Det är vanligt förekommande att människor som betecknar sig som konservativa också förespråkar en jämställdhet mellan könen. Ibland kallar de sig ”jämställdister” för att betona att dem inte är feminister men samtidigt förespråkar jämställdhet. Jag skall här försöka reda ut varför allt detta är en tankevurpa, varför man inte skall kalla sig ”jämställdist” samt varför jämställdhet är minst sagt problematiskt att förespråka.

Från högerhåll (även från sverigedemokrater) får man ofta höra resonemang som att ”feminismen inte är bra för jämställdheten”. Man får höra att ”feminismen egentligen motverkar sitt eget syfte”, att feminismen inte skapar verklig jämställdhet. Det må så vara. Att bortse från importen av radikala, ofta rent kvinnofientliga, muslimer samtidigt som man väljer att lägga allt sitt fokus på att en liten klick kvinnor skall få det lättare att nå maktpositioner, på bekostnad av företagets kompetens, är ingen fungerande politik om det är jämställdhet man vill uppnå. Icke-feministiska, men jämställdhetsivrande, personer går att finna inom hela högern från Centerpartiet till Sverigedemokraterna. En del av dessa individer kallar sig jämställdister och betonar gärna sitt motstånd mot modern feminism samtidigt som de förespråkar den i grunden marxistiska idén om jämställdhet.

Min bloggs undertitel (Kulturrevolution från höger) finns där av en anledning. Till den som aldrig besökt min blogg tidigare vill jag förtydliga att undertiteln ej handlar om någon våldsam kulturrevolution a la Mao eller Khomeini. Genom mitt bloggande vill jag istället dels förändra den rådande kulturen till en traditionell sådan, bryta vänsterns makt inom våra institutioner samt hjälpa människor som kallar sig höger med att reda ut vanliga tankevurpor. En sådan tankevurpa är idén om jämlikhet.

Tanken om jämlikhet/jämställdhet kommer ifrån egalitarismen, idén om att alla människor i grunden är exakt lika. Olikheter, och ojämlikheter, är således sprungen ur miljön vi lever i och inte ett resultat av att vi har olika arv i bagaget. Dessa idéer ligger till grund för de två ideologierna liberalismen och socialismen. Medan liberalen eftersträvar lika möjligheter arbetar socialisten för lika utfall. Båda har lika fel och båda tankesätten leder i längden till ungefär samma sak. Att män och kvinnor i grund och botten är olika kan de flesta av oss vara överens om. I vilken utsträckning är omdebatterat.

Personligen tror jag att arvets betydelse är större än många av oss vill erkänna. Men oavsett hur vitt skilda mannen och kvinnan är kvarstår ett faktum. Eftersom män och kvinnor har naturliga olikheter sinsemellan betyder det också att de är naturligt ojämställda. Det betyder att skillnaderna i livsutfall mellan könen är mer eller mindre naturligt skapade och inte en följd av mäns påstådda irrationella önskan om att förtrycka kvinnor. Under förutsättning att skillnaderna är mer eller mindre naturliga blir därmed försök till utjämning orättfärdiga. Det finns bara ett sätt att skapa jämlikhet och det är att trycka ner människor till en jämlikt låg nivå. När det kommer till jämställdhetsdebatten är den enda lösningen på ojämlikheten att göra män till kvinnor och kvinnor till män, att skapa en ny könlös människa.

Visst, det ”går” så klart att få ett jämställt samhälle. Dock är det bara möjligt på bekostnad av kompetensen, funktionaliteten och rättvisan. Det är också möjligt genom att mixtra med
människans natur, exempelvis genom att låta maskiner föda våra barn. ”Varför skall kvinnan tvingas genomlida en graviditet när mannen slipper? Orättvist, tycker jag!”. Nej, jämställdhetssträvan leder bara till onaturligt trams.

I likhet med andra kulturmarxistiska filosofier är jämställdhetsivern en evig kamp som aldrig kommer att vara över. Enligt marxisten är det kampen som driver samhället framåt mot den egalitära utopin. Kampen kommer att gå så långt att alla traditionella element i samhället kommer att offras på jämlikhetens altare. Det är inte vad en konservativ vill. Jämställdhetsivern är ett verktyg som marxisterna använder som vapen mot vår västerländska civilisation i syfte ett dekonstruera den.

Men varför har även förespråkare av ”lika möjligheter” fel? De har fel därför att det i längden är samma sak som att sträva efter ett lika utfall. Även om vi skulle hamna i ett scenario där män och kvinnor fick samma möjligheter så skulle den inneboende mänskliga ojämlikheten, efter ungefär en generation, göra oss ojämlika igen eftersom inte alla, av olika skäl, har möjlighet att vara högpresterande. Därmed kommer vissa, efter en generation, ha ett försprång gentemot andra. Därefter står man på ruta ett igen. Det enda sättet att ge alla samma möjligheter vore genom ett socialistiskt system, något som dessa människor säger sig vara emot.

Slutsatsen av detta blir att jämställdhet mellan könen inte bör förespråkas inom den konservativa rörelsen då det inte är eftersträvansvärt. Med det sagt är detta inget argument för att hålla någotdera kön tillbaka om det inte handlar om att förbättra samhället i sin helhet. Ett visst mått av könsroller är bra för samhället och en naturlig del av det. Eftersom människan är född i ett sammanhang, varpå ens identitet vilar, kan vi aldrig vara helt ”fria” en liberal bemärkelse. Vissa gränsdragningar kommer alltid att vara nödvändiga. Utöver grundläggande nödvändigheter skall dock varken mannen eller kvinnan hållas tillbaka. Däremot bör vi inte sträva mot utopin som kallas jämställdhet.

Om du känner dig träffad av denna text så skall du inte ta illa upp.

”Jämställdister” har sina åsikter av goda intentioner även om de är felaktiga. Dock rekommenderar jag inte att man kallar sig för det, lika lite som man bör kalla sig feminist. Den konservativa rörelsen måste slå sig fri från de i grunden socialistiska tankemodeller som ibland smyger sig in. Den konservativa ideologin måste appliceras konsekvent inom de olika politiska fälten, vilket i dagsläget inte görs inom exempelvis debatten om jämställdhet. Gör vi inte det kommer aldrig någon verklig förändring kunna skapas.

The Swedish Paleocon
@swedishpaleocon