En explosiv debatt har blossat upp om framtidens äldreomsorg i Finland där pensionsbolagschefen Risto Murto menar att samhället snart inte längre kommer ha råd att ta hand om äldre medborgare – och att ansvaret därför måste flyttas över till familjerna.
Flera politiker förkastar dock förslaget och menar att det är välfärdsstatens uppgift att ta hand om sin åldrande befolkning på ett värdigt sätt.
När antalet äldre finländare väntas öka från 600 000 till 900 000 personer på bara femton år, står landet inför en demografisk bomb. Nu har Risto Murto, vd för arbetspensionsbolaget Varma, vållat stor uppståndelse genom att deklarera att Finland inte kommer att ha råd med dagens offentliga äldreomsorg i framtiden.
Hans lösning? Att vuxna barn istället tar över ansvaret för sina åldrande föräldrar.
Utspelet har fått flera finska politiker att protestera och riksdagsledamöter i Social- och hälsovårdsutskottet vänder sig tydligt emot förslaget, rapporterar Svenska Yle.
— Vi borde inte gå i den riktningen, säger Henrik Wickström från Svenska folkpartiet bestämt.
— Vi måste hitta andra lösningar, menar Maaret Castrén från Samlingspartiet.
Antalet äldre ökar snabbt
Den demografiska utvecklingen som oroar Risto Murto är brutal i sin enkelhet: Det föds allt färre barn samtidigt som antalet äldre ökar snabbt. Från dagens drygt 600 000 personer över 75 år, beräknas siffran stiga till cirka 900 000 om femton år.
Men för riksdagsledamot Henrik Wickström är äldreomsorgen icke-förhandlingsbar.
— Den stora utmaningen är bristen på äldreboenden. Vi har inte lyckats utveckla tjänsterna i takt med att befolkningen åldras, säger Wickström och pekar på att äldreomsorgen är ett grundläggande ansvar för välfärdssamhället.
Maaret Castrén är ännu skarpare i sin kritik:
— Framtidens äldreomsorg kan inte hänga på det att familjen tar hand om sina äldre. Det kan inte vara något som vi jobbar för.
"Alla äldre har inte barn"
Centerns Hanna-Leena Mattila erkänner att utspelet är förståeligt med tanke på statens ansträngda finanser, men pekar på fundamentala problem med förslaget.
— Alla äldre har inte barn, så hur ska man kunna garantera att alla behandlas lika om ansvaret läggs på familjen? frågar hon retoriskt.
Forskardoktor Sarah Åkerman vid Åbo Akademi varnar för konsekvenserna av att romantisera bilden av anhörigvård.
— Det är ofta krävande och innebär mycket mer än att umgås över en kopp kaffe, säger Åkerman.
Hon påpekar också att anhöriga redan drar ett tungt lass i Finland, trots en generös äldreomsorg.
— Anhöriga gör redan mycket, och det är inte självklart att vuxna barn kan ta på sig ännu mer ansvar.
Kritikerna pekar på flera allvarliga konsekvenser om anhörigansvaret skulle öka. Många finländare lever ensamma och saknar barn. De som har barn i arbetsför ålder skulle tvingas gå ner i arbetstid, vilket hotar sysselsättningsgraden.
Risken för ökad ojämlikhet uppges också vara stor. Vissa har råd att köpa privat hjälp, medan andra tvingas offra karriären.
— När min mamma blev sjuk i våras kunde min pensionerade syster hjälpa till mest. Vi andra i familjen arbetar fortfarande och kunde inte hjälpa lika mycket, berättar Maaret Castrén.
Sarah Åkerman understryker problematiken ytterligare:
— Att vara barn till någon gör dig inte automatiskt till en vårdare.
Särskilt svårt blir det när det handlar om demenssjukdomar eller annan komplicerad vård som kräver utbildning och professionell kompetens som barnen i regel saknar.
"Hjärtskärande när äldre känner sig som en börda"
Trots motståndet erkänner politikerna att något måste göras. Om statens ekonomi fortsätter försämras, kan modellen där familjen tar större ansvar bli verklighet, enligt Risto Murto.
Men alternativa lösningar finns. Maaret Castrén lyfter fram gemenskapsboende och hemsjukvård som kostnadseffektiva modeller. Henrik Wickström sätter sitt hopp till digital teknologi och förebyggande insatser. Hanna-Leena Mattila föreslår en form av "äldreomsorgsledighet", liknande föräldraledighet, för den som behöver ta hand om en åldrande förälder.
Men för Mattila handlar frågan om mer än ekonomi. Hon berättar om sina möten med äldre människor som är oroliga för att samhället ser dem som en börda.
— Det är hjärtskärande när äldre känner sig som en börda för samhället. Vi som beslutsfattare inom social- och hälsovården har mycket att arbeta med för att äldreomsorgen ska vara hållbar och alla kan åldras tryggt i framtiden. Den enda lösningen kan inte vara att lägga mer ansvar på de vuxna barnen, säger Hanna-Leena Mattila.
