Orbán om parlamentsvalet 2026: ”Det sista före kriget”

Marknadsanalytikern och tidigare hedgefondförvaltaren Alex Krainer menar att krig och konflikter kring energi måste förstås som en del av en större kamp om dollarns ställning och västvärldens finanssystem. I en intervju med den norske professorn Glenn Diesen varnar han för att störningar i olje- och gasflöden kan blottlägga risker i banksektorn.

Krainer är författare, marknadsanalytiker och tidigare hedgefondförvaltare. I samtalet återkommer han till sambandet mellan energi, geopolitik och finans.

Diesen inleder med att fråga varför energi tycks ha fått en så central plats i konflikter som berör Venezuela, Iran, Ryssland och strategiska sjövägar.

Krainer svarar att energins betydelse inte är ny, utan går tillbaka till den moderna stormaktspolitikens framväxt.

— Energi har varit den centrala faktorn i imperiekrig under de senaste 120 åren, säger Krainer.

Oljehandel och dollarns ställning

Enligt Krainer är det inte bara kontrollen över råvaran som står på spel. Han menar att olje- och gasprojekt, lån till energibolag och handel i amerikanska dollar tillsammans skapar en struktur där kapitalströmmarna dras mot banker i USA och Storbritannien.

Han beskriver hur ett lån från en storbank till ett energibolag, enligt hans resonemang, blir beroende av att oljeintäkter fortsatt kommer in i dollar. Därmed, menar han, kopplas resursutvinning i andra delar av världen till bankernas balansräkningar i väst.

— Det här är den moderna kolonialismens mekanism, säger Krainer och hävdar att resursrikedom i slutändan slussas till finansiella centrum som London och New York.

— För den finansiella nivån är den stora vinsten att behålla kontrollen över resursrika regioner, säger Krainer.

Här ligger, enligt Krainer, den avgörande kopplingen mellan banksystemet och konflikterna kring energi. När stora banker lånar ut till energibolag och lånen ska betalas tillbaka med olje- och gasintäkter i dollar blir fortsatt kontroll över produktion, kontrakt och betalningsflöden en del av bankernas affärsmodell.

Bankerna är i hans beskrivning därför inte enbart passiva långivare.

Alex Krainer menar att strukturen skapar ekonomiska incitament att bevara en världsordning där resursrika områden är öppna för västerländska bolag och där handeln hålls knuten till dollarn. När den ordningen hotas, hävdar han, uppstår också ett tryck mot politiska ingripanden och krig för att återställa kontrollen.

Han ställer detta mot vad han kallar normal och ömsesidig handel mellan länder. USA skulle enligt honom kunna importera och exportera energi utan att samtidigt eftersträva kontroll över resursrika regioner, men han menar att den finansiella logiken ger starka incitament till det motsatta.

Varnar för spridning till banksektorn

Samtalet går därefter över till bankernas exponering. Krainer hävdar att minskade exportintäkter från olje- och gasregioner kan göra lån och andra finansiella positioner osäkra. Han lyfter särskilt fram risken för att stora banker är knutna till varandra genom derivat och andra ömsesidiga åtaganden.

Om en systemviktig bank inte kan fullfölja sina åtaganden kan det, enligt Krainer, spridas vidare till andra banker. Han jämför det tänkta förloppet med finanskrisen 2008.

— Hela systemet hamnar då under press och riskerar en fullständig systemkollaps, säger Krainer.

Han menar att centralbanker i ett sådant läge sannolikt skulle försöka hålla systemet flytande med ny likviditet. Men i hans analys flyttas då problemet från bankernas balansräkningar till hushållens köpkraft.

— Att skapa pengar ur tomma intet leder till sist till hyperinflation, varnar Krainer.

Prognos om inflation och stagnation

Diesen tar också upp Gulfstaternas relation till USA och frågar om förändrade säkerhetspolitiska förhållanden kan påverka kapitalflöden till amerikanska marknader, bland annat till AI-sektorn.

Alex Krainer menar att ett avståndstagande från dollarn eller förstörda energianläggningar skulle kunna få långtgående följder.

Mot slutet berättar Krainer att han själv stött på tillfälliga problem med att tanka efter hemresan. Han använder händelsen som utgångspunkt för en bredare varning om brist, prisbildning och marknadsingripanden.

— Varje imperium på väg ned har försökt böja ekonomins lagar efter sin egen vilja – och alla har till sist misslyckats, säger Krainer.

Hans slutsats är att världen enligt honom går mot en period av hög inflation och ekonomisk stagnation.