Skolor i Ontario kasserar böcker publicerade före 2008 för att göra skolbiblioteken mer ”inkluderande”. Bland de gallrade böckerna finns Harry Potter-serien och Anne Franks dagbok.
I år utfärdade den kanadensiska utbildningsministern ett direktiv för att göra skolbibliotekens böcker mer inkluderande. Peel District School Board (PDSB), ett av Ontarios största skoldistrikt, svarade med att skicka ut riktlinjer till skolorna.
”Styrelsen ska utvärdera böcker, media och alla andra resurser som för närvarande används för undervisning och lärande i engelska, historia och samhällsvetenskap i syfte att använda resurser som är inkluderande och kulturellt lyhörda, relevanta och reflekterande för studenter och styrelsens bredare skolgemenskaper”, lydde direktiven.
Böcker publicerade före 2008 skulle granskas och rensas bort vid behov.
När Takata, en student vid Erindale Secondary School, återvände efter sommarlovet i höstas saknades hälften av bibliotekets böcker.
– I år kom jag till mitt skolbibliotek och där fanns rader och åter rader av tomma hyllor utan några som helst böcker, säger hon till CBS.
Anne Frank gallras
Takata är en av många elever och föräldrar som oroar sig över den omfattande bokgallringen. Kritiker hävdar att den lett till att vissa bibliotek tagit bort böcker enbart för att de publicerats före 2008. Takata anser att skolan borde ha frågat eleverna vilka böcker som skulle sparas.
– Ingen frågade efter våra åsikter. Jag tycker att det är censur att ta bort böcker utan någons vetskap, säger hon.
Böcker som gallrats bort från biblioteket inkluderar hela Harry Potter-serien och Hunger Games. Dessutom har Anne Franks dagbok och barnboksklassikern Den mycket hungriga larven tagits bort på andra skolor, enligt lärare.
”Orsakar skada”
Den nya gallringen av böcker sker i flera steg, där kvalitet definieras som ”resurser som främjar antirasism, kulturell lyhördhet och inkludering”. Böcker ska rensas bort om de ”orsakar skada”, antingen på grund av dåligt skick som utgör en hälsorisk, eller för att de ”inte är inkluderande, kulturellt lyhörda, relevanta eller korrekta”.
Alla bibliotek gallrar böcker varje år, men Takata oroar sig för att de nya, mer extrema direktiven avviker från normen och kan radera viktig historia.
– Jag tror att författare som skrivit om japanska interneringsläger kommer att raderas och att hela den historiska händelseutvecklingen för japanska kanadensare kommer att tas bort, det oroar mig mycket, säger hon.
”Rullades ut fel”
Gruppen Libraries not Landfills, som bildades efter de nya direktiven för att skydda skolbibliotekens böcker, delar Takatas oro. Gruppen, som förespråkar traditionella bokgallringar, består av föräldrar, pensionerade lärare och andra samhällsmedborgare.
– Vem avgör vad som är rätt material att ha i biblioteket, och vem avgör vad som är fel i våra bibliotek? Det är oklart, säger Tom Ellard, en förälder och grundare till gruppen. Det är inte tydligt för de lärare som har gett oss det här materialet, och det är inte tydligt för mig som förälder eller skattebetalare.
David Green, ordförande i styrelsen för PDSB, medger att den nya gallringsprocessen ”rullades ut fel” och att målet aldrig var att gallra bort alla böcker publicerade före 2008.
– Vi har bett utbildningsdirektören igen att se till att om det sker så stoppas det och att den korrekta processen följs, säger han.
Det är ännu oklart om böcker som möjligen felaktigt gallrats kommer att återföras till de drabbade skolbiblioteken.
