Analytikern: USA:s krig mot Iran följer decenniegammal plan

Brian Berletic, politisk analytiker och f.d. amerikansk marinkårssoldat, hävdar att USA:s krig mot Iran inte är Trumps impulsivitet – utan genomförandet av en plan från 2009. Kriget syftar ytterst till att strypa Kinas energiförsörjning innan landet oåterkalleligt går om USA ekonomiskt.

I en intervju med den norske statsvetarprofessorn Glenn Diesen beskriver Berletic hur anfallet punkt för punkt följer Brookings Institutions-rapport "Which Path to Persia?" från 2009 – en detaljerad genomgång av strategier för att destabilisera och genomföra regimskifte i Iran.

Varje fas av den nu pågående konflikten återfinns i rapporten: de luftkorridorer som öppnades när Syrien föll, Israels roll som förevändning, och till och med diplomatin som täckmantel.

— Kapitel för kapitel, ord för ord har USA:s administrationer sedan George W. Bush verkställt varje alternativ de lade fram. Det handlar inte om ett enskilt alternativ som används omedelbart – de lade metodiskt grunden, sade Berletic.

Han betonar att det politiska systemet är konstruerat för att säkra kontinuitet oavsett vem som sitter i Vita huset. Storkapitalistiska finansintressen – Wall Street och de stora bolagen – styr både utrikespolitiken och den inhemska agendan genom lobbypengar, valkampanjsbidrag och policyrapporter som sedan förvandlas till lagstiftning och krigsplaner i Pentagon.

— Det spelade ingen roll vem som valdes 2024. Dessa intressen bygger på konstant expansion av profit och makt. Det är fundamentalt oförenligt med en multipolär värld, sade han.

Kriget som oljeblockad mot Kina

Berletics centrala tes är att Iran-kriget ingår i ett bredare mönster: USA försöker stänga av Kinas energitillförsel innan landet uppnår ekonomiskt oberoende.

— Kina är ungefär fem år från att oåterkalleligt gå om USA på ett sätt som inte längre går att bromsa eller stoppa. Det är det fönstret de försöker stänga, förklarade analytikern.

Kina har under de senaste åren genomfört en massiv omställning: omvandling av kol till flytande bränsle för att ersätta importerad olja, rörledningar från Ryssland, det största kärnkraftsprogrammet i världen och den snabbast växande andelen förnybar energi. Runt 2030 beräknas landet ha uppnått tillräckligt energioberoende för att en blockad inte längre ska ha avsedd effekt.

USA:s åtgärder spänner över flera fronter samtidigt: anfallet mot Iran för att begränsa exporten från Persiska viken, CIA:s långdistansdrönarattacker mot rysk energiproduktion (bekräftat av New York Times), kidnappningen av Venezuelas president för att stoppa oljeflödet därifrån, och sabotage av Belt and Road-rörledningar i Myanmar och Pakistan.

— Det handlar om att lösa två problem med ett krig. Störta den iranska regeringen och skapa förutsättningarna för att strypa exporten från Mellanöstern helt, sade Berletic.

Militärt läge: USA:s lager sinar

Tre veckor in i kriget ser Berletic tydliga tecken på att USA:s militära kapacitet sätts under allvarlig press. Bristen på Patriot-missiler och luftvärnsrobotar är inte ny – den uppstod redan under det USA-finansierade kriget i Jemen via Saudiarabien, och förvärrades sedan under Ukraina-konflikten.

— Iran avfyrar 20–30 missiler om dagen i ett jämnt tempo. De har inte slut på missiler. Det som tar slut är luftvärnsrobotarna, konstaterade han.

Iran har dessutom lyckats slå ut tre till fem av de ungefär tretton THAAD-radarsystem som existerar globalt – komponenter som är extremt svåra att ersätta, inte minst eftersom gallium, som krävs för att tillverka dem, till 98–99 procent produceras i Kina. USS Gerald R. Ford tvingades dra sig tillbaka till Kreta för reparationer – Berletic bedömer att fartyget sannolikt måste hem till USA. USA har också förbrukat flera års produktion av Tomahawk-kryssningsmissiler och JASSM-robotar på bara några dagars inledande operationer.

Diplomati som krigsförevändning

Berletic avvisar uppfattningen att det pågår något reellt diplomatiskt spår parallellt med militäroperationerna. Han hänvisar återigen till Brookings-rapporten, som innehåller ett helt kapitel med titeln "Leave it to Bibi" – om hur Israel ska användas som utbytbar ställföreträdare och syndabock.

— USA har inget intresse av diplomati. Det används för att övertyga omvärlden om att man verkligen försökte – och att det var Iran som tvingade fram det militära alternativet, sade han.

Mönstret upprepas nu öppet: Trump skyller på Israel för attackerna mot energiinfrastruktur, medan Berletic menar att det handlar om en samordnad USA-israelisk operation. Ryssland har dragit samma slutsats om de fredssamtal som förs kring Ukraina – och har av den anledningen inte gjort en enda eftergift.

Frontstaterna ser inte vad som händer

Glenn Diesen lyfte i intervjun fram att Skandinavien nu med entusiasm välkomnar amerikanska militärbaser – trots uttalad oro för Trumps oberäknelighet. Berletic drog parallellen till Gulfstaterna och Ukraina: politiskt bundna av sina ledare, utan reell möjlighet att bryta med Washington.

— Sydkorea, Japan, Filippinerna, Nordeuropa – de är alla i samma situation som Ukraina. Toppskiktet arbetar för Washington. De vet att de är isolerade från konsekvenserna. De spelar teater inför sin egen befolkning, sade Berletic.

Han avslutar med en analys av vad som händer när USA:s resurser sinar:

— Ett desperat, sårat imperium är det farligaste imperiet man kan föreställa sig. De tänker inte ge upp utan att slåss.