Bortglömt skinnfynd visar sig vara Sveriges äldsta sko

Ett skinnfragment från ett gravröse i Roslagen har i över 80 år tolkats som rester av en björnfäll. En ny granskning visar nu att fragmenten i själva verket är delar av Sveriges äldsta kända sko – med spår av romerskt mode.

Fyndet gjordes redan 1943, när arkeologer undersökte ett gravfält vid Igelsta–Västerängen i Söderby-Karl i Norrtälje kommun. I ett av gravrösena låg en romersk bronskittel, beslag och kedjor till två dryckeshorn – och under kitteln fanns skinnfragment som då tolkades som delar av en björnfäll.

När materialet granskades på nytt i Statens historiska museers samlingar 2023 förändrades bilden. Fragmenten var inte rester av en fäll, utan delar av en sko från romersk järnålder. I en ny studie i tidskriften Fornvännen dateras fyndet till omkring 70–250 e.Kr.

Forskarna beskriver skon som den äldsta kända i Sverige.

— Vi kunde se att skinnfragmenten var tillskurna och hade olika öppningar, vilket gjorde att det inte kunde vara en björnfäll. Nya undersökningar och analyser visade att det var ett helt unikt fynd av två fragment av en 2 000 år gammal sko, säger Thomas Eriksson, antikvarie vid Statens historiska museer, i ett pressmeddelande.

Romersk inspiration

Skon har enligt forskarna paralleller i romerskt material. I Statens historiska museers pressmaterial jämförs den med en så kallad Ramshaw-sko, en praktisk brukssko från romerska delar av Europa. Modellen kunde användas av både män, kvinnor och barn och var gjord för längre förflyttningar.

Att en sådan typ av sko dyker upp i ett gravröse i Roslagen gör fyndet särskilt intressant. Det visar inte bara att människor i området kände till föremål och formspråk från romerska kulturområden, utan också att lokala gravritualer kunde blandas med intryck från fjärran kontakter.

— Fyndet är delar av ett vardagligt nyttoföremål där man kan se inspiration av det romerska skomodet, och det liknar inget annat fynd i Norden, säger Thomas Eriksson.

DNA-analys av skinnet tyder på att skon kan ha varit gjord av hund- eller vargskinn. Fragmenten är tunna, bearbetade och försedda med öppningar som tyder på söm eller snörning.

Grav med lång historia

Gravröset där skon hittades var ingen enkel gravläggning. Enligt Fornvännen-artikeln visar kol-14-datering av kremerade ben nära kitteln att platsen hade använts redan tidigare, sannolikt under förromersk järnålder. Röset verkar alltså ha haft en mer komplicerad historia än forskarna först trodde.

I den senare fasen lades de exklusiva föremålen ned: den romerska bronskitteln, dryckeshornsbeslagen och skofragmenten. Kombinationen pekar på en högstatusmiljö där lokala traditioner mötte långväga impulser.

Forskarna framhåller att fyndet tillhör en av de mest anmärkningsvärda järnåldersmiljöerna i östra Mellansverige. Gravsammanhanget antyder att skon inte bara var ett praktiskt föremål, utan kan ha haft symbolisk betydelse i ritualen.

Upptäckten visar också värdet av att återvända till äldre museisamlingar. Det som en gång registrerades som ett skinnfragment från en björnfäll visade sig, med nya ögon och nya analyser, vara ett unikt föremål ur svensk förhistoria.