Färsk statistik från den italienska myndigheten Istat visar att personer med invandrarbakgrund står för en betydande del av landets absoluta fattigdom. Samtidigt sjunker fattigdomsnivåerna bland hushåll där båda föräldrarna är italienare.
Siffrorna har på nytt satt fart på debatten om massinvandringens samhällsekonomiska konsekvenser.
Statistiken visar att mer än en tredjedel av invandrarna, 35,6 procent, lever under fattigdomsstrecket – en nivå som är fem gånger högre än bland den italienska befolkningen.
Maurizio Belpietro, chefredaktör för dagstidningen La Verità och en tongivande politisk debattör, har skrivit en uppmärksammad krönika där han argumenterar för att Italien de facto ”importerar fattigdom”.
Belpietro lyfter fram att icke-EU-medborgare visserligen utgör under en tiondel av befolkningen, men ändå representerar en dryg tredjedel av alla som lever i fattigdom.
”Av de 2,2 miljoner hushåll som lever i fattigdom, det vill säga som inte har tillräckliga inkomster för att upprätthålla en minimistandard, är 1,5 miljoner italienska och 733 000 utländska”, skriver han i tidningen.
Fattigdom bland blandade familjer
Bland familjer där en förälder är italienare och den andre utlandsfödd ligger fattigdomsandelen på 30,4 procent, enligt Istat. Till jämförelse har familjer där båda föräldrarna är italienska medborgare en fattigdomsandel på 6,2 procent.
Den politiska kommentatorn Francesca Totolo har kommenterat siffrorna på X och ifrågasätter föreställningen om att arbetskraftsinvandring gynnar pensionssystemet.
”Det är och kommer att vara italienare som måste betala för bistånd, subventioner, bostäder och pensioner till utlänningar utan resurser”, skriver hon.
Stora skillnader mellan invandrargrupper
Debatten om invandringens ekonomiska effekter pågår även i andra europeiska länder. Argumentet att storskalig invandring skulle vara lösningen på pensionssystemens utmaningar har allt oftare kommit att ifrågasättas när forskningsdata presenteras.
Det finns dock betydande skillnader mellan olika invandrargrupper. EU-medborgare, särskilt från vissa medlemsländer, bidrar ofta positivt till ekonomin och skatteintäkterna, medan mönstret ser annorlunda ut för medborgare från länder utanför unionen.
En holländsk studie visade att migration hade kostat staten omkring 400 miljarder euro under perioden 1995-2019 och i Tyskland beräknas de årliga utgifterna för massinvandring till minst 50 miljarder euro.
Samtidigt framhåller bedömare att beräkningar av migrationens ekonomiska kostnader ofta underskattar de faktiska utgifterna, som i verkligheten tenderar att bli betydligt högre än prognoserna.
”Kostar mer än den inbringar”
Den franske forskaren och författaren Jean-Paul Gourévitch konstaterade i en radiointervju med Radio Sud 2021 att sysselsättningssiffror inte stödjer bilden av att invandring till Frankrike ger ekonomiska nettovinster.
— Jag har forskat omfattande kring detta och i dag råder enighet över hela det politiska spektret i Frankrike om att invandring kostar mer än den inbringar, förklarade Gourévitch.
Han påpekade att ekonomer med olika politisk hemvist uppskattar kostnaderna olika. Vänsterorienterade bedömare anger ett årligt underskott på sex till tio miljarder euro, medan högerorienterade pekar på siffror mellan 40 och 44 miljarder euro.
— Min egen forskning visar att underskottet ligger på 20 till 25 miljarder euro, sa han i intervjun.
