nu utreds. Den förhistoriska ristningen på Hamrinsberget är svår att se med blotta ögat; arkeologerna markerade figuren med vit kontur.
Hällristningar på Hamrinsberget i Umeå har slipats bort någon gång under sommaren. Polisen utreder grovt fornminnesbrott och saknar misstänkt – platsen har räknats som lagskyddad fornlämning sedan arkeologer 2017 identifierade en ristning som de trodde kunde vara uppemot 4 000 år gammal.
Anmälan kom in till polisen tisdagen den 15 september och gäller hällristningarna på Hamrinsberget, som ligger vid Blå vägen/Strombergs väg i Umeå. Hällristningarna har slipskador. Upptäckten gjordes i september, men exakt när själva skadan skedde är oklart. Enligt polisen har ristningarna förstörts någon gång under sommaren.
Ärendet rubriceras som grovt fornminnesbrott, och det finns i nuläget ingen misstänkt. Dagen efter anmälan gick polisen ut och bad allmänheten om hjälp med att ringa in tidpunkten.
"För att få en mer exakt brottstid uppmanas både personer som sett hällristningarna och personer som iakttagit de bortslipade hällristningarna under sommaren att höra av sig", skriver polisen.
Annons:
Skyddad fornlämning sedan 2017
Det var 2017 som arkeologer vid Västerbottens museum med hjälp av 3D-fotografering kunde urskilja en förhistorisk hällristning på berget, en figur som de trodde kunde vara uppemot 4 000 år gammal. Liknande figurer brukar tolkas som solen eller månen. Efter fyndet räknades platsen som lagskyddad fornlämning, enligt Sveriges Radio, som rapporterade om upptäckten. Det var då den tredje platsen i Västerbottens län med förhistoriska hällristningar.
Ristningen var 2017 svår att se med blotta ögat, eftersom den låg på samma häll som modern graffiti och ristningar från senare tid. Hamrinsberget ligger i dag inklämt mellan Berghem och Norrlands universitetssjukhus. För 4 000 år sedan var platsen en ö på väg upp ur havets yta.
Att fyndet låg så tillgängligt för allmänheten var enligt arkeologen Erik Sandén både en tillgång och en risk. Redan 2017 fanns skador på hällen bara 15 centimeter från den gamla ristningen, och han varnade då för att eldning på berghällen kunde utplåna den. Han sade till skattefinansierade statskanalen SVT:
— Jag skulle tro att om du eldar på den en gång så finns den inte mer.
I samma intervju beskrev han också vad 3D-tekniken hade gett vid handen:
— Nu har vi också insett att det finns en ristning som kanske är närmare 4000 år gammal här också.
Polisen har ingen misstänkt i ärendet och söker nu både personer som sett hällristningarna under sommaren och personer som lagt märke till slipskadorna. Även den som har andra uppgifter om händelsen uppmanas höra av sig via polisen.se eller telefonnummer 114 14.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
En metalldetektorist har hittat det som museet kallar den största kända vikingatida myntskatten i Finland. Först trodde han att detektorn bara hittat malm, och slutade gräva.
Fyndet gjordes den 3 september 2026 nära Sysmä kyrkby, av metalldetektoristen Kalle Lappinen. Dagen efter åkte arkeologer ut till platsen och tog upp skatten ur marken.
Allt hade lagts ned i två kärl av näver, ungefär 45 centimeter under markytan och med omkring tolv meter mellan gömställena, uppger Lahtis museer.
Bland mynten låg också en bit betalningssilver, en silverarmring, ett silverbeslag och en silverpärla.
Annons:
— Det är ovanligt att näverasken har bevarats. Organiskt material bevaras sällan från förhistorisk tid under finska förhållanden, säger museichefen Tuulia Tuomi till Yle.
Ett av kärlen gick dock sönder när skatten grävdes fram.
Mynten är ännu varken rengjorda, åtskilda eller räknade. Den exakta vikten, antalet och en närmare datering får vänta på fortsatta undersökningar. Att det rör sig om tusentals mynt står däremot klart.
Signalen som verkade komma från malm
Lappinen har sökt med metalldetektor i flera år och hade gått över just den här platsen tidigare utan resultat. Signalen kom så djupt nerifrån att han först avfärdade den – tills han hittade en likadan en bit bort och bestämde sig för att gräva ända till botten.
— Först var det lite svårt att tro, sedan adrenalinet och känslan av att lyckas. Arbetet lönade sig återigen, säger han till Yle.
Fram till nu har rekordet innehafts av en skatt som hittades i Nousis 1895. Den innehåller omkring 1 700 mynt jämte andra föremål, tillsammans cirka 2,2 kilo, och har hittills räknats som Finlands största kända vikingatida myntskatt.
I Sysmä väger enbart mynten cirka 4,5 kilo. Utöver den vikten kommer betalningssilvret, armringen, beslaget och silverpärlan, som låg i näverkärlen mellan stenarna.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
