Rösterna som förnekar ett ryskt hot kan behöva låsas in. Det sade Paul Richards, kassör i Fabian Society och tidigare särskild rådgivare åt Labour, i Jacob Rees-Moggs panel på GB News. Samma kväll krävde programledaren själv att britterna tar tillbaka plikten och den styva överläppen.
Inslaget sändes den 21 september 2026 i Rees-Moggs program State of the Nation. Richards, i röd slips, talade om vad han menar krävs om Storbritannien ställs inför krig med Ryssland. Inte om spioner eller sabotörer, utan om människor som gör en annan bedömning av hotet.
— Vi skulle behöva låsa in några personer. En del av de ”proryska” rösterna. De som säger att hotet inte finns. Vi skulle behöva gå till de åtgärderna., säger Paul Richards.
I samma resonemang talade han om dem som inte vill gå i krig, och om att värnplikt också skulle behövas. Andy Burnham har varit Storbritanniens premiärminister sedan den 20 juli i år. Gränsen Richards drar går alltså inte vid ett brott, utan vid en åsikt om hotbilden och vid oviljan att ställa upp.
Fängelse för fel åsikt om hotet
Richards är ingen tillfällig gäst i debatten. Fabian Society, Labours anslutna tankesmedja, uppger själv att han är sällskapets kassör, tidigare nationell ordförande, särskild rådgivare och författare till flera av sällskapets pamfletter. Det är den rösten som i Rees-Moggs studio räknar upp vilka som skulle behöva spärras in.
Sällskapet grundades 1884 och tog en varg i fårakläder som emblem. Tanken var att placera sina folk i regeringen, universiteten, medierna och förvaltningen, tills institutionerna själva levererade det fabianerna ville. Det var med och grundade London School of Economics och Labourpartiet.
Plikt för dem han kallar blandfolk
Programledaren var inte bara värd för samtalet. Den 21 september publicerade Jacob Rees-Mogg en video på omkring åtta minuter under rubriken ”Vi måste ta tillbaka plikten och den styva överläppen”. Plikten och den stoiska självbehärskningen ska alltså tillbaka, i ett land där en av hans egna paneldeltagare samtidigt vill låsa in oliktänkande.
Rees-Mogg är ingen vanlig tv-profil. Han satt i underhuset 2010–2024, var bland annat regeringsledare i underhuset och minister med ansvar för Brexitfrågor, och tillhör den politiska klass som i generationer har skickat andra till fronten.
Dagen därpå, den 22 september, skrev han i ett separat inlägg: ”Engelsmännen är ett blandfolk, inte en arisk herreras.” Inlägget möttes av hård kritik.
Samme man som vill väcka pliktkänslan till liv formulerade dagen efter engelsmännen som ett blandfolk. De förväntas ställa upp för nationen, samtidigt som han själv kallar dem ett blandfolk.
Vem avgör vem som är ”prorysk”?
Ingen i panelen har, i det material NyD tagit del av, förklarat var gränsen skulle gå. Vem avgör vem som är en ”prorysk” röst? Räcker det att ifrågasätta hotbilden i en tv-debatt, på en arbetsplats eller i ett inlägg på nätet?
Klart är att förslagen går åt ett håll. Vanliga britter förväntas ta uniformen, bita ihop eller hålla tyst. De som formulerar kraven gör det från tv-soffan, med slips och sändningstid, och ingen av dem riskerar att vara den som skrivs in först.
